(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Graded reader for classes in Swedish"

GRADED READER 



I 



FOE 




CLASSES IN SWEDISH 










— -- 



.***■ 



\y 



/ 




Class 



W e. 



Book L ^ 

GoipghtN°_ 

COPYRIGHT DEPOSIT. 



GRADED READER 

FOR 

CLASSES IN SWEDISH 

COMPILED BY 

JULES MAURITZSON 
WITH COMPLETE GLOSSARY 

BY 

ERNST W. OLSON 



COLLEGE AXD HIGH SCHOOL SERIES 



AUGUSTANA BOOK CONCERN 

ROCK ISLAND, ILLINOIS 



THöin 



Copyright, 1921, 

by 

Augustana Book Concern. 



Printed in the United States of America! 



ROCK ISLAND, ILL. 
AUGUSTANA BOOK CONCEBN, PBINTEBS AND BINDEBS 

1921 



§)CU605889 
FFB ;•>■ W?l 



INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

Märket * betecknar stycken i bunden stil. 
I. BLANDADE STYCKEN. 

SIDAN 

1. * Skyddsängelns röst. Z. Topelius 9 

2. Snöklockans sång. Ur Hammer och Wallgrens Läsebok 10 

3. *Nu blir det vår. M . Langlet 11 

4. När bina vaknade. Från tyskan 12 

5. *Morgonvinden. A. A. Graf ström 15 

6. Vad vinden gjorde. Från tyskan 15 

7. Sommarens första ros. Från tyskan 20 

8. *En farlig väv. M. Langlet 24 

9. Den fula ankungen. H. C. Andersen. . . 25 

10. Gammelgäddan i Vassviken. Karl-Erik Forsslund. . . 37 

11. * Just på timmar tjugufyra 45 

12. *Guds godhet. Från engelskan 46 

13. Sagor om björn och räv. Ur Hammer och Wallgrens 

Läsebok 47 

14. En tam björn. Ur Hammer och Wallgrens Läsebok. . 49 

15. *Kom, hör min vackra visa! Z. Topelius 52 

16. "Det är Vilhelm". Efter Kastmans Läsebok 53 

17. Mors varghistoria. Från norskan 54 

18. *Förtröstan. J. O. Wallin 60 

19. Den underbara gröten. Från engelskan 60 

20. *Tre gyllene regler. Fredrika Bremer 62 

21. Ett nytt träd i skogen. Karl-Erik Forsslund 62 

22. Den giriga ekorren. Richard Gustafsson 68 

23. *Vita blomster. Anna M. Roos 71 

24. Haren. Karl-Erik Forsslund 72 

25. Tores julgran. Ur Hammer och Wallgrens Läsebok . . 75 

26. *ödemarkens jul. Z. Topelius 81 

27. Bibliska bilder. Efter Elisabet Lönroth. 

1. Samuel 83 

2. Herdegossen 87 

3. Änglavakt 93 



4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 

II. SVERIGES FOLK I ÄLDRE OCH NYARE TID. 

SIDAN 

28. *Till Sverige. Wilhelm Sundelöf 101 

29. Ett besök på en svensk storbondes gård på 800-talet. 

Efter C. Grimberg 102 

30. Våra förfäders äldsta skrift. C. Grimberg 107 

31. *Odalbonden. E. G. Geijer 109 

32. Sagan om Hjalmar den hugstore och Ingeborg. Efter 

Strinnholm och Fryxell 112 

33. Vikingatågen, den nordiska folkvandringen. Efter 

C. Grimberg 117 

34. Till Miklagård! Efter Anna Sandström 120 

35. Ansgar, Nordens apostel. G. Grimberg 122 

36. Den heliga Birgitta. G. Grimberg 126 

37. Den lilla systern. Verner von Heidenstam 131 

38. Engelbrekt och dalkarlarna. Efter C. Grimberg 137 

39. *Frihetssång. Biskop Tomas 141 

40. Engelbrekts död 142 

41. Gustav Vasa i Dalarna. Verner von Heidenstam 144 

42. *Dalkullans visa om Gustav Vasa. K. V. Bottiger 153 

43. Martin Luther 154 

44. Ett brev från Luther till hans lille son Hans 162 

45. Dragonen vid Lech. Efter A. Fryxell 164 

46. Slaget vid Lytzen. Efter A. Fryxell med citat från 

C. Snoilsky 167 

47. Från "Gråkappans" färder. Efter Borge Janssen .... 176 

48. Hur Karl XII "intog" Polens huvudstad Krakov. C. 

Grimberg 185 

49. *På Värnamo marknad. Carl Snoilsky 187 

50. Jonas Alströmer. Efter C. Grimberg 192 

51. Karl von Linné. Efter C. Grimberg 194 

52. Ur Anna Maria Lenngrens diktning: 

1. *Pojkarna 203 

2. »Slottet och kojan 206 

53. Den svenska gymnastikens fader. Efter C. A. Wester- 

blad 207 

54. Esaias Tegnér. Efter Marie Louise Gagncr 211 

55. Ur Tegnérs diktning: 

1. *Flyttfåglarna 221 

2. *Karl XII 222 

3. »Ingeborgs klagan 224 

4. »Isfarten 226 

5. »Fritjofs frestelse 227 



INNEHALLSFÖRTECKNING. 5 

SIDAN 

56. Johan Olov Wallin. Marie Louise Gagner 234 

57. *Kungshatt. Karl August Nicander 239 

58. *Försakelse. Erik Sjöberg (Vitalis) 240 

59. Nykterhetskämpen Peter Wieselgren. Efter Sigfrid 

Wieselgren 241 

60. Vega 248 

61. Du Sveriges bygd. Birger Mörner 251 

62. Nobel och hans stiftelse 252 

63. Ett skånskt herregods. Marie Louise Gagner och Per 

Holmen 253 

64. Papper. Marie Louise Gagner , 261 

65. Timmer. Efter Karl-Erik Forsslund 266 

66. *Fosterlandet. Axel Lundegård 272 

III. FRÅN AMERIKA. 

fi7. Svenskarna i Nya Sverige. Efter Märta Edqvist. 

1. I Carl Springers stuga 275 

2. Carl Springers historia 277 

3. Gamle Peter Rambo berättar om svenskarna i 

Nya Sverige 281 

4. Svenskarnas längtan efter att få höra Guds 

ord predikas 283 

5. Vad Anders Printz hörde i indianlägret 289 

6. Svenskarna få sina egna präster 290 

68. John Ericsson. Efter skilda källor. 

1. Barndom och ungdom 292 

2. Uppfinningar 293 

3. Monitor 298 

4. Drag i John. Ericssons personlighet 301 

69. Våra fäder deltaga i inbördeskriget. Efter H. Mattson 303 

70. Nybyggarliv. Efter en skildring meddelad i "Banbry- 

tare" av Kronberg 305 

71. Augustana-synodens stiftande 308 

72. Ett studentupptåg. Ernst W. Olson 313 

73. En morgon vid diakonissanstalten. P. M. L 320 

74. Julen i "Bethlehem". A. F 326 

75. Fjärde juli på prärien. Ernst W. Olson 331 

LÖSNING TILL GÅTORNA: 

1. Ekot. 2. Läs ut bokstävernas namn i fläck. 3. Ett tråd- 
nystan. 4. Sparven äter inte hästar, 



I. BLANDADE STYCKEN, 



1. Skyddsängelns röst. 

Minns du den ängel vit och god, 
som fordom vid din vagga stod? 
Han följer än i dag din stig, 
han varnar och beskyddar dig. 

Hör du hans röst ? Så säger han : 
Mitt barn, var alltid ren och sann, 
väx upp för Gud och mänskor kär, 
och blygs ej, att ett barn du är. 

Som du en gång så liten var 
den störste hjälten, jorden bar, 
den visaste var barn som du, 
och du kan bli som de ännu. 

Och älska hem och fosterbygd; 
väx stark i arm, väx stor i dygd; 
väx rik i ädelt vett, och giv 
för rätt och sanning glad ditt liv ! 



10 SNÖKLOCKANR SÅNG. 



2. Snöklockans sång. 

Då gubben vinter hade härskat en lång tid över 
jorden, sade våren till honom: "Gå din väg nu och 
tag snön och isen med dig, jag vill låta blommorna 
växa upp ur marken." — "Tror du inte, att jag också 
kan göra blommor?" svarade vintern. — "Det vet 
jag nog, att du kan; du brukar ju måla isblommor 
på fönsterrutorna", genmälte våren. — "Jag vill 
strax visa dig, vad jag kan göra", sade vintern då, 
och så skapade han en riktig liten blomma. 

Men den hade måst växa under snötäcket; därför 
var den alldeles vit; stängel, blad och krona: allt 
var vitt. Blomkronan var mycket vacker, den såg 
ut som en liten klocka. 

"Jaså, detta är den blomma, som vintern gjort!" 
utropade våren. "Ja, den är verkligen vit som vin- 
tern själv. Men man kan ju knappast se henne. 
Jag skall giva henne en annan färg." Strax fär- 
gade våren stängel och blad gröna. Blombladen lät 
han vara vita och målade endast gröna strimmor 
på dem. Men de små ståndarna i mitten strök han 
med en skinande gul färg. Nu såg blomman helt 
annorlunda ut, och så kysste våren henne och ropa- 
de: "Snöklocka, snöklocka, vak upp!" 

Då vaknade snöklockan och sade : "Snön går bort, 
och solen skiner varmt. Det är skönt att leva. Bara 
jag inte vore så ensam !" Men våren svarade : "Du 
måste ringa, kära snöklocka, så skola dina syskon 
vakna." Och den lilla snöklockan började ringa: 

"Lilla blomma, bing, bång, 
vakna vid min sång!" 



NU BLIR DET VÅR. 11 

Och se! Knappt hade ringningen börjat, så vak- 
nade den lilla violen och ropade: "Vad är det, jag 
hör? En klocka, som ringer; då kommer våren." 
Även blåsippan i skogsbacken hörde sången, och den 
granna tulpanen bröt fram ur jorden och började 
taga på sin brokiga klänning. Strax vaknade också 
den gula påskliljan och den vita narcissen. 

Efter en tid kom det fram en annan liten vit 
blomma, som hade många klockor på sin stängel. 
Det var liljekonvaljen. Men då hade snöklockan 
blivit så trött, att hon sänkte sitt huvud och slum- 
rade in igen. Och så fick liljekonvaljen ringa i 
stället. 

3. Nu blir det vår. 

I skog och mark vad liv och prassel ! 
Av snö och is finns ej ett spår, 
och redan knoppas björk och hassel — 
jag tror bestämt, att det blir vår! 

Det susar uti trädens toppar, 
det kvittrar i de täta snår, 
det klingar uti daggens droppar: 
"Nu blir det vår ! Nu blir det vår !" 

I boet hos en liten siska 
har trasten kommit på visit 
och börjar kvittra smått och viska, 
att våren visst har kommit hit. 

Och sippan, litet blek om kinden, 
till rädda systrar viskar så : 
"Visst är han kylig, nordanvinden, 
men, flickor, kom ! Det går ändå." 



12 



NAR BINA VAKNADE. 




Och lärkan lyfter snabba vingar, 
kanhända hennes fröjd är störst, 
hon drillar, när mot skyn hon svingar : 
" Jag var den första ! Jag kom först !" 



4. När bina vaknade. 



Det var i maj månad, överallt trängde gräset 
upp i mjuka, gröna spetsar, och på träden svällde 
knopparna, så att de nya bladen lyste igenom. Då 
vaknade ett litet bi ur sin långa sömn. Det gnug- 
gade sig i ögonen och väckte sina kamrater, och de 
öppnade dörren för att se, om isen och snön och 
nordanvinden hade gått sin väg. Och se, överallt 
lyste solen vit och varm. Då smögo de ut ur bi- 
kupan, nutsade sina vingar och frestade på att flyga 
igen. 



NÄR BINA VAKNADE. 13 

Så kommo de till ett äppleträd och frågade : "Har 
du någon mat åt oss? Vi ha knappt ätit någonting 
på hela vintern. ,, Men äppleträdet sade: "Nej, ni 
kommer för tidigt till mig. Mina blommor gömma 
sig inne i knopparna, och något annat har jag inte. 
Gå bort till korsbären.'' Då f lögo bina dit och sade : 
"Snälla körsbärsträd, har du någon mat åt oss?" 
Men körsbärsträdet svarade: "Kom igen en annan 
dag. Nu äro alla mina blommor slutna, men när de 
öppnat sig, är ni mycket välkomna." Då flögo de 
till tulpanen. Han hade en stor röd krona. Men 
där fanns varken doft eller sötma, och bina kunde 
inte finna någonting. 

Nu blevo de ledsna och tänkte vända om hem lika 
hungriga, som de kommit. Men då fingo de se en 
mörkblå blomma vid en häck. Det var violen, som 
stod där och väntade så tyst och blyg, tills bina 
kommo. Då öppnade den sin kalk för dem, och den 
var full av doft och sötma, och bina fingo själva både 
äta så mycket, de ville, och taga med sig hem. 

I den gården, där bina hade sin kupa, bodde en 
liten gosse, som hette Nils. Han brukade springa 
omkring i trädgården och leka och var mycket nyfi- 
ken på allt, som hände. När han fick se bina komma 
till blommorna och krypa in i dem och surra i väg 
igen med gula kakor om bakbenen, så undrade han 
mycket över den saken. 

En dag tog han mod till sig och sade till ett av 
bina : "Snälla bi, säg mig, vad har ni för er i de här 
blommorna ?" "Jo, det ska jag tala om för dig", 
svarade biet. "Mitt i blomman står det upp långa 
trådar, och överst på dem finns det ett fint mjöl, som 
kallas ståndarmjöl. Det mjölet skrapar jag av och 
bär det med fötterna hem till vår bikupa." "Men 



14 NÄR BINA VAKNADE. 

vad gör du med det, när du kommer hem ?" frågade 
gossen. "Av mjölet gör jag vax", svarade biet, "och 
av vaxet bygger jag en liten kammare, som stora 
människor kalla cell. Och den lilla kammaren fyller 
jag sen med honung." 

"Men varifrån får du honungen?" frågade Nils. 
"Jo, den får jag också av blommorna här runt om- 
kring. Jag är god vän med dem allesamman, och 
när jag kommer till dem, får jag sticka mitt sugrör 
ned i deras kalkar, där det finns en liten droppe 
söt saft. Den suger jag upp och bär hem till kupan 
och tömmer ut i den lilla kammaren. Och när en 
kammare är full, sätter jag lock över den och börjar 
göra en ny. På samma sätt arbeta också alla mina 
tusen syskon, och så dröjer det inte länge, förrän 
hela bikupan är full med honung." 

"Men vad blir det av honungen, när bikupan är 
full?" frågade gossen, "Det skall jag också tala om 
för dig", svarade biet. "Då komma de stora män- 
niskorna och ta vaxet och honungen. Av vaxet 
göra de vaxljus för julgranar, och honungen använ- 
der mor på många sätt. En del breder hon på bröd, 
och då få barnen honungssmörgås. En annan del 
lägger hon i degen, när hon skall baka honungs- 
kakor. Och ibland händer det, att hon häller några 
droppar honung i en sked och kokar den över lam- 
pan. Det få barnen för ont i halsen." — "Javisst", 
sade Nils, "honung har jag ju ätit många gånger. 
Det är så gott, så gott. Det är nästan det bästa, 
jag vet." 

"Tänk då på oss, när du får honung av mor nästa 
gång", sade det lilla biet och flög sin väg. 



MORGONVINDEN. VAD VINDEN GJORDE. 15 



5. Morgonvinden. 

Från havet steg vinden i lekande lopp 

och sade till dimman : "Giv rum ! Jag vill opp." 

Han svängde kring skeppet och ropte : "Slå ut, 
du sjöman, ditt segel, ty natten är slut!" 

Och hän inåt landet han gjorde ett slag 

och manade bonden : "Stå upp ! Det är dag." 

Han sade till åkern, de fattigas hopp : 

"Nu buga dig, guldax, för sol, som går opp !" 

Han minde på tuppen vid gården i byn : 
"Upp, härold, och hälsa den ljusnande skyn!" 

Han sade till blomman : "Ur blånande loft 
drick morgonens dagg och giv himlen din doft!" 

Med näbb under vingen satt fågeln och sov. 
"Sjung, sångare," sad' han, "din Skapares lov!" 

Han sade till klockan i tornet : "Hur skön 

är dagen, som randas ! Ring samman till bön !" 



6. Vad vinden gjorde. 

Hela natten hade vinden sovit i en skog. Då han 
vaknade på morgonen, såg han sig strax om efter 
arbete. Han blåste ett litet stycke framåt och kom 
in i en trädgård. Där fann han ett par duktiga barn, 
som hade varit uppe tidigt och hjälpt sin far att 
arbeta. Men nu voro de under ett stort päronträd 
och lekte. "Här måste jag spela ett litet spratt", 



16 



VAD VINDEN GJORDE. 




tänkte vinden, när han såg det stora trädet, där det 
hängde fullt med mogna frukter. Strax rusade han 
emot päronträdet, och bum bum bum ! ramlade f lere 
stycken mogna päron ned och träffade barnen i hu- 
vudet och trillade utefter ryggen. Hej, vad barnen 
fingo brått med att nappa åt sig de söta frukterna. 
"Snälla herr vind, en gång till, en gång till !" ropade 
de. Men vinden var redan långt därifrån och hade 
just tänkt ut ett nytt spratt. 

Han hade kommit in på en gata, där det gick en 
pojke, som var på väg till skolan. Pojken hade inte 
många böcker att bära, och ändå gick han så lång- 
samt, som om han hade släpat på en tung börda. Nu 
tänkte vinden : "Om den late gossen går så långsamt, 
kommer han för sent till skolan. Men vänta, jag 



VAD VIXDEN GJORDE. 



skall sätta fart på honom." Och vips! blåste han 
hatten av huvudet. Pojken rusade efter den det 
fortaste, han kunde, men vinden drev på med snäll- 
tågsfart och stannade ej, förrän de voro framme vid 
skolhuset. Pojken tog upp sin hatt och sprang in 
i skolan, och just då slog klockan åtta. Så nu var 
han glad att vara framme, för eljest hade det ej gått 
honom väl. 

Ett litet stycke från skolan bodde en glasmästare. 
När vinden for förbi, hörde han glasmästaren klaga : 
"Om jag ändå hade något arbete. Sedan lång tid 
har det ingenting varit att göra här i staden. 

Snälla vind, blås ut 

stadens fönster på en minut!" 

"Dig också skall jag hjälpa", tänkte vinden. Och 
klirr klirr ! hade han slagit ut några fönsterrutor 
och en lykta vid gathörnet. Då fick glasmästaren 
genast arbete, och han skrattade för sig själv åt 
vindens spratt. 

Men vinden blåste vidare och kom till en bäck, 
där några tvätterskor höllo på med att spola tvät- 
ten. En av dem sade: "Nu ska vi strax hänga upp 
tvätten. Då måste det blåsa bra, så att den snart 
torkar. 



Snälla vind, torka ut 
våra kläder på en mi- 
nut!" 

"Här ha ni mig 
redan", sade vinden 
Och när tvätters- 
korna hängde upp 
sina kläder på linor- 
na, måste de kläm- 




18 VAD VINDEN GJORDE. 

ma fast dem ordentligt, för vinden slet dem hit och 
dit. Länge dröjde det ej, förrän vinden var färdig 
med klädtorkningen, och nu ville han se sig om ute 
på åkrarna. Där stodo blommorna och säden och 
suckade : "Ack, vi arma varelser ! Vi äro så törsti- 
ga, och jorden har ej en droppe mer åt oss. Snart 
orka vi inte längre stå på våra ben. 



Snälla vind, pumpa ut 
molnens regn på en minut 



T" 



"Skall ske", sade vinden och virvlade upp i luften 
och började driva ihop de små, fina fläckarna till 
stora, tunga regnmoln. Men det behagade inte mol- 
nen. De mullrade: "Vad ha vi gjort dig, efter som 
du jagar oss på det här viset. Låt oss bara vara i 
fred!" Och för att skaffa sig respekt sköto de ut 
fräsande åskviggar och skarpa blixtar åt alla håll. 
Men vinden svarade: "Kom med mig bara. Här 
finns en plats, där det inte har regnat på länge. Där 
sucka de stackars blommorna, för att de aldrig få 
något att dricka, och människor och djur förgås av 
törst. Ni moln kan hjälpa dem alla." När molnen 
hörde detta, ville de gärna vara med och hjälpa. 
De läto vinden driva sig över det törstiga landet. 
Och när de kommit rätt över det, släppte de ned ett 
stort, stilla regn. 

Då skulle ni ha sett livet där nere ! De små blom- 
morna rätade ut sina sloknade blad och drucko kal- 
kar och knoppar fulla med de stora dropparna. 
Träden sträckte upp sina kvistar igen, och fåglarna 
flögo dit och jublade. Bäckarna började sorla och 
porla med dubbel fart, och dit kommo alla djur för 
att dricka: rådjur och hjortar från skogen och krea- 
turen från ängarna. Människorna skyndade sig 



VAD VINDEN GJORDE. 19 

med sina spannar till brunnarna, och ut på går- 
darna kommo barhuvade barn och började leka. De 
grävde kanaler och gjorde sjöar och floder med vat- 
tenfall och kvarnar. 

Men vinden fick bara en kort stund vila sig och 
se på all glädjen. Snart måste han resa vidare. Då 
kom han till en äng, där det hängde fullt med små 
frön i blommorna. Han tog dem med sig till en 
liten trädgård, där det just inte växte någonting. 
"Här bor fattigt folk", sade vinden, "här skall det 
också växa granna blommor." När vinden hade 
farit fram en stund över ängen, fick han höra någon- 
ting brusa och surra på afstånd. Han skyndade dit 
och såg, att det var en stor flod, som forsade ned 
för ett fall och drev runt väldiga kvarnhjul. "Ser 
man på", ropade vinden. "Ja, det där kan jag också 
göra." — "Låt oss då pröva vem som är starkast, 
du eller jag", svarade floden. "Inte här", sade vin- 
den, "men där uppe på berget skall jag låta dig se, 
att jag också kan driva runt kvarnhjul. Se nu på 
bara! Jag är strax där." Och därmed var han 
borta och virvlade upp till väderkvarnen, som stod 
överst på kullen. "God dag, herr mjölnare", sade 
han, "har du mycket arbete i dag?" — "Ja visst", 
svarade mjölnaren, "vi vänta bara på dig. 

Snälla vind, veckla ut 
kvarnens duk på en minut!" 

"Skall ske", ropade vinden och stormade löst på 
kvarnvingarna och drev dem runt det fortaste, han 
kunde. 

Här uppe på berget hade vinden en härlig utsikt. 
Han såg åkerfält och ängar och skogar runt om- 
kring. Och igenom slätten ringlade sig den stora 



20 SOMMARENS FÖRSTA ROS. 

floden fram som en jätteorm. Längst borta blev 
floden bredare, och till slut var det som en enda stor, 
blank skiva, som räckte ända bort till det ställe, där 
himlen synes komma ned till jorden. Det var öppna 
havet, och där gick ångbåtar med svart rök efter sig 
och segelskutor, som hade sina vita segel uppe. Men 
för skutorna ville det inte gå bra att komma framåt. 
"Dem måste jag också hjälpa", sade vinden, och 
strax stormade han ut på sjön som en svart kåre 
och drev upp skummande vågor. Nu fylldes med 
ens seglen, så att skutorna sköto fram med vitt skum 
i fören. 

Men till slut saktade vinden av och sade : "Nu är 
jag trött och måste vila ut en stund." Och så stan- 
nade han och lade sig till ro på andra sidan havet. 

7. Sommarens första ros. 

Det var en liten flicka, som hette Lisa. En mor- 
gon steg hon upp mycket tidigt och sprang ut i träd- 
gården. Hon tänkte plocka blommor åt sin mor, för 
det var namnsdag, och hon hette också Lisa. Helst 
skulle Lisa velat ha rosor, men hur hon än sökte, 
så kunde hon inte hitta någon, som var utslagen. 
Då blev hon ledsen och satte sig ner i gräset bredvid 
en rosenbuske, som stod full med knoppar. Och rätt 
som det var, somnade hon. 

Då kom en fjäril och flög dit, och om en stund kom 
en annan fjäril, och de talade med varandra. "Om 
en timme skall den första rosen slå ut", sade den 
ena. "Jag hörde det, när jag drack min frukost- 
dagg på rosbladen. En härlig ros blir det, stor och 
röd och fyllig." — "Det måste vi strax tala om för 
alla blommorna, så att de hinna göra sig i ordning", 



SOMMARENS FÖRSTA ROS. 



21 




menade den andre fjärilen. Och därmed gåfvo de 
sig av och kommo först till liljorna. "Den första 
rosen skall snart slå ut här i trädgården", viskade 
de. "Gör er i ordning!" Och så flögo de till löv- 
kojorna : "Den första rosen skall slå ut!" Och sedan 
talade de om det för förgät-mig-ej och resedan, och 
snart visste alla blommorna i hela trädgården, att 
den första rosen skulle blomma. 

Nu blev det en iver och ett viskande och ett susan- 
de och ett tittande! Liljorna tvättade sina vackra, 
vita blad i morgondaggen och blickade nyfiket över 



22 SOMMARENS FÖRSTA ROS. 

till rosenbusken. Styvmorsblomman kunde inte 
själv reda sig utan ropade till de förbif ärande bina : 
"Snälla bin, borsta mina blad, så att de bli som sam- 
met igen!" — "Varför vill ni bli så fina?" frågade 
bina. "Den första rosen skall slå ut i dag, och vi 
vilja vara med och gratulera." — "Det måste vi tala 
om för alla våra kamrater", sade bina och skyndade 
sig att borsta blomman med sina håriga fötter. Sen 
flögo de bort. 

Lövkojorna ströko sina blomblad släta. De hade 
nyss vaknat, hade därför skrynkliga kläder och voro 
mycket nyfikna. 

Men förgät-mig-ej började gråta av glädje, när 
fjärilarna kommo till henne och talade om den stora 
nyheten, för hon hade ett vekt hjärta och var snar 
till att fälla tårar. Därför glömde hon att göra sig 
fin som de andra. Men det gjorde ingenting, hon 
var så vacker ändå med sina blå ögon. 

Men den, som var flitig, det var resedan. Som en 
riktig husmor städade hon först hela våningen, och 
sen gjorde hon sig själv fin och talade om för alla, 
hon såg, att i dag skulle den första rosen slå ut. Då 
frågade de: "Äro spelmännen redan där?" Och när 
de hörde, att ingen var där, sände de strax Marie 
nyckel-piga efter spelmännen: syrsorna och gräs- 
hopporna. Och även några getingar, som voro på 
besök hos resedan, blevo ombedda att spela. Alla 
sade "ja" och började stämma sina instrument. 

Men just som de höllo på som bäst med att gnissla 
och brumma och surra — för bi och humlor voro 
också med — kom plötsligt en tjock, stor skalbagge 
och damp ned på rosenbusken. Spelmännen blevo 
förskräckta och blommorna darrade av ångest. Alla 
kände den gulgröna, glänsande skalbaggen. Det 



SOMMARENS FÖRSTA ROS. 23 

var en guldbagge just av den sorten, som brukar 
tycka om att hugga sina skarpa käkar i de vackra 
unga rosorna, så att de måste dö. Och nu ville han 
döda deras första ros! 

Ett ögonblick tvekade de, därpå rusade alla emot 
fienden och drevo bort honom. Men sen började mu- 
siken, och gräset reste på sig och sträckte sina smala 
blad rätt upp i höjden och bredde ut en grön, mjuk 
matta. Så var äntligen hela trädgården smyckad 
till festen. Blommorna stodo redo och doftade, 
syrsor, gräshoppor, bin, humlor och getingar visste 
precis, hur de skulle spela, men rosen öppnade inte 
ännu sin kalk, utan de måste stå där och vänta. 

Då steg solen upp högre på himlen, och när hon 
fick se, att rosen stod i skuggan, sände hon ned en 
stråle, som jagade undan skuggan och kysste rosen- 
knoppen så ömt, som en moder kysser sitt lilla barn. 
Då drogs sakta, sakta den gröna slöjan från ansiktet 
och — så var sommarens första ros utslagen. 

Nu blev det en glädje och ett jubel! Blommorna 
nego ända till jorden inför sin drottning, och insek- 
terna stämde in med sin konsert. Det surrade och 
visslade och brummade så vackert och så starkt, att 
— lilla Lisa vaknade. Hon gnuggade sig i ögonen 
och tittade sen upp emot rosenbusken. Och se ! Där 
var en ros utslagen. En röd, vacker ros ! Hon skyn- 
dade sig att taga av den, och så sprang hon in till 
mor med sommarens första ros. 



Gåta: 1. Jag har varken kropp eller själ 
men kan både tala och svara, 
vem kan jag då väl vara? 



24 EN FARLIG VÄV. 



8. En farlig väv. 

En vävare sitter så tyst i en vrå, 

han väver, men garnet han spinner också, 

det finaste silke så fint ej kan bli, 

som tråden han spinner och hänger uti. 

Nu hastigt från taket han släpper sig ner 

på tråden så tunn, att man knappast den ser. 

Så fäster han den uti mörkaste vrå, 

och sedan så spänner han väven därpå. 



Då kommer en danserska svävande fram, 
där vävaren sitter i mörker och damm. 
Hon sjunger och dansar, hon ger sig ej ro, 
att väven är farlig, det vill hon ej tro. 
"Fru mygga, fru mygga, dig akta jag ber! 
En snara är väven därborta, du ser." 
Men myggan hon dansar och svarar så trygg : 
"Den väven kan visst inte fånga ett mygg. 
Jag bryter igenom den i en sekund 
och sliter den sönder i trasor på stund. 
Jag fastnar visst ej i en vävnad så skral, 
den är ju så gles, och jag är så smal." 

Men stackars fru mygga, din fröjd blev ej lång! 

Nog såg man dig sprattla med vingar och ben, 

men då var du fångad i väven alltren, 

och vävaren tog dig i samma minut, 

och både på sång och på dans blev det slut. 

Ja, stackars fru mygga ! Så alltid det går, 

när envis man är och ett råd man försmår. 



DEN FULA ANKUNGEN. 25 

9. Den fula ankungen, 

I. 

Det var så vackert på landet. Det var sommar. 
Kornet stod gult, havren grön, höet var stackat på de 
gröna ängarna, och där gick storken på sina långa, 
röda ben och pladdrade egyptiska, för det språket 
hade han lärt av sin mor. Runt omkring åker och 
äng voro stora skogar och mitt i skogarna djupa 
sjöar. Ja, det var riktigt vackert ute på landet. Mitt 
i solskenet låg ett gammalt herregods med djupa 
kanaler runt omkring. Och från muren och ned till 
vattnet växte stora kardborrblad, som voro så höga, 
att små barn kunde stå raka under de största. Det 
var lika vilt bland dem som i den tjockaste skog, och 
där låg en anka på sina ägg. Hon skulle ligga ut 
sina små ankungar, men började nästan ledsna på 
det, därför att det dröjde så länge och hon högst 
sällan fick något besök. De andra ankorna tyckte 
mer om att simma i kanalerna än att vanka upp och 
sitta under ett kardborrblad för att snattra med 
henne. 

Äntligen knakade det i det ena ägget efter det and- 
ra. "Pip pip!" sade det. Alla äggulorna hade bli- 
vit levande, och små huvud stucko ut. "Rap rap!" 
sade hon, och de rappade sig, allt vad de kunde, och 
tittade åt alla håll under de gröna bladen. Och mo- 
dern lät dem titta så mycket de ville, för grönt är 
hälsosamt för ögat. 

"Så stor världen är !" sade alla ungarna. De hade 
nu en helt annan plats att röra sig på, än när de låga 
inuti ägget. "Tror ni, att det här är hela världen ?" 
sade modern, "den sträcker sig långt på andra sidan 



26 DEN FULA ANKUNGEN. 

trädgården, ända in på prästens ägor. Men där har 
jag aldrig varit. — Ni äro väl här allesamman!" — 
och så reste hon sig upp, "nej, jag har inte alla, det 
största ägget ligger ännu kvar. Hur länge skall det 
dröja ? Jag börjar ledsna vid det !" Och så lade hon 
sig igen. 

"Nå, hur går det?" sade en gammal anka, som kom 
till henne. "Det dröjer så länge med det ena ägget !" 
sade ankan, som låg. "Det vill inte gå hål på det; 
men nu ska du få se de andra, de äro de vackraste 
ungar jag sett. De likna allesamman sin far, det 
nötet, han kommer inte och ser om mig !" 

"Låt mig se ägget, som inte vill rämna !" sade den 
gamla. "Var säker, att det är ett kalkonägg. Jag 
blev också en gång narrad med ett dylikt. Och jag 
hade min sorg och bedrövelse med ungarna, för de 
äro rädda för vattnet, skall jag säga dig. Jag kunde 
inte få dem ut, jag naggade och nöp dem, men det 
hjälpte inte. Låt mig se ägget ! Jo, det är ett kal- 
konägg. Låt du det ligga och lär dina barn att sim- 
ma !" — "Jag vill ligga på det ännu en tid, när jag 
legat så länge", sade ankan. "Gör som ni finner för 
gott," sade den gamla ankan och gick. 

Äntligen rämnade det stora ägget. "Pip pip!" 
sade ungen och vältrade ur ; han var så stor och ful. 
Ankan såg på honom : "Det där är en förfärligt stor 
ankunge", sade hon, "ingen av de andra ser så ut, 
det måtte väl aldrig vara en kalkonkyckling? Nå, 
det få vi väl snart se, i vattnet skall han, om jag ock- 
så- själv måste sparka ut honom !" 

Dagen därefter var det ett utmärkt vackert väder, 
solen sken på alla de gröna kardborrarna. Ank- 
modern kom med hela sin familj ner till kanalen. 
"Plask!" sprang hon i vattnet. "Rap rap!" sade 



DEN FULA ANKUNGEN. 27 

hon, och den ena ankungen efter den andra plum- 
sade i. Vattnet slog dem över huvudet, men de kom- 
mo genast upp igen och flöto så lätt. Benen gingo 
av sig själva, alla voro ute, och till och med den fula 
grå ungen simmade. 

"Nej, det är ingen kalkon!" sade hon, "se, hur 
kvickt han brukar benen, hur rak han håller sig! 
Det är min egen unge. Han är till och med vacker, 
när man rätt ser på honom. Rap rap ! Kom nu med 
mig, så skall jag föra er ut i världen och presentera 
er i ankgården. Men håll er alltid tätt efter mig, så 
att ingen trampar på er, och akta er för katterna." 

II. 

Så kommo de till ankgården. Det var ett fasligt 
väsen, för två familjer slogos om ett ålhuvud, och 
under striden knep katten det. 

"Se, så går det till i världen!" sade ankmodern 
och slickade sig om näbben, för hon ville också gärna 
ha ålhuvudet. "Bruka nu benen", sade hon. "Se 
till att ni rappar er, och nig med halsarna för den 
gamla ankan därborta. Hon är av spanskt blod, 
därför är hon så tjock, och ser ni, hon har en röd 
klut om ena benet. Det är underskönt och det störs- 
ta utmärkelsetecken någon anka kan få. Det be- 
tyder så mycket som, att man inte vill mista henne 
och att hon skall aktas av både djur och människor. 
Rappa er nu — inte in med fötterna! En välupp- 
fostrad anka sätter ut fötterna långt ifrån varandra 
liksom far och mor. Se så, nig nu med halsarna och 
säg: rap!" 

Och de gjorde det. Men de andra ankorna tittade 
på dem och sade helt högt : "Se så ! nu ska vi ha det 



28 



DEN FULA ANKUNGEN. 



patrasket med, liksom vi inte redan vore många nog ! 
Och fy, så den ena ungen ser ut, honom kunna vi inte 
tåla!" — Och strax flög en anka och bet honom i 
nacken. "Låt honom vara", sade modern, "han gör 
ju ingen för när!" — "Ja, men han är för stor och 
ovanlig!" sade ankan, som bet honom, "och därför 
skall han nypas". — "Det är vackra barn, mor har", 
sade den gamla ankan med kluten om benet, "alle- 
samman vackra, utom ett. Det är inte lyckat, jag 
ville önska, att ni kunde göra om det igen". 




"Det låter sig inte göra, ers nåd!" sade ankmo- 
dern, "han är inte vacker, men han har ett så innerli- 
gen gott hjärta och simmar så väl som någon av de 
andra. Ja, jag törs säga det, ändå litet bättre än de. 
Jag hoppas, att han växer till sig eller blir något 
mindre med tiden. Han har legat för länge i ägget, 
och därför har han ej fått den rätta skapnaden!" 
Och så pillrade hon honom i nacken och glättade 
hans fjädrar. "Han är dessutom en ankbonde", sade 
hon, "och då betyder utseendet så litet. Jag tror 



DEN FULA ANKUNGEN. 29 

nog, han får goda krafter, och då slår han sig nog 
ut". 

"De andra ungarna äro söta!" sade den gamla, 
"låtsa nu som om ni vore hemma här, och om ni 
hittar ett ålhuvud, så kan ni bära det till mig". Och 
så voro de såsom hemma. Men den stackars ungen, 
som kommit sist ur ägget och var så ful, blev biten, 
knuffad och ett åtlöje både för ankorna och hönsen. 
"Han är för stor !" sade de allesamman. Och kalkon- 
tuppen, som var född med sporrar och därför trodde, 
att han var kejsare, svällde upp sig som ett fartyg 
för fulla segel, gick inpå honom, grälade och blev 
helt röd i huvudet. Den stackars ankungen visste 
varken hur han skulle gå eller stå, han var så bedrö- 
vad över att han var så ful och ett åtlöje för hela 
ankgården. 

Så förgick första dagen, och sedan blev det allt 
värre och värre. Den stackars ungen blev jagad av 
dem allesamman, till och med hans syskon voro onda 
på honom och sade alltid : "Om katten ändå ville ta 
dig, ditt fula spektakel!" Och modern sade: "Gud 
give, att du vore långt härifrån !" Och ankorna beto 
honom, hönsen höggo honom, och pigan, som skulle 
mata djuren, sparkade honom. Då sprang han och 
flög över gärdesgården; de små fåglarna flögo 
skrämda från buskarna upp i luften. "Det är där- 
för, att jag är så ful", tänkte ankungen och höll ihop 
ögonen men sprang lika väl framåt, ända tills han 
kom ner i den stora mossen, där vildänderna bodde. 
Här låg han hela natten, han var så trött och sorgsen. 

Om morgonen flögo änderna upp och sågo den nya 
kamraten. "Vad är du för en?" frågade de, och 
ankungen vände sig åt alla sidor och hälsade, så gott 
han kunde. "Du är vederstygglig!" sade änderna, 



30 DEN FULA ANKUNGEN. 

"men det kan göra oss detsamma, bara du inte gifter 
dig inom vår familj." — Den stackaren ! Han tänkte 
visst inte på att gifta sig. Han ville bara ha lov att 
ligga i vassen och dricka litet dyvatten. 

Där låg han i hela två dagar. Då kommo två 
vildgäss, eller rättare sagt vildgåskarlar, för det var 
hannar. De hade nyligen kommit ur äggen, och där- 
för voro de så pojkaktiga. "Hör på, kamrat !" sade 
de, "du är så ful, att vi ganska väl kunna tåla dig, 
vill du driva med oss och vara vår lockfågel ? I mos- 
sen bredvid bo några söta, förtjusande vildgäss, 
allesammans fröknar, som kunna säga: 'rap!' Du 
är i tillfälle att göra lycka, så ful du än är." 

"Piff paff !" small det i detsamma, och bägge vild- 
gässen föllo döda ner i vassen, och vattnet blev blod- 
rött. "Piff paff!" knallade det igen, och hela skaror 
av vildgäss flögo upp ur vassen, och så knallade det 
åter. Det hölls stor jakt. Jägarna lågo runt om- 
kring mossen, ja, några sutto till och med uppe i 
trädgrenarna, som sträckte sig långt ut över vassen. 
Den blå röken drog liksom skyar mellan de mörka 
träden och hängde längs vattnet. Jakthundarna 
kommo i kärret, "plask plask", vass och rör vajade 
åt alla sidor. 

Det var förskräckligt för den stackars ankungen, 
han vände huvudet för att stoppa det under vingen, 
och i detsamma stod en stor, förfärlig hund bredvid 
honom. Tungan hängde långt ute ur halsen, och 
ögonen skeno så grymt fula. Han öppnade gapet 
mot ankungen och visade de skarpa tänderna — och 
"plask !" gick han igen utan att taga honom. "Gud 
ske lov! jag är så ful, att till och med hunden inte 
vill bita mig," suckade ankungen. Och han låg helt 
stilla, medan haglen susade i vassen och skott på 
skott knallade. 



DEN FULA ANKUNGEN. 31 

III. 

Först långt fram på dagen blev det tyst, men den 
stackars ungen tordes ännu inte resa sig. Han vän- 
tade ännu flere timmar, innan han såg sig omkring, 
och skyndade därpå, så fort han kunde, från mossen. 
Han sprang över fält och ängar. Det var en blåst, 
så att han hade svårt att komma fram. Mot aftonen 
kom ankungen till en liten torparstuga, som var så 
usel, att den själv inte visste, åt vilken sida den ville 
ramla, och därför stod den ännu. Blåsten ven om- 
kring ankungen, så att han måste sätta sig på stjär- 
ten för att hålla emot. Men vinden blev starkare och 
starkare. Då märkte ankungen, att dörren gått av 
ena haken och hängde så snett, att han igenom 
springan kunde smyga sig in i stugan. Och det 
gjorde han. 

Där bodde en gammal gumma med sin katt och 
sin höna. Och katten, som hon kallade "pojken 
min", kunde skjuta rygg och spinna, till och med 
ge eldgnistor, men då måste man stryka honom mot 
håren. Hönan hade helt små, låga ben, och därför 
hette hon "kycklingabena". Hon var flitig med att 
lägga ägg, och gumman höll av henne, som om hon 
hade varit hennes eget barn. 

Om morgonen märkte man genast den främmande 
ankungen, och katten började spinna och hönan 
kackla. "Vad är det för slag!" sade gumman och 
tittade omkring sig, men hon hade svag syn och 
trodde därför, att ankungen var en fet anka, som 
hade gått vilse. "Det var en rar fångst !" sade hon, 
"nu kan jag få ankägg, bara det inte är en ankbonde. 
Det skall jag se efter!" 

Och så blev ankungen antagen på prov i tre veckor, 



32 DEN FULA ANKUNGEN. 

men inget ägg kom. Och katten var herre och hönan 
fru i huset, och alltid sade de : "Vi och världen !" för 
de trodde, att de utgjorde halvparten och ändå den 
bästa delen. Ankungen trodde, att man också kunde 
ha en annan mening om den saken, men det tålde inte 
hönan. 

"Kan du lägga ägg?" frågade hon. — "Nej !" — 
"Ja, vill du då hålla munnen!" Och katten sade: 
"Kan du skjuta rygg, spinna och gnistra?" — "Nej !" 
— "Ja, då ska du inte ha någon mening, när för- 
nuftigt folk talar!" 

Och ankungen satt i vrån och var vid dåligt lynne. 
Då kom han att tänka på den friska luften och sol- 
skenet. Han fick ett oemotståndligt begär att flyta 
på vattnet, slutligen kunde han inte avhålla sig 
från att säga det åt hönan. "Vad kommer åt dig?" 
frågade hon. "Du har ingenting att göra, därför 
plågas du av nycker ; lägg ägg eller spinn, så går det 
över !" — "Men det är så skönt att flyta på vattnet !" 
sade ankungen, "så skönt att få det över huvudet 
och dyka ner till botten." — "Jo, det måste vara ett 
särdeles nöje!" sade hönan. "Du har visst blivit 
vriden ! Fråga katten, han är den klokaste, jag kän- 
ner, om han tycker om att flyta på vattnet eller dyka, 
jag vill inte tala om mig själv! — Fråga vårt herr- 
skap, den gamla gumman, klokare än hon finns ingen 
i världen ; tror du, att hon har lust att flyta och taga 
3ig vatten över huvudet?" — "Ni förstår mig inte!" 
sade ankungen. 

"Om inte vi förstå dig, vem skulle då göra det. 
Du vill väl aldrig vara klokare än katten och gum- 
man för att inte tala om mig själv. Tag dig inga 
höga tankar om dig, barn, och tacka du din skapare 
för allt det goda, man gjort för dig. Har du inte 



DEN FULA ANKUNGEN. 33 

kommit i ett varmt rum och har sällskap, som du kan 
lära något av. Men du är bara en skrävlare, som 
det inte är roligt att umgås med. Tro mig, jag me- 
nar väl med dig, jag säger dig sanningen, och därpå 
känner man sina vänner! Se nu till, att du lägger 
ägg och lär dig spinna eller gnistra !" — "Jag tror, 
att jag hellre går ut i den vida världen!" sade ank- 
ungen. "Ja, gör det!" sade hönan. Och så gick 
ankungen; han simmade på vattnet, han dykte ner; 
men av alla djur föraktades han för sin fulhet. 

Nu kom hösten. Löven i skogarna blevo gula och 
bruna, blåsten lekte ta fatt med dem, så att de dan- 
sade, och uppe i luften såg det kyligt ut. Skyarna 
hängde tunga av hagel och snöfjun, och på gärdes- 
gården sutto korparna och fröso och skreko : "Aj aj 
aj !" Ja, man kunde riktigt frysa, bara man tänkte 
därpå, och den stackars ankungen mådde inte för 
väl. 

IV. 

En afton — solen gick så härligt ned — kom en 
hel flock stora vackra fåglar ur buskarna. Ankung- 
en hade aldrig sett några så vackra, de voro glänsan- 
de vita, med långa smidiga halsar — det var svanor. 
De utstötte ett besynnerligt läte, utbredde sina präk- 
tiga, stora vingar och flögo bort från de kalla nej- 
derna till varmare länder, till öppna sjöar. 

De stego så högt, och den lilla fula ungen blev så 
underlig till mods. Han vände sig runt omkring i 
vattnet som ett hjul, sträckte halsen upp i vädret 
efter dem och gav till ett rop, så högt och ovanligt, 
att han själv blev skrämd därav. Ack! han kunde 
inte glömma de vackra fåglarna, de lyckliga fåglar- 
na. Och så snart han inte längre kunde se dem, dök 



34 DEN FULA ANKUNGEN. 

han ner till botten, och då han kom upp igen, var han 
alldeles utom sig. Han visste inte, vad fåglarna het- 
te, inte vart de flögo, och likväl älskade han dem så, 
som han aldrig förr älskat någon. Han avundades 
dem inte, hur kunde det falla honom in att önska sig 
en sådan skönhet, han, som skulle varit glad, om 
ankorna velat tåla honom ibland sig, — det stackars 
vanlottade kräket! 

Och vintern blev så kall, så kall, ankungen måste 
simma i vattnet för att hindra det att frysa till ; men 
var natt blev öppningen trängre och trängre, det 
frös, så att det knakade i isskorpan. Ankungen 
måste beständigt bruka benen för att hindra vattnet 
att isläggas, men slutligen tröttnade han. Han låg 
stilla och frös fast i isen. 

Tidigt på morgonen kom en bonde, fick se honom, 
gick ut och slog isen i stycken med sin träsko och bar 
ankungen hem till sin hustru. Där blev han uppli- 
vad igen. Barnen ville leka med honom, merf ank- 
ungen trodde, att de ville göra honom illa, och flög 
i förskräckelsen upp i mjölkfatet, så att mjölken 
skvalpade ut i rummet. Hustrun skrek och slog med 
händerna i vädret, och då flög han i tråget, där smö- 
ret låg, och så ner i mjöltunnan och upp igen. Vad 
han såg ut! Hustrun skrek och slog efter honom 
med eldtången, och barnen sprungo om varandra för 
att fånga ankungen, och de skrattade och skreko. — 
Lycka var, att dörren stod öppen, och han for ut 
mellan buskarna i den nyfallna snön — där låg han 
liksom i dvala. 

Men det skulle bli alltför bedrövligt att omtala 
all den nöd och det elände, han måste uthärda under 
den stränga vintern — han låg i mossen mellan rö- 
ren, då solen åter började skina varmt. Lärkorna 



DEN FULA ANKUNGEN. 35 

sjöngo — det var härlig vår. Då lyfte ankungen på 
en gång sina vingar, vilka susade starkare än förr 
och buro honom upp i luften, och innan han rätt 
visste det, var han i en stor trädgård, där äppelträ- 
den blommade, syrenerna doftade och hängde på de 
långa gröna grenarna ända ned mot vattnet. O ! här 
var så vackert, så vårfriskt, och mellan de täta 




strandhäckarna kommo tre vackra, vita svanor, som 
susade med fjädrarna och simmade så lätt på vatt- 
net. Ankungen kände igen de präktiga djuren och 
fattades av ett underligt svårmod. 

"Jag vill flyga till dem, de kungliga fåglarna. De 
skola hugga ihjäl mig, därför att jag, som är så ful, 
törs närma mig dem. Men det är detsamma, det är 



36 DEN FULA ANKUNGEN. 

bättre att dödas av dem än att nypas av ankorna, 
huggas av hönsen, sparkas av pigan, som sköter 
hönsgården, och lida nöd om vintern." Och han flög 
ut i vattnet och simmade till de präktiga svanorna. 
De sågo på honom och kommo med resta vingar emot 
honom.- "Döda mig inte !" sade den stackars fågeln 
och böjde huvudet ner mot vattenytan och väntade 
döden. — Men, vad såg han i det klara vattnet? Han 
såg sin egen bild, och han var inte längre en klumpig, 
svartgrå fågel, obehaglig och ful, han var själv en 
svan. Det gör ingenting, att man är född i ankgår- 
den, bara man har legat i ett svanägg. 

Nu kände han sig riktigt glad över all den nöd 
och det förakt, han hade utstått ; nu förstod han att 
sätta värde på sin lycka och all den glädje, som vän- 
tade honom. — Och de stora svanorna simmade runt 
omkring och ströko honom med näbbarna. 

Några små barn kommo ner i trädgården och kas- 
tade korn och brödbitar i vattnet, och det minsta 
ropade : "Där är en ny !" och de andra barnen jublade 
med : "Ja, där har det kommit en ny !" och de klap- 
pade i händerna och hoppade omkring, sprungo efter 
pappa och mamma. Och bröd och kaka kastades i 
vattnet, och alla ropade : "Den nya är den vackraste, 
så ung och så söt !" Och de gamla svanorna böjde på 
halsarna för den unga. 

Då blygdes han och stack huvudet under vingarna, 
han visste inte till sig, han var så lycklig; men inte 
det minsta stolt, för ett gott hjärta blir aldrig stolt. 
Han tänkte på, hur han varit förföljd och hånad, och 
hörde nu alla säga, att han var den skönaste av alla 
de sköna fåglarna. Och syrenerna böjde sina gre- 
nar ända ner till honom i vattnet, och solen sken så 
varmt och gott. Då susade hans fjädrar, den smidiga 



GAMMELGÄDDAN I VASSVIKEN. 37 

halsen höjde sig, och han jublade av fullt hjärta: 
"Så stor lycka drömde jag inte om, då jag var den 
fula ankungen". 



10. Gammelgäddan i Vassviken. 

I. 

"Och det säger jag, och det står jag vid, att den 
dag, Gammelgäddan stiger till väders, ställer jag till 
fest, och det ska, vore det ock aderton metkrokar, 
bli en fest, som sjön aldrig har sett maken till". Det 
var Silverling, mörten, som talade, och en gammal 
abborre, som hörde på. Abborren stod och latade sig 
utanför risvålen i Vassviken, och Silverling kilade 
runt omkring honom, arg och med lysande röda ögon. 

"Jag har redan börjat samla ihop matvaror", fort- 
satte Silverling, "har en hel hög maskar i en skreva 
därborta. Det är för resten ett sant nöje, men det 
begriper inte ni rödfenor; ni slukar hela masken, 
och så sitter ni där och sprattlar med kroken i ma- 
gen. Nej, man ska vara kvick. Man ska komma 
kilande och nypa en liten bit i taget, tills kroken 
hänger där ren och dinglar. Så här ska det gå till !" 
Han slog ett par slag med stjärten och sam bort till 
en lång mask, som ringlade sig i vattnet strax ovan- 
om valen. Han bet av en bit, släppte den i förbi- 
farten framför abborren, gjorde en lov och vände 
om till masken på nytt. Men nu kom han inte igen ; 
abborren såg honom med ens försvinna i höjden, 
han vred och kastade sig, så att det lyste och blixt- 
rade genom det grågröna, strimmiga dunklet 

"Tack för bjudningen", ropade abborren efter ho- 
nom. "Det gör mig ledsen, att värden själv inte får 



38 



GAMMELGÄDDAN I VASSVIKEN. 




vara med på kalaset". Så dök han hastigt in i ris- 
vålens svarta snår — han hade sett en väldig mörk 
skugga komma glidande tyst och lömsk genom vatt- 
net. Det var Gammelgäddan, som var ute på rov. 
Hon strök sakta runt valen ett tag, så ställde hon 
sig i skuggan och väntade; hon slöt ögonen till sju 
åttondelar för att inbilla folk, att hon sov — hon 
såg alldeles tillräckligt med den återstående åtton- 
delen — och rörde inte en fena. 

Gammelgäddan var ganska storväxt. Säger man, 
att hon vägde tjugo kilogram och höll dryga två 
meter från sin horniga käft och till yttersta stjärt- 
spetsen, så skarvar man inte mycket. Glupsk var 
hon också och svår att ha i maten, det behöver nog 
inte sägas. Hon var Vassvikens buse och utövade 
ett riktigt skräckregemente i hela denna del av sjön. 
Det hade hon hållit på med i åtskilliga år ; de äldsta 
abborrarna där i trakten mindes henne från sin 
barndom, och hon var ren gammal då. Åtskilligt 
hade hon också varit med om; när hon någon gång 
händelsevis var mätt och följaktligen vid gott lynne, 
kunde hon ställa sig i vasskanten och berätta. Då 
kommo de simmande i stora glittrande stim från alla 
håll, abborrar och mörtar, lakar och sikar, löjor och 



GAMMELGÄDDAN I VASSVIKEN. 39 

snorjärsar och småfisk av alla slag. De ställde sig 
runt omkring henne och lyssnade, och hon drog den 
ena spännande historien efter den andra; hur hon 
hade snärjt in sig i nät men krånglat sig lös igen i 
sista minuten; hur hon hade fastnat på drag och 
svirvlar men slitit sig oppe i själva båtkanten; hur 
hon en solmorgon i lektiden jagat en grann och smi- 
dig hona — "även jag har varit ung!" sade Gammel- 
gäddan och smällde med käkarna — ; den tokan hade 
flugit ända opp på torra land, på ett långgrunt ställe 
med sandbotten, och blivit liggande mitt framför 
fötterna på en pojke, som också passade på och högg 
henne med bara händerna. Men Gammelgäddan 
hade kastat sig ut i vattnet igen med ett finare hopp, 
ett hopp, som en flygfisk kunnat avundas, sade Gam- 
melgäddan och spritade ut alla sina fenor. Och hur 
hon en annan gång slukat en jättestor abborre, som 
satt på en långrevskrok ; betet var en mört, den hade 
slukats av en abborrkrake, knappt längre själv än 
mörten, han i sin tur av den stora och denna av Gam- 
melgäddan. Tafsen brast förstås som en silkestråd, 
bara hon vände på sig, och hon seglade lugnt där- 
ifrån med alla tre fiskarna i magen. Det var en 
billig och bekväm festmiddag. 

II. 

Hon hade många sådana minnen att förtälja; men 
de bästa voro historierna om katten och svalan. Den 
första tilldrog sig en kväll. Gammelgäddan kom 
simmande utefter stranden; hon hörde pojkröster 
på land, och då och då kom en sten plumsande. De 
kastade smörgås och bundo näcken. Men slutligen 
kom något ramlande, som inte var en sten ; det hade 



40 GAMMELGÄDDAN I VASSVIKEN. 

ben och kravlade och sparkade och sjönk endast 
helt obetydligt under vattenytan. Gammelgäddan 
sam närmare och såg då, att det var en kattunge; 
han hade en tyngd bunden om halsen, men den var 
inte tung nog, utan där stod stackaren och trampade 
vatten och kunde varken komma opp eller ner. Men 
Ganimelgäddan hjälpte honom, tog honom i svansen 
och drog honom ut på djupet; han lugnade sig snart 
och smakade inte oävet. 

Historien om svalan berättade hon ännu hellre, 
alltid med något nytt tillägg. Det var en klar sol- 
skensdag, men man väntade regn; svalorna flögo 
lågt. Gammelgäddan stod i vattenbrynet och glodde 
på dem ; de kommo singlande som pilar utefter vatt- 
net, doppade sig ett tag och sköto opp mot skyn 
igen. Och rätt som det var, kom en skjutande rakt 
emot henne, doppade sig tätt framför hennes huvud 
— och blev kvar därnere ; Gammelgäddan hade bara 
behövt sträcka på sig, öppna gapet och smälla ihop 
det igen. Det var en läckerbit. Kramsfågel ! — 
När hon sålunda berättat en stund, var hon åter 
hungrig, småfiskarna visste det, och ett tu tre, innan 
hon kommit till slutet på den sista historien, var det 
tomt omkring henne. Hon snurrade runt och såg 
sig om ; inte ett liv, de voro som bortblåsta varenda 
en. Hon fick ge sig ut på jakt igen, och det dröjde 
inte länge, förrän hon i alla fall fick sig en trind och 
trevlig abborre. 

Men det går, så länge det går, och sen går det åt 
skogen, som ordspråket säger. Det kan också ut- 
tryckas så, att gäddan går så länge i vatten, tills 
hon spricker. 

Det var några mörtar, nära släktingar till Silver- 
ling. De hade sammansvurit sig att störta envålds- 



GAMMELGÄDDAN I VASSVIKEN. 41 

härskaren, och de hade kokat ihop en plan, som hade 
alla utsikter att lyckas. Den var byggd på en ryss ja, 
som nyligen lagts ut längst in i Vassviken, och på 
en sträng befallning till alla traktens fiskar att hålla 
sig väl gömda ett par dar. Gammelgäddan skulle 
att börja med ställas på svältkur och göras riktigt 
glupsk och vild. 

Det tycktes gå efter beräkning. De sammansvur- 
na följde henne troget på vederbörligt avstånd, vart 
hon for ; och hon for vida omkring, hälsade på i när- 
belägna vikar, strövade bland holmarna, gick opp 
i bäckar och åar, stod i timtal och väntade vid grund 
och valar. Men i den natten fick hon intet ; överallt 
var det lika dött och tomt. Hon magrade och blev 
nervös, vilket hjärtligt gladde mörtarna. Så en mid- 
natt stod en av dem, det var Silverlings bror, i när- 
heten av ryssjan — han hade sett, att hon höll till 
därinne i vassen. Och snart såg han henne närma 
sig — han låtsades om ingenting, stod bara och såg 
omedveten ut. Allt närmare kom hon — nu var hon 
knappt ett par alnar borta — då satte mörten i väg, 
vek av utefter landgångsnätet och rusade rakt in i 
ryssjans gap. Och Gammelgäddan efter för full 
maskin; under vanliga förhållanden skulle hon nog 
ha saktat farten, men nu varken såg eller tänkte 
hon utan lät det gå. Hon tornade emot nätet, vände 
och gled in i struten, och sen kunde hon inte komma 
längre. 

Någon mört fanns inte därinne, han hade kilat ut 
genom en maska, men det var inte nog glest för 
Gammelgäddan. Hon stod, där hon stod. När hon 
kom underfund med det, vart hon arg, som man i 
allmänhet plär bli, när man fastnar i en ryssja. Hon 
snodde runt och rusade av och an, men någon utgång 



42 GAMMELGÄDDAN I VASSVIKEN. 

hittade hon inte på; hon piskade omkring sig med 
stjärten och körde så kraftigt, hon orkade, mot nät- 
väggen, men den höll; hon vältrade sig och vände 
buken opp, men ut kom hon inte ändå. 

Hon lugnade sig och stod och hämtade andan ett 
tag. Då prasslade det i vassen. Det var Silverlings 
bror, som kom simmande; men han var inte ensam 
— han hade tvärtom ett stort sällskap. Först var 
det de sammansvurna, och sen var det alla vikens 
övriga invånare. Från alla håll och kanter kommo 
de, gamla och unga, abborrar och mörtar, lakar och 
sikar, löjor och snorjärsar och småfisk av alla slag. 
Där funnos till och med ett par smågäddor, ett par 
av hennes egna blodsförvanter. Och en blanklax 
och en bred braxen hade förirrat sig ända hit från 
sina avlägsna hembygder. Och runt omkring 
ryssjan samlade de sig alla, tätt utanför nätet. 
Gammelgäddan anade, vad det skulle bli av, men 
beslöt att hålla sig stilla och varken höra eller se. 

III. 

Det var Silverlings bror, som började. "Vi kom- 
mo för att få höra några trevliga historier ,, , sade 
han. "Det var så länge, sen vi hade det kära nöjet. 
Men nu ha vi tyckt, att tillfället skulle vara det lämp- 
ligaste, man gärna kan önska sig. Eller vad säger 
ni själv?" Han tystnade, och de väntade, att Gam- 
melgäddan skulle svara på ett eller annat sätt. Men 
hon stirrade stelt, rakt fram, sköt fram underkäken 
och teg. "Å, va' inte kitslig nu", sade en mindre 
löja. "Ni brukar ju vara så livad för saken annars, 
och ni berättar ju så bra!" 

"Hör", tyckte en äldre abborre, "dra den där om 



GAMMELGÄDDAN I VASSVIKEN. 43 

långreven, va\ r Det är alltid en sann glädje att 
höra om en fisk, att han reder sig och kommer lös, 
det må vara från en krok eller ur en ryss ja." Den 
där tog; Gammelgäddan blängde till och visade tän- 
derna ett tag men blev strax lugn och kall igen. 
"Hon ilsknar till", viskade en snorjärs, och det gick 
en fnissning genom stimmet. "Hör nu, gäddfar", 
fortsatte han högre, "hur var det med den där sva- 
lan?" 

Ett par kviddor, de minsta i hela hopen, summo 
till hälften in i ryssjan. "Gammelgädda", ropade 
de, "vill du ha frukost?" "Öppna gapet, så komma 
vi!" skreko löjor och snorjärsar efter och stucko in 
nosen genom maskorna. Och Gammelgäddan ga- 
pade; alldeles ofrivilligt skedde det, men gapade 
gjorde hon. Då blev det ett jubel, de summo ut och 
in i ryssjan, de stimmade runt omkring henne och 
snuddade till och med ibland vid stjärtfenan. Och 
nu kunde Gammelgäddan inte styra sig längre; hon 
vart vild och rasande, virvlade runt och spärrade 
ut fenorna och högg efter småkräken, men de räd- 
dade sig alltid ut genom nätet, hon kom inte åt så 
mycket som ett fjäll av dem, och desto vildare och 
ursinnigare vart hon. 

Det var redan ljust oppe i luften, vattnet började 
bli varmare och genomstrålas av gula strimmor och 
strålknippen. Dämpade ljud började höras där- 
oppifrån; en tupp gol någonstans på strandslutt- 
ningen, en vällingklocka ringde, och en vind dansade 
fram över vattenytan; vågorna skvalpade och gno- 
lade, och det susade i vassen. Allt det där gjorde 
småfiskarna ännu skämtsammare och kvickare i 
både mun och stjärt; de kilade hit och dit, de sköto 
blixtsnabbt mellan Gammelgäddans gapande käkar, 



44 GAMMELGÄDDAN I VASSVIKEN. 

och de hoppade ända opp över vattenbrynet, så det 
stänkte och gnistrade om dem. 

Men med ens blev det stilla och tomt omkring 
Gammelgäddan. De smeto bort i vassen allihop och 
f örsvunno — liksom förr, när hon berättade histo- 
rier för dem. 

Hon undrade och lyssnade. Och hon hörde ett 
plaskande i vattnet — det närmade sig, och hon såg 
något stort, svart komma glidande över vattnet som 
skuggan av ett moln. 

Det stannade bredvid ryssjan — så lyftes den opp 
i luften, så hörde Gammelgäddan ett dånande hurra- 
rop ur två pojkstrupar, och strax efteråt låg hon 
på botten av en båt och kippade efter andan. 

Något vasst och kallt stacks in i nacken på henne, 
hon hörde ett knastrande och tyckte, att hon klipptes 
mitt av, och så domnade hon bort. Genom dvalan 
kände hon ändå, hur en pinne trängdes in genom ena 
gälöppningen; den skulle ut genom munnen, men 
Gammelgäddan knep ihop käkarna, varför visste 
hon inte riktigt klart själv. En av pojkarna sökte 
bända isär dem, men det skulle han aldrig ha gjort; 
Gammelgäddan hade präktiga tänder och en bit 
kraft kvar än, och den använde hon; när pojken 
drog ut fingrarna igen, voro de tämligen trasiga. 
Det var Gammelgäddans sista bedrift. Sen blev det 
mörkt och tyst omkring henne. — 

Det hittades en hop småsaker i Gammelgäddans 
mage. Någon katt fanns där visserligen inte men 
i stället åtskilliga metrevar och flöten, en större 
svirvel, ett par dussin metkrokar, en barkbåt med 
master och segel och unionsflagga, en tennsoldat 
och en slät guldring, allt i tämligen oskadat och an- 
vändbart skick. 



JUST PÅ TIMMAR TJUGUFYRA. 45 



11. Just på timmar tjugufyra. 

Just på timmar tjugufyra 
runda jorden svänger kring. 
Kring vår sol, den sköna, dyra, 
på ett år hon gör sin ring. 
Lilla månens lopp, det trånga, 
på en månad kring oss far ; 
men planeterna de många 
ila runt kring solen klar. 

När som solen börjar dagen, 

man i öster henne ser; 

men är kvällens timme slagen, 

sjunker hon i väster ner. 

Där som middagssolen lyser, 

man det varma söder har. 

Men i norr — hu, vad man fryser. 

mer, ju mer mot norr man far ! 

Januari börjar året, 
februari kommer näst; 
mars, april ha knopp i håret, 
maj och juni blomma mest; 
juli, augusti och september 
sköna, ljuvliga framgå; 
men oktober och november 
och december äro grå. 

Söndag börjar veckans dagar, 
bästa dagen är ock den. 
Om hans goda dig ledsagar, 
bliver varje dag din vän. 



46 GUDS GODHET. 



Måndag, tisdag, onsdag driver 
dig till flit allt mer och mer, 
torsdag, fredag gå med iver, 
tills du lördag återser. 



12. Guds godhet. 

Vem gjorde skyn så klar och blå 

och ängens mark så grön? 

Vem lärde blomman dofta så 

och le i skrud så skön? 

Vem har väl fågeln vingar skänkt 

och lärt den sång så klar? 

Vem har de rika färger stänkt 

på fjärilns vingepar? — 

Det var vår Fader och vår Gud. 

Till honom höje sig vår lovsångs ljud! 

Vem lät i himlens höga sky 

den sköna solen le, 

som strålar varje morgon ny 

och gläder allt vi se? 

Vem skänkte månens milda glans 

åt nattens dunkelhet? 

Vem gav den gyllne stjärnekrans 

en sådan härlighet? — 

Det var vår Fader huld och god. 

O, sjungom då hans pris med nyfött mod ! 

Vem gjorde berg och kullar små 
och källor i vår dal 
och hjordar, som på fälten gå, 
och vinden ljuv och sval? 



SAGOR OM BJÖRN OCH RÄV. 47 

Vem har väl skapat dig och mig? 

Vem skänkte kropp och själ 

att i hans godhet fröjda sig 

och vinna evigt väl ? — 

Det var vår Gud, vår Fader blid. 

Ske honom tack och lov till evig tid ! 



13. Sagor om björn och räv. 

1. När björnen och räven skulle ha lantbruk ihop. 

Björnen och räven hade kommit överens om, att 
de skulle ha ett litet lantbruk ihop, för då skulle de 
ha sin säkra utkomst, sade räven, och leva riktigt 
i lugnet. Nå, björnen han fällde träd, och mickel 
räv brände, så att det blev en liten vret, och där 
sådde de råg i askan. När de nu skulle skörda, sade 
räven : "Nu ska vi dela som rätt är, hälften var : vill 
du taga roten, så tar jag toppen." Ja, det var björ- 
nen nöjd med, men det gick så, att räven fick alla 
axen och björnen roten med litet halm till. 

Nallefar blev mycket förargad över detta, men 
räven sade, att det var ju så, de kommit överens om. 
"I år har jag vinsten", sade han, "nästa år blir det 
din tur: då får du toppen, och jag får vara nöjd med 
roten — det blir ju också hälften var, inte sant?" 
Jo, det måste björnen medge, och så fick det vara 
som det var. Men när våren kom och de skulle så, 
frågade mickel björnen, om han tyckte om morötter. 
"Det är min bästa mat, det", sade nalle. "Nå, då 
så vi morötter", sade räven och var så fin i målet 
och så medgörlig så. Men när de skulle skörda, tog 
räven morötterna, och björnen fick hålla till godo 



48 SAGOR OM BJÖRN OCH RÄV. 

med den gröna blasten. Ja, björnen blev ond, han, 
men vad ville han göra ? Det var efter överenskom- 
melse, påstod räven, och det var det ju också. 

Men så mycket gjorde björnen ändå, att han sade 
upp kontraktet med mickel och bestämde sig för att 
han aldrig skulle hava något lantbruk ihop med nå- 
gon, utan skulle han odla jord, skulle han vara en- 
sam om den. Men det blev inte något av med det 
lantbruket heller. 

2. Varför björnen är stubbsvansad. 

En gång möttes räven och björnen i skogen. Det 
var vinter och smällkallt, men räven hade en knippa 
fisk, som han stulit. "Var har du fått fisk nu, när 
det ligger is överallt ?" sade björnen. "Jag har 
fiskat", sade räven ; "ett sån't där litet isfiske." — 
"Hur går det till?" frågade björnen och blev nyfi- 
ken. "Å, det är inte svårt", sade räven. "Du går 
bara ut på isen och hugger ett litet hål och sticker 
ned svansen däri, så kommer fisken och biter sig 
fast i den. Men du får allt hålla den bra länge. Och 
bry dig inte om, att det svider litet ; det är när fisken 
biter, det. Ju längre du kan hålla, desto mera fisk 
får du. Och rätt som det är, skall du rycka tvärt 
upp." 

Ja, björnen trodde på mickel, fast han blivit nar- 
rad så många gånger. Och så satt han både länge 
och väl med svansen i vaken, tills den blev riktigt 
fastfrusen. Då ryckte han tvärt upp, men då gick 
svansen också tvärt av, och därför är björnen stubb- 
svansad än i dag. 



EN TAM BJÖRN. 



49 



14. En tam björn. 

Den här berättelsen har omtalats av en svensk 
jägare, som lyckats fånga en späd björnunge: Efter 
hand som nalle växte till, blev han alltmera odygdig. 
Hushållerskan började klaga över, att han förstörde 
allting i trädgårdslanden, att han slog sönder fönst- 
ren till drivbänkarna och tog allt, han kom åt i köket. 
Stryk fick han också överallt, både i köket och i 
drängstugan och på kontoret. Jag började därför 
låta honom följa mig ut vid mina besök på arbets- 
platserna. Åka var hans förtjusning. Han hade 
sin plats på fotsacken i kärran, och när så behövdes, 
höll han sig fast i skär- 
men. Föll han någon 
gång åt sidan, äntrade 
han genast upp och satte 
sig igen. Han brukade 
då vrida huvudet och ge 
mig en talande blick, som 
om han ville säga: "Det 
gjorde ingenting, nu sit- 
ter jag bra igen." 

Då vi vandrade utefter 
vägar eller skogsstigar, 
sprang han ofta före men 
blev det oaktat alltid ef- 
ter: än skulle en myr- 
stack rivas ut, än skulle 
ett humlebo uppgrävas, 
eller ock skulle han klätt- 
ra upp i ett träd. Då 
han vid sådana tillfällen 




50 EN TAM BJÖRN. 

kommit ur sikte och inte såg eller hörde mig, bör- 
jade han skrika, varvid jag alltid svarade med att 
vissla. Det dröjde då ej länge, förrän nalle kom 
springande i galopp och gav sin glädje tillkänna 
med att slänga huvudet hit och dit. Var han vid 
mycket gott lynne, brukade han komma fram och 
tassa till mina ben ett slag och så bort igen. 

Jag tog honom ibland med ut på hedarna, där det 
fanns gott om myrstackar. Och jag behövde inte 
lära honom att riva ut stackarna eller äta myror, 
för det gjorde han av sig själv. Och rätt egendom- 
ligt var att se, huru han tåligt väntade, tills myrorna 
samlade sig, och då genast med sin långa tunga upp- 
hämtade dem så väl, att intet enda barr följde med. 
Sedan snön smält undan och marken blivit bar, före- 
tog nalle på egen hand utflykter till skogs för att äta 
lingon, för sådana var han mycket begiven på. 

För sitt begär efter lingon råkade han en dag i 
en svår klämma. Man hade glömt skafferidörren 
öppen, och nalle, som alltid passade på tillfället, 
smög sig strax in och hittade där bland annat en 
kruka med lingonsylt. Genast sänkte han nosen ner 
i denna och började äta, men allt efter som inne- 
hållet minskades, körde han också ned huvudet allt 
djupare i krukan. Och till slut blev det sittande fast, 
så att nalle själv omöjligen kunde draga upp det 
igen. Emellertid fick jag höra ett besynnerligt dovt 
läte samt rop och skrik av pigorna. Jag anade, att 
något åter var på tok med nalle, och skyndade ned i 
köket. Där mötte mig en sorglustig syn. I en vrå 
av skafferiet satt nalle i högsta grad uppretad och 
grymtade vresigt och sökte med framtassarna be- 
fria sig från krukan. Men den satt så hårt fast, att 
alla försök voro fullkomligt fruktlösa. 



EINT TAM BJÖR^. 51 

Jag skyndade därför fram till nalle och försökte 
att helt varligt draga krukan av honom, men det var 
till en början alldeles omöjligt. Jag måste taga till 
med alla mina krafter, innan jag äntligen lyckades 
få honom lös. Och nu visade han sig i all sin glans 
med krösamoset ända upp över öronen. En sådan 
smörj else hade han aldrig fått förr, och min kära 
nalle såg också betydligt snopen ut. Han tog snart 
sin reträtt ut på gården, där ett par byttor kallt 
vatten sköljde bort krösamoset och därmed även gav 
nalle tillbaka hans goda lynne. 

Nalle försökte sig på alla möjliga sysslor. Om 
vintern skulle han skjuta kälke men kunde aldrig 
hålla vägen, om sommaren skulle han dra en skott- 
kärra, som likväl alltid stjälpte för honom. En 
morgon gick jag förbi kontoret, som var under repa- 
ration, och fick då höra, att där rådde stor munter- 
het, varför jag tittade in. Jag såg då min snickare 
sitta grensle över en hög bräder och hyvla. Mitt 
emot honom satt nalle och höll i hyveln med båda 
ramarna, under det han med mycket allvarlig upp- 
syn skötte sitt arbete. 

En dag höll hans vän bagargumman på att koka 
kaffe, och under det pannan stod på elden, gick hon 
och sysslade i rummet. Nalle låg och såg på, men 
då gumman en gång vände ryggen till, fick han det 
infallet att lyfta den kokande pannan från elden, 
vilket han också gjorde. Men det bar ej bättre till, 
än att han vände pipen åt sig, och det kokande kaf- 
fet rann över nalles borst och mage. Genast släppte 
han pannan i golvet och kröp därefter bort i en vrå 
och flåsade och jämrade sig. Där låg han en god 
stund, men i ett nu rusade han fram till spiseln och 
slog med hela sin kraft till kaffepannan, så att den 



52 KOM, HÖB MIN VACKRA VISA! 

blev platt som en pannkaka. Så fort detta var gjort, 
satte han av ut genom dörren och bort för att göm- 
ma sig. 

Nalle växte mycket fort, och hans böjelse för odyg- 
der tilltog alltmer. Så såg jag honom en gång av 
okynne tassa omkull ett barn. Visserligen gjorde 
sig barnet inte något ont, och ej heller menade nalle 
den gången något illa, men vem kunde veta vad som 
kunde ske i framtiden? Då jag några dagar där- 
efter rustade för en skogsresa, tillsade jag min gamle 
skogvaktare att skjuta honom. Av nalle togs ett 
ömt farväl genom ett kraftigt famntag, och sedan 
återsåg jag ej mera denna ödemarkens son, som så 
länge varit min vän. 

15. Kom, hör min vackra visa! 

Kom, hör min vackra visa, 
som fågeln diktat har. 
Guds godhet vill jag prisa 
i alla mina dar. 
Om honom susar bäcken, 
om honom talar skyn; 
i röda rosenhäcken 
han blomstrar för vår syn. 

Och himlen är hans höga, 
hans underbara hus; 
och stjärnan är hans öga, 
och solen är hans ljus. 
Och vida världen glades 
att honom prisa få ; 
och Gud är allestädes 
och här hos mig också. - 



DET AR VILHELM. 



53 



16. "Det är Vilhelm". 

En stormig höstkväll väcktes folket i en by, som 
låg vid havet, av ett kanonskott. Alla visste, vad 
det betydde, och männen sprungo skyndsamt ned till 
stranden. Där sågo de ett skepp, som strandat på 
klipporna. Besättningen hade klättrat upp i masten 
för att ej spolas bort av vågorna. "Ut med rädd- 
ningsbåten", ropade en av de djärva strandborna. 
Båten sköts hastigt ut, och några av de modigaste 
hoppade ner i den. Men den raske båtföraren var 
ej närvarande, och man kunde ej vänta på honom, 
för var minut hotade vågorna att slå skeppet i 
spillror. 




Det var åtta man, som rodde ut i den rasande stor- 
men. De kommo lyckligt fram till vraket och fingo 
ned de skeppsbrutna i båten — utom en, som satt 
högt uppe i masten, nästan alldeles stelfrusen. Ho- 



54 MORS VARGHISTORIA. 

nom vågade de inte hjälpa ner, för båten bar inte 
flera, och stormen ökades. De började ro mot stran- 
den och kommo välbehållna i land. Nu hade båt- 
föraren kommit tillbaka. Hardy — så hette han — 
frågade, om alla voro räddade. Då han hörde, att 
en ännu var kvar på vraket, ropade han : "Jag skall 
ut efter honom. Går ni med?" Ingen ville följa 
honom. "Det är omöjligt att rädda honom", sade 
alla. "Då går jag ensam", sade Hardy och sprang 
ned i båten. 

I samma ögonblick kom hans mor och bad honom 
stanna hemma. "Tänk på din mor", sade hon. "Och 
kom ihåg, att din far drunknat i havet och kanske 
också Vilhelm." Vilhelm var hennes yngste son. 
Han var ute som sjöman, och på åtta år hade ingen 
hört något av honom. "Än han därute", sade Hardy, 
"är du säker på, att inte också han har en mor?" 
Den gamla teg, och fyra man sprungo i båten. De 
arbetade sig fram till vraket, fastän det gick lång- 
samt att komma igenom de väldiga brottsjöarna. 

Skeppsskrovet var redan under vatten, när båten 
kom fram. Hardy måste själv klättra upp i masten 
och hade mycken möda att få ned den stelfrusne. 
Men det lyckades till slut, och så roddes det skynd- 
samt mot stranden igen. Så snart båten kommit i 
närheten av land, ropade Hardy med stark röst: 
"Säg mor, att det är Vilhelm !" 

17. Mors varghistoria. 

Då jag var gosse, var det en historia, som mina 
syskon och jag aldrig blevo trötta av att höra mor 
berätta. Det hände bara en halv kilometer från vår 
egen dörr, och vår egen mor var berättelsens hjäl- 



MORS VARGHISTORIA. 55 

tinna. Många gånger åkte vi kälke i samma backe 
och skridskor på samma damm, som var skådeplat- 
sen för äventyret. 

Jag minns så väl ännu, huru vi barn de långa 
vinteraftnarna, när snön låg djup på marken och 
vinden tjöt, samlades omkring den öppna spiseln i 
vardagsstugan och bådo mor berätta för oss, om hur 
farligt det var under den första nybyggaretiden 
härute i Amerika. Till slut sade en av oss : "Berätta 
för oss ännu en gång, om hur du åkte från vargarna 
därborta i backen !" Då slöt mor sticka på sin strum- 
pa, och så drog hon på mun och sade, att hon nog 
redan talat om den hundra gånger. Men för så upp- 
märksamma åhörare skulle hon berätta om den ännu 
en gång. Och så kröpo vi tillsamman i en hög när- 
mare hennes stol, och hon tog åter till med sin strum- 
pa och begynte : 

"När er morfar kom till den här trakten, var jag 
bara 13 år. Om våren flyttade vi in i vårt nya hus, 
och om hösten hade vi det i ordning på bästa sätt. 
Vintern, som följde efter, var mer än vanligt sträng. 
I november månad föll det en meters djup snö, och 
den låg kvar till det mesta hela vintern. Det blev 
präktiga kälkbackar för oss barn. Far gjorde en 
utmärkt kälke, som var stor nog för två, och den 
fick jag. Jag säger ännu i dag, att jag tror, det 
fanns inte i hela världen en kälke, som hade en sådan 
fart på sig." — Och mors ögon formligen tindrade 
vid tanken på den gamla, kära kälken. 

"På den tiden var landet runt omkring mycket 
tunt befolkat. Vår närmaste granne var Jakob 
Lund, och han bodde på andra sidan om den stora 
backen. Jakob Lund hade en liten flicka, Anna, som 
var ungefär i min ålder. Och vi båda blevo snart 



56 



MORS VARGHISTORIA. 




goda vänner. När 
det var gott före, 
foro vi alla till bac- 
ken, så snart vi fingo 
lov därtill av far och 
mor. Antingen kom 
Anna och hämtade 
mig, eller gick jag 
till henne. Och så 
bar det av till bac- 
kens topp. Anna 
hade inte någon käl- 
ke ; men vi sutto bägge på min utför backen, och så 
drogo vi kälken uppför igen var sin gång. 

Den första veckan i januari blev det ett stort tö- 
väder och sedan stark köld. Det blev en tjock, hård 
skare på snön, så att den lätt kunde bära en mans 
tyngd. Vattnet från den smälta snön rann ned till 
foten av backen, och där bildades en bred, djup 
damm, som det snart blev is på. Nu var det hela en 
ren mönsterbacke för kälkåkning. Nedför den kun- 
de vi fara med blixtens hastighet och så ned på isen 
och tvärs över densamma. En lördagsafton fick jag 
löfte att gå till Anna och få henne med på en liten 
åktur. Far bad mig vara försiktig och komma tidigt 
hem, för vargarna, som den tiden fanns överallt i 
landet, hade blivit mera närgångna, i synnerhet se- 
dan det blivit mörkt. Det hade till och med hänt, 
att hungern drivit de gråa bestarna ned i bygden, 
och där hade de dödat hästar och kor. Ja, även män- 
niskor hade blivit överfallna. Jag brydde mig inte 
så mycket om fars varning, och dessutom skulle ju 
inte jag ut på vargjakt. Jag skulle bara ut på en 
åktur, och jag trodde inte, att någon varg kunde 



MORS VARGHISTORIA. 57 

vara så dum och anfalla en liten flicka, då det fanns 
så gott om höns och kor att få. 

Jag klädde på mig bra och vandrade glad åstad. 
Högst uppe på backen lät jag kälken stå, tills jag 
skulle komma tillbaka. Men då jag kom till Anna, 
var det så, att hon hade förkylt sig och låg till sängs. 
Hennes mor ville naturligtvis inte låta henne gå ut 
och åka. Jag tog av mig ytterkläderna för att stan- 
na en stund hos henne. Anna hade två stora gummi- 
dockor, och det var så roligt att leka med dem, att 
jag inte lade märke till, hur fort tiden gick, tills 
Annas mor sade: 'Kom nu, min vän, nu är det på 
tiden, att du går hem.' Hon hjälpte mig på med 
kappan, gav mig en kopp varmt kaffe och följde mig 
en bit på hemvägen. 

Solen närmade sig den västliga himmeln, jag kas- 
tade en blick på den och skyndade på. Första delen 
av vägen gick genom en stor skog; så var det en 
öppning, och mitt i den var kälkbacken. Det var 
ingen egentlig landsväg utan bara en gångstig. 

II. 

Jag hade kommit ungefär halvvägs genom skogen, 
då jag plötsligt fick se en stor, lurvig varg framme 
i vägen. Han stannade och såg så glupskt på mig 
ett ögonblick, men sen sprang han in mellan träden 
igen. Ett ögonblick därefter hörde jag det tjuta 
ett stycke bakom mig. Till min outsägliga fasa hör- 
des ett nytt tjut, så ännu ett och så ett tredje, ända 
tills det för mina förskräckta öron lät, som om hela 
skogen vore full av vilddjur. Ingen behövde säga 
mig, vad detta betydde. Jag var gammal nog och 
även förtrolig nog med vargnaturen för att förstå, 



58 MORS VARGHISTORIA. 

att den första ropade på sina kamrater för att få 
dem att komma och hjälpa sig med att slå ned sitt 
byte. 

Ett ögonblick stod jag stilla och lyssnade och 
skälvde av ångest för de fruktansvärda tjuten, så 
fattade jag mod och satte till att springa. Det var, 
som om jag haft vingar, fötterna tycktes knappt 
beröra snön. Och ändå hörde jag i nästa minut var- 
garnas snabba fötter mot den hårda isskorpan bak- 
om mig och visste, att de snart skulle hinna upp 
mig. Just som jag kom springande ut ur skogen 
och till öppningen, såg jag mig hastigt om. Flere 
stora, glupska vargar voro litet bakom mig. De 
sträckte halsarna och lupo i långa skutt. — Jag var 
nog ganska stor för min ålder och rask till att 
springa, men vargarna sprungo än fortare, och då 
jag kom upp på krönet av backen, kunde jag höra 
deras pustande andedräkt. 

I en hast kastade jag av mig mössan och min 
tjocka kappa. I samma stund fick jag syn på kälken, 
som jag hade lämnat kvar. Den stod lyckligtvis 
vänd med framänden emot backsluttningen. Hann 
jag bara fram till den, innan vargarna fingo tag i 
mig, så kunde jag kanske ännu räddas. Mössan och 
kappan uppehöll dem ett ögonblick; men de voro 
strax åter inpå mig, då jag utan att stanna farten 
grep tag i kälken och kastade mig ned på den. 

Då jag plötsligt förändrade ställning, just som de 
voro på vippen att springa på mig, måtte de ha blivit 
förvirrade för ett ögonblick. Innan de hunnit sansa 
sig, var jag i susande fart nedför backen. Vargarna 
löpte och tumlade, tjöto och gläfste. Backen var 
brant och snön hård och blank som is. Kälken flög 
fortare och fortare, och snart förstod jag till min 



MORS VARGHISTORIA. 59 

outsägliga glädje, att vargarna blevo längre och 
längre efter. Långt nere såg jag den blanka isen 
på dammen. 

Omkring halvvägs i backen saktades farten, och 
vargarna begynte åter vinna på mig. Här fanns 
intet, som kunde skaffa kälken större fart. Mitt öde 
syntes beseglat. Äntligen nådde kälken den sista 
lilla avsatsen ned mot dammen och for med ökad fart 
ut på isen. Plötsligt hörde jag det brista och knaka 
under mig. Men antingen min fart var för hastig 
eller min tyngd för liten, var det så, att jag kom över 
och slungades lätt hän över isen. Jag hörde var- 
garnas skarpa klor slå mot isen, och så hörde jag 
ett brak. Jag kastade en hastig blick bakom mig 
och såg en förvirrad hög huvuden och kämpande 
framfötter. Vargarnas samlade tyngd hade varit 
för stor, och nu lågo de där allesamman och plaskade 
i vattnet. Då kälken stannade, sprang jag upp och 
hem och föll avsvimmad i min mors armar. 

Ja, barn, där har ni alltså historien om er mor 
och vargarna. Och det vackra vargskinnet, som 
hänger på väggen där borta, satt på kroppen på en 
av de sex stora bestarna, som far morgonen därpå 
fann drunknade och drog upp ur dammen. ,, 

Och så brukade vi barn taga det vackra vargskin- 
net ned från sin plats på väggen, breda ut det på 
golvet framför spiseln, sätta oss på det i en tätt 
sluten ring och med låga stämmor tala med varandra 
om mors fruktansvärda äventyr med vargarna. 



Gåta: 2. Läs dessa två rader, så att det blir rim : 
Vad har du fått på rocken då ? 
Ack, en f-1-ä-c-k. 



80 FÖRTRÖSTAN. DEN UNDERBARA GRÖTEN. 



18. Förtröstan. 

* 

Jag vet, vem som föder var fågel i skyn 
och kläder på marken var lilja; 
jag lämnar mig trygg åt hans milda försyn 
och säger: "Ske, Fader, din vilja!" 

Ej lust eller nöd, 

ej liv eller död 
mig då från hans kärlek skall skilja. 



19. Den underbara gröten. 

Farbror Robert kom en dag till oss och bjöd oss 
på middag. Han sade, att han skulle bjuda oss på 
gröt, som mer än ett tusen människor hade fått ar- 
beta på att få i ordning. "Gröt, som det behövts ett 
tusen människor för att laga till ! Då måtte den väl 
vara så stor som ett berg l" — "Ni får väl se", sva- 
rade farbror Robert, "i morgon middag kommer den 
på bordet." 

Knappt hade vi ätit frukost nästa dag, förrän vi 
gjorde oss i ordning att gå till farbror. När vi kom- 
mit dit, undrade vi över att allting där var lika stilla 
och lugnt som vanligt. Äntligen sutto vi då till 
bords. Vi hade ätit den första rätten, och tallrikar- 
na buros ut. Våra ögon stirrade oavvänt på köks- 
dörren — och in kom gröten. Men det var risgryns- 
gröt av den gamla välkända sorten, inte en bit större 
än vanligt! "Det här kan omöjligen vara den grö- 
ten, farbror lovade oss", sade min bror. "Jo, det 
är det visst", svarade farbror. "Men farbror sa ju, 
att mer än ett tusen människor hade måst hjälpa 



DEN UNDERBARA GRÖTEN. 61 

till med att laga deir?" — "Ät nu litet av den först, 
och tag sedan papper och penna, så ska vi hjälpas 
åt att räkna efter, hur många arbetare det behövts", 
sade farbror Robert. 

"Nåväl", sade farbror Robert om en stund, "för 
att laga den här risgröten måste vi först och främst 
ha risgryn. Och hur mycket folk har fått arbeta 
för att skaffa dem, tror ni? Åkerfälten måste vatt- 
nas och gödas och sås och skördas. Till allt det 
behövs en mängd folk. Och de ska ha redskap att 
arbeta med, och för att göra dem ha gruvarbetare 
och smeder och skogsavverkare måst arbeta. Vidare 
måste lädret i hästarnas seldon tillverkas av sadel- 
makare. Och tänk sen på allt annat, som finns i ris- 
gröten utom risgryn : socker, kanel och andra kryd- 
dor. De ha också en gång blivit planterade och skör- 
dade liksom riset. Och sen måste alltsamman föras 
hit till oss från främmande länder, som ligga långt, 
långt bort. Till det behövs skepp, skeppsbyggare, 
segelsömmare, sjömän, handlande och mycket mera. 

— Dessutom finns det ägg och mjölk och smör också 
i gröten." 

"Stopp, farbror, stopp nu!" ropade jag. "Jag är 
säker på att det är mer än ett tusen människor nu." 

— "Ännu har jag inte räknat upp alla på långt när", 
svarade farbror. "Vi ska koka gröten också, och 
därtill behövs ved och tändstickor och spis, och då 
måste vi också räkna med vedhuggare och vedhand- 
lare och tändsticksfabriker och järnarbetare. Men 
det är inte slut än. Vi ska ha panna att koka i och 
tallrikar att äta på och bord och duk och bords- 
servis och mycket annat dessutom. — Men nu kanske 
jag inte behöver hålla på längre." — Nej, det be- 
hövde han inte, vi trodde fullt och fast, att mer än 



62 TRE GYLLENE REGLER. ETT NYTT TRÄD I SKOGEN. 

ett tusen människor hade måst arbeta för att få i 
ordning denna gröt. 



20. Tre gyllene regler. 

Flitig var! Då skall du vinna 
hälsa, munterhet och bröd; 
vägen till din hydda finna 
då ej ledsnad eller nöd. 

Men låt ordning taga vara 
på vad fliten samlat har! 
Var betänkt en skärv att spara 
för din sena ålders dar! 

Och var from! Det är det sista, 
första utav alla bud, 
ty om världen all vi mista, 
hava vi dock allt i Gud. 



21. Ett nytt träd i skogen. 

"Nej titt, nej tittili, nej tirrilititt !" ropade en 
drillsnäppa, som kom hoppande med darrande vingar 
över vattnet i Sandviken och slog ned på en sten vid 
stranden. 

"Vad är det om ?" frågade en stor gädda, som stod 
och sturade under vattenytan. 

"Tirrilititt, det har kommit ett nytt träd i sko- 
gen" svarade drillsnäppan. "Och där borta står ett 
likadant — och titt, där på andra sidan står också 
ett. De funnos inte här i går. Tänk, att de ha 
skjutit upp och blivit fullvuxna på en enda natt! 



ETT NYTT TRÄD I SKOGEN. 63 

"Det angår mej inte", sade gäddan, vände stjärten 
till och seglade bort utefter stranden. 

"De ha inte vuxit upp här", upplyste en gammal 
gran uppe på land, "det stod en tät dunge tallar och 
granar där ovanom strandens sandbank och alsnår. 
De ha planterats." 

"Det kunde jag nästan tro", tyckte drillsnäppan. 
"Men vad i all världen kan det vara för slags träd, 
aldrig har jag sett sådana förr." 

"Inte jag heller", sade en tall. "De ha rak och res- 
lig stam, nästan som tallar. Men de ha ingen bark, 
se ju alldeles hudflängda ut." 

"Fullkomligt skinnlösa", instämde en annan. "Och 
ingen krona ha de heller", tillade han och skakade 
sitt yviga, mörka hår. 

"Fula träd", sade en gran och bredde ut sina täta, 
vida grenar. "Nakna, magra och spinkiga äro de." 

"Riktiga stackare tillträd", ansåg en ekorre. "Inga 
kottar ha de, och inte kan man bygga bo i dem." 

"Men larver måtte det väl finnas i dem", skrek 
en gröngöling, som kom farande och högg fast klor- 
na i stammen. Knack knack — "nej, inte ett liv. 
Och hör, en sådan död och torr klang" — knack 
knack ! 

En sork stack upp nosen ur ett hål i marken. 

"Inte ha de rötter heller", mumlade han. "Kons- 
tiga träd — de höra inte hit, de ha intet fäste i jor- 
den. De blåsa nog ikull vid första storm. Och hur 
skola de få saft och kunna växa, när de inga rötter 
ha? Uschlaträd!" 

"Men de ha vackra, vita blomklockor i toppen", 
sade en liljekonvalje vid det nya trädets fot. "Rik- 
tiga jätteklockor, en hel klase." 



64 ETT NYTT TRÄD I SKOGEN. 

I detsamma kom en humla svävande rakt fram 
till konvaljen. 

"Struntblommor", surrade den, "alldeles doftlösa 
äro de och Tiårda som sten, och varken honung eller 
frömjöl finns det i dem. De äro troligen redan viss- 
na. Inte kunde jag heller upptäcka några gullkläp- 
par i deras klockor som i dina, Maja-Lisa lilla !" 

Så kröp han in i en konvaljeblomma, och stängeln 
vaggade och gungade, så att alla de vita pinglorna 
ringde. 

"Den här musiken kunna de där jätteklockorna 
inte göra efter", surrade humlan. 

Drillsnäppan hade under tiden gjort en utflykt, 
en stor båge över den krusade vattenytan. Nu kom 
hon tillbaka och slog sig ned på stenen igen. 

"Nej, titt tirrilitt!" ropade hon. "Äro inte spin- 
deltrådar spända mellan vartenda träd, titt, så de 
glitt-glitt-glittra!" 

"Åja", svarade en spindel, han satt mitt i sitt cir- 
kelrunda silverhjul, vilket var skickligt och prydligt 
upphängt mellan två enbuskar. "Men sådana långa, 
dinglande trådar — dem sliter ju minsta vindpust 
av som ett intet. Undrar i alla fall, vad det är för 
en jättespindel, som spunnit dem." 

Då kom en skock sparvar dragande och satte sig 
på trådarna, och dessa höllo gott. 

Och en vindpust kom susande, och trådarna sväng- 
de och gungade, men de brusto ej. Och en storm 
kom brusande, den skakade stolparna och satte än 
starkare fart på trådarna, men stolparna stodo sä- 
kert, och ej en tråd slets av. 

"Det här var en kilig gunga", kvittrade sparvarna. 
"Här sitter man utmärkt." 

"Här ändå bättre", sade en annan fågel, som flu- 



ETT NYTT TRÄD I SKOGEN. 65 

git upp på högsta toppen av en stolpe ; en främmande 
fågel med en egendomlig teckning på bröstet — en 
blodröd fläck, från vilken några gyllenglänsande, 
blixtlika streck utstrålade. Ingen kände honom eller 
visste ens, vad han hette. 

"Och vill ni veta, vad det är för en jättespindel, 
som spunnit de här trådarna", fortfor han, "så kan 
jag berätta det; det är människan. Och lyssnar ni, 
så skall ni höra, att det är klang i de här träden 
också — levande klang, inte torr och död. Hör, hur 
det tonar både i stammar och trådar och klockor! 
Det gnolar och mumlar — det spelar som orgel och 
fioler och sorlar och talar. Hör — det är ett dämpat 
ackord av många tusen toner. Det är en avlägsen 
sång av många tusen röster." 

Han teg, och alla lyssnade och förundrade sig 
storligen. 

"Jag skulle nog också kunna tolka den sången för 
er", vidtog den främmande fågeln. "Jag kan män- 
niskornas språk. Hör — nu ljuder det varmt och 
fullt; jag hör en mors stämma långt i norr och en 
klar gossröst långt bort i söder." 

"Ja minsann", pep en sparvhona. "Det låter rik- 
tigt varmt och vackert." Se, det där förstod hon, 
hon hade själv en hel hop småttingar. 

"Men hör nu", sade främlingen. "En mörk och 
tung kläng som en sorgmarsch. Det är berättelsen 
om ett dödsfall, som drager fram genom trådarna." 

"Hemskt", susade en tall. "Det brusar, som när 
nordan kommer rusande om hösten och bryter gre- 
nar och vräker ikull stammar." 

"Och det kvider och jämrar sig", gnällde en 
strandpipare, som satt på en stock i vattenbrynet. 

"Det brusar och klagar", upprepade fågeln på 



66 ETT NYTT TRÄD I SKOGEN. 

stolpen. "Men nu kommer en annan visa. Hör — 
det är, som om tonerna trillade fram genom trådarna 
utan uppehåll och utan hejd." 

"Tjä-tjä-tjänis, den låten kä-känner jag igen", 
skrattade en skata i en grantopp. 

"Jojo", sade främlingen. "Det är nog ett par 
gamla skatfröknar, som hålla i var sin ända av trå- 
den nu. Och de skulle troligen aldrig släppa, om 
man inte ryckte tråden ifrån dem. Hör, de hålla 
på än." 

"Det var ett fasligt pratande och tjatande", tyckte 
en allvarsam och tystlåten domherre inne i gran- 
snåret. 

"Nu är det slut", sade den okände. "Det var allt 
någon, som tog från dem tråden. Jag hör en arg, 
knarrig och obehaglig röst, och en annan svarar, 
ödmjuk, ängslig och ynkligt gnällande. De säga 
något om pengar." 

"Pengar, vad är det?" frågade en sparvjänta. 

"Ett slags flugor eller frön eller något annat mat- 
nyttigt, tänker jag", svarade en sparvyngling. 

"Ingalunda är det något matnyttigt", sade han 
med blodfläcken. "Men ett slags flugor är det; 
spanska flugor, dem människorna äro vurmiga på 
att samla — se, de inbilla sig att dessa flugor skola 
suga ut sjukdom och sorg ur kroppen på dem, men 
de suga i stället liv och själ ur de stackarna och för- 
gifta och förlama dem så småningom alldeles. Ett 
slags frön är det också, trätofrön, vilka hastigt gro 
och växa, och vilkas blommor heta hat, avund, mord 
och elände. Ni hör själv — de här båda rösterna 
ha ingen glad eller vänlig klang." 

"De ha en falsk, ful och oren klang", sade en gran. 



ETT NYTT TRÄD I SKOGEN. 67 

"En sådan klang ljuder aldrig i levande och växande 
trädstammar." 

"Det kommer en annan tonart nu", avbröt främ- 
lingen. Hör — den skulle jag tro är äkta och ren 
och klar. Det är två röster nu också, den ena tillhör 
en ung man och den andra en ung kvinna. De äro 
skilda åt av skogar och berg, av höga murar och 
långa, långa vägar. Men de äro ändå samman och 
talas vid." 

Alla lyssnade, och de hörde en hög och sällsam 
musik, en enkel och entonig men stark och jubel- 
fylld melodi i dur. 

"Kilit, kilit!" ropade sparvarna. "Så det sjunger 
i trådarna, så de dallra och glittra och gunga !" 

"Jag misstog mig", surrade humlan och flög upp 
på en av de vita blommorna. De här klockorna 
kunna verkligen också ringa. Hör huru grant och 
ljuvligt det klingar!" 

Gröngölingen kom åter flygande och slog fast vid 
stolpen. 

"Knack knack", sade han. Så lade han huvudet 
intill stammen och lyssnade. "Underligt ! En sådan 
sång har jag aldrig hört i ett riktigt träd, varken 
gran eller tall." 

"Nej nej", sade den främmande fågeln. "De äro 
nog underligare än gran och tall, de här nya träden, 
så nakna och fula de än äro." 

Härmed lyfte han och flög bort över sjön, ner mot 
bygden. 

"Uschla träd är det i alla fall", muttrade sorken. 
"De ha inga rötter. Uven tage mig, om de inte blåsa 
ikull en vacker dag." — 

Träden stå kvar än, och har inte uven redan tagit 
sorken, så gör han det nog, vad det lider. 



68 DEN GIRIGA EKORREN. 



22. Den giriga ekorren. 

En ekorre bodde inuti en stor ek. Ingången till 
hans bostad var mycket trång, men den, som väl 
kom dit in, fick se ett stort rum. Ekens stam var 
nämligen ihålig från det ställe, där de första gre- 
narna sträckte ut sig i rymden, och ända ned mot 
roten. Det var ett präktigt förrådsrum för nötter 
och ekollon, men det behövdes också väl, ty ekorren, 
som bodde där, hade fått i sitt sinne, att ju mer 
han kunde samla, dess större glädje skulle han till 
sist få njuta i livet. 

Runt omkring eken växte en hel skog av hassel- 
buskar med de allra präktigaste nötter. Med skäl 
kunde man därför tycka, att ekorren hade de bästa 
utsikter att kunna taga sig fram i världen, och att 
han gärna skulle unna andra att plocka av det rika 
förrådet. Han tyckte dock icke, att det var nog ens 
för honom ensam. Det riktigt skar honom i hjärtat, 
när han fick se någon annan ekorre komma till has- 
selskogen och taga någon nötklase. Då skyndade 
han alltid att jaga bort inkräktaren. Ensam ville 
han vara om skatterna. 

Från den stund, då ekorren lämnade far och mor, 
som bodde på andra sidan ängen, började han draga 
till sitt bo. Allt, som han ansåg hava något värde, 
tog han vara på och gömde i ekens stam. 

"Du arbetar på din bosättning, kan jag se", kvitt- 
rade en liten domherre, som satt på en av ekens kvis- 
tar och med huvudet på sned betraktade ekorrens 
flitiga arbete. "Ånej", sade ekorren. "Det är gott, 
om jag kan skaffa mig, vad jag behöver för att äta 



DEN GIKIGA EKOEKEN. 69 

mig mätt." "Å", sade domherren och klippte med 
ögonen, "du har allt mycket smått och gott där inne 
i eken." "Det är ej sant", ropade ekorren ivrigt. 
"Jag har ingenting. Sprider du ut om mig, att jag 
äger något, skall jag bita huvudet av dig, om jag 
får fatt på dig." "Nå nå, inte så häftigt, kära gran- 
ne !" svarade domherren. "Jag trodde, att du arbe- 
tade så flitigt, emedan du tänkte hålla bröllop snart." 
"Jag fattiga stackare har inte alls råd att gifta mig", 
sade ekorren. "Men, kära vän", återtog domherren, 
"om du skaffar dig en bra maka, skall hon hjälpa 
dig och göra livet glatt för dig." "Nej, nej", ropade 
ekorren, "det vore en olycka för mig. Jag kan ju 
knappt reda mig själv." "Säg icke så!" sade dom- 
herren, som med glädje tänkte på maka och ungar 
i sitt lyckliga bo. Emellertid sprang ekorren sin väg 
och började åter sitt arbete. 

När den tiden kom, att nötter och ekollon voro 
mogna, arbetade ekorren från solens uppgång och 
till sena kvällen. Han unnade sig icke någon ro utan 
sprang och hämtade den ena nöten efter den andra 
och kastade ned den i sitt visthus inne i eken. Ofta 
smakade han icke en bit mat på hela dagen, och då 
kvällen kom och han satt där inne på hela nöthögen, 
nändes han ofta ej taga sig ett gott mål utan gick 
ut för att stilla sin hunger med några frön och annat 
ätbart, som han kunde komma över. När han sedan 
trött och matt kom åter till hemmet, kände han sig 
rätt belåten, då han märkte, att han redan ägde så 
mycket, att han skulle behöva dagar endast för att 
hinna räkna alla nötterna. — "Riktigt lycklig blir 
jag dock icke, förrän jag får boet fullt", tänkte han, 
där han satt och såg på sina rikedomar, till dess han 
somnade. Men rätt lugnt kunde han ej sova. Han 



70 DEN GIRIGA EKORREN. 

vaknade ofta för att se efter, att ingen skulle komma 
och taga något ifrån honom. 

En dag på senhösten kom på besök till honom en 
gammal ekorre, som hade blivit biten av en hund, 
så att han icke längre kunde hoppa i träden för att 
skaffa sig föda. Därför gick han omkring till alla 
ekorrar i skogen för att bedja om hjälp till den kom- 
mande vintern. Alla gåvo den gamla krymplingen 
något. Men när han kom till den rikaste av dem 
alla, som hade nästan hela förrådshuset fullt av de 
präktigaste nötter, fick han blott snäsor. "Jag", 
sade den rika ekorren, "har trälat och släpat för 
den lilla smulan, som jag nu har, men den räcker 
dock ej på långt när till åt mig. Jag kan visst icke 
slösa bort något åt tiggare och landstrykare." Den 
stackars krymplingen måste gå utan att hava fått 
någon hjälp, och den rika ekorren kände sig riktigt 
glad, när han var borta. 

Frosten kom, och ännu rastlösare arbetade ekor- 
ren. Han hade nu endast så stort utrymme kvar, att 
han själv nätt och jämt kunde få plats i tomrummet. 
Men också detta ville han fylla. Så bar det av ut 
igen uppför gren och nedför gren, bort och hem igen. 
En kväll, just då vintern stod för dörren, hade han 
boet fullt ända upp till ingången, ja, så fullt, att 
han själv måste sitta utanför. 

Nu var alltså den stund inne, då den rika ekorren 
hoppades få känna sig riktigt lycklig. Han försökte 
också att göra det, men det ville icke lyckas. Vis- 
serligen kände han en viss belåtenhet inom sig vid 
tanken på de många tusen nötter, som lågo inne i 
trädstammen, men han frös, så att han skakade, ty 
det var bistert kallt på kvällen. Fram på natten 
blev han nästan alldeles stel. Gärna skulle han hava 



VITA BLOM STEK. 



71 



velat krypa in i boet, men för att få rum måste han 
kasta ut något av nötterna, och det nändes han icke. 
Han kände sig sjuk och i behov av hjälp, men ingen 
levande varelse fanns i hans närhet, ty han hade 
skrämt bort alla med sin snålhet. Kölden tog till, 
och ekorren blev allt sjukare och sjukare. Slutligen 
ville han offra något av sina skatter för att få rum 
i boet, men nu var han för svag att krafsa bort nöt- 
terna. Han måste sitta kvar på sin plats utanför 
boet, och där dog han i den tidiga morgonstunden. 

Dagen därpå flög domherren till den rika ekorrens 
släktingar och omtalade, vad som skett. Dessa skyn- 
dade genast till den gamla eken och delade mellan sig 
ekorrens skatter, vilka de snart förslösade. 




23. Vita blomster. 

I vintras föllo många små vita flingor ju, 

de föllo ned från himmelen — var äro de väl nu ? 



Gå ut i lund och backar, dem våren gröna klär, 
se, tusen vita sippor likt flingor glimma där. 



72 HAREN. 

Men när som hösten kommer, och alla blommor dö, 
o, säg, var då den finnes, den vita blomstersnö? 

När mörka hösten kommer, o, se mot himlen då : 
likt vita blommor glimma de tusen stjärnor små. 



24. Haren. 

Haren låg under en gran i ungskogen och tog sig 
en middagslur. Den granens lägsta grenar nådde 
ända ner till marken, breda och täta och bildade en 
riktigt hemtrevlig kammare runtom stammen, ett 
tält med tjocka, präktiga väggar och tak. 

Haren låg bra därinne. Det var varmt och nå- 
gorlunda skyddat, men ändå njöt han ingen lugn 
sömn. Han hade onda och oroliga drömmar, som 
han för resten alltid hade den här tiden på året. 
En hemsk tid ; marken och skogen voro ännu mörka, 
jorden var grön, brun och svart — men själv hade 
han redan för längesedan ömsat färg och fått på sig 
sin kritvita vinterpäls. Det var rakt på tok att 
själv vara bländande vit, när allt omkring var mörkt. 
Det var som om hela jorden bara fanns för att vara 
en bakgrund, som skulle framhäva honom och göra 
en stackare högfärdig. Men det gjorde en också 
dödligt ängslig och vettskrämd vid minsta ljud. Och 
vad hjälpte då all högfärd i världen? 

De där tankarna surrade i. harens halvdomnade 
hjärna, där han låg i granriskammaren. Han tyck- 
te, att det hela var så nedrigt dumt och orättvist. 
Om man nu verkligen skulle byta om färg, varför 
kunde man då inte få göra det på samma gång som 
marken? Nu hade man ju ingen nytta av hela brå- 
ket — tvärtom bara skada och obehag. 



HAREN. 73 

Och han tyckte plötsligt, att han satt i kanten av 
en kolbotten och gnagde barken av en aspstam. 
Runtom stod skogen dunkelgrön. Bottnen var täckt 
av kolsvart stybbe och omgiven av mörkt brunröda 
tuvor och ormbunkar. Och där satt han nu och lyste 
som en vit prick i denna mörka skott-tavla, synlig 
på flera mils håll, tyckte han. Han visste inte, vart 
han skulle vända sig. Han hörde prassel runtom- 
kring, såg ögon i alla snår och hörde steg från alla 
håll. Han vågade inte röra sig, knappt se sig om. 
Tyst! smög inte någon närmare på stigen söderåt? 
Troligen var det en räv. . . Och rörde det sig inte 
däruppe i tallen, gnistrade inte ett par loögon där i 
dunklet. . . ? Huj, vad var det? Vingslag — en stor 
hök säkert. Han hade väl fått syn på harpalten 
högt uppifrån rymden, så högt, att ingen kunde se 
mördaren här nedifrån. 

Haren tänkte just med ett långt skutt kasta sig 
in på stigen norrut. Då hörde han ett tjut uppifrån 
en skrevig brant, mitt framför. Hu, en berguv! 
Så snurrade haren om och skulle kila bort pä den 
tredje stigen, åt väster. Men den var också stängd. 
Den gick snörrät ett bra stycke, och långt därborta 
skymtade ett par figurer. Var det inte en hund och 
en karl med bössa. Redan hade de förstås upptäckt 
den arma vita pricken. Här gällde det livet. Näs- 
tan från sansen av skräck rullade han bort som en 
stor snöboll på stigen söderut. 

Han hann inte tänka under flykten, men han 
kände en oredig härva av förtvivlan och ångest och 
hat i skallen. "Vit, vit, vit!" skrek det i honom, 
"otäcka vita päls!" ropade det, "usla vita liv!" 

Och han sprang för sitt arma liv och önskade det 
långt, långt bort. Och han hörde vingslag och tjut 



74 HAKEN. 

och hundskall och steg allt närmare med var sekund. 
Och till slut stöp han och vart liggande under en tät 
gran och kände klor och näbbar och tänder överallt 
i sin fattiga kropp. 

I detsamma vaknade han. Han låg kvar under 
granen, hoppade högt i luften, när han kom under- 
fund med, att han bara drömt. Han såg sig yrvaken 
omkring. Det var så underligt ljust, ljusare nästan 
än när han somnat, fast det måste vara åtskilligt 
senare på dagen. Han kikade ut genom barrverket 
och stirrade ut en god stund. Sen kröp han sakta 
igenom grenarna och satte sig upprätt för att skåda 
och fundera. 

Det var inte längre svart och mörkt omkring ho- 
nom. Det var vitt. Luften, skogen, marken, allt 
var vitt. Luften var full av stora, stilla sjunkande 
lappar. Granar och tallar svepte in sina svartgröna 
gestalter i allt tätare, vita mantlar, och markens 
mörka stenar och snår försvunno alltmer under ett 
jämt och tjockt snölager. En varm våg av stilla 
glädje böljade genom harpaltens frusna kropp. Han 
satt orörlig och lät flingorna falla över sig. Han 
kände sig smälta in i allt detta vita, kände sig modig 
och glad och fri, som om han sluppit ut ur en bur. 

Han satt ju och såg på, hur jorden själv skiftade 
färg liksom han och drog på sig sin vita vinterpäls. 
"Härliga vita liv!" tänkte han, tumlade runt i dri- 
van ett par vilda kullerbyttor och lade i väg över 
snötäcket med långa skutt. Och han tänkte inte 
på, att hans spår syntes bättre nu än förut, och 
visste inte, att en räv gick och nosade i dem en bit 
bakom honom. 



TORES JULGRAN. 75 

25. Tores julgran. 

En berättelse från Sverige. 
I. 

Tore hade ej fyllt åtta år. Han hade ej gått i 
skolan mer än en termin. Men mycket hade han 
ändå att tala om, var gång han kom hem, i synnerhet 
nu, när det led mot jul. På kvällarna brukade han 
berätta för småsyskonen om Jesus och herdarna och 
de vise männen från österland. Han talade om, att 
det är till minne av Jesu födelse, vi fira jul med alla 
våra ljus och julgranar. 

"Mor", sade Tore en afton, "få vi ha en julgran?" 
Och Elsa och Greta och Olle — hans små syskon — 
sade på samma sätt. Mor svarade ej strax; men 
till slut kom det riktigt sorgmodigt: "Nej, små barn, 
det blir nog ingenting av. Pengarna behövas till 
mat och kläder, och jag har inte tid att ställa med 
någon julgran. Tyget, som jag syr på, måste snart 
vara färdigt, eljest blir det en fattig jul för oss alle- 
samman. Tore får nog i alla fall se en julgran i 
söndagsskolan." — Men det var ju ej detsamma som 
att ha en hemma, menade Tore. Och så var det Elsa 
och Greta och Olle och lilla Anna, som bara var tio 
månader gammal, — de fingo ju inget gott av den 
då. Men när det inte gick an, så. . . Ingen av dem 
tog till att gnälla; de sågo nog, att mor hade det 
tungt ändå. 

Men det gick ej bra för Tore att komma ifrån 
tanken på julgranen. Och rätt som det var, sade 
han sakta: "Men, mor, om jag själv kan tjäna, så 
att jag kan skaffa både gran och det, som skall vara 
på den." — Huru skulle det srå till? — Jo, han kunde 



76 TORES JULGRAN. 

ju bära saker åt sådana, som handla på torget, då 
han blef fri från skolan före jul. — Hm, det fick 
han fråga far om. 

II. 

Den första dagen, Tore var fri från skolan, gick 
han ut på torget, där bönderna komma med kött och 
fläsk och potatis och andra matvaror. Ja, nog såg 
han många, som tingade gossar till att bära hem 
det, de hade köpt. Men alltid var det andra gossar ; 
honom tittade ingen åt en gång. Han var ju så 
liten ; ingen bärskylt och ingen korg att bära i hade 
han heller. Då han försökte att hålla sig framme, 
där någon handlade, knuffade de stora gossarna ho- 
nom tillbaka. Det såg inte bra ut detta, det var 
nästan, så att gråten satt i halsen på honom, men 
stå här och gråta kunde han då omöjligt. 

En af de stora gossarna, som bodde på samma 
gata som Tore, sade till slut till honom: "Du kan 
väl se, att det inte lönar sig för dig att stå här. Gå 
ned till torget vid ån, där de sälja julgranar och 
julkärvar. Kanske du kunde få något sådant att 
bära." Så gick Tore dit. 

Men å-å så många granar! Det var ju nästan en 
hel skog utefter ån, och julkärvar fanns där i stora 
högar. Men han såg inte många, som köpte något. 
Och ingen bad honom bära. Snart voro alla granar 
och kärvar borta. Handeln var slut för dagen, och 
Tore fick pulsa hem lika rik, som han gick ut på 
morgonen. Då var det ej roligt att heta Tore. Men 
mor tröstade honom : "Bättre lycka nästa gång. Än 
är det många dagar till jul." 

Nästa dag såg Tore granskogen igen på torget. 
Men det var ej många, som köpte, och de buro hem 



TORES JULGRAN. 



77 



sina granar själva för det mesta. Jo, äntligen fick 
han följa en fru hem med en liten julgran och en 
julkärve. För det fick han 25 öre. Hurra, det 
skulle bliva till en julgran! Han hade allt sett ut 











■ 


^TÄcSdÉs^ 
















sP< 


.i>^.'f- -:^ 






~p* \/-% 


w^ iMg»k 


^£jp*åBk 



"$&■ ' 



% 



u 



ett litet träd, och han var inte sen att springa dit 
och köpa det. Mannen begärde 30 öre för det, men 
han lät det gå för 25 öre, och nu skyndade Tore 
strax hem med sin skatt och gömde den väl i ved- 
boden. — Den här gången var han munter och glad. 



78 TORES JULGRAN. 

Nästa dag skulle det nog bli något att kläda den med. 
Det kunde de lita på. 

III. 

Ja, han tjänade 45 öre den dagen, lilla julafton, 
och det var inte litet det, tyckte han. För penning- 
arna köpte han glanspapper: rött, blått, gult och 
grönt samt förgyllt och försilvrat. På kvällen satt 
han så flitigt och gjorde flaggor, strutar, pappers- 
nät och påsar av glanspapperet. Lärarinnan hade 
talat om och visat dem, huru de skulle göras. Elsa 
och de andra syskonen hjälpte också till en stund, i 
synnerhet med att laga klister av kokt potatis. Men 
så kom John Blund och tog dem. Han nappade i 
Tore också — det går så lätt, när man har varit ute 
hela dagen. — Ja, nu fanns det mycket att hänga 
på granen. Men ännu fattades godsaker och julljus. 
Det skulle han skaffa i morgon, på själva julafton. 

I god tid var Tore på torget, färdig att bära jul- 
granar både i norr och söder, öster och väster. Men 
det såg ut, som om de små granarna ville gå utan 
honom i dag också. Klockan blev elva, och ännu 
hade han icke fått något att göra. Nu var det svårt 
att låta bli att gråta igen. 

Då kom det en herre med en hel hop paket. Han 
köpte två julkärvar. Men när han skulle till att 
bära dem, gick det icke, huru han än försökte. Först 
föll den ena kärven ned, så föll käppen, så föll ett 
paket. Han såg rent av olycklig ut. Tore sprang 
fram och tog upp sakerna och gav honom. "Tack, 
det var en rask gosse", sade mannen. Kanske du 
kan följa med mig hem och bära?" — Ja, nog kunde 
Tore det. — Och så bar det av genom staden. 

På vägen gav mannen sig i samtal med Tore, och 



TORES JULGRAN. 79 

så fick han veta alltsamman. "Det är rätt", sade 
han, "man skall inte giva sig, om det också går galet 
i början." 

När de voro framme fick Tore 50 öre för bär- 
ningen. Och frun i huset gav honom kaffe och jul- 
kakor. Och barnen kommo ut med en stor ask, full 
med rara saker att hänga i granen. Det var kara- 
meller och pepparnötter och glaskulor och flaggor 
och glitter och en stor blank stjärna att hänga i 
toppen. Tore var så glad, att han knappt visste, vad 
han gjorde. Men han glömde ej att tacka ändå. 

IV. 

Sen bar det av på hemvägen. Men först gick han 
in i en butik och köpte 12 ljus : tre gula, tre blå, tre 
röda och tre gröna. Och så köpte han karameller 
och russin och nötter och fikon och en stor julbock. 
Det blev så mycket, så Tore tyckte nästan, att han 
kunde behöva hjälp till att bära nu. Men han kla- 
rade sig ensam. 

När han kom hem, hade mor gått ut med sitt tyg, 
och far hade gått för att möta henne. Det stod mat 
för Tore i skåpet, men han gav sig knappt tid att 
äta. Han stängde in syskonen i kammaren och tog 
in granen. Greta och Olle kommo flera gånger och 
knackade på dörren. Och Elsa var inte mycket tåli- 
gare hon heller. De visste, att något ovanligt var i 
görningen och tyckte, att det tog lång tid. Men Tore 
bad dem lugna sig och se efter lilla Anna snällt. 

Värst var det med ljusen, som skulle bindas fast 
med tråd. Det gick ej bra för Tore ; när han trodde, 
att de voro riktigt fastsurrade, så tumlade de över 
i alla fall. Då var det ingen råd, de fingo vara, tills 
mor kom hem. 



80 TORES JULGRAN. 

Och mor kom och far med, och mor band fast 
ljusen; hon hade handlag hon. När sedan barnen 
blivit tvättade och fått sina bästa kläder på, gingo 
far och Tore ut i köket och tände på ljusen. Och 
far bar in granen med stark arm. 

Det blev stort jubel. Jag vill icke en gång för- 
söka tala om Elsa och Greta och Olle, för de buro 
sig åt, som om de icke voro riktigt kloka. Och lilla 
Anna sprattlade och skrek och tittade och försökte 
klappa samman händerna. Naturligtvis träffade 
hon icke; men det var lika väl menat ändå. "Se, 
där är en julgran i båda ögonen på Anna!" ropade 
Greta. — Tore tog det naturligtvis med ro, men han 
var nog inte den, som var minst glad. 

Så togo de i ring, far och mor, med Anna på 
armen, och alla barnen. Och så sjöngo de: 

Nu är det jul igen, och nu är det jul igen, 
och julen varar intill påska. 

Sen kommo far och mor fram med paket och de- 
lade ut julklappar till alla barnen: en ny mössa till 
Tore, en kjol till Elsa, en ylleväst till Greta, skor 
till Olle — precis det var och en bäst behövde — och 
en guttaperkagubbe med bjällror på till Anna. 

Och barnen tackade far och mor; men både små 
och stora tackade och klappade Tore. Han var över- 
lycklig, gossen. 

Ännu ett jubel. Några av påsarna tömdes, var 
och en fick sin del, far och mor också. 

Men nu voro ljusen halvbrända, så nu fick man 
lov att släcka dem. De skulle ju tändas ett par 
gånger till under julhelgen. 

Till slut kom gröten fram på bordet, den präktiga, 
vita risgrynsgröten och mycket annat gott för resten. 
Och sen fick man skynda sig i säng och somna för 



ÖDEMAEKENS JUL. 81 

att hinna upp tidigt nästa morgon, ty då skulle man 
till julottan och se alla de vackra ljusen och sjunga: 
: 'Var hälsad, sköna morgonstund !" 



26. Odemarkens jul. 

På mon därborta är hemskt i kväll : 
kring ljungen sveper sig vinterns fäll, 
där virvlar bister en snötung storm, 
och drivorna byta ständigt form. 
På flera mil är ej väg, ej spår. t 
En ensam vandrare, vinden, går. 
Hans f jät kan dock ingen märka. 

Is ligger fast över bråddjup sjö, 
på isen tornar sig famnshög snö. 
På stranden ensliga furan står 
och skakar sitt toviga, mörka hår. 
Den rytande vinden far förbi, 
han slår sin giriga klo däri 
och strör dess barr uti rymden. 

Vems är det klagande skri på mon, 
den genomträngande, dystra ton? 
Är det förvillade barnets gråt? 
En sörjande moders klagolåt? 
Nej, öknens irrande ulv det är. 
Han söker byte, han blod begär. 
Han hungrar, han och hans ungar. 

Tätt vid den ensliga skogssjöns vik, 
på fattigdom och på fromhet rik, 
står låg en koja, och på dess häll 
en brasa sprakar i julekväll. 



82 ÖDEMARKENS JUL. 

På halmen leka de kära små, 
och modersögon se hult därpå. 
Dit skåda visst ock Guds änglar. 

Ty aftonvarden är slutad nyss 
med fadersbön och med moderskyss, 
och grånad farfar med stämma blid 
ur bibeln läser om julens frid : 
hur Jesusbarnet i denna natt 
vart fött; hur änglarna sjöngo glatt, 
och Betlehems stjärna lyste. 

Det lyssnade liten pilt uppå. 
Det blev så varmt i hans hjärta då: 
han såg genom rutan stjärnans blick, 
han tyst betagen ur stugan gick, 
och under klarnade himlens valv 
han undrade, där av köld han skalv, 
var Jesu stjärna månd' vara. 

Då — vild, blodlysten, av hunger tärd, 
kom öknens ulv på sin mördarfärd. 
Hans rovblick spanade barnet snart, 
han störtade sig mot det med fart. — 
Men stilla, undrande, from i håg 
mot Jesu stjärna den lille såg — 
och ulven hejdade språnget. 

Och endast Han, som i natten ser 
på ödemarkernas fasor ner, 
Han, som lät hungriga lejon stå 
som lamm vid Daniels fot också — 
Han ensam vet, vad i denna stund 
slöt till den blodiga ulvens mund. 
Och Han var den lilles harnesk. 



BIBLISKA BILDER. 83 

Men gossens moder vid brasans sken 
förgäves sökte sin älskling ren. 
Hon kom, av sin ångest jagad ut. 
Hon fann sitt älskade barn till slut : 
då stod den hotande ulven trygg, 
orörlig, tätt vid den lilles rygg, 
och gossen log emot stjärnan. 

Och modern ryckte sitt barn till sig 
och prisade Gud så innerlig: 
"Förvisst den kvällen är helig nämnd, 
när öknens ulv är till mildhet stämd. 
Du arma, hungrande gäst, du må 
mitt enda, slaktade lamm dock få 
för Herrens röst i ditt hjärta!" 



27. Bibliska bilder. 

1 . Samuel. 

I staden Rama bodde en man, som hette Elkana. 
Hans hustru hette Hanna. De höllo mycket av var- 
andra och skulle varit lyckliga, om de blott hade 
haft några barn. I synnerhet Hanna sörjde mycket 
över att de voro barnlösa. 

En gång när Elkana och Hanna voro i Silo för att 
i tabernaklet offra åt Gud, bad Hanna innerligt till 
Gud, att han skulle giva henne en son. Och hon 
lovade, att om han ville höra hennes bön, skulle hon 
giva barnet åt Herren för alla dess livsdagar. Hen- 
nes son skulle få bliva en Guds nasir, en man som 
från födelsen bleve helgad åt Herren till att alltid 
tjäna honom. 

Hannas bön blev hörd. Innan ett år gått till ända, 



84 BIBLISKA BILDER. 

bar hon ett litet gossebarn i sina armar. Hennes 
glädje var outsäglig. Och visserligen skulle hon 
hålla sitt löfte till Israels Gud och giva honom till 
Herrens tjänst. Så snart den lille Samuel — så hette 
gossen — kunde förstå sin moders ord, berättade 
hon om sin bön och sitt löfte i helgedomen och sökte 
göra honom förtrogen med det stora värv, vartill 
han från födelsen blivit utkorad. Och gossen lyss- 
nade med undran och barnslig glädje. Han böjde 
det mörklockiga huvudet tillbaka och såg på sin mo- 
der med ett sällsamt uttryck i de klara ögonen, som 
lyste och tindrade som stjärnor i det lilla vackra och 
själfulla ansiktet. 

En dag föra Elkana och Hanna sin son med till 
Silo. Rika gåvor medtaga de som tackoffer. Och 
när de återvända, lämna de den lille Samuel kvar 
hos Eli. 

De två blevo snart oskiljaktiga vänner. Ofta kun- 
de man få se barnet sittande vid den gamles fötter 
och begärligt lyssna till hans ord. Aldrig kunde 
Samuel höra sig mätt på Elis berättelse om Mose 
och Aron, om träldomslandet, om ökenvandringen 
och Sinai, om hedningarnas besegrande i Kanaan. 
Och den gamle talade gärna. Han tyckte om att 
glömma den närvarande tidens sorger och bekymmer 
och drömma sig tillbaka till gångna tider. 

Samuel hjälpte också Eli med arbetet i tabernak- 
let. Han fyllde olja på lamporna och tände dem, 
öppnade dörrarna och gjorde i ordning rökelsen, som 
skulle brännas vid gudstjänsterna. Detta var till 
så mycket större hjälp och glädje för Eli, som hans 
egna söner, vilka voro präster, hade vuxit upp till 
ogudaktiga människor, som endast gjorde sin fader 
sorg. 



BIBLISKA BILDEK. 



8; 



En natt, då Samuel låg i sitt tält ute på förgården 
till tabernaklet, tyckte han, att någon ropade på 
honom. Han sätter sig upp och lyssnar. 

"Samuel, Samuel!" 

"Här är jag." 

Han tror att det är Eli, som kallat på honom, var- 




för han skyndar in till den gamle i dennes tält, som 

stod strax bredvid, och säger ännu en gång : 
"Här är jag. Du ropade ju på mig." 
Men Eli har ej ropat. Ynglingen måtte ha drömt. 
"Jag har icke ropat. Gå tillbaka och lägg dig." 
Samuel är högeligen förundrad — han hörde ju, 

att någon ropade. Likväl går han strax tillbaka och 

lägger sig. 



öb BIBLISKA BILDER. 

Länge har han emellertid ej legat, förrän han åter 
hör sitt namn ropas. Det förekommer honom, som 
om rösten hörts från helgedomen, men där finns ju 
ingen. Visserligen måste det ändå vara överste- 
prästen, som ropat. 

Han står upp och går åter in till honom. 

"Här är jag. Du ropade ju på mig." 

"Jag har icke ropat, min son. Gå tillbaka och 
lägg dig." 

Samuel lyder, men all lust att sova har försvunnit. 
Han ligger med vidöppna ögon och lyssnar. Då 
höres rösten för tredje gången : 

"Samuel, Samuel!" 

Han skyndar ännu "en gång in till Eli och upprepar 
samma ord som förut, och då förstår översteprästen, 
att Herren kallat på Samuel och nu har något att 
säga den fromme ynglingen. Därför säger han : 

"Gå och lägg dig! Och om Herren vidare ropar 
på dig, så säg: 'Tala, Herre, din tjänare hör'." 

Samuel går ännu en gång tillbaka till sin bädd. 
Han gripes av aningen om något nytt och stort, 
något underbart, som han aldrig förr erfarit, och 
han lyssnar med glad och helig bävan. 

"Samuel, Samuel!" 

"Tala, Herre, din tjänare hör." 

"Se, jag skall i Israel göra något, som kommer 
att genljuda i båda öronen på var och en, som får 
höra det. Jag har sett Elis söners ogudaktighet, och 
jag har sett, att deras fader icke straffade dem, när 
de gjorde illa. Sannerligen, Elis släkts missgärning 
skall icke någonsin kunna försonas vare sig med 
slaktoffer eller med någon annan offergåva." 

Den unge Samuel är skakad i sin själs innersta. 
Herren har talat — men huru ? Orden äro domsord 



BIBLISKA BILDER. 87 

över den man, han älskar och vördar som överste- 
präst och fader. Ej sover han mer den natten, men 
han ligger dock stilla, till dess tiden är inne att 
öppna dörrarna till helgedomen. 

Också Eli har vaknat. Han anar, att Herrens ord 
till Samuel gälla även honom, och då han hör yng- 
lingen vara uppe, ropar han på honom. 

"Samuel, min son!" 

"Här är jag." 

Samuel kommer. Hans ansikte bär spår av dju- 
paste sinnesrörelse, men han säger intet. Det är 
honom för tungt att upprepa Herrens ord. 

Men Eli vill veta sanningen. 

"Vad var det Herren talade till dig? — Tala, min 
son!" 

"Låt mig slippa att säga dig det." 

"Vad var det han talade till dig? Dölj det icke 
för mig. Gud straffe dig nu och framgent, om du 
döljer för mig något enda ord av det han talade till 
dig." 

Då Eli på detta sätt uppmanar honom att tala, har 
Samuel ej rätt att tiga. Under stor rörelse upprepar 
han alla Herrens ord och döljer intet. 

Och Eli, översteprästen, böjer ödmjukt sitt gamla 
huvud. Han är beredd att mottaga Herrens rätt- 
färdiga dom. Och han svarar undergivet: 

"Han är Herren. Han göre vad honom täckes." 

2. Herdegossen. 

Det är en underbart härlig afton, över höjderna 
vid Bet-Lehem gjuter den nedgående solen sina mil- 
da strålar, och i dalarna förlängas skuggorna allt- 
mer. 



88 BIBLISKA BILDEB. 

På västra sluttningen av en kulle står en herde- 
gosse omgiven av sin hjord. Hela den ungdomliga 
gestalten badar i den gyllene ljusfloden. Det vackra 
och själfulla ansiktet är riktat något uppåt. Ögonen 
äro strålande av livslust, och dragen i sin helhet 
återspegla den innerligaste förtröstan och renaste 
glädje. Med vänstra handen stöder han sin harpa, 
och med den andra glider han lätt och lekande över 
strängarna. Det är som söker han i sitt inre efter 
en melodi, som svarar mot hans tankar och känslor. 

Nu — nu har han funnit vad han sökt. Ur harpan 
framlockar han underbart härliga toner, och snart 
klingar också sången ut över höjder och dalar, gri- 
pande, fängslande och lyftande. 

"Herren är min herde, mig skall intet fattas. 

Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig 
till vatten, där jag finner ro. 

Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta 
vägar för sitt namns skull. 

Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar 
jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav 
trösta mig. 

Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn. 
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bä- 
gare flöda över. 

Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina 
livsdagar, och jag skall åter få bo i Herrens hus 
evinnerligen." 

Hela naturen har stilla lyssnat till sång och me- 
lodi. Varje annan tunga måste i denna stund för- 
stummas, ty ett Gud hängivet människobarn i sin 
levnads vår har tolkat det högsta skapelsen känner 
av förtröstan och jublande glädje. 

Under det sången varat, ha fåren stått som fast- 



BIBLISKA BILDER. 




90 BIBLISKA BILDER. 

vuxna vid marken. Det är som hade en osynlig 
makt hållit dem bundna, men i samma ögonblick, 
som de sista tonerna förklinga, uppstår en häftig 
oro ibland dem. Somliga tränga sig ängsligt brä- 
kande kring sin herde, andra sprida sig åt olika håll 
i vildaste flykt. 

David, herdegossen, vaknar upp som från en ljuv- 
lig dröm och ser sig hastigt omkring. 

"Vad fattas väl fåren?" 

Å — se, där kommer skogens herre, en jättestor, 
brunsvart björn. Han har vågat sig fram ur sko- 
garnas dunkel för att skaffa föda åt sig och de sina. 
Nu kommer han i upprätt ställning, och de små 
svarta ögonen gnistra av lystnad. 

Nu gäller det, om herden skall kunna skydda sin 
hjord. Nu gäller det, om den Allsmäktige skall ut- 
räcka sin käpp och stav, eller om dödsskuggans dal 
skall öppna sin famn för Herrens smorde, den bli- 
vande konungen av Juda stam. 

I första ögonblicket glider en dödlig blekhet över 
ynglingens ansikte, men strax därpå färgas hans 
kinder av en högröd rodnad, och i ögonen glöder en 
sällsam eld. 

David fattar sin slunga och svingar med kraftfull 
arm en stor sten mot den objudne gästen, som just 
fällt ett årsgammalt lamm med sin ram. 

Stenen träffar björnen i pannan, men föga synes 
detta bekomma det väldiga djuret. Det fnyser blott 
till, gör en kastning med huvudet och ser ilsket och 
prövande bort mot den djärve, som vågat uppta 
strid mot skogens vilde son. David möter blicken, 
under det han gör sig redo att slunga ännu en sten. 

Tydligen finner björnen det säkrast att försvinna 
med det byte, han redan erhållit. Han lyfter fåret 



BIBLISKA BILDER. 91 

mellan sina ramar och vänder sig om för att gå 
samma väg, som han kommit, men i ett nu susar 
ännu en sten genom luften och träffar björnen i 
ögat, så att det krossas. Vrålande av smärta, tum- 
lar jätten omkring, men plötsligt reser han sig på 
nytt till sin fulla höjd och störtar mot sin fiende. 

David står stilla och iakttar med skarp blick varje 
rörelse hos sin motståndare, och när björnen är all- 
deles inpå honom och lyfter sin jätteram till dråp- 
slag, gör han ett vigt hopp åt sidan, fattar med ena 
handen i den långhåriga pälsen och stöter med den 
andra sin järnskodda stav i vilddjurets öppnade gap. 

En våldsam brottning uppstår. Visserligen skall 
ynglingen komma till korta i den ojämna striden, om 
ej den gudomlige herde, varom han sjungit, nu kom- 
mer honom till hjälp. — Men han kommer. Isais 
son kämpar ej allena. Osynliga makter skydda ho- 
nom och förläna honom övernaturlig kraft. Inom 
kort ligger björnen livlös utsträckt på marken, och 
David står flämtande bredvid och ser på sin slagne 
fiende. 

Följande dag är han åter ute med sin får. Dock 
för han dem nu åt ett annat håll än föregående dag. 

Oavbrutet står gårdagens händelse för honom, och 
i hans hjärta jublar det åter och åter: "Herren är 
min herde, mig skall intet fattas." Harpan är med 
även i dag, och då och då avbrytes den kvava still- 
heten i naturen av dess silverklara toner. 

Värmen är mer än vanligt tryckande, och luften 
är tung och stillastående. 

Men äntligen nalkas aftonen. Tunga molnmassor 
hopa sig vid horisonten och skymma den nedgående 
solen. Det har med ens blivit något dystert och hot- 
fullt i stämningen. David förstår att ett häftigt 



92 BIBLISKA BILDER. 

oväder är i annalkande, och han vill gå hem tidigt 
denna dag. Han sätter händerna för munnen och 
lockar med j odlande toner på sina får, och från alla 
håll höras deras bräkande svar. 

Plötsligt uppstår dock samma oro och förskräc- 
kelse bland hjorden som föregående afton. Är väl 
åter fara på färde? Vill Herren sätta sin unge tjä- 
nares förtröstan på ännu hårdare prov? 

Se, uppför den långsträckta sluttningen kommer 
öknens konung långsamt krypande. Kroppen näs- 
tan släpar mot marken, svansen är i oavbruten rö- 
relse, ögonen lysa av rovlystnad och mordbegär, och 
i de kraftiga käkarna framskymta de vita tänderna, 
som vänta att färgas i blod. 

Ett ögonblick står David som förstenad. Skall 
han väl fly och lämna hjorden åt sitt öde? — Nej ! — 
Herren, som räddat honom från björnen, skall nog 
också rädda honom från lejonets mun. 

Hastigt gömmer han sig bakom en buske och läg- 
ger en sten i sin slunga. Han kastar — men i samma 
sekund, som stenen viner genom luften, tar lejonet 
språng och griper ett får mellan sina käkar. 

Stenen har ej träffat. I sin jaktiver har odjuret 
icke ens lagt märke till den. Fåret är ännu ej illa 
skadat. Lejonet fasthåller det lätt med sina väldiga 
f ramtassar och synes njuta av offrets jämmerliga 
bräkande och fruktlösa ansträngningar för att göra 
sig fritt. 

Denna syn kan David ej uthärda. Ännu en sten 
viner genom luften — och så åter en. 

Nu träffa båda sitt mål. öknens konung släpper 
för ett ögonblick sitt byte och ger till ett rytande, 
som kommer marken att darra. 

Glömsk av sin egen fara störtar David fram från 



BIBLISKA BILDER, 93 

sitt gömställe. Denna gång har han en stor kniv i 
sitt bälte — han stöter den blixtsnabbt i lejonets 
hals. 

Det släpper sitt rov och reser sig rytande av smär- 
ta och raseri. Blodet strömmar ur såret, men ännu 
äro ej den väldiges krafter uttömda. Lejonet stör- 
tar sig mot sin fiende, men David är vigare och lät- 
tare. Han hoppar åt sidan men stöter i språnget 
sin stav i odjurets bröst och släpper ej taget. 

Liksom föregående dag begynner nu David en 
brottning på liv och död, och utan tvivel skulle den 
unge hjälten, ättlingen av Juda, snart hava varit 
förlorad, om ej Herren ånyo kommit honom till hjälp 
genom sin änglavakt. Nu kämpar ynglingen med 
övermänsklig kraft, och snart ligger öknens konung 
slagen vid hans fötter. 

Dock pärlar svetten från segrarens panna, och 
kinderna blossa. Kläderna äro rivna och blodiga, 
och alldeles oskadad är han ej heller, ehuru såren 
äro ofarliga. 

När David hunnit hämta sig något, kallar och 
lockar han sin skingrade hjord, och när den unge 
herden äntligen lyckats samla sina får, lyfter han 
det av lejonet sargade och bär det på sina axlar mot 
hemmet, under det blixtarna korsa molnen och ås- 
kans dunder blir allt starkare. 

3. Änglavakt. 

Över Nebukadnessars en gång så mäktiga rike 
äro nu meder och perser herrar. Konungen heter 
Darejaves. Han har hört talas om den underbare 
profeten bland de judiska landsflyktingarna och kal- 
lat honom till sitt hov. Så får Daniel ännu en gång 



94 BIBLISKA BILDER. 

tillfälle att för världens mäktiga vittna om den ende 
levande Guden. Han vinner konungens förtroende 
och denne upphöjer honom i högt stånd och ger 
honom stor makt och inflytande. Detta uppväcker 
mångas avund och för att störta Daniel övertala de 
konungen att utfärda ett påbud, att vilken som helst, 
som under 30 dagar vänder sin bön till någon annan, 
vare sig Gud eller människa, än till konungen, han 
skall kastas i lejongropen. 

När Daniel får kännedom om konungens befall- 
ning, förstår han genast, hur den tillkommit. 

Nå väl! Hans avundsmän skola få sin önskan 
uppfylld. Den gamle profeten skall ej svika den 
himmelske konung han älskat och tjänat under hela 
sitt långa liv. För sin tro och sin bekännelse vill 
han gärna offra sitt liv. 

I det hus han bebor finns en sal, vars fönster vetta 
mot Jerusalem. Där plägar han tre gånger om 
dagen nedfalla inför sin Gud med den fjärrskådande 
blicken riktad mot det avlägsna Sion, den levande 
Gudens stad. Och ingalunda hindrar honom härska- 
rens förbud att fortsätta med sin gamla sedvänja. 

En afton ligger Daniel åter på sina knän. Fönst- 
ren äro öppnade på vid gavel, och dörren är oläst. 
Vem som vill må komma in. Han är försänkt i 
brinnande bön, den gamle gudsmannen, och hans 
ansikte strålar av himmelsk frid. 

Plötsligt ryckes dörren upp, och några av hans 
avundsmän inträda. Deras plan har lyckats väl. 
Här ha de nu ertappat sin fiende på bar gärning. 
Skadeglädjen talar ur deras ögon, och med illa låt- 
sad förvåning stanna de vid dörren och betrakta 
den bedjande. 

Daniel reser sig upp, vänder sig om och ser på 



BIBLISKA BILDER, 95 

dem med ett underligt leende. De känna sig ej rätt 
väl till mods och försöka att framstamma en för- 
klaring över sitt opåkallade inträdande. 

Daniel avbryter dem: 

"Jag vet väl, vad I haven i sinnet. Gören vad 
eder gott synes. Men det skolen I förvisso veta, att 
jag icke. fruktar lejonens mun. Den Gud jag till- 
beder skall ej svika mig i dödens stund. Jag är 
redo." 

Stormännen skynda ut. De förmå ej längre ut- 
härda Daniels ögon, men sin plan vilja de ej uppge, 
och snart stå de för andra gången inför konungen. 

"Har du icke låtit uppsätta ett förbud av det inne- 
håll, att vilken som helst, som under 30 dagar vän- 
der sin bön till någon annan än till dig, o konung, 
han skall kastas i lejongropen?" 

"Ja, och det påbudet står fast efter Mediens och 
Persiens oryggliga lag." 

"Daniel, en av de judiska fångarna, aktar varken 
på dig eller det förbud, som du har låtit uppsätta, 
utan förrättar sin bön tre gånger om dagen." 

Darejaves blir förskräckt. Med ens blir det ho- 
nom fullt klart, att han fallit i en skickligt utlagd 
snara och att det är avund mot Daniel, som kommit 
dessa män att framställa sin gudlösa begäran. Un- 
der påtaglig misstämning ger han stormännen tec- 
ken att avlägsna sig. 

Sedan de gått, grubblar han hit och dit på något 
medel att rädda Daniel. Men ännu vid solens ned- 
gång har han icke funnit någon utväg, och hans oro 
blir allt större. Men han kan ej återkalla påbudet, 
ty Mediens och Persiens lag är orygglig. Han måste 
befalla, att Daniel skall fängslas och nedkastas i 
lejongropen. 



96 



BIBLISKA BILDER, 



Man är ej sen att efterkomma befallningen. En 
talrik människomassa är samlad vid lejongropen, 
där mången livdömd förbrytare funnit sin död. 
Darejaves själv är. där i egen hög person. Han sy- 
nes ytterligt upprörd och orolig. 




Nu framföres den gamle gudsmannen till gropens 
mynning. De närvarande betrakta honom med und- 
ran och beundran. Till och med hans fiender känna 
sig gripna. Det allvarliga ansiktet är lugnt och 
fridfullt. Det är, som vore redan hans ande i högre 
rymder och som skådade hans ögon outsägliga ting. 

I samma ögonblick, som gropen öppnas, ropar 
konungen med skälvande röst: 



BIBLISKA BILDER. 97 

"Din Gud, som du oavlåtligen dyrkar, han må 
rädda dig!" 

Daniel försvinner i gropen, som åter tillslutes och 
förseglas med konungens och stormännens signet. 
Enligt lagen kan den nu ej öppnas utan konungens 
befallning. Dödsstraff skulle bli följden av ett så- 
dant försök. 

* * * 

Natten är inne. 

Darejaves har gått fastande till vila, och ej en 
blund kommer i hans ögon. Profetens bild står oav- 
brutet för hans syn. Han kastar sig fram och åter 
i en vånda och ängslan, som han knappast själv kan 
förstå, och ivrigt längtar han, att dagen skall gry. 

I lejonens håla åter är djupaste frid. På dess 
botten knäböjer den gamle, och det förklarade an- 
siktet är lyftat uppåt. Änglar i skinande skrud sluta 
en ring omkring honom, och ett strålande ljus fyller 
vilddjurens boning. Guds tjänare vet ej längre, om 
han är i paradisets förgård eller på jorden. Blott 
därom är han viss, att han ej är allena utan omgiven 
av den Högstes heliga. — Öknens f ångna barn tränga 
sig så långt tillbaka mot hålans väggar, som de 
kunna, och sluta ögonen för himmelens ljus. 

Stilla förflyta så nattens timmar, och äntligen 
gryr den nya dagen. 

Darejaves ropar på sin tjänare och låter iföra sig 
sina kläder. Häftig och otålig är han i dag; det är 
som om han ej kunde bli fort nog färdig. Så låter 
han föra sig till lejongropen. 

Bärstolens förhängen dragas åt sidan, konungen 
skyndar ut och fram till mynningen, varifrån han 
ropar med ängslig röst : 

"Daniel, du levande Gudens tjänare, månne din 



98 BIBLISKA BILDER. 

Gud, den du så oavlåtligen dyrkar, har kunnat rädda 
dig från lejonen?" 

Nere från gropen höres den gamles stämma, och 
det ligger jubel i den: 

"Må du leva evinnerligen, o konung! Min Gud 
har sänt sin ängel och tillslutit lejonens gap, så att 
de icke hava gjort mig någon skada. Ty jag har 
inför honom befunnits oskyldig. Ej heller har jag 
förbrutit mig mot dig, o konung!" 

Darejaves är på en gång glad och bävande. Han 
befaller, att gropen genast skall öppnas och Daniel 
upptagas. 

Snart står han där inför konungen, frisk och oska- 
dad och med ett så överjordiskt uttryck i sitt ansikte, 
att härskaran ofrivilligt ryggar tillbaka för den le- 
vande Gudens tjänare. 

Nu blir Daniel upphöjd och ärad mer än någon- 
sin, och Darejaves utfärdar åter en kunglig skrivelse 
— denna gången av helt olika lydelse : 

"Till alla folk och stammar och tungomål. Myc- 
ken frid vare med eder ! — Härmed giver jag befall- 
ning, att man inom mitt rikes hela område skall bäva 
och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande 
Guden, som förbliver evinnerligen. Och hans rike 
är sådant, att det icke kan förstöras, och hans välde 
består intill änden. Han är en räddare och hjälpare, 
och han gör tecken och under i himmelen och på 
jorden, han som har räddat Daniel ur lejonens våld." 



Gåtor: 3. Trind som ett ågg, 

räcker runt om en Vågg. 
4. En grå sparv äter förr upp en tunna 
havre än en häst. Förklara det! 



II. SVERIGES FOLK I ÄLDRE OCH 
NYARE TID. 



TILL SVERIGE. 101 



28. Till Sverige. 

Från en främmande kust går min vakande dröm 
till mitt hem, till mitt fädernesland, 
där de växlande ödenas stridiga ström 
går i brottsjö på vikingastrand. 

Du är sagornas land, dina dalar och berg 
ljuda ännu av skogstrollens sång; 
utav forntidens glans får din nutid sin färg. 
Skall du vakna ur drömmen en gång? 

Skall du leva i släktenas växande värv, 
skall du fylla din plats som nation 
eller möta i slumrande ro ditt fördärv 
kring din äras förbleknande tron? 

Du är segrarnas land, och ditt gamla baner 
med det gyllene korset uppå 
talar ännu, I hugstora minnen, om er, 
men om framtida plikter också. 

Du är frihetens land, ej den frihets, som går 
att med stormgny förstöra din ro, 
under lagarnas skydd som i forntida år 
än de gyllene skördarna gro. 

Ej med flygande fanor i stridernas larm 

skall du höja som fädren ditt svärd, 

men för sanning och ljus skall du kämpa så varm 

och besegra som fordom en värld. 



102 BESÖK PÅ EN SVENSK STORBONDES GÅRD. 

29, Ett besök på en svensk storbondes 
gård på 800-talet. 

Sedan så långt tillbaka som över tre tusen år före 
Kristi födelse ha våra förfäder bott i Sverige. Vid 
havskusten och vid vattenlederna, floder och sjöar, 
bröto de först bygd. Under århundradenas lopp 
hava de höjt sig till en allt högre kultur och lärt sig 
att ställa det bättre och trevligare för sig. Vapen 
och redskap hava förbättrats, bostäderna blivit tryg- 
gare och bekvämare, de små byarna växt ut till mils- 
vida bygder med åkrar och ängar. 

Men mellan dessa utbredde sig väldiga ödemar- 
ker, skogbeväxta myrar och bergstrakter, där en 
färd var både farlig och mödosam. Icke nog med 
att vägarna — där det överhuvudtaget alls fanns 
några sådana — voro eländiga, utan den resande 
fick dessutom vara beredd på överfall av både stig- 
män och vilddjur. Man föredrog därför att så myc- 
ket som möjligt färdas på floder och sjöar. De vä- 
gar, som funnos till lands, voro smala och avsedda 
endast för ridning. 

Låt oss nu göra ett besök hos en storbonde en 
vinterkväll på 800-talet. Efter en mödosam färd 
på oländiga, uppblötta stigar komma vi äntligen, 
när det kvällats, fram till gården. Den består av 
flera hus med blott ett rum i vartdera : köket är ett 
hus, sovrummet ett annat, skafferiet ett tredje o. s. 
v. Vi träda in i det största, den s. k. stugan, där 
familjens medlemmar äro samlade. Gästfritt bli 
vi mottagna, ty 

"Färme tarvar 
vandraren, som in kommit 



BESÖK PÅ EN SVENSK STORBONDES GÅRD. 103 

frusen och ftall om ftnäna; 

mat och kläder 

den man tarvar, 

som över /jällen /arit", 

heter det i den berömda fornsången Havamal.* 

Vi stå i en långsträckt sal. På de väggfasta bän- 
karna, som rymma väl hundrade män, sitta karlarna 
och slö j da, kvinnorna spinna och sömma under sång. 
Man för oss fram till en hedersplats mitt emot husfa- 
dern, som mäktig och myndig sitter i högsätet mel- 
lan två rikt utsirade pelare med gudabilder — en 
härskare över alla i sitt hus. Han är det, som be- 
stämmer, om de nyfödda barnen skola få leva eller 
utsättas i vildmarken. Dock ansågs det vanhedran- 
de för den, som ej led nöd, -att låta välskapta barn 
förgås. Nästan alla fingo därför behålla livet, och 
till tecken därpå tog husfadern barnet upp i sina 
armar, varpå det vattenöstes och fick namn. — Hust- 
run hade också mycket att säga i huset. Många 
gånger vittna forntida berättelser om djup tillgiven- 
het mellan makar. En ansedd bonde blev en gång 
innebränd på sin gård. Fienderna erbjödo hans 
hustru att lämna det brinnande huset. Hon sva- 
rade : "Ung vart jag given åt min make. Jag lovade 
honom då, att samma öde skulle övergå oss bägge." 
Och så följde hon mannen i en kvalfull död. 

På den öppna härden av flata stenar mitt på golvet 
se vi elden flamma. Röken slingrar sig upp mot 
det sluttande, av synliga bjälkar uppburna taket och 
går ut genom en öppning vid takåsen. Därav ut- 
trycket att bo "under sotad ås". Om dagen kommer 
sparsamt ljus genom gluggar på tak eller väggar. 



* Fornsångernas rim är icke, som i vår tids poesi, i slutet av versraden utan 
består i att två eller tre ord i ett verspar börja på samma konsonant eller olika 
vokal. 



104 BESÖK PÅ EN SVENSK STORBONDES GÅRD. 

Nu lyser elden, "hemmets sol", på männens blanka 
sköldar, stridsyxor och svärd, som de hängt upp 
bakom sig för att snabbt kunna rycka dem till sig. 
Ty det är bistra tider. 

Vi få veta, att vilken stund som helst kan man 
vänta ett överfall. Husets son råkade nämligen för 
några dagar sedan i häftig tvist med en man av 
annan familj. Det blev vapenskifte utav, och det 
slutade med att han blev den andres baneman. Nu 
var det en helig plikt att utkräva blodshämnd på 
dråparen och dennes släkt. Denna plikt gällde för 
alla män i den dödades familj men gällde även de 
familjer, som voro närmast besläktade med denna 
och alltså räknades till samma ätt Ty dråparen 
hade tillfogat den dödes ätt en förlust i styrka, som 
måste utjämnas. Det var nämligen en heder och 
trygghet att tillhöra en stark och ansedd ätt. Blods- 
hämndens plikt kunde ställa ätter i vapen mot var- 
andra under mansåldrar. De unga bidade blott den 
stund, då de skulle bli stora nog för att kunna häm- 
nas sina fallna anförvanter, de övade sina muskler, 
brukade flitigt vapen. Så kunde en mans fall ha till 
följd, att hela ätter förödde varandra. 

Dörren går än en gång upp — men den, som trä- 
der in, är en kärkommen gäst, en gammal vandrande 
sångare och skald. 

Mycket har den gamle sett av världen, mycket vet 
han. Därför är han vördad : 

Ej bättre börda 
man bär på vägen 
än vishet mycken ; 
mer än gods och guld 
det gagnar en okänd. 
Slikt ger den vilsne värn, 

säger Havamal. 



BESÖK PA EN SVENSK STORBONDES GÄRD. 



105 



Även han blir förd fram till en hedersplats och 
inb judes att deltaga i k välls var den, som nu sättes 
fram på långa bord, vilka ställts framför bänkarna. 
Då man förplägat sig, räckes honom ett dryckeshorn, 
fyllt av skummande mjöd. Så börjar han berätta 
om mycket, som han sett och hört ute i världen, 
sjunger sedan om gudar och hjältar, under det alla 




lyssna, stilla och tankfullt. Till och med barnen 
stanna i sina lekar och skocka sig tysta kring den 
gamle skaldens knän för att höra allt det underbara, 

han har att förtälja. 

Barnen gjordes tidigt förtrogna med faror och 
strider, de härdades med arbete samt idrotter, som 
krävde mod och sinnesnärvaro. Flerstädes i byg- 
derna funnos lekvallar, där ungdomen samlades till 
idrottstävlingar, såsom bollspel, vilket dock allra 



106 BESÖK PÅ EN SVENSK STORBONDES GÅRD. 

helst idkades på is, dragkamp och brottning. Även 
hoppning övade man, helst iklädd rustning. Sålunda 
tävlade man i halsbrytande hopp från höjder och i 
dristiga äventyrliga språng över gravar och åar, 
över hästar, människor och andra föremål. Ett av 
de ståtligaste hopp, sagorna ha att omtala, var det, 
som islänningen Skarpheden en gång gjorde, då han 
i full rustning och med sin yxa i högsta hugg for 
över en 21 fot bred flod, och det oaktat bräddarna 
på ömse sidor voro tillfrusna och mycket hala. När 
han kom över på andra sidans is, som var "glatt 
som glas", stod han dock säkert på benen och strök 
fram i glidande fart. 

En nordisk pojke fick vänja sig att reda sig själv. 
Med spänd uppmärksamhet lyssnade den lille till 
männens berättelser om sina och andras bedrifter, 
och han tänkte i sitt stilla sinne : "Även om mig skall 
man ha bragder att berätta, när jag blir stor." 

Vanan vid blodsutgjutelse gjorde männen hårda 
och grymma. Men så kunde de också själva utstå 
plågor utan ett klagoljud. Hurudan en ypperlig kri- 
gare borde vara, säger Havamal: 

Klok och sluten 

vare konungason 

och djärv, när strid står, 

glad och munter 

bland män envar, 

medan han sin bane bidar. 

De gemensamma farorna knöto många vänskaps- 
band; den nordiska troheten var vida känd. En 
vacker sed var fostbrödralaget. Det ingicks så, att 
två ynglingar sårade sig själva och läto blodet flyta 
samman i jorden, varvid de lovade att dela ljuvt och 
lett och hämnas varandras död. 



VAKA FÖRFÄDERS ÄLDSTA SKRIFT. 



107 



30. Våra förfäders äldsta skrift. 

Var och en av oss kunde rita "gubbar", innan han 
lärde sig skriva om vad han fått se. På samma sätt 
med folken i deras barndom. De ha haft samma 
lust som barnen att teckna av sådant, som de tyckt 
vara märkvärdigt, innan de ännu lärt konsten att 
skriva ned, vad som hänt. På det viset ha de ändå 
bevarat minnet av märkliga händelser åt kommande 




1 




släkten. Flerstädes i Skandinavien finnas sådana 
bilder inristade på släta berghällar. De kallas där- 
för hällristningar. De berätta oss ett och annat 
både om folkets dagliga liv och om märkligare till- 
dragelser. 

Men berghällarnas tavlor förmå vi blott ofullstän- 
digt tyda. Bättre ha våra vetenskapsmän lyckats i 
sitt mödosamma arbete att läsa våra förfäders äldsta 
bokstavsskrift, runorna. 

Några av dessa tecken kan vem som helst förstå, 
ty de likna de s. k. stora bokstäverna i vårt alfabet. 
Vi få blott komma ihåg, att runorna ursprungligen 
inristades i trä. Därför måste man undvika båg- 
linjer, som voro svåra att rista in, och vågräta 
streck, som skulle sammanfallit med träets ådror 
och alltså blivit otydliga. 



108 



VARA FORFADERS ÄLDSTA SKRIFT. 




KUtföTEN, 




ODALBOXDEN. 109 

De flesta runinskrif- 
terna finnas på stenar, 
som rests för att hedra 
hädangångna släktingars 
minne. På somliga ste- 
nar läser man, att en son "låtit resa stenen till minne 
av sin gode fader" eller "sin goda moder". Ofta 
heter det om den avlidne, att han varit "en god bon- 
de" eller "en mycket god man". Eller också prisas 

r h l> * fc r : * t I * N : t * h Y X 

futhorkhnias tblm-r 
De nordiska runorna. 

han för att ha varit "rådvis", "vältalig" eller ha ägt 
andra framstående egenskaper. En runinskrift i 
Södermanland slutar med dessa ord: "Ingen föder 
klokare son". 



31. Odalbonden. 

Å bergig ås, där står mitt hus 
högt över skog och sjö. 
Där såg jag första dagens ljus, 
och där vill jag ock dö. 

Må ho, som vill, gå kring världens rund ; 
vare herre och dräng den det kan! 
Men jag står helst på min egen grund 
och är helst min egen man. 

Mig lockar icke ärans namn, 
hon bor dock i mitt bröst. 
Min skörd ej gror i ryktets famn, 
jag skär den lugn var höst. 



110 ODALBONDEN. 

Den jorden behärskar har tusende ben 
och väl tusende armar därtill, 
men svårt är dem röra; min arm är ej sen 
att föra ut, vad jag vill. 

Jag tror ej böljans falska lopp, 
som far förutan ro. 
Den fasta jord, hon är mitt hopp, 
hon visar evig tro. 

Hon närer mig ur sin hulda barm 

den tid, som mig ödet gav. 

Hon fattar mig säkert, hon håller mig varm, 

då jag dör, uti djupan grav. 

Ej buller älskar jag och bång; 

vad stort sker, det sker tyst. 

Snart märks ej spår av stormens gång, 

av blixten, sen den lyst. 

Men tyst lägger tiden stund till stund, 
och du täljer dock icke hans dar. 
Och tyst flyter böljan i havets grund, 
fast regnbäcken skrålande far. 

Så går ock jag en stilla stig, 
man spor om mig ej stort. 
Och mina bröder likna mig, 
var en uppå sin ort. 

Vi reda för landet den närande saft, 
vi föda det — brödet är vårt. 
Av oss har det hälsa, av oss har det kraft, 
och blöder det — blodet är vårt. 



ODALBONDEX. 111 

Var plåga har sitt skri för sig, 
men hälsan tiger still. 
Därför man talar ej om mig, 
som vore jag ej till. 

De väldiga herrar med skri och med dån 
slå riken och byar omkull; 
tyst bygga dem bonden och hans son 
som så uti blodbestänkt mull. 

Mig mycken lärdom ej är tung; 
jag vet blott, vad är mitt. 
Vad rätt är, ger jag Gud och kung 
och njuter resten fritt. 

De lärda, de rika de bråka sitt vett 

att röna, vars rätt som är god. 

Mig ren är den rätt, som man värvt med sin svett, 

och som man värjt med sitt blod. 

Jag går ej stadigt stugan kring, 
ty blir mig hågen varm, 
jag vandrar upp till Svea ting 
med skölden på min arm. 

Med mång' ord talar vår lagman ej 
för kungen i allmän sak. 
Men kraftigt är allmogens ja eller nej 
under vapnens skallande brak. 

Och om till krig han uppbåd ger, 
så gå vi man ur gård. 
Där kungen ställer sitt baner, 
där drabbar striden hård. 



112 SAGAN OM HJALMAR OCH INGEBORG. 

För älskade panten i moderns famn, 
för fäder, för hem vi slåss. 
Och känner ej ryktet vårt dunkla namn, 
sveakonungar känna oss. 

Så sjunger glatt vid sprakande spis 
i den kalla vinterkväll 
den gamle man uppå bondevis 
med söner sin' i sitt tjäll. 

Han sitter och täljer sin ålders stav. 
Må hans ätt ej i Sverige se slut! 
Väl bondens minne sänks uti grav, 
men hans verk varar tiden ut. 



32. Sagan om Hjalmar den hugstore 
och Ingeborg. 

På en ö i sjön Bolmen i Småland bodde fordom 
kämpen Arngrim. Han hade tolv söner, som alla 
voro grymma och väldiga vikingar. Ibland kunde 
sådant raseri komma över dem, att de dråpo sina 
egna män och gingo löst på träd och stenar, beto i 
sköldarna och tjöto som vilda djur. 

Den tiden var det sed att på julafton offra en galt 
åt guden Frej. Den, som ämnade utföra någon 
bragd under det kommande året, lade då handen på 
galten, avgav högtidligt löfte om bragden och tömde 
en löftesbägare. En julafton, då bröderna sutto 
hemma hos sin fader, gjorde Arngrims son Hjor- 
vard det löftet, att han skulle äga den skönaste och 
mest prisade kvinnan i Norden. Hennes namn var 
Ingeborg, och hon var dotter till konung Yngve i 



SAGAN OM HJALMAR OCH INGEBORG. 113 

Uppsala. Hjorvards bröder häpnade över ett så- 
dant löfte, ty det tycktes dem omöjligt att uppfylla. 
Men de lovade likväl att hjälpa sin broder i detta 
företag. 

Våren därpå foro alltså Arngrims söner till ko- 
nung Yngves hov i Uppsala. De blevo väl mottag- 
na, eftersom de voro berömda män. När Hjorvard 
framförde sitt ärende inför konungen, reste sig 
Hjalmar den hugstore, den bäste och trognaste bland 
konungens hövitsmän. Han påminde konungen om 
att han länge varit honom ett stöd och vunnit åt 
honom både ära och byte. "Det vore därför bättre", 
sade han, "att du unnade skön Ingeborg åt mig än 
åt någon av dessa främmande män, som vunnit sitt 
mesta rykte genom missdåd." 

Konungen hade nu råkat i svår förlägenhet, men 
slutligen svarade han: "Ingeborg må själv välja." 
Då sade hon: "Den man vill jag hava, vars dygd 
och ädla bedrifter jag väl känner." Så blev skön 
Ingeborg trolovad med Hjalmar den hugstore. Här- 
över vredgades Arngrims söner och stämde Hjalmar 
till envigeskamp på Samsö vid Jylland. Sedan foro 

de sin väg. 

* * * 

På denna tid var det brukligt bland kämpar, att 
två män, som prövat varandra i strid och funnit 
varandra jämngoda, ingingo ett förbund, som kalla- 
des fostbrödralag. De lovade att vara vänner för 
livet och hämnas varandras död. Hjalmar hade en 
sådan fosterbroder i den tappre vikingen Orvar Odd. 
De hade mången gång troget kämpat sida vid sida 
och utrustade nu två skepp för att möta Arngrims 
söner på Samsö, 

På utsatt dag voro alla envigeskämparna samlade 



114 SAGAN OM HJALMAR OCH INGEBORG. 

på ön. Arngrims äldste son, Angantyr, var huvudet 
högre än de elva bröderna. Han bar svärdet Tirfing, 
som ej kunde dragas utan att bliva en mans bane. 
Men Orvar Odd hade en pansarskjorta, på vilken 
intet svärd bet. Han erbjöd sig därför att gå mot 
Angantyr. Men det ville Hjalmar icke tillåta, utan 
striden fördelades så, att Orvar Odd gick mot de 
elva, men Hjalmar gick mot Angantyr. 

Striden började. Där skiftades väldiga hugg, och 
före aftonen lågo alla Arngrims söner slagna, men 
Hjalmar hade fått många och svåra sår och satt 
lutad mot en tuva. 

Då gick den trogne fosterbrodern fram till honom 
och kvad: 

"Hur är dig, Hjalmar? 
Har färg du skiftat? 
Av stora sår 
jag ser dig mattas. 
Din hjälm är skuren 
och brynjan sliten. 
Ditt liv ser jag statt 
på sista resan." 

Hjalmar svarade: 

"Sår har jag sexton 
och sliten brynja. 
Det svartnar för ögat, 
jag ser ej att gå. 
Skar mig i hjärtat 
Angantyrs svärd 
med vassa udden, 
härdad i etter." 

Orvar Odd sade : "Här skulle vi ha vunnit en här- 
lig seger, om jag fått råda. Illa hava dina råd lyc- 
kats denna gång. Jag har nu fått den svåraste skada 
jag kan lida i livet." 



SAGAN OM HJALMAR OCH INGEBORG. 



115 



' 


■1 .-'- ',.•".;.;',.■ '• •■.:■•■■.->;■■'..' ;/ :■■•'■■■-'.'• '.^ 

I 


^ fö!**** 


.--■■-:- 

B i/- .•■■■ 

'■■V - ■■■:.■: ' ' ::: ' ■■..'.■■■<■■-.■■, 

. >- ' '■ ^ 


■■i 





INGEBORG MOTTAGER UNDERRÄTTELSEN OM HJALMARS 
DÖD. 



116 SAGAN OM HJALMAR OCH INGEBORG. 

"Envar skall en gång dö", var Hjalmars svar. 
"Nu skall du sätta dig ned, och så vill jag kväda 
en sång, som du skall föra hem till Sverige." Därpå 
kvad Hjalmar: 

"Bär nu till kungssal 
brynjan och hjälmen, 
dem du för alla 
där skall visa. 
Hugen lär välvas 
hos konungadottern, 
när brynjan hon ser 
för bröstet huggen. 

Drag mig av handen 
guldringen röda; 
giv den min unga 
Ingeborg åter! 
Han skall hos henne 
hugfästa sorgen, 
när hon mig aldrig 
mera skall se!" 

Så dog Hjalmar den hugstore. Orvar Odd begrov 
sina fallna fiender på Samsö och uppkastade min- 
neshögar över dem. Men Hjalmars lik lade han på 
skeppet och förde det till Uppsala. Där gick han 
in till Ingeborg, som satt och sömmade en mantel 
åt Hjalmar. Han framförde Hjalmars sista häls- 
ning och gav henne ringen. Ingeborg tog emot den, 
såg på det kära minnet utan att yttra ett ord och 
dignade död ned. De båda älskande fingo vila i sam- 
ma gravhög, och än i dag lever sagan om deras 
trogna kärlek i folkets minne. 



VIKINGATÅGEN. 117 



33. Vikingatågen, den nordiska folk- 
vandringen. 

Det är en vårdag i början av 800-talet. I en av 
Upplands vikar ligger en flotta, färdig att avsegla. 
Männen ha nyss lastat in pälsverk och andra varor, 
som de skola handla med i främmande länder. Men 
där man kommer åt och där landet är rikt, ämnar 




vikingaskepp. 

man med våld taga egendom. Ty handeln förbindes 
denna tid ofta med röveri; det säga flera samtida 
berättelser. Så heter det om två berömda nordmän : 
"De seglade till Kurland, överenskommo där med 
inbyggarne om en halv månads frid och hade här- 
under handel. Men när denna var slutad, började 
de att härja." Röveri ansågs som ett lovligt närings- 
fång likaväl som jakt eller fiske — och det kunde ge 



118 VIKINGATÅGEN. 

den djärve mycket rikare vinst än det dagliga slitet 
där hemma. De nordiska länderna voro fattiga och 
föga uppodlade. Åkerbruket drevs mycket ofull- 
komligt, ty jorden bearbetades föga. Därför drab- 
bades folket ofta av missväxt. Det var svårt, stun- 
dom omöjligt, att lägga upp tillräckligt vinterförråd 
för den snabbt tillväxande befolkningen. Rov och 
plundring måste tillgripas. Utanför eget land var 
styrkan högsta lag — är det icke så mången gång 
än i dag? 

Männen ombord hoppas komma åter med en rik 
last av födoämnen och vapen, av sådant, som kan 
höja prakten vid gästabud, såsom smycken och präk- 
tiga tyger, dryckeskärl av guld och silver, sydländska 
viner. De fångar man tager skola säljas som trälar. 
Det är äventyrsälskande män, som tumla om i dessa 
strider, män som "vilja ut i världen". En av de 
trotsiga hövdingar, vilka ej vilja lyda under Uppsala- 
konungen, anför deras färd ut på det fria hav för 
att där vinna ära och bli en mäktig sjökonung. Guld 
vill han vinna, ej så mycket för guldets egen skull 
som för att kunna samla kring sig än större skaror 
av följesmän, genom vilka hans ära skall ännu mer 
växa — ty detta är högsta målet för nordbons åtrå. 
Till hövdingen ha slutit sig storbönder, som beman- 
nat fartyg med sina söner och huskarlar. Sådana 
sjörövarfärder kallas vikingatåg. 

Svenskarnas vikingafärder gällde mest Östersjöns 
södra och östra kuster samt landet innanför — helt 
naturligt, då deras eget land låg vid detta hav. Man 
kallade dessa färder "i östervåg". Den mest be- 
farna vägen gick genom Finska viken, uppför floden 
Neva och över sjön Ladoga. Därifrån förde en ny 
flodfärd söder ut till sjön limen. Här grundade 



VIKINGATAGEN. 



119 



nordmännen bland de underkuvade slaverna ett rike, 
vars huvudstad kallades Holmgård (nu Novgorod). 
Men nordmannaskarorna seglade vidare på floder 
åt söder. Genom att draga sina lätta fartyg långa 




;a WwBa»te 5 sss^ias 



EN HÖVDING. 



•;y; /i 



-i\**d 



sträckor på rullstockar kommo de till Dnjepr-ström- 
men, som de beforo ned till Svarta havet, grundande 
nya välden på den slaviska slätten. Av slaverna 
benämndes dessa svenskar rus eller ros, därför att 



120 TILL miklagård! 

de flesta kommo från svenska östersjökusten. Den- 
na kallades nämligen Rodslagen, emedan den var 
indelad i roddarlag, vilka skulle i krigstid utrusta 
ett visst antal fartyg med roddare. Nu är Roslagen 
namn blott på Upplands östra kusttrakt och skär- 
gård. Det av rus behärskade landet kallades rus- 
land. Härav har sedan uppstått namnet Ryssland, 
vilket alltså betyder svenskarnas land. 



34. Till Miklagård! 

Oleg hette en av de hövdingar av svensk stam, som 
omkring år 900 härskade över Holmgård och sla- 
verna i trakten däromkring. Oleg är det svenska 
namnet Helge på ryska. Han samlade en vikinga- 
flotta på 2,000 skepp, bemannade dem med svenskar 
och slaver och seglade utför Dnjepr. Hans mål var 
den grekiske kejsarens rika huvudstad, Konstanti- 
nopel, som vikingarna för dess väldighets skull kal- 
lade Miklagård, vilket betyder "den stora borgen". 

Dess skatter hade länge lockat de rovlystna nord- 
männen, och det var icke första gången, som staden 
var i nöd för dem. Men därför hade grekerna också 
rustat sig till försvar. En rad av krigsskepp spär- 
rade sundet, så att vikingaflottan ej kunde slippa 
fram. Då drog Oleg upp sin skepp på land och för- 
härjade fruktansvärt den närmaste trakten omkring 
staden. Hans män dödade många greker, plundrade 
palatsen och brände upp kyrkorna. Men Oleg var 
ej nöjd med detta; han ville komma in till själva 
Miklagård och betvinga det. Därför fann han på 
att sätta skeppen på hjul. När så en frisk vind 
blåste upp, lät han hissa seglen, och skeppen gledo 
hastigt fram på torra landet. 



TILL miklagåkd! 121 

Då grekerna fingo se, hur flottan kom emot dem 
på land, blevo de högligen förskräckta och skickade 
sändemän, som sade till Oleg : "Förstör icke vår 
stad ! Vi skola giva dig i skatt allt, vad du någonsin 
kan önska." Då befallde Oleg, att skeppen skulle 
hejdas, och grekerna kommo ut till vikingarna med 
livsmedel och vin. Men Oleg ville icke ta emot något 
av dessa skänker, ty han förstod, att alltsamman var 
förgiftat. När grekerna märkte, att Oleg icke hade 
låtit bedraga sig av deras svek, blevo de ännu mera 
förskräckta. 

Oleg begärde nu, att grekerna skulle betala tolv 
penningar åt var och en av hans män. Han hade 
40 män på varje skepp, så att de voro tillsammans 
80,000. Grekerna vågade ej neka utan måste betala 
den stora skatten. 

Nu blev fred sluten mellan greker och nordmän. 
Grekerna gåvo det löftet, att när nordiska köpmän 
kommo till Miklagård, skulle de under sex månader 
få bröd och vin, fisk och frukt, så mycket de ville ha. 
De skulle få bada, så mycket de önskade, i stadens 
präktiga badhus, där badkaren voro av marmor och 
silver. Och när de reste hem igen, skulle grekerna 
ge dem reskost samt ankare, rep och segel och allt, 
vad de kunde behöva. 

Nordmännen å sin sida lovade att icke plundra, 
när de kommo med varor, och att icke slå sig ned i 
själva staden utan taga sin bostad i en förstad utan- 
för Miklagård. Både den grekiske kejsaren och Oleg 
svuro dyra eder att hålla denna fred. Kejsaren svor 
på det heliga korset, och Oleg svor på sitt svärd och 
vid sina hedniska gudar. Sedan hängde Oleg upp 
sin sköld på en av portarna till Konstantinopel för 
att visa, att han hade övervunnit staden. 



122 ANSGAR, NORDENS APOSTEL. 

Så vände Oleg hem med guld och silver, frukter, 
vin och alla slags tyger. Han blev storligen prisad, 
och man kallade honom "trollkarlen". 



35, Ansgar, Nordens apostel. 

De förr nästan okända folken uppe i höga Norden 
hade blivit ett förfärligt plågoris för inbyggarne i 
mellersta och södra Europa. De olyckliga männi- 
skorna lågo på knä i kyrkorna och bådo : "För nord- 
männens raseri bevara oss, milde Herre Gud !" Des- 
sa folk hade fått den kristna tron från det romerska 
riket. Och det vart nu bland dem ett allmänt hopp, 
att Nordens vikingar skulle bli mildare till sinnes, 
om de fingo höra Jesu kärleksrika ord. Det fanns 
ock män, som med glädje ville offra sitt liv för hed- 
ningarnas omvändelse. En sådan man var Ansgar. 

Han var född i norra Frankrike. Mycket tidigt 
blev han fader- och moderlös och kom i en kloster- 
skola för att uppfostras. I början var han så ivrig 
med lekar och självsvåldiga upptåg, att han skötte 
sig illa i skolan. Så fick han en natt i drömmen se 
en skara sköna, vitklädda kvinnor vandra fram på 
en grön äng. En av dem var skönare än alla de 
andra och hade en krona på huvudet. Han förstod, 
att det var Jungfru Maria. Bland de andra igen- 
kände han sin moder. Jublande glad ville han skyn- 
da i hennes famn. Men han kunde icke röra sig: 
han satt fast i dy, och ju mer han ansträngde sig, 
desto djupare sjönk han. Då började han bittert 
gråta. Men Jungfru Maria talade till honom: "Vill 
du gärna komma till din moder?" — "Ja", snyftade 
den lille. "Då måste du", sade hon, "överge all få- 



ANSGAE, NORDENS APOSTEL. 123 

fänglighet och alla barnsliga upptåg, ty ingen, som 
älskar sådant, får vara i vårt sällskap." — Från den 
stunden blev Ansgar ett allvarligt barn. Han slu- 
tade ej blott med skälmstycken utan även med alla 
lekar, läste flitigt och bad mycket. Lekkamraterna 
häpnade över hans förvandling. 

Redan' vid tretton års ålder blev Ansgar munk: 
han iklädde sig kåpa, rakade sin hjässa och lovade 
ägna sitt liv åt Guds tjänst under försakelse av den- 
na världens glädje. Vid denna tid hände något, som 
häftigt uppskakade honom: han fick höra, att kejsar 
Karl den store, en av de väldigaste härskare, världen 
skådat, var död. Ansgar hade en gång sett kejsa- 
ren i all hans glans, då han sträckte sin spira över 
nuvarande Tyskland, Frankrike, Schweiz, Österrike 
och större delen av Italien. Det syntes honom, som 
om kejsaren rådde över allt och visste allt. Och nu 
var han borta, för alltid borta, han som nyss varit 
den mäktigaste på jorden. Starkare än förr kände 
han, hur förgänglig all världslig makt och härlighet 
är. Han tänkte på sin egen död och ängslades för 
sin själs salighet. 

Så skedde honom en dag en ovanlig heder: han 
blev kallad till kejsarens hov. Kejsaren, som var 
Karl den stores son, hette Ludvig den fromme. Han 
ville verka för utbredning av kristendomen och be- 
fria sina kuster från härjningar. Nu frågade han, 
om Ansgar ville fara upp till Norden och förkunna 
Jesu lära för de vilda danskarne. En sådan färd 
ansågo många bära mot en säker död. Men Ansgar 
fylldes av en outsäglig fröjd. 

I några år förkunnade han nu fridens ord för 
dessa stridens män. Han visade en underbar för- 
måga att undervisa så, att alla förstodo hans tal. 



124 ANSGAR, NORDENS APOSTEL. 

Det var flera, som läto iföra sig vita kläder och dö- 
pas i den ende Gudens namn. 

Den kristna religionen var ej alldeles okänd för 
nordborna före Ansgars ankomst. Under vikinga- 
färderna hade de i söderns länder med beundran 
sett de kristnas praktfulla gudstjänst. Av kristna 
fångar, som förts upp till Norden, fingo de höra un- 
derbara ting om "Vite Krist". Många nordbor voro 
fyllda av längtan att få höra mera om de kristnas 
Gud och vara med om hans dyrkan. Även i Sverige 
var det så. En dag omkring år 830 kommo svenska 
män som sändebud till kejsar Ludvig och bådo ho- 
nom skicka goda missionärer till deras land. Deras 
konung ville hålla med de kristna lärarna. Kejsaren 
blev mycket glad. Men var finna mannen, som ville 
göra den farliga färden långt upp i de vilda viking- 
arnas land? Åter föllo hans tankar på Ansgar. 
Denne kom med glädje på kejsarens kallelse och 
svarade frimodigt, att han var beredd till allt för 
Jesu namns skull. 

Då följde Ansgar och en annan munk med de 
svenska sändebuden på ett köpmansskepp över Öster- 
sjön. Allt gick lyckligt, tills de vid svenska kusten 
plötsligt överföllos av vikingar. Med knapp nöd 
lyckades de rädda sig upp på land men förlorade 
skeppet med alla de skänker, som kejsaren sänt med 
till den svenske konungen för att göra denne vänligt 
stämd, och dyrbara böcker, som de hade medtagit 
för gudstjänsten. Detta var Ansgars första berö- 
ring med det folk, som han ville rädda ur heden- 
domen! 

Några av följeslagarna rådde honom att vända 
om. Han svarade: "Jag vänder icke åter, förrän 
jag sett, om det är Guds vilja, att det heliga ordet 



ANSGAR, NORDENS APOSTEL. 125 

skall predikas i landet." Så vandrade de mödosamt 
fram genom dystra skogar, som aldrig tycktes taga 
slut, och foro i båtar över sjöar, så stora, att de 
liknade hav. Men Ansgar skulle fram. Och slut- 
ligen kommo de till den stora handelsstaden Birka 
på Björkön i Mälaren, Sveriges förnämsta stad på 
den tiden, omkr. 830. 

Här träffade Ansgar sveakonungen Björn, som 
vänligt mottog honom och efter överläggning med 
sina rådgivare gav Ansgar tillåtelse att predika. Så 
förunnades det honom då efter stora vedermödor 
att även här uppe i höga norden samla andäktigt 
lyssnande skaror kring korsets tecken. Outsäglig 
var de kristna fångarnas glädje. Aldrig mer hade 
de hoppats att få fira gudstjänst. Och bland hed- 
ningarna läto många döpa sig, däribland en av ko- 
nungens förtrognaste rådgivare. 

Efter ett och ett halvt år vände de båda missio- 
närerna tillbaka och medförde till kejsaren ett brev 
från konung Björn, skrivet med runor. Nu blev 
Ansgar av påven i Rom, som var kyrkans högste 
styresman, utnämnd till ärkebiskop över de nordiska 
länderna och högste ledare av deras omvändelse, 
med säte i norra Tyskland. Han var ovanligt ung 
för detta höga ämbete, blott trettio år. 

Ansgars liv var ytterst enkelt. Några brödstyc- 
ken utgjorde hans vanliga föda, hans dryck var vat- 
ten. Han var outtröttlig i att giva allmosor och 
hjälpa de olyckliga. Hans högsta glädje var att 
kunna lösköpa kristna trälar. Så mild och kärleks- 
full han än var, kunde dock hans ögon ljunga av 
helig vrede, så att till och med jordens mäktige dar- 
rade inför den blicken, när han förebrådde dem 
ogärningar. Men alltjämt plågade honom hans egna 



126 DEN HELIGA BIRGITTA. 

synder och brister, och han sade ofta, att han skulle 
vilja gråta hela sitt liv över dem. På dödsbädden 
sörjde han över att han icke fått lida martyrdöden. 
Men hans vänner tröstade honom med att ju hela 
hans liv varit ett martyrskap. Han avsomnade i 
frid med en maning till dem, som hade makten, att 
sörja för kristendomen i Norden. Men när sorge- 
budet nådde upp till Mälartrakten, ringde den lilla 
kyrkklockan ut över bygden församlingens djupa 
sorg — och hoppet om seger över hedendomen. 



36. Den heliga Birgitta. 

På Finstad gård i Uppland föddes, sannolikt 1303, 
den kvinna, som skulle bli Sveriges första europeiskt 
ryktbara person, Birgitta. Hennes föräldrar voro 
mycket gudfruktiga, och själv bad hon redan som 
liten ivrigt till Kristus och den heliga jungfrun. 
Ständigt hade hon dem så starkt i sina tankar, att 
hon till slut tyckte sig se och tala med dem. När 
hon var sju år, såg hon — berättar en gammal skrift 
— en natt vid sin säng ett altare; och en kvinna i 
skinande kläder satt över altaret med en krona i 
sin hand och sade till henne : "O Birgitta, kom hit !" 
Då hon kom till kvinnan, sade denna : "Vill du hava 
denne krona?" "Ja", svarade Birgitta. Kvinnan 
satte kronan på henne, så att hon granneligen kän- 
de, hur dess rundning berörde hennes huvud. Och 
genast försvann synen. Men ur hennes minne gick 
den aldrig. 

Några år senare hade hon en annan syn. Det 
var en afton, då hon icke kunde falla i sömn. Det 
brann intet ljus i hennes rum, men hon låg så länge 



DEN HELIGA BIRGITTA. 127 

i sin säng och stirrade ut i mörkret, att detta slut- 
ligen liksom vek tillbaka. Natten var ljus av snön 
utanför, och en svag grådager kom in genom föns- 
tergluggen. Hon kunde urskilja det lilla altaret vid 
fotändan av sängen och krucifixet, som hängde där- 
över. . . 

Plötsligt såg hon icke annat än detta krucifix. 
Det blev så stort, så verkligt, så levande. Hon såg 
tydligt alla de röda gisselslagen över den korsfästes 
magra armar, blodsdropparna, som sipprade fram 
under törnekronan och droppade ned i hans förgråt- 
na ögon och gjorde dem blinda. Hon såg det allt- 
sammans, och det var en syn så bedrövlig, att hennes 
hjärta var nära att brista av sorg och medömkan 
och harm. "O, min käre Herre, vem har väl gjort 
eder detta ?" sporde hon, nästan utan att veta det — 
hjärtat slog häftigt i hennes bröst. Då öppnade den 
korsfäste sina blå, liksom frusna läppar, och en röst, 
som lät så sorgsen som vindens klagan genom säven 
i Finstad borggrav, svarade sakta: "Alla de, som 
glömma mig och förakta min kärlek." 

I samma nu var det, som om ljuset släcktes i rum- 
met. Det var samma grådager som förut, och Bir- 
gitta kunde knappast urskilja altaret och krucifixet 
mera. Men hon kunde ej somna, hjärtat fortfor att 
bulta i hennes bröst, hon hörde dess hårda slag i 
nattens djupa stillhet, och det var, som om varje 
slag drivit hårda spikar in i hennes själ. Hon kunde 
ej bliva liggande i sin säng; på sina nakna fötter 
sprang hon ut på det kalla golvet och kastade sig 
ned för korsets fot. . . 

Birgitta greps av längtan att i den tysta kloster- 
cellen få leva blott för att tjäna Gud. Men hon fick 
vänta på sina drömmars uppfyllelse. Blott tretton- 



128 DEN HELIGA BIRGITTA. 

årig blev hon av fadern bortgift med en ung rid- 
dare, den adertonårige sonen till en hans vän. Så- 
dana äktenskap mellan barn stiftade föräldrar ofta, 
för att två släkter skulle förenas och hjälpa var- 
andra. Den unga husfrun blev bekant för sin 
stränga fromhet ; hon späkte sin kropp, fastade och 
vallfärdade till heliga platser. Men på samma gång 
var hon en duktig husmoder, gästfri och givmild. 

Vid 40 års ålder förlorade Birgitta sin make. 
Några dagar efter dödsfallet, då hon var i sitt ka- 
pell, försjunken i bön, greps hon av hänryckning. 
Därunder såg hon ett glänsande moln, och ur molnet 
hörde hon en röst säga: "Kvinna, hör mig!" Hon 
blev förfärad och flydde flera gånger; men samma 
röst hördes, var gång hon kom tillbaka. Och till 
slut såg hon i molnet gestalten av en man, som sade : 
"Kvinna, hör mig! Jag är din Gud, och jag vill tala 
med dig. Du är min brud och förbindelsen mellan 
mig och människorna. Du skall höra och skåda and- 
liga ting, och min ande skall dröja hos dig ända till 
din sista dag." 

Hon hängav sig nu åt försakelser och späkningar. 
Hon sov i vinterkölden på bara marken med blott 
en matta och ett hyende under sig och en tunn man- 
tel över sig. Hon bar en tagelklädnad närmast krop- 
pen och om livet ett knutigt rep, som smärtade vid 
varje rörelse. Varje fredag droppade hon hett vax 
på armen till minne av Frälsarens lidanden ; så ofta 
ett överilat ord undföll henne, tuggade hon på bittra 
örter. Det var något underbart med hennes barm- 
härtighet, ty den tycktes räcka till för alla. 

Kristus talade nu dagligen till henne i uppenba- 
relser. Vid sådana tillfällen föll hon i ett tillstånd 
av hänryckning, såg intet, hörde intet av vad som 



DEN HELIGA BIRGITTA. 



129 







BIRGITTA. 



130 DEN HELIGA BIKGITTA. 

hände omkring henne. Men sedan omtalade hon för 
sin omgivning, vilka härliga ting hon skådat och hört 
under samtal med Kristus och med hans helgon. 
Dessa ord nedskrevos av hennes biktfäder och läs- 
tes med beundran inom hela kristenheten. 

I en uppenbarelse fick Birgitta av Kristus befall- 
ning att vallfärda till Rom. Mitt under digerdödens 
härjningar i mellersta och södra Europa gav hon 
sig av. Men Birgitta fruktade den ej, ty hon leddes 
av stora syften. Hon ville i Vadstena grunda ett 
kloster. Bland den tidens munkar och nunnor hade 
lättja och vällevnad alltmer tagit överhand. Mot 
detta var Birgitta en sträng tuktomästare. I hen- 
nes kloster skulle kvinnor och män verka samman 
till Guds tjänst och för medmänniskors gagn. Här 
skulle adliga kvinnor uppfostras till goda och ar- 
betsamma människor. Nyttigt arbete skulle om- 
växla med andaktsövningar, och om söndagarna bor- 
de munkarna predika för folket. — Men dessa nya 
klosterregler måste stadfästas av påven. 

Birgitta kom till Rom, den heliga staden, vars 
mark en gång färgats av martyrernas blod. Nu 
var där en förfallets tid. Kyrkor lågo i ruiner och 
vanhelgades, partier slogos om makten, rövarband 
huserade på gatorna. Roms herde, påven, hade över- 
givit staden, lockad till Frankrike av dess konung, 
som på det sättet fick kyrkans överhuvud i sina klor. 
I Frankrike levde påvar och deras omgivning ett 
lastbart liv. Nära sjuttio år varade denna nesliga 
tid; den kallas därför påvarnas babyloniska fång- 
enskap", 

Birgitta var en av de många, som sörjde över 
denna kristenhetens skam och såg räddningen i att 
påven återvände till Rom. Orädd som vanligt, ut- 



DEN LILLA SYSTERN. 131 

slungade hon skarpa ord mot fördärvet men länge 
förgäves. Till slut hade hon dock glädjen att se en 
påve hålla sitt högtidliga intåg i Rom och fick äntli- 
gen stadfästelse på sin klosterorden. Hennes stora 
livsuppgift var tryggad. Vad hon ville var ingen- 
ting mindre än att till slut göra alla människor goda 
och omskapa jorden efter Guds beläte. 

Uppenbarelse efter uppenbarelse hade kallat Bir- 
gitta till det Heliga landet. Fastän sjuk och svag 
drog hon nu ut på sin sista pilgrimsfärd. Med 
hjärtat fyllt av himmelsk fröjd bad hon i Betlehem 
och vid den heliga graven. En annan färd förestod 
henne — den, från vilken ingen vänder åter. "Ti- 
digt i gryningen en julimorgon 1373 uppenbarade sig 
Kristus åter för sin brud för att trösta henne i döds- 
arbetets plågor. Hon åhörde mässan, mottog sakra- 
menten och utandades sin sista suck, omgiven av 
sina närmaste." 

Efter sin död blev Birgitta under stora högtidlig- 
heter förklarad för helgon. I påvliga kapellet, som 
var prytt med dyrbara vävnader och friska oliv- 
kvistar, hölls predikan över hennes underverk och 
uppenbarelser. Därpå tog påven själv upp en lov- 
sång, öppnade den gyllene bok, i vilken alla helgon 
voro upptecknade, och inskrev däri Birgittas namn. 
I Peterskyrkan höllos högtidliga gudstjänster vid 
skenet av tusentals lampor, och i alla Roms kyrkor 
ringde klockorna. 



37. Den lilla systern. 

Barfota och med avklippt hår knäböjde en liten 
flicka framför högaltaret i Vadstena klosterkyrka. 
Fast hon bara var nio år gammal, kröntes hon redan 



132 • DEN LILLA SYSTERN. 

till nunna. Hon påkläddes den grå allvarsdräkten 
av vadmal, bältet med den simpla träknappen knäpp- 
tes om midjan, och ovan det svarta doket fästes en 
sluten krona av vitt lärft med fem rundlar av blod- 
rött kläde. 

Karl Knutsson levde då ännu, och det var en av 
hans döttrar. Hennes mor låg begraven några steg 
från altaret, på vilket heliga Birgittas silverskrin 
nu stod upplyft. Konungen steg fram i full skrud 
och omfamnade den lilla nunnan för att säga farväl, 
men fylld av innerlig längtan hade hon redan fått 
syn på de väntande nunnorna i klosterdörren. Med 
sina vita kronor sågo de ut både som brudar och 
drottningar, och det strålade en sådan hög frid från 
deras ansikten. Hon visste, att när hon nästa gång 
fördes ut genom den dörren, skulle hon ligga död på 
sin bår. För att minna henne därom lyfte fyra syst- 
rar ut en bår med mull, men hon skyndade förbi den 
och kastade sig lycklig till abbedissans bröst. "Abbe- 
dissa", sade biskopen. "Jag antvardar denna Guds 
tjänstekvinna i dina händers gömma. När räken- 
skapens dag kommer, återlämna henne då ännu heli- 
gare, än du mottog henne helig !" Och bakom henne 
slöts dörren för alltid. Nu var hon nunna i Vadstena 
kloster. 

"Är du så gammal", frågade hon och såg abbe- 
dissan upp i ögonen, "att du kan minnas, när den 
heliga fru Birgitta ännu gick bland de levande?" 
Själv hade hon samma namn som helgonet, och där- 
över var hon glad och stolt. 

"Lilla syster", svarade abbedissan, vemodigt små- 
leende — och sedan kallade nunnorna henne aldrig 
annat än "den lilla systern" — "så gammal är ingen 
av oss. Vi nunnor se ändå ibland den heliga i våra 



DEN LILLA SYSTERN. 133 

drömmar, men det sker bara, om någon mycket stor 
lycka väntar oss. Som en god moder går hon om- 
kring och vakar över, att elden är väl släckt till 
natten och alla ljus utblåsta. Därför kan aldrig 
Vadstena brinna." 

Den lilla systern undrade, om hon någonsin skulle 
bli värdig att få drömma en sådan dröm. Men de 
första dagarna var det mycket nytt att tänka på. 
Hon fick kyssa det radband, som hade tillhört den 
hundratioåriga nunnan Ramborg Bruddesdotter. 
Syster Ramborg hade varit en av de första i klostret, 
och de nämndes alltid med särskild vördnad. Hon 
fick stryka med handen över de altardukar, som hade 
sömmats av den konstskickliga Anna Klasdotter. 
Tyst fick hon också sitta bredvid Botilda Peders- 
dotter och se på, hur hon präntade den sirligaste 
skrift på kalvskinn, som hon fått av biskopen i Skara. 
När nunnan var färdig med ett par blad, gick hon 
ned till brödernas talport och lade det skrivna i en 
tunna, som satt i väggen. När så tunnan svängdes 
runt, stod en munk på andra sidan och tog upp, vad 
som låg på botten. Ty på andra sidan var ett kloster 
för munkar. De voro lärda och allvarliga män, men 
fingo aldrig råka nunnorna annat än vid talporten. 
De hade en stor sal full med böcker, och de dyrba- 
raste hängde fastlåsta vid väggen i kedjor. 

Roligast var det ändå för den lilla systern att få 
leka med sin docka, som hon hade bland sina små- 
saker. Det var en trädocka med kjol av styvt silver- 
tyg. Hon klädde av henne och klädde på henne, 
kysste henne och bäddade åt henne om aftnarna. 

Men när lördagen kom, gick abbedissan omkring 
och såg efter, att inte nunnorna olovligt hade något 
i sina skrin. Då måste också den lilla systern öppna 



134 DEN LILLA SYSTERN. 

sitt skrin och lämna henne dockan, fast tårarna till- 
rade. "En Guds tjänstekvinna får ingenting äga", 
sade abbedissan milt och tog med sig dockan. "Nu 
skall du sömma och knyppla med oss äldre." 

Den lilla systern tänkte på dockan hela kvällen. 
Tre gånger under måltiden knackade alltid abbedis- 
san med kniven i bordet, och då reste sig alla med 
orden : "Ave Maria, ave Maria, ave Maria !" Efter- 
åt fingo de förlusta sig i trädgården och samtala 
utan skvaller och fåfänga ord, men den lilla systern 
gick modstulen för sig själv och sörjde bittert. 

När det blev liggdags, kröp hon upp på sin vad- 
malsbädd. Men hon hade svårt att somna och låg 
och stirrade med förgråtna ögon i det grådisiga vår- 
ljuset. Försiktigt smög hon sig tillbaka till dörren 
och vågade en skygg blick mot de andra öppna cel- 
lerna. Där lågo nunnorna på sina bäddar i natt- 
kjolar med bälte och dok. När hon såg, hur lugnt 
de sovo i sina skrudar långt borta från världens 
stormar, längtade hon ännu innerligare att snart bli 
som de. Väkterskan kom och slöt till dörrarna, så 
att allt blev tyst, och den lilla systern drog åter över 
sig skinntäcket. 

Då kände hon, att en god hand lades på hennes 
hjärta, och när hon såg upp, stod där lutad över 
henne en gammal fru, som var vackrare och blidare 
än någon annan människa, över det vita håret 
dallrade en ring av klaraste ljus. "Du allra skäraste 
lilla blomster i min örtagård", sade hon moderligt, 
"varför bultar ditt hjärta så hårt, när de andra 
sova? Jag är Birgitta, och jag skall förvandla din 
första sorg till doftande rosenblad och snart hämta 
dig till en ännu fullkomligare glädje, där ingen gråt 
finns." 



DEN LILLA SYSTERN. 135 

Den lilla systern grep henne om handen, rädd att 
drömmen skulle sluta, men då ringde det redan i en 
klocka. Fast det bara var mellan tre och fyra på 
morgonen, steg hon upp, huttrande. Hon tände sitt 
ljus och följde de andra nunnornas tåg ned till läk- 
taren i kyrkan, där de hälsade dagningen med en 
lovsång. Två och två gingo de så ut till en öppen 
grav, där abbedissan tog upp mull i handen och 
talade om döden. Sedan blev det att lyssna till mäs- 
sor och sömma i en stor sal med lysande vindögon. 
Då fick ingen tala. Men under klostertystnaden 
kände den lilla systern sig ännu lika glad i hjärtat, 
och ingen hörde henne mer klaga. 

Ibland hände det nog, att en nunna sänkte huvudet 
och ängslades av tankar på världen. Då gick det 
som en våg av oro genom alla sinnen, och den felande 
blev satt i mörkstugan att bättra sig under bön. 
När hon kom ut, var hon åter som förr, och vid 
första kvällsringningen ställde sig alla systrarna 
framför varann och viskade : "Förlåt oss, om någon 
av oss har bedrövat er, liksom vi förlåta er av hjär- 
tat gärna !" 

Fränder och vänner bultade emellanåt på världs- 
porten, och den lilla systern fick då tala med dem 
genom ett galler. Allt som dagarna skredo, blev hon 
dock mer glömd av världsfolket, som hade sina stri- 
der att tänka på. Däremot kommo ofta dödssjuka 
stormän till brödernas kloster. De bäddades på 
halmen i sjukstugan, lyckliga att in i det sista få 
höra klockklangen, och kungadottern stod och tvät- 
tade de sjukas kläder. 

Hon var inte längre nio år, utan blev både nitton 
och några och tjugu. Ändå fick hon alltid heta den 
lilla systern, ty hon var så späd och hennes gång så 



136 



DEN LILLA SYSTERN. 



lätt, och hon var så blek och genomskinlig, där hon 
skred fram i sin vita krona under almarna. Syst- 
rarna undrade inte över, att en så stilla kärlek inte 
kunde stanna länge på jorden. En morgon funno 
de henne så svag, att de skickade efter biktfadern, 
och han satte ett brinnande vaxljus i hennes händer 
och viskade: "Gud tände för dig det eviga ljuset!" 




SAL I VADSTENA KLOSTEK. 



När hon hade somnat bort, tog abbedissan nun- 
norna med sig till sitt skåp för att leta fram den 
undanlagda dockan och gömma den som ett oskyldigt 
minne efter den döda. Men där dockan hade för- 
varats, lågo i stället de friskaste rosenblad, fast det 
var tidigt på förvåren. Hon plockade ned dem i sin 
mantel. För var gång hon öste med händerna, upp- 
doftade på nytt en lika rosig kulle inne i det halv- 
mörka skåpet, ända till dess hon inte kunde bära 



ENGELBREKT OCH DALKARLARNA. 137 

mer. Hon gick då ned och strödde ut alla bladen 
över den lilla systerns hjärta. 

Om kvällen kommo bröderna och buro henne på 
en bår ned i kyrkan. Där begrovs hon under nun- 
nornas nattsång, när dagens sista efterglans sken in 
genom de spetsbågiga fönstren i väster. 



38. Engelbrekt och dalkarlarna. 

För en tid hade Sverige samme konung som Dan- 
mark. Men denna anordning var aldrig tillfreds- 
ställande. Konungen var dansk och icke svensk. 
Han betraktade Danmark såsom sitt fädernesland 
och Sverige såsom ett lydrike. Utländska fogdar 
tillsattes att styra det, och dessa lade tunga skatter 
på folket. Till en början fördrog man det tåligt, 
men efter ett tjugotal år var måttet rågat. 

Den, som nu kom upp till Dalarnes avlägsna byg- 
der, såg snart, att något ovanligt var på färde. På 
folkrikare platser äro bergslagsmän och bönder 
samlade till överläggning, kraftiga och härdade ge- 
stalter, vana att med svett och möda bryta bergens 
skatter eller odla sina tegar. Men de flesta ansiktena 
vittna om hård nöd, alla om långvariga, tärande 
bekymmer. "Konungen", hör man yttras, "vad ha 
vi sett av honom? Jo, skatter och återigen skatter, 
så att många av oss nu måste ut med tjugu gånger 
så mycket, som gammal god sed varit. Ha inte vi 
bönder måst låta allt, vad vi skörda, gå till skat- 
terna, så att vi knappt haft föda över vintern ! Och 
när vi ändå inte förmått komma ut med den yttersta 
skärven, då har fogden kommit som en rövare och 
tagit våra kor och dragare. Vem vet inte, att han 



138 ENGELBREKT OCH DALKARLARNA. 

sålt dem för mycket mer än skattens värde och lagt 
vinsten i sin egen rika kassakista ! Vems är skulden 
till att vi år efter år måste blanda bark i brödet? 
Vems är skulden till att så mången redlig man fått 
gå från gård och grund?" — Och hotfullt mumlas 
namnet Jösse Eriksson — det är fogden över Väst- 
manland och Dalarne, dansk till börden. 

Dalkarlarnas lycka var, att de fingo en duktig 
ledare i frälsemannen Engelbrekt Engelbrektsson, 
en bergsman från Norbergs bergslag. Han var liten 
till växten men ägde stora själsegenskaper. Till 
honom vände sig dalamännen i sin nöd. Det här- 
made honom att se svenska män och kvinnor så 
hanteras, och han åtog sig att fara till konungen i 
Danmark för att skaffa rättvisa. Oförfärad trädde 
den enkle bergsmannen inför härskaren över tre 
riken och yttrade: 

"De fattiga bönderna i Dalarne bedja, att I för 
Guds skull viljen skilja Jösse Eriksson ifrån dem. 
Han har, såsom I ofta sport, gjort dem mycken orätt. 
Hellre än de längre lida sådan vånda, vilja de gå 
från arv och eget, de lida hellre döden, än de utstå 
sådan nöd. Och, herre", fortsatte han, "allmogens 
klagan är sann ; jag törs sätta min hals i pant där- 
på. Låt Jösse Eriksson fara hit, och förvara mig 
till dess i Ert fångtorn ! Låt oss komma tillsammans 
inför rätta, och häng den av oss, som har orätt !" 

Konungen gav Engelbrekt ett brev till de svenska 
rådsherrarna att undersöka saken men likväl döma 
så, att de hjälpte Jösse Eriksson. Rådet red upp 
till Dalarne och fann, att allmogens klagan var rätt- 
mätig. Med rådets intyg härom skyndade Engel- 
brekt till Köpenhamn igen. Men för konungen voro 
Engelbrekts vältaliga skildringar av undersåtarnas 



ENGELBREKT OCH DALKARLARNA. 139 

lidanden, som om han hört sitt eget samvetes ankla- 
gelser — den rösten ville Erik icke lyssna till. Han 
blev vred och bröt ut: "Du klagar då jämt! Gå din 
väg, och kom aldrig mer för mina ögon!" Engel- 
brekt gick — men mumlade halvhögt: "Än en gång 
lär jag väl komma igen." 

Dalkarlarna hade fått sitt svar från den, som var 
skyldig att skipa högsta rättvisa. Nu beslöto de 
att själva skaffa sig rätt. De gingo man ur huse 
med yxor och pilbågar. Dalkarlarna voro särskilt 
berömda för sin skicklighet att med pilen träffa 
villebrådet i de stora skogarna. Som en man reste 
de sig och valde Engelbrekt till sin hövding, fast 
beslutna att befria ej blott Dalarne utan hela riket 
från de främmande förtryckarna. 

Ty Jösse Eriksson hade många likar. Eriks tyska 
fogdar hade i sitt hemland vant sig vid att anse 
bönderna som ett slags trälar. Där voro dessa näm- 
ligen livegna, d. v. s. att de måste hela sitt liv stanna 
och bruka jorden på den herres gods, där de voro 
födda. Genom denna lag fingo de stora herrarna 
tillräcklig och billig arbetskraft. Företogo sig de 
livegna något, som misshagade godsherren, var det 
denne, som fick straffa dem. Att låta piska bönder 
och kasta dem i slottstornet var ingenting ovanligt 
för dessa tyska adelsmän. När de nu sattes att 
härska över Sveriges allmoge med dess urgamla fri- 
het, kunde de icke förstå, varför bönderna voro så 
styvsinta, och tyckte, att dessa hade det alldeles för 
bra. 

Midsommardagen 1434 brände dalkarlarna i 
grund Borganäs' fäste vid Dalälven, där en af Jösse 
Erikssons underfogdar härskat. Hämndetåget gick 
från fogdeborg till fogdeborg, dessa förstördes, och 



140 ENGELBREKT OCH DALKARLARNA. 

deras herrar fördrevos. Mången fogde, som fordom 
i sitt befästa slott föraktat de fattiga, värnlösa bön- 
derna, fick nu tigga sitt liv av dem. Var dalahären 
tågade fram, slöt sig allmogen med hänförelse till 
den. Nu hade Engelbrekt stor nytta av sin adliga 
uppfostran hos förnäma män, vilken givit honom 
goda insikter i krigskonst och lärt honom leda andra. 

När Engelbrekt kom till Östergötland, voro råds- 
herrarna samlade i Vadstena för att besluta, på 
vems sida de skulle ställa sig. Bonderesningens 
snabba utbredning och häpnadsväckande framgång- 
ar hade slagit dem med häpnad, ja, med skräck. 
Visst hade de många skäl till missnöje med ko- 
nungen; men att se bönderna taga makten var allt 
annat än glädjande för de store. 

Mitt under de myndiga herrarnas överläggningar 
träder Engelbrekt, bondehövdingen, in i salen. I 
kraftiga ordalag uppmanar han dem att avsätta 
den konung, som brutit de eder han svurit folket: 
".att rättvisa och sanning styrka" och "rike sitt 
styra med inländske män och ej utländske". Kåds- 
herrarna vägra. Men Engelbrekt krusar icke. Han 
griper en av biskoparna i kragen samt hotar att 
kasta ut både honom och två hans ämbetsbröder till 
den förbittrade allmogen där utanför. Nu bli her- 
rarna späka och göra, vad de som redliga svenskar 
bort göra strax: de skriva ett brev till Erik med 
uppsägelse av tro och lydnad. 

Engelbrekt fortsatte befrielsetåget genom Göta- 
land, och inom fyra månader var hela riket rensat. 
Det är en sägen, att under detta befrielsekrig hade 
ingen bonde förlorat så mycket som en hönas värde. 
Så god hade ordningen varit i de väldiga bonde- 
härarna. 



FRIHETSSÅNG. 141 

Nu måste riket ha en regering för fredens tid. 
Ty det värv, som Engelbrekt åtagit sig, nämligen 
att befria landet, det hade han fyllt. Sådana vik- 
tiga frågor som att bestämma om regeringen hade 
förut brukat avgöras av de andliga och adliga stor- 
männen på herredagar. Men nu visade det sig, vil- 
ken makt allmogen åter blivit. Det var den, som 
befriat Sverige. Därför fordrade den att också få 
bestämma om Sveriges styrelse. Till det riksmöte 
i Arboga, som skulle avgöra därom, kommo ej blott 
andliga och adliga frälsemän utan även borgare, en 
eller flera från varje stad, och några bönder från 
vart landskap 1435. Det var alltså Sveriges första 
riksdag. De, som kommo till riksdag, kallades stän- 
der. Det var en stor samling, som möttes i Arboga, 
och det såg ganska krigiskt ut i den lilla staden 
med frälsemännens beridna följen. Allmogen ge- 
nomdrev här, att Engelbrekt skulle fortsätta att 
styra Sverige såsom rikshövitsman. Men snart där- 
efter lyckades herrarna göra den ändringen, att 
Engelbrekt fick dela makten med en rik och förnäm 
ädling, den unge Karl Knutsson Bonde. 

Den oduglige konung Erik blev snart avsatt även 
i Danmark och Norge. Han slog sig ned på Gott- 
land, levde av sjöröveri och gjorde sina forna under- 
såtar mycken skada. Till slut blev han fördriven 
från sitt rovnäste av svenskar och danskar. 



39. Frihetssång. 

Frihet är det bästa ting, 
som sökas kan all världen kring, 
för den, som frihet kan bära. 
Vill du vara dig själ ver huld, 



142 ENGELBREKTS DÖD. 

du älske frihet mer än guld, 
ty frihet följer ära. 

Frihet må liknas vid ett torn, 
där väktarn blåser i sitt horn. 
Det klingar så klart och vida. 
Om från det tornet ut du går 
och en annan det i händer får, 
då fäller du tårar strida. 

O, ädle svensk, du statt nu fast 
och bättra det, som fordom brast! 
Du late dig ej förvända! 
Du våge din hals och så din hand 
att frälsa ditt eget fädernesland! 
Gud må dig tröst väl sända. 

En fågel, han värjer sin egen bur, 
så göra ock alla vilda djur. 
Nu märk, vad du bör göra: 
Gud har givit dig sinne och skäl, 
var hellre fri än annans träl, 
så länge du kan dig röra! 



40. Engelbrekts död. 

Engelbrekts alla mödor för Sveriges rike tärde 
på hans krafter. Han var sjuk och svag, då han på 
Örebro slott fick kallelse till en överläggning med 
rådet i Stockholm. Men ingenting fick hindra ho- 
nom. I sällskap med sin hustru och några tjänare 
skulle han färdas över Hjälmaren i båt, förbi Göks- 
holm. Ägaren till detta slott, Benkt Stensson, hade 
varit i tvist med Engelbrekt men besökt honom 



ENGELBREKTS DOD. 



143 



strax före avresan samt lovat honom frid och sä- 
kerhet. 

Engelbrekt lät sina svenner landa vid en liten hol- 
me för att på den tillbringa natten. Knappt hade 
han gått i land där, förrän han såg en båt lägga ut 
från Göksholm och sätta kurs på ön, där han befann 




ÖREBRO SLOTT. 



sig. "Vi skola få se, att herr Benkt vill bjuda mig 
hem till sig", sade Engelbrekt och sände folk till 
stranden för att visa roddaren, var han bekvämast 
kunde landa. Själv beredde han sig att stödd på 
sina kryckor gå den ankommande till mötes. Det 
var herr Benkts son, Magnus Benktsson. Han 
sprang hastigt upp på stranden och mot Engelbrekt, 
i det han ropade : "Får jag då aldrig fred för dig i 
Sverige!" Och utan att akta på Engelbrekts svar: 
"Din fader och jag äro ju redan förlikta", högg 
Magnus till honom med en yxa. 



144 GUSTAV VASA I DALARNA. 

Träffad av flera hugg föll Engelbrekt död till mar- 
ken, men icke nöjd därmed genomborrade herr Mag- 
nus hans kropp med pilar och förde hans hustru och 
svenner fångna till Göksholm. Det var den 27 april 
1436 detta skedde. 

När bönderna i trakten fingo höra om det dåd, som 
skett i den sena våraftonen där ute på holmen, rodde 
de dit och förde under tårar sin älskade hövdings 
lik till graven. 

41. Gustav Vasa i Dalarna. 

Nu bredde sig vintersnön över Dalarna, och fol- 
ket i gårdarna togo vara på de korta dagarna, under 
vilka solen några timmar lågt gled fram utefter 
skogsåsarna. De gamla hade bättre ro nu än under 
sommaren att väva och spinna eller slö j da framför 
brasan, och ungdomen samlades på logarna och trös- 
kade, ty ännu var det för tidigt att köra ved och 
timmer från skogarna. 

På Rankhyttans gård var trösken i full gång. En 
dag kom en ung karl med yxan över axeln och tog 
tjänst bland de andra drängarna. Om aftnarna, när 
arbetet var slut, fingo de alla sätta sig i ring och äta 
ur samma grötfat och sedan lägga sig i halmen, var 
de kunde. Den nykomna drängen gjorde allt som 
de andra, men de märkte, att han var ovan i arbetet, 
och en gång, när han svingade slagan, upptäckte en 
av pigorna, att en guldstickad silkeskrage stack fram 
under den simpla vadmalströjan. Hon gick då in 
och berättade, vad hon hade sett, för husbonden, 
som hette Anders Persson och var en ansedd bergs- 
man. 

Nästa morgon blev drängen inkallad i stugan. 



GUSTAV VASA I DALARNA. 



145 



Där stod han nu vid dörren med sitt långa, hängan- 
de bondhår och tummade sin hatt. Den undersät- 
siga och prydligt slätrakade bergsmannen fick ett 
förvånat uttryck, då han betraktade honom. "Livet 




är underligt", kastade han fram och såg honom stint 
i ögonen. "Förr i tiden, när jag låg och läste i Upp- 
sala, träffade jag ibland en ungersven av Vasasläk- 
ten. Han hette Gustav Eriksson." 

Drängen vände hatten mellan fingrarna, men An- 
ders Persson livades av tanken på gamla dagar och 



146 GUSTAV VASA I DALARNA. 

fortfor: "Ännu kan jag minnas, hur säker och 
bredbent pilten stod i sina eldröda kläder och dam- 
made på oss andra med snöbollar. Nog blev han 
satt i skola hos en dansk mäster, men vet du, vad 
han sade till mäster? Så här sade han: När jag 
blir stor, skall jag gå upp till Dalarna och få ut dal- 
karlarna och slå danskarna på näsan." 

"Nej, sade han det?" svarade drängen. "Då blev 
väl mäster varm i sitt danska hjärta?" 

"Mäster tog och gav honom stut", fortsatte bergs- 
mannen och gick några slag över golvet. "Men unga 
herrn högg sin dolk tvärs igenom läroboken och gick 
sin väg och kom aldrig igen." 

"Har du så väl reda på allting, husbonde", svara- 
de drängen med djupt allvar, "då vet du kanske ock- 
så, var han nu håller till." 

"Jag tänker, att han står här mitt framför mig 
i stugan", utbrast bergsmannen och tvärstannade. 
"Hur gammal är du?" 

"Kristihimmelsfärdsdagen för tre och tjugu år 
sedan föddes jag på Lindholmens gård till detta träl- 
domsliv", svarade främlingen. Men i detsamma 
brusto tårarna ur hans ögon, och hans och den for- 
na vännens händer möttes i ett handslag. "Ja, jag 
är Gustav Eriksson", snarare framviskade än talade 
han. "Min far föll i Stockholm för Kristians bödels- 
svärd. Min mor tynar bort och dör i fängelse. Själv 
flydde jag i en fåraherdes smutsiga klutar ur fång- 
enskapen i Danmark, och först i Lybeck fick jag 
skydd och anständiga kläder. Hjälp mig, broder, att 
resa dalfolket och befria vårt land!" 

Anders Persson släppte hans händer, bekymrad 
och tankspridd. "Förr gjorde, du alltid oss andra 
glada med ditt lustiga snack", sade han. "Nu är det 



GUSTAV VASA I DALAENA. 



147 



slut med glädjen och friden för oss alla. Själv är 
du en eftersatt rymling. Stannar du här, blott- 
ställer du också mig och hela mitt hus. Gå vidare 
uppåt socknarna, gå, gå — utefter älvarna, genom 
de stora skogarna ! Dröj aldrig länge på ett ställe ! 
Här i bergslagen är folket mer stillsamt. Nej, vill 
ingen annan höra dig, så tala till de sturska Mor- 







OKNASSTUGAN". 



karlarna. Det rådet är allt, som jag har att giva 
dig." 

Missmodig hängde Gustav Vasa åter yxan över 
axeln och fortsatte sin ensamma vandring. 

På gården Ornäs råkade han nästa dag ännu en 
gammal bekant. Det var frälsemannen Arent Pers- 
son. Arent slog upp sin stora päls och sin breda 
famn och lovade genast att fara kring till grannar- 
na och höra efter, om de hade lust att packa pil- 
tunnorna och börja uppror. Ornässtugan var pryd- 
lig och stor, och när Gustav Vasa hade blivit till- 



148 GUSTAV VASA I DALARNA. 

räckligt undfägnad vid bordet av hustrun, den ståt- 
liga Barbro Stigsdotter, tog Arent ljuset från bor- 
det och lyste honom vänligt till sovstället på löftet. 
Här fanns det både kuddar och varma, snövita får- 
skinnsfällar att krypa ned emellan. Uttröttad, men 
nöjd att äntligen ha träffat en pålitlig vän, kastade 
Gustav Vasa sig på bädden och somnade tryggare 
än på länge. • 

Fram mot gryningen väcktes han av en mjuk 
hand, som lades på hans skuldra. När han slog upp 
ögonen, stod Barbro lutad över kudden. Det borde 
kunna ha gjort en hemlös flykting glad om hjärtat 
att först av allt i den friska vintermorgonen möta 
hennes ungdomliga ansikte, men det var blekt och 
förskrämt. "Förstå, kära herre, till vilka I har 
kommit", viskade hon och höll in andan för att lyss 
nedåt vägen. "Kan I höra bjällran därnere? Det 
är Arent, som varit hos grannarna och rådgjort, och 
nu åker han förbi utan att gå in. Han kör raka 
vägen till den danska fogden, som vi äro släkt med. 
Men jag kan inte bära på samvetet, att en så ung 
och ädel herre som I skall sättas i järn av fogden 
och skickas till kung Kristian. Fort upp ur fällarna, 
om livet är kärt ! Jag har sagt till drängen att hålla 
med en släde nedanför svalgången." 

Hon ryckte till sig en av de smala och långa dukar, 
som voro kastade över bjälkarna i taket till prydnad. 
"Åk till Jon präst i Svärdsjö!" rådde hon och sköt 
den yrvakna gästen framför sig till ett litet utbyggt 
rum bredvid svalgången. Det var nio alnar ned 
till marken, men Barbro Stigsdotter hade starka 
armar. Om de hade varit svaga, vet ingen, hur 
det, i den tid som nu är, kunnat se ut i vårt land. 
Raskt band hon duken om Gustav Vasas bröst och 



GUSTAV VASA I DALARNA. 149 

firade varsamt ned honom till släden. Det skedde 
i en god stund, ty på andra sidan kunde hon redan 
se fogdens ryttare, som kommo för att gripa ho- 
nom vid strupen. 

Nu visste Gustav Vasa, att han skulle bli förföljd, 
och i susande fart ilade snart släden över den frusna 
sjön Runn. När han kom fram till Svärdsjö, gick 
han först några dagar och tröskade med drängarna, 
innan han vågade tala om för prästen, vem han var. 
Prästen, som då kände igen honom från gamla läs- 
dagar i Uppsala, försökte att visa honom de små 
hedersbetygelser, som han var i stånd till i sin torf- 
tighet, och stod själv vördnadsfullt och höll i hand- 
duken åt honom, då han tvättade sig. Men det fick 
hans nyfikna huskvinna se, och Gustav Vasa gav 
sig då åstad för att söka ett nytt gömställe ett 
stycke därifrån hos kronoskytten Sven Älvsson i 
Isala. 

Det ångade varmt genom den öppna stugdörren, 
ty ute var det bitande vinter, men därinne dånade 
det i ugnen, och Sven Älvssons hustru höll just på 
med storbak. Gustav Vasa ställde sig bredvid hen- 
ne och värmde händerna, men lång stund hunno de 
inte att språkas vid, förrän en spejare stack in huvu- 
det. Bakom honom döko allt fler karlar upp i dör- 
ren, och som de nu stodo där och vilade sig mot sina 
spjut, begynte de tala med hustrun. De berättade 
henne, att ett stort pris var satt på herr Göstavs 
huvud, och undrade, var den stackaren nu höll sig 
gömd. 

Var det då nu förbi med barndomens och ynglinga- 
årens drömmar om att befria det förtryckta och 
olyckliga fäderneslandet? Ensam och vapenlös stod 
han med händerna utsträckta över ugnen och teg. 



150 GUSTAV VASA I DALARNA. 

Men Sven Älvssons hustru, som nyss fått veta, vem 
han var, hon var inte sämre än Barbro Stigsdotter, 
utan fann på råd i nödens stund. "Vi står du här 
och koxar och gapar på främmande, som hade du 
aldrig sett folk förr?" ropade hon till honom som 
till en dum bonddräng och gav honom en smäll över 
ryggen med brödspaden. 'Tacka dig du strax ut 
på logen och tröska !" 

Spejarna skrattade åt honom, där han lommade 
ut till logen och släpade fötterna efter sig. Morska 
och bistra stampade de sedan i väg genom snön åt 
sitt håll för att söka i andra gårdar, ty att en så för- 
näm man som herr Göstav skulle bli hanterad på 
det sättet med en brödspade, det kunde de ändå inte 
tänka sig. Så snart de voro borta, bäddade Sven 
Älvsson ned sin gäst i ett halmlass och körde uppåt 
skogarna. 

Vägen slingrade ödslig och lång mellan skyhöga 
furor, och Gustav Vasa låg i timmar och lyddes till 
det sakta och sövande knarret från medarna. Bäst 
som det var, stannade släden och omringades av 
spejare. Han hörde, Kur de frågade efter honom, 
och misstänksamt stucko de flera gånger sina spjut 
genom halmen. Det riste till i benet, och han kände, 
att han blivit sårad och började blöda. Men han 
bet samman läpparna och låg orörlig. Efter, en 
stund förstod han, att spejarna hade ridit vidare 
utan att märka något, ty medarna började återigen 
att knarra. 

Sven Älvsson råkade emellertid att vända sig om 
på halmen och fick då se, att blod droppade på snön 
från lasset. Utan att länge betänka sig hoppade 
han ned, drog sin kniv och skar hästen i ena foten, 
så att ingen skulle behöva undra över blodspåren. 



GUSTAV VASA I DALARNA. 151 

Först när färden hade gått ända upp till de inre 
socknarna, vältrade han undan halmen, så att flyk- 
tingen kunde stiga upp och fortsätta sin vandring 
mot nya äventyr. Här träffade Gustav Vasa ett 
högväxt och mannavulet folk, som var självrådigt 
och stolt, men också ärligt och förnöjsamt, och det 
forntidsaktiga tungomålet sjöng så vackert och hjär- 
tegott. Under en av juldagarna steg han i Mora 
upp på en liten kulle för att tala, ty det var just, 
när allmogen kom ut från kyrkan. 

Äntligen stod han nu öga mot öga med de oböjliga 
männen i Mora, och de samlades omkring honom i 
en tät ring. Många hade med sig sina vapen, och 
bågar och spjutskaft voro fullristade med dalrunor. 
Omgiven av blå bergåsar, låg den frusna och över- 
snöade Siljan som en vid slätt, och en frisk nordan 
förde hans ord med sig ut över mängden. "Hur 
länge skola vi vara trälar, vi som äro födda till fri- 
het?" ropade han, och hans kinder darrade av sin- 
nesrörelse. "Ännu minnas de gamla, vad svenska 
män ha fått utstå under de främmande konungarna. 
De unga höra det förtäljas och lära sig redan från 
barndomen att hata en sådan styrelse. Snart åter- 
står oss intet annat än tomma hus, magra åkrar 
och osäkra liv. Själv har jag nyss mist både fader 
och fränder. Dalamän, I som alltid voren frimodiga 
och oförfärade, alla Sveriges innebyggare vända nu 
sina ögon till er. Med Guds hjälp står jag redo att 
bli er hövitsman och föra er an mot tyrannerna." 

Morkarlarna hörde noga på, men när de började 
rådslå med varann, blevo de tvehågsna. "Vad veta 
vi om dig, unga herre", sade de. "Begiv dig du av, 
vart du bäst kan ! Om kung Kristian är sträng mot 
de höga, blir det hans sak. Vi ha lovat honom trohet 
och vilja leva i fred för oss." 



152 GUSTAV VASA I DALAENA. 

Blossande av harm och blygsel, märkte Gustav 
Vasa, att allt, som hans sorg och hans ungdomliga 
iver lagt honom på tungan, det hade han talat för 
döva, och hopplös och förtvivlad vandrade han vi- 
dare. En f järdingsväg från Mora höll han sig flera 
dagar gömd under Morkarleby bro. Sedan spände 
han skidor på fötterna och flydde bort mellan de 
snötyngda grenarna, bort över de ändlösa fjällvid- 
derna, där den stora, stjärntindrande vinternatten 
tynger över själen, så att hjärtat stannar, och den 
ensamma känner sig övergiven av hela världen. 
Ibland sökte han sig en stunds vila i någon tom fä- 
bodstuga och satt där frusen och svulten utan att 
kunna längta till det bröd, som han hädanefter skulle 
få mottaga ur främmande händer i främmande land. 
På sina skidor styrde han slutligen ned utför bac- 
karna till Västra Dalälven, som annars flöt djup och 
klar, men nu låg överisad. På sidorna utefter älven 
funnos små odlade åkerlappar, men dalgången blev 
allt trängre, och branterna kommo allt närmare med 
sina ödemarker. Tystnaden under nätterna bröts 
av någon hungrig rävs skällande tjut eller det vi- 
nande ljudet i isen, när älven frös till hårdare. Den 
kallaste vintern var kommen, och nu befann han sig 
i den sista byn nedanför norska gränsen. 

Om morgonen, när han steg ut från sitt nattkvar- 
ter för att vika in i skogen, fick han syn på två skid- 
löpare, som följde hans spår och ivrigt vinkade åt 
honom. "Stanna, kära herr Göstav", ropade de på 
sitt goda dalamål, "vi äro skickade från Mora." 

Trött och modlös, stödde han sig över sin stav och 
såg på dem med hotfulla ögon. Men de drogo efter 
andan och fortsatte glädjefullt: "Morkarlarna de 
ha gått och blivit ångerköpta, kan du väl tänka. Och 



DALKULLANS VISA OM GUSTAV VASA. 153 

nu hålla de på att väpna sig. Du lärde dig krigets 
hantverk under salig herr Sten. Kom och bliv vår 
hövitsman! Sexton unga drängar skall du, sanna 
våra ord, få till livvakt." 

Då steg en djup suck av lättnad ur hans bröst, ty 
han kände, att de menade allvar. Kortare syntes 
honom också nu den väg tillbaka, där han nyss hade 
haft så tunga sorger att bära. 

När bondehären samlats, skållade gånglåtarna ge- 
nom skogarna, och så drogo dalkarlarna då åstad 
med bågen på axeln för att uppsätta sin hövding i 
det svenska högsätet. 



42. Dalkullans visa om Gustav Vasa. 

Var markens ros skall vissna, var sommar följs av 

höst, 
men aldrig dör den bilden, som bor i folkets bröst. 

I våra berg och dalar han lever ännu kvar 
den kungen, som oss alla har älskat som en far. 

Han gick i våra skogar, han tröskat på vår strand, 
han vässte våra pilar, han lossat våra band. 

Hur skön är kungakronan! Den trotsar stormens 

hot, 
när så i folkets kärlek den har sin fasta rot. 

Hur skön är kungaspiran, en himmelsk stråle lik, 
när till de ringas kojor den tränger hugnerik! 

Hur skön är kungagraven, när den, som bor däri, 
har lämnat kvar ett minne, som skall välsignat bli ! 



154 MARTIN LUTHER. 



43. Martin Luther. 

Luther var icke svensk. Men hans verk har varit 
av sådan betydelse för Sveriges utveckling och Sve- 
rige av sådan betydelse för hans verks befästande 
och fullbordan, att en skildring av hans liv och verk- 
samhet nödvändigt hör med i framställningen av 
svenska folkets öden. 

1. Luthers barndom och ungdom. 

Vem var då Luther? 

Så här har han själv sagt: "Jag är bondeson, 
min far var bonde, min farfar och mina förfäder 
voro bönder." 

Martin Luthers fader hette Hans och bodde i den 
lilla byn Möhra i Turingen. För att söka sig bättre 
inkomster flyttade han kort efter sitt giftermål till 
Eisleben, där han hoppades kunna förtjäna mer på 
bergsbruk. Där föddes hans äldste son, Martin, 
den 10 november 1483. Redan ett halvt år därefter 
flyttade föräldrarna till Mansfeld, som var en hu- 
vudort för bergsbruket i trakten. Även där tyckas 
de till en början ha haft svårt att draga sig fram. 
Sedan blev det bättre, och det var väl behövligt, ty 
med tiden växte barnskaran. Till slut bestod den 
av sju syskon. 

Sträng arbetsamhet och sträng hushållning blev 
hemmets regel. Barnens uppfostran var sträng, 
nästan hård. Martin glömde aldrig, att han som 
barn fått ris av sin mor för att han olovandes tagit 
en nöt. Och fadern agade honom en gång så hårt, 
att Martin i flera dar var rädd för honom och endast 
småningom kunde lockas att nalkas honom. 



MABTIN LUTHER. 155 

I skolan var uppfostran ännu strängare. Och i 
kyrkan inplantades, genom det myckna talet om 
jungfru Marias och helgonens förböner, hos gossen 
den föreställningen, att Gud var en hård och sträng 
tyrann. Denna föreställning födde i den uppväx- 
ande gossens själ en fruktan och ångestkänsla, som 
ytterligare ökades genom den vidskepelse och över- 
tro, som på alla sidor omgav honom. Själv berättar 
han: "Ifrån min tidigaste barndom lärdes jag att 
tänka på Herren Kristus endast såsom en sträng och 
vred domare, så att blotta namnet Jesus kom mig 
att blekna och darra av förskräckelse." 

Vid fjorton års ålder sändes Martin till skola i 
Magdeburg. Han fick där vid ett tillfälle se en 
furste av Mansfeld i botgörardräkt, vilket redan 
då hos honom väckte tanken att på den vägen vinna 
en nådig Gud. Efter ett år togo föräldrarna honom 
från skolan i Magdeburg och sände honom till skolan 
i Eisenach, där de hoppades, att han skulle erhålla 
hjälp av några av moderns släktingar, som bodde 
där. Men dessa synas hava gjort föga för gossen. 
Den fattige Martin måste gå omkring och sjunga för 
att få något att äta, och ofta fick han om kvällarna 
lägga sig utan mat. Men Gud sörjde för honom. 
Tillsammans med några andra fattiga gossar var 
han en dag ute för att sjunga för bröd. Redan hade 
de sjungit utanför flera hus utan att få någonting. 
Slutligen kommo de till ett hus, som tillhörde en 
rik borgare vid namn Cotta. Där stod nu den stac- 
kars Martin bedrövad och modlös. Men när sången 
började, klingade hans röst klar och vacker i den 
friska vintermorgonen. Dörren öppnades, och den 
ömhjärtade husfrun kom ut. Hon kände igen den 
klara rösten, ty hon hade ofta med glädje lyssnat 



156 MARTIN LUTHER. 

till skolgossens sång i kyrkan. Hon bjöd nu Martin 
komma in, ej för att giva honom allmosor utan för 
att han skulle få stanna där och bo i hennes familj. 
Denna vänlighet och kärlek glömde Luther aldrig. 

Vid aderton års ålder begav sig Luther år 1501 
till universitetet i Erfurt. Han studerade flitigt och 
kunde efter blott fyra års studier taga filosofie dok- 
torsgraden. Här fortsatte han också ivrigt de stu- 
dier i bibeln som han allaredan under skoltiden i 
Magdeburg haft tillfälle att börja. Men rättrogen 
katolik som han var, fann han icke ännu i den boken 
den frälsande sanningen om Kristus och om synder- 
nas förlåtelse genom honom. Han strävade att med 
egna krafter och goda gärningar vinna Guds väl- 
behag, men ärlig självrannsakan visade blott hans 
oduglighet härtill. Han kunde därför aldrig tänka 
på döden och domen utan den största fasa och för- 
skräckelse. 

Nu inträffade några händelser, som ännu mer 
förökade hans oro och ängslan och som ändrade hela 
hans levnadsbana. En av hans närmaste vänner dog 
hastigt, och själv blev han allvarligt sjuk. En an- 
nan vän ingick oförmodat i kloster och väckte däri- 
genom åter hos honom tanken på försakelsens väg. 
Så hände det, att då han en gång återvände efter ett 
besök i sitt hem, han plötsligt överfölls av ett häf- 
tigt åskväder. Med ett bedövande brak slog åskan 
ned bredvid honom. Fruktande, att hans sista stund 
var kommen, sjönk han på sina knän och lovade att 
ingå som munk i ett kloster, om Gud sparade hans 
liv. 

Två veckor senare klappade Martin Luther tidigt 
en morgon i gryningen på porten till augustiner- 
klostret i Erfurt. Den öppnades. Han framställde 



MAKTIN LUTHER. 



157 




MARTIN" LUTHER. 



158 MARTIN LUTHER. 

sitt ärende och anmodades att stiga in. Så föll den 
tunga klosterporten igen efter honom. 

2. Luther framträder som reformator. 

Ingen klosterbroder kunde gärna taga sina munk- 
plikter på mer allvar än Luther. Utan ringaste 
knöt fullgjorde den lärde mannen de lägsta sysslor: 
han fick ombesörja rengöringen i klostret, och han 
gick kring stadens gator med tiggarpåsen. Han 
underkastade sig de hårdaste kroppsliga späkningar, 
han fastade, vakade, bad snart sagt dygnet om. Han 
ville verkligen uppriktigt söka vinna Guds förlåtel- 
se och befrielse från synden. Men den gamla fruk- 
tan för Guds vrede nedtryckte honom alltjämt, och 
tanken på hans synd plågade honom dag och natt. 

Under sitt fortsatta studium av bibeln fick Lu- 
ther till slut sina ögon öppnade för innehållet i Rom. 
1 : 17. Genom detta och andra liknande bibelord 
väcktes så småningom i hans själ förtroende till Gud, 
som "icke vill någon syndares död" utan så älskat 
människorna, att han sämVdem "sin ende son, på det 
att var och en, som tror på honom, icke skulle för- 
gås utan hava evigt liv." — Lyckligt var även att 
Luther vid denna tid fick en yttre verksamhet att 
sköta: han avslutade nämligen nu sina studier vid 
universitetet i Wittenberg och började själv hålla fö- 
reläsningar. Han fattade det som ett av Gud honom 
givet uppdrag att oförfärat draga fram sanningen, 
sådan han funnit den i bibeln. Inom kort var han 
den mest berömde professorn i Wittenberg, och hans 
föreläsningar räknade de talrikaste åhörarna. 

På hösten 1517 kom till Wittenberg en s. k. av- 
latskrämare. För att skaffa pengar brukade påvar- 
na utsända personer, som sålde brev, i vilka påven 



MAKTIN LUTHER. 



159 



för Kristi och helgonens förtjänsters skull lovade 
köparen avlat. Därmed menades förlåtelse för syn- 
der. Man glömde till slut, att för förlåtelse kräv- 
des ånger, och sålde avlat för de synder man begått 
och för dem man skulle begå — alltefter priset på 
avlatsbrevet ! Det berättas, att en man köpte sig 
avlat för de synder, som han framdeles skulle göra. 
När han väl fått sitt avlatsbrev, rövade han avlats- 
krämarens penningskrin och förklarade, ,att den 
synden var ju redan förlåten! 




LUTHER-MONUMENTET I WORMS. 



Avlatshandelns styggelse kunde Luther ej stilla- 
tigande åse. Han uppspikade på kyrkodörren i Wit- 
tenberg en skrift, som i 95 punkter (teser) inne- 
höll en framställning av avlatens missbruk. Detta 
skedde den 31 oktober 1517 och var början till 
reformationen. Skriften avtrycktes och lästes över 
hela Tyskland och vann anhängare i tusental. Änt- 
ligen hade någon vågat sjunga ut med sanningen! 
Påven bannlyste Luther. Därmed utstöttes han ur 
den kristna församlingen, han förbjöds att gå i kyr- 
kan, och ingen kristen fick hava något umgänge med 



160 MAKTIN LUTHER. 

honom. Men Luther var icke rädd : i närvaro av en 
stor skara anhängare uppbrände han det påvliga 
bannbrevet utanför stadsporten. Därmed hade han 
för alltid brutit med den romerska kyrkan och drog 
allt flera med sig. Hans arbete att rensa kyrkan 
från missbruk och påviska villfarelser, som stredo 
mot bibeln, kallas den lutherska reformationen, d. 
v. s. kyrkoförbättringen. Hans anhängare blevo 
kallade protestanter. 

3. Luther i Worms och på Wartburg. 

För att göra slut på den sålunda uppkomna sönd- 
ringen inom kyrkan befallde kejsar Karl V, att Lu- 
ther skulle infinna sig i Worms för att där stå till 
svars inför riksdagen (1521). Många fruktade, att 
denna resa skulle bli Luthers sista, att han skulle 
bli fängslad och dömd att brännas, såsom Johan Hus 
blivit hundra år förut. Men Luther svarade frimo- 
digt, att "om ock Hus blev bränd, blev icke sanning- 
en bränd." Och så for han åstad. 

På morgonen den 16 april kom Luther fram. Då 
han trängde sig igenom folkhoparna på väg till riks- 
salen, kom en kejserlig överste fram till honom, 
klappade honom på axeln och sade : "Lille munk, du 
är nu på väg till en strid hetare än någon, som jag 
och många andra krigsöverstar hava utkämpat. Men 
har du rätt, och är du viss på din sak, så gå i Guds 
namn dristigt framåt och var vid gott mod! Gud 
skall icke övergiva dig." 

Luther fördes nu in i en sal, där två hundra höga 
herrar voro samlade, beredda att förhöra honom. 
Under en praktfull tronhimmel vid väggens mitt satt 
kejsaren, den mäktige Karl V, som ägde ett så stort 



MARTIN LUTHER. 161 

rike, att solen aldrig gick ned i det. Luther blev nu 
tillfrågad, om h,an författat alla de böcker, man räk- 
nade upp för honom, och om han ville återkalla, vad 
han sagt i dem. På den första frågan svarade han 
obetingat ja. På den andra kunde han inte giva 
ett lika enkelt svar, sade han, ty det kunde vara 
möjligt, att han i något misstagit sig. 

Man sade honom då, att det ingalunda vore me- 
ningen att begynna någon underhandling med ho- 
nom, utan att man fordrade ett klart och enkelt svar, 
om han vore villig återtaga sina uttalade åsikter 
eller icke. Då skall Luther hava svarat: "Om jag 
icke genom vittnesbörd ur Guds ord eller genom 
klara bevis övertygas om att jag tagit fel, kan jag 
intet återkalla, ty det är icke rådligt att handla mot 
sitt samvete. Här står jag. Jag kan icke annat. 
Gud hjälpe mig!" 

Luthers svar gjorde djupt intryck både på hans 
vänner och fiender; det var på en gång ödmjukt och 
hjältemodigt. Till och med goda katoliker skickade 
honom lyckönskningsgåvor och besökte honom i hans 
härbärge. 

Kejsaren befallde honom att genast lämna Worms 
och inom tre veckor vara åter i Wittenberg. Men 
redan innan denna tid var förliden, förklarade han 
Luther fågelfri: vem som anträffade honom finge 
ostraffat döda eller fängsla honom. Och alla hans 
skrifter skulle brännas. 

Luther lydde kejsarens bud och begav sig i väg. 
Han nalkades redan sin hemtrakt, då i en hålväg 
inne i skogen vagnen plötsligen hejdades av fem 
maskerade ryttare, som förde med sig en löshäst. 
Kusken blev av dem övermannad och Luther utryckt 
ur vagnen, iförd en lång ryttarkappa och kastad upp 



162 ETT BREV FRÅN LUTHER, 

på löshästen. Så bar det i väg genom skog och mark. 
Efter en lång och tröttande ritt kom Luther till 
ett befäst slott, som han icke sett förut, fick stiga 
av hästen och fördes in i ett rum i slottet, där han 
måste avlägga sin munkdräkt och ikläda sig en adels- 
mans kläder med värja vid sidan. En småsven kom 
in till honom, bugade sig och frågade, om "junker 
Georg" befallde något. 

Så småningom fick Luther förklaring på den un- 
derliga behandlingen. Den hade skett på hans her- 
res, kurfursten Fredrik den vises, befallning och för 
att skydda Luther mot katolikernas förföljelser. 

Nära ett år vistades han nu här på slottet, deltog i 
jakter och sökte skicka sig som en adelsherre, men 
hans tankar sysslade ständigt med det stora verk 
han påbegynt, och dag och natt arbetade han på att 
översätta bibeln. 

Sedan Luther lämnat Wartburg och återvänt till 
Wittenberg fortsatte han att i tal och skrift förkun- 
na bibelns lära om frälsningen och höll oförtrutet 
på därmed till sin död, som inträffade den 18 febru- 
ari 1546. 



44. Ett brev från Luther til! hans lille 
son Hans. 

Min käre lille son! 

Jag hör med glädje, att du läser snällt och beder 
flitigt. Gör så, min son, fortfar därmed! När jag 
kommer hem, skall jag giva dig en vacker mark- 
nadsgåva. 

Jag vet en ljuvlig trädgård; där gå många barn, 
som ha guldrockar på sig och plocka sköna äpplen, 



ETT BREV FRÄN LUTHER. 



163 



päron, körsbär, gula och blå plommon under träden, 
sjunga, hoppa och äro glada. De ha också små vack- 
ra hästar med guldbetsel och silversadlar. Jag frå- 
gade mannen, som rår om trädgården, vad det var 
för barn. Han svarade : "Det är barn, som gärna 
bedja och som äro läraktiga och fromma." 
Då sade jag: "Käre herre, jag har också en son, 




LUTHEE I KEETSEN AV SIN" FAMILJ. 



han heter Hans Luther, kunde inte han också få 
komma i trädgården och smaka på dessa goda äpp- 
len och päron och rida på dessa små vackra hästar 
och leka med de här barnen ?" Då svarade mannen : 
"Jo, om han gärna beder, är läraktig och from, så 
får han också komma i trädgården och även Lippus 
och Jost. Och när de alla kommit, så skola de också 
få pipor, trummor, fioler och allahanda strängaspel, 



164 DRAGONEN VID LECH. 

och de skola även få leka och skjuta med små bå- 
gar." 

Och han visade mig där en vacker gräsplan i träd- 
gården, inrättad till lekplats; där hängde gyllene 
pipor, trummor och vackra silverbågar. Men det 
var bittida på morgonen, så att barnen icke hade 
ätit ännu, därför kunde jag inte vänta på leken 
utan sade till mannen: "Ack, käre herre, jag vill 
strax gå och skriva om allt detta till min käre lille 
son Hans, att han beder flitigt och läser snällt och 
är from, så att han också kan få komma i den här 
trädgården. Men han har en kusin, Lena; henne 
måste han hava med sig." Då sade mannen : "Gär- 
na, gå och skriv till honom !" 

Därför, min käre lille Hans, läs och säg också åt 
Lippus och Jost, att de läsa och bedja, så skolen I 
tillsammans få komma i trädgården. 

Den allsmäktige Guden vare med dig! Hälsa ku- 
sin Lena och giv henne en kyss å mina vägnar ! 

Din käre fader 

Martinus Luther. 



45. Dragonen vid Lech, 

Då Gustav Adolf på sitt segertåg genom Tysk- 
land hunnit till floden Lech och beslutat övergå den, 
ville han taga reda på hur djup strömmen var. 

Åtföljd av en liten trupp ryttare red konungen 
därför ut för att välja tjänligt ställe till övergången. 
Han följde stranden, dock på något avstånd, eme- 
dan Tillys kanoner ofta tvärt över strömmen skic- 
kade kulor efter de svenskar, som visade sig. Länge 
red konungen förgäves, ty floden, som flöt rakt fram 
mellan sumpiga stränder, lämnade intet tillfälle till 



DRAGONEN VID LECH. 165 

övergång. Äntligen visade sig ett passande ställe. 
Strömmen gjorde en böjning och bildade därigenom 
på den motstående sidan liksom en udde eller halvö. 
Västra stranden var dessutom vid pass elva fot högre 
än den motsatta. Dessa fördelar ville konungen 
begagna men fann vid närmare undersökning, att 
Tilly, som förutsett ett sådant försök, redan hade 
besatt den gent över liggande stranden. Detta förar- 
gade Gustav Adolf, men det avskräckte honom icke. 

"Hör hit, gossar", ropade han åt några av sina 
följeslagare, "femtio riksdaler åt den, som skaffar 
mig säker underrättelse, hur djup floden är där bor- 
ta vid böjningen. ,, Ryttarna redo ditåt, men kunde 
ej nalkas stranden för den på andra sidan liggande 
fiendens eld. 

Då framträdde en dragon och begärde tillåtelse 
att klädd som bonde gå dit och undersöka läget. Ko- 
nungen biföll, dolde sina ryttare och ställde sig själv 
på en avlägsen höjd för att med kikaren betrakta 
uppträdet. Efter en stund kom dragonen ut ur en 
närbelägen by, alldeles förklädd till bonde och bä- 
rande en lång stång på axlarna. Han gick rakt till 
det anvisade stället, ropade åt bajerska soldaterna 
och bad, att de skulle hjälpa honom över. Då de icke 
kunde efterkomma denna önskan, gjorde han ett för- 
sök att vada över och gick ut i strömmen, tills vatt- 
net stod honom till midjan, alltjämt kännande sig 
för med stången. När slutligen strömmen blev för 
djup, stannade han, skakade betänkligt på huvudet 
och gick tillbaka igen. De bajerska soldaterna skrat- 
tade åt hans försök, och en av dem frågade, om han 
kunde simma. 

"Nej, landsman", svarade bonden. 

"Är du då tokig, som vill gå över?" sade bäjraren, 
"floden är tjugotvå fot djup." 



166 DRAGONEN VID LECH. 

"Hur vet du det så säkert ?" frågade bonden, 

"Jo", svarade den andre, "våra officerare mätte 
den just i går." 

"Ack", sade bonden, "kan icke någon av lands- 
männen gå emot mig ut i strömmen och sedan med 
stången draga mig över djupet? Jag skall gärna 
giva honom en halv dukat för besväret." 

En soldat kastade av sig kläderna och vadade ut 
i vattnet ; likaså bonden, så att man därav lätt kunde 
se, huru mycket flodbotten sluttade på begge sidor. 
Men då bonden av låtsad räddhåga bar sig för oskick- 
ligt åt, sam bäj råren över för att hjälpa honom. Bon- 
den började då upprepa långa berättelser om sina 
olyckor och huru de elaka svenskarna förstört alla 
hans sädesfält. Men då han icke vågade för andra 
gången giva sig utåt djupet och den nakne bäj råren 
började frysa, sam den senare tillbaka igen och läm- 
nade bonden åt sitt öde. Denne återvände, som det 
tycktes, ganska nedslagen och bedrövad, men upp- 
sökte snart konungen och lämnade honom de erhåll- 
na underrättelserna. Gustav Adolf gav honom på 
stället en riklig belöning. 

Med ledning av dessa underrättelser började man 
strax det förberedande arbetet. Av anskaffat virke 
sammansattes en mängd starka bockar med benens 
höjd lämpad efter vattnets djup. Meningen var, att 
dessa skulle nedsättas uti floden, beläggas med plan- 
kor och sålunda bilda en brygga. Dessa timmerar- 
beten förehades på något avstånd från floden för 
att icke i förtid väcka fiendens uppmärksamhet. 

När alla förberedelser voro färdiga, förde Gustav 
Adolf hela sin här till det bestämda stället och verk- 
ställde övergången under skydd av en häftig eld från 
kanoner och handgevär. 



SLAGET VID LYTZEN. 167 



46, Slaget vid Lytzen. 

Wallenstein, den fruktansvärde, hade brutit in i 
Sachsen. Han lät sina vilda skaror förhärja landet 
för att därigenom tvinga dess kurfurste att avstå 
från förbundet med Gustav Adolf. Denne skyndade 
då det betryckta landet till hjälp. 

När den svenske konungen kom till Sachsen, häl- 
sade honom det jublande folket som sin räddare. Men 
genom hans själ flög en aning, att hans tid snart var 
ute, och han sade ödmjukt: "Man sätter för mycken 
lit till min person; jag är intet annat än en svag 
och dödlig människa." 

Wallenstein trodde emellertid, att Gustav Adolf 
ännu var kvar i Sydtyskland. Han hade därför sänt 
bort sin förnämste general, Pappenheim, med en del 
av hären. Hans övriga trupper lågo förlagda i byar- 
na kring Lytzen, där han tänkte slå upp ett fast 
vinterläger. När Gustav Adolf fick veta detta, ut- 
ropade han. "Jag tror sannerligen, att Gud givit 
fienden i min hand", och han beslöt att genast an- 
gripa de kejserliga. 

En av Wallensteins förposter märkte emellertid 
den 5 november mot aftonen, att en större fientlig 
styrka var i antågande. En ryttare sprängde genast 
åstad för att anmäla detta för fältherren. Denne 
ville till en början ej tro det, men snart blev han 
övertygad därom, då han fick höra dånet från de 
svenska kanonerna och se några av sina regementen 
komma flyende. Nu slogs alarm, signalskott dånade, 
och bud sändes åt alla håll med befallning, att trup- 
perna skulle ila till huvudlägret. Även Pappenheim 
fick befallning att infinna sig det fortaste han kunde. 



168 SLAGET VID LYTZEN. 

Emellertid hade det inbrytande mörkret hejdat 
svenskarna. Wallenstein fick tillfälle att under nat- 
ten samla och ordna sin här, som han uppställde norr 
om vägen till Leipzig. På ömse sidor om denna löpte 
djupa diken. Under hela natten arbetade man på 
att göra dessa djupare och bredare. Av den upp- 
kastade jorden bildades bröstvärn, och nere i dikena 
ställdes de säkraste gevärsskyttarna. Strax bakom 
dikena fick artilleriet sin plats. Bakom artilleriet 
ordnades fotfolket och rytteriet i stora fyrkanter. 
Wallenstein hade själv ordnat härens uppställning 
vid skenet av bloss och vakteldar. Då dagsljuset 
började skönjas genom dimman, lät han fältpräs- 
terna läsa mässan. Därefter tog han sin plats i 
mitten av slagordningen. Så väntade han svenskar- 
nas anfall. 

Även den svenska hären tillbringade natten på 
öppna fältet. Den var uppställd på två linjer, som 
voro ungefär jämnstarka och ordnade på samma 
sätt. I mitten, som anfördes av Nils Brahe, stod 
huvudsakligen fotfolket. Den högra flygeln utgjor- 
des till största delen av rytteri under konungens be- 
fäl. Den vänstra, vars befälhavare var hertig Bern- 
hard av Weimar, bestod likaledes till största delen 
av rytteri. Så väl mitt som flyglar voro indelade i 
små, lättrörliga avdelningar. Framför första linjen 
stod artilleriet. Andra linjen anfördes av Kniephau- 
sen. 

I daggryningen höll svenska hären morgonbön och 
uppstämde Luthers psalm "Vår Gud är oss en väldig 
borg". En av konungens följeslagare bad honom, 
att han skulle taga på sig ett harnesk, men han väg- 
rade. En kula, som satt kvar i axeln sedan striderna 
i Preussen, hindrade honom nämligen att fritt röra 



SLAGET VID LYTZE1ST. 169 

sig, när han var klädd i den tunga järnrustningen. 
"Gud är mitt harnesk ,, , sade han. Han klädde sig 
i älghudskyller och grå rock. 

När allt var i ordning, satte konungen sig upp på 
en vit springare, mönstrade hären och höll därvid 
ett kort uppmuntringstal till trupperna. Överallt 
mottogs han med jubel. Då han vände åter till den 
högra flygeln och red förbi det blå regementet, ro- 
pade han: "I dag, gossar, skola vi segra och göra 
slut på alla våra besvär." Soldaterna svarade med 
dånande bifall: "Ja, ja!" Men plötsligt tystnade 
jublet, och ett utrop av oro flög över deras läppar. 
Konungens häst hade snävat, vilket i deras ögon 
förebådade olycka. Men Gustav Adolf ryckte upp 
hästen med tyglarna och fortsatte sin väg, vänligt 
hälsande åt alla håll. Sedan han kommit tillbaka 
till högra flygeln, besteg han samma bruna springa- 
re, som han ridit i slaget vid Breitenfeld. 

Gustav Adolf ville börja striden så snart som möj- 
ligt, för att Pappenheim ej skulle hinna tillbaka, in- 
nan den var avgjord. Men han måste vänta, ty dim- 
man, som låg över fältet, blev allt tätare, så att sol- 
daterna knappt kunde se sina närmaste grannar. 
Då togkonungen upp psalmen "Förfäras ej, du lilla 
hop!" De soldater, som stodo närmast, stämde in 
i sången. Flera och flera deltogo däri, allt eftersom 
de ur töcknet fingo höra sina kamraters sång, och 
slutligen instämde hela hären i denna konungens 
bön. 

Den grå dimman började färgas röd, dock icke av 
den efterlängtade solen utan av fem eldpelare, som 
st ego upp i luften från staden Lytzen, som Wallen- 
stein stuckit i brand. Men ännu var det för dunkelt 



170 



SLAGET VID LYTZEN. 




GUSTAV ADOLFS-KAPELLET VID LYTZEN, 



SLAGET VID LYTZEN. 171 

för att kunna börja striden. Härarna stodo stilla 
under tystnad. Blott kanonernas dån hördes. Om- 
kring klockan tio kändes ett lätt vinddrag. Dim- 
man började skingra sig, och äntligen kunde hä- 
rarna se varandra. Då drog konungen sitt svärd, 
knäppte händerna om fästet och bad: " Jesus, Je- 
sus, hjälp mig i dag att strida till ditt heliga namns 
ära!" Därefter svängde han svärdet över huvudet 
och kommenderade : "Framåt !" 

Artilleriet mångdubblade sina skott, och svenska 
härens första linje ryckte fram. En mördande eld 
från artilleriet och skyttarna i landsvägsdikena mot- 
tog den. 

"De drabbat samman med dunder och knall 

i höstdagens ljusningstimma. 

Det smattrar från gravar och dikesvall; 

det blixtrar i gulgrå dimma. 



Att segra, segra i dagens kamp 

är ringaste ryttares tanke 

ännu, då han fallande griper i kramp 

sitt tag om springarens manke." 

Fotfolket hejdades ett ögonblick. Då hoppade 
konungen av hästen, tog själv en pik och gjorde sig 
färdig att gå främst i stormen mot gravarna, men 
han förmåddes av soldaternas rop och böner att av- 
stå därifrån. Han steg då åter till häst och red till 
högra flygeln för att taga befälet över den. 

Nu ryckte mitten av svenska slaglinjen fram med 
sådan häftighet, att flera regementen trängde över 
vägen, erövrade det fientliga batteriet, kastade till- 
baka två av fiendens stora fyrkanter och höllo på att 
överväldiga den tredje, då de angrepos i sidan av 
fientliga ryttare. Nu måste de vika, förlorade det 
tagna batteriet och drevos tillbaka över landsvä- 
gen. 



172 SLAGET VID LYTZEN. 

Rytteriet på svenskarnas högra flygel hade svårt 
att komma över de djupa dikena. Hästarna ryggade 
tillbaka för gevärselden, men ryttarna trängde dock 
över landsvägen. Konungen var en av de främsta. 

"Där är han, där syns han i sträckt galopp, 
se, plymen på hatten nickar! 
I kyller hans jättegestalt söks opp 
av vänners och fienders blickar. 

Sin sviktande flygel han själv för an 
och leder i handgemänget. 
Han vågar sitt liv som en simpel man, 
och skidan är tom i gehänget." 

Då nådde honom underrättelsen om att batteriet 
var erövrat av fotfolket. Han blottade sitt huvud 
och tackade Gud. Mitt emot honom stodo kejserliga 
ryttare, som från topp till tå voro klädda i mörka 
harnesk. Konungen pekade på dem och sade till 
den finske översten Stålhandske: "Grip an de där 
svarta bussarna! De komma att göra oss ont." 
Stålhandske ilade åstad. Konungen åter skyndade 
till sina övriga rytteriregementen och uppmanade 
dem till anfall. Smålänningarna hade ännu icke 
kommit över diket. Konungen red till dem. Just 
som han kom fram, träffades deras överste av en 
fientlig kula och sjönk till marken. Nu fick Gustav 
Adolf bud, att hans fotfolk vek tillbaka över lands- 
vägen. Då satte han sig i spetsen för smålänningar- 
na för att skynda till deras hjälp. 

"'Framåt över graven i segerfärd! 

För oss filistéerna flykte! 

Framåt med Herrans och Gideons svärd! 

I dag våra mödor vi lykte!' 

Han bärs som på stormens vingar framåt 
i dimman, där salvorna braka. 
Likt hagel det smattrar mot harneskplåt, 
och hästarna stryka tillbaka." 



SLAGET VID LYTZEN. 173 

Dimman bredde sig åter över nejden. Än glesna- 
de den, än blev den så tät, att man knappast kunde 
se några steg framför sig. Konungen råkade in 
bland de fientliga ryttarna. Flera av omgivningen 
föllo, och de andra slöto sig närmare omkring ho- 
nom. Hans häst fick ett pistolskott genom halsen, 
och han själv träffades av ett annat i armen. "Ko- 
nungen blöder!" ropade de omgivande svenskarna. 
"Det är ingenting, mina barn. Raskt framåt !" sade 
han. Men då smärtan blev häftigare, bad han her- 
tigen av Lauenburg, som red vid hans sida, att of ör- 
märkt föra honom ur striden. 

Kort därpå träffade honom ett nytt skott mellan 
axlarna. Han föll av hästen och släpade ett stycke 
i stigbyglarna. Då flydde hertigen, och av konung- 
ens följeslagare var en tysk hovsven den ende, som 
fanns kvar. Han sökte förgäves lyfta konungen upp 
på sin egen häst. Därunder rusade ett par kejser- 
liga ryttare fram och frågade, vem den sårade var. 
Svennen vägrade att yppa det, men Gustav Adolf 
svarade själv: "Jag är konungen av Sverige." Ryt- 
tarna skola då ha försökt släpa den dyrbare fången 
med sig. I detsamma kommo emellertid nya hopar 
av smålänningarna och skrämde de fientliga ryttar- 
na på flykten. Men då hade en av dem redan givit 
konungen ett dödande skott genom huvudet. 

Konungens blodiga häst, som med tom sadel 
sprang framför leden, var det första sorgebudet. 
Stålhandske sände ilbud, som underrättade hertig 
Bernhard om olyckan. Han meddelade den till 
Kniephausen. Denne svarade, att hans trupper voro 
i god ordning, och att man kunde göra ett vackert 
återtåg. Då utbrast hertigen: "Här" är icke fråga 



174 



SLAGET VID LYTZEN. 




MINNESSTENEN" VID LYTZEN, UTMÄRKANDE PLATSEN, 
DÄR GUSTAV ADOLF ANTOGS HAVA STUPAT. 



SLAGET VID LYTZEN. 175 

om återtåg utan om hämnd, om seger eller död." 
Därpå tog han överbefälet och kommenderade: 
"Framåt!" 

Den svenska slaglinjen bröt åter fram med för- 
dubblad kraft. Högra flygeln kastade över ända 
de fientliga skaror, för vilka konungen fallit. Mit- 
ten trängde åter över landsvägen och erövrade för 
andra gången fiendens kanoner. Vänstra flygeln 
hade hittills endast med svårighet hållit stånd mot 
det talrika fientliga artilleriet. Nu gick även den 
segerrikt fram, erövrade ett batteri och vände dess 
kanoner mot fienden. Bland de kejserliga uppstod 
en väldig förvirring. Den ökades ännu mer därav, 
att i trossen några krutvagnar sprungo i luften med 
ett ljudligt brak. Då trodde nämligen de kejserliga, 
att man anföll dem även i ryggen. 

Oförmodat störtade emellertid en större kejserlig 
styrka fram mot svenskarnas högra flygel och tving- 
ade den att vika tillbaka. Det var Pappenheim, som 
nu kommit och ville uppsöka sin konungslige mot- 
ståndare för att med honom kämpa på liv och död. 
Då svenskarnas högra flygel drevs tillbaka, råkade 
Nils Brahe med fotfolket i den största fara. Han 
själv sårades dödligt, och hans regementen ledo fruk- 
tansvärd manspillan. Även hertig Bernhard nöd- 
gades draga sin flygel något tillbaka. Härmed slu- 
tade svenskarnas andra anfall. Ett uppehåll i stri- 
den inträdde, varunder täta dimmor ånyo lägrade 
sig över fältet och skymde bort de båda härarna för 
hvarandra. 

Kort därpå bröt solen åter fram genom dimman. 
Till sin häpnad fick Wallenstein se svenska hären 
ännu en gång rycka an i slutna led liksom vid slagets 
början. Den andra linjen hade nu ryckt upp och 



176 FRÅN "gråkappans" färder. 

fyllt de luckor, som uppstått i den första under den 
heta kampen. Man hörde trötta soldater ropa till 
varandra : "Kamrat, skola vi ännu en gång däran ?" 
Man lovade varandra att segra eller dö. Vid nattens 
inbrott bröto svenskarna ännu en gång över lands- 
vägen, togo åter de fientliga kanonerna och trängde 
oemotståndligt fram. Wallensteins soldater veko 
undan, och för första gången måste denne fältherre 
giva tecken till återtåg. 

Hans här upplöstes i flykt, men svenskarna, som 
voro för trötta att förfölja, stannade kvar på slag- 
fältet såsom segrare. 

Det berättas, att en livknekt, som blivit sårad vid 
konungens sida, försökt att med tillhjälp av tretton 
bönder från nejden vältra en stor sten till det ställe, 
där konungen fallit. Under suckar och tårar hava 
de "endast förmått föra den till det ställe, där den 
nu ligger. Men rätta platsen, där konungen dött, 
skall vara fyrtio steg därifrån på en åkerren, där 
fordom en robinia stått." Över denna sten, som bär 
inskriften "G. A. 1632", är uppfört ett minnesmärke 
av järn och därinvid ett minneskapell. 

Årligen den 6 november vandra den lilla staden 
Lytzens invånare i högtidligt tåg hit ut för att med 
tal och sång fira minnet av "guldkonungen från 
Norden", som offrade sitt liv för att rädda de för- 
tryckta. 

47. Från "gråkappans" färder.* 

Storm, snöslask och regn. Och så en ryttare, som 
strävar fram mot vinden. 



* På grund av att konung 1 Karl XI på sina täta färder i sitt rike vanligtvis 
var iförd en grå ryttarkappa, hade folket givit honom det skämtsamma namnet 
Gråkappan. 



IRAN "gråkappans" färder. 177 

Det är frampå aftonen, mörkret tilltager, men 
bortifrån skogen lyser ett enstaka rött ljus. Mot 
detta styr ryttaren sin häst. 

Nu är han framme, hovarna slå genom en port- 
gång, och så ljuder en stämma: "Hallå! Är det 
någon hemma?" 

Intet svar. 

"Hallä!" 

Då öppnas en låg dörr, en flod av ljus strömmar 
ut i mörkret, och inne i ljusfloden står en gammal 
man. 

"Vem ropar?" 

"En vägfarande." 

"Var välkommen i Herrens namn!" 

"Tack, min gubbe !" 

"Ni stannar väl här över natten?" 

'Tack, det är fult väder och — " 

"Ja, kom in! Ni kan behöva litet varmt och 
torrt." 

Ryttaren är redan ur sadeln, hästen i stallet, och 
så kommer mannen in i den lilla låga förstugan. 
Den gamle räcker honom handen och för honom in 
i vardagsstugan, där det är varmt och gott, och där 
en gammal fryntlig kvinna ger honom plats vid 
bordet. 

"Nu ska Ni snart få något att mumsa på, men 
först måste Ni ha torrt på Er." 

Och utan att be om tillåtelse börja värden och 
värdinnan att ivrigt draga i var sin ridstövel, och 
vattnet forsar om dem. 

"Bevare oss väl, han är ju alldeles genomvåt", 
säger den fryntliga gumman. "Ja, Gud har inte 
sparat på vätan", säger ryttaren leende, och den 
gamla fortsätter: "Hör du, min lille man, du får 



178 FRÅN "gråkappans" färder. 

allt gå efter din rock och din skjorta och tofflorna 
med." 

"Hm ja", säger den gamle litet betänksamt, "det 
är bara det ledsamma med det, mutter, att jag inte 
har mer än en rock." — "Låt den vara", säger ryt- 
taren, "jag reder mig nog med min egen." — "Nej, 
minsann Ni det gör", säger mannen, "men nog är 
det underligt ..." 

"Gå nu efter den, far lille!" säger kvinnan, och 
gubben ger sig av, under det att ryttaren litet und- 
rande följer honom med ögonen och därefter ser sig 
om i det låga rummet med de vitmenade väggarna, 
som äro rämnade och spruckna litet varstädes. 

Men gubben kommer strax tillbaka, och i handen 
håller han en något sliten prästrock. Ryttaren nic- 
kar förstående, ser helt mild ut och säger : "Nu för- 
står jag, varför Ni tvekade — Ni är en Herrens 
tjänare." 

"Ja, det är på tjugonde året jag är hans ringa 
tjänare här i socknen." 

"Och Ni ansåg kanske, att den där rocken inte 
borde nyttjas av någon, som inte vore vigd eller 
smord i Herrens Guds namn?" 

Den gamle nickade, och ryttaren tillade mycket 
allvarsamt: "Och Ni har rätt, min gubbe. Men giv 
mig ändå rocken. Jag skall försöka att inte skäm- 
ma den — och dessutom — vem vet, om inte också 
jag är smord — Ni kan åtminstone inte veta det!" 

Den gamles ögon vilade på ryttaren, och hustrun 
satte händerna i sidorna och såg noga på honom. 

"Är då kanske också Ni en Herrens tjänare?" 
sporde prästen litet tvivlande. "Det äro vi väl alla", 
löd svaret. "Men smord?" — "Ja, vem vet. . ." 

Det blev så tyst där inne, och de båda gamla gåvo 



FRÅN "GRÅKAPPANS" FÄRDER. 179 

akt på den allvarliga klangen i främlingens stämma. 
"Hur det än må vara med den saken", sade prästen, 
"vredgas nog inte Herren Gud över att hans präst- 
rock begagnas till att värma en vägfarande man, 
som fryser." 

"Ni har rätt, gubbe." Och de tryckte varandras 
händer. Ryttaren fick på sig prästrocken, och byxor 
och strumpor och tofflor fick han också. Kort där- 
efter sutto de alla tre bänkande vid ekbordet, på 
vilket talgljuset brann, och vid vilket ett krus porsöl, 
litet bjuggkaka och två salta sillar förtärdes, sedan 
man dessförinnan bett Gud välsigna den goda maten. 

Därute tjöt stormen, och regnet piskade mot föns- 
terluckorna, som ibland skakade och smällde. 

"Nu skola vi väl i Herrens namn gå till vila", sade 
prästen, sedan han tackat Gud för maten, och främ- 
lingen svarade: "Tack ska ni ha, gott folk!" 

De gamla följde honom kort därefter till säng- 
kammaren. Där stod en stor tvåmanssäng med om- 
hänge. 

"Sov nu gott i Guds heliga namn !" — "Tack, tack, 
detsamma önskar jag eder!" 

Då ryttaren blivit ensam i rummet, knäböjde han 
och bad sin aftonbön samt låg strax därpå djupt 
insomnad på kuddarna. Men de gamla, som bäddat 
åt sig i fållbänken i vardagsstugan, lågo länge och 
pratade om vem den sällsamma gästen kunde vara, 
och prästhustrun måste tillstå, att hon noga under- 
sökt hans kappa. Men inte hade hon kunnat se nå- 
got märkvärdigt på den. Enkel och grå var den 
och till på köpet litet nött i kanterna. 

Och så somnade de med knäppta händer. Men i 
sängkammaren hade främlingen icke kunnat sova 
länge, ty så fort han somnat, var det något, som 



180 FRÅN "GRÅKAPPANS' FÄRDER. 

började plaska honom i ansiktet. Först trodde han, 
att han drömde, men nej — han gned sig med han- 
den över pannan, och våt blev han ! Då vände han 
sig om — så där, ja! Nu rann det av alla krafter 
nedåt ryggen!-— Han vände sig en gång till — så 
där! Nu rann det på bröstet! Litet förargad flög 
han upp från kuddarna — han ryste till, ty han satte 
fötterna i en vattenpuss och hade så när fallit om- 
kull, ty stengolvet var halt. 

Han slog genast eld, och nu fick han se, att regnet 
trängde igenom det otäta bjälklaget och rann ned 
på honom. Först undrade han, hur han skulle göra, 
men så tog han ett väldigt tag i sängen och drog 
bort den i ett hörn, där taket var något tätare. Och 
nu sov han skönt till ljusan dag. 

Då knackade det försiktigt på dörren, och in steg 
den gamla prästmannen, som gjorde en betänksam 
min, när han såg, att sängen blivit flyttad. "Jag 
förstår, jag förstår", sade han. "Han får inte vara 
ond på mig, för att jag, mitt gamla nöt, rent av 
glömde säga honom, att det är litet galet med taket." 

"Ja", svarade främlingen leende, "litet vått var 
det ju — men äro alla era tak sådana?" — "Ja, detta 
är allt det bästa. Här ligga mor och jag annars, 
men i natt lågo vi i vardagsstugan." Främlingen 
gick raskt fram till prästen och fattade hans hand : 
"Och för min skull ha ni avstått från er egen goda 
säng?" Den gamle nickade. "Tack, tack", sade 
främlingen och rätade upp sig, så att han var rik- 
tigt ståtlig att skåda, "jag skall löna er för det." 

"Skall Ni?" sade den gamle litet förvånad. Men 
den andre skyndade sig att helt vänligt säga : "Men, 
min gode man, hur kan det komma sig, att Er präst- 
gård är i ett så bedrövligt skick?" 



FRÄN "GRÅKAPPANS" FxVRDER. 181 

"Hå, Gud har varit god mot mig, men av Kungl. 
Majestäts goda mynt har jag föga. Småland är 
fattigt, och så är även jag." 

"Ja, men Ni vet väl, gode herr pastor, att Kungl. 
Majestät ålagt bönderna att hålla såväl kyrkor som 
prästgårdar i anständigt skick, och Ni har ju rät- 
tighet att låta bönderna utföra arbetet." 

"Väl känner jag Kungl. Majestäts brev", sade den 
gamle. "Men bönderna här ha tillräckligt att göra 
för egen räkning, och under den tid de hade ledigt 
från skörden och annat lät jag dem arbeta med att 
sätta kyrkan i stånd, ty Ni skall se, den har varit 
i ett bedrövligt skick." 

"Och Ni lät sätta den i stånd först ..." 

"Ja", log den gamle mannen, "först Guds hus, 
sedan människornas !" 

"Det skall jag komma ihåg!" utbrast främlingen 
med värme och bredde ut armarna och slog ihop dem 
om prästen. "Det var ett duktigt famntag, det där", 
pustade dén gamle och drog efter andan. 

Strax därefter satt främlingen i sadeln. De båda 
gamla stodo på var sin sida om honom för att säga 
honom farväl i Herrens namn. "Ack, om jag bara 
kunde ge er båda, ni goda människor, något i gen- 
gäld för all er godhet!" 

"Nej, nej, Ni skall inte ge oss någonting." 

"Skulle ni tycka om att få mitt porträtt?" 

"Ja-a", sade mannen. — "Det kunde nog vara ro- 
ligt", sade hustrun, och i detsamma kände hon, att 
en tung penningpåse lades i hennes hand. 

Men innan de båda gamla visste ordet av, var ryt- 
taren utom porten, och hovslagen förtonade bortöver 
backen. 

De gamla stodo en stund och sågo på varandra. 



182 FRÅN "gråkappans" färder. 

Och så knöt kvinnan upp penningpungen. 

"Vad är det i den, mor lilla?" 

"Pengar." 

"Av vilket slag?" 

"Nej, aldrig har jag sett på maken!" utbrast hon 
och blev blossande röd. "Det är idel dalrar, idel 
silverdalrar !" 

"Men han talade ju om sitt porträtt." 

"Ja, visst gjorde han det." Hon höll en daler i 
handen och vred och vände på den, som hade hon 
aldrig förr sett kungens mynt. Men så ljusnade 
plötsligt hennes ansikte, och hon pekade på myntet 
och sade: "Käre min lille man, där är det ju, där 
är det ju !" 

"Vad är det, som är där?" 

"Porträttet — där, där, det är ju KungL Majestäts 
livs levande drag, och där står det : 'Karl XI, Sveri- 
ges konung'." 

"Vad säger du — - vad i all världen säger du — 
kungen?" Tysta stodo de nu med öppen mun. 

"Det var kungen!" utbrusto båda på en gång, och 
så knäppte de ihop sina händer. 



En liten tid därefter red en ryttare in på en annan 
prästgård i Småland. Han bar en grå, sliten kappa, 
och liten och mager var han. Med mycken möda 
fick han äntligen reda på prästen i stora festrummet, 
där denne satt och smorde sig med oxstek, korv- 
soppa, svinlever, lybska kringlor och moskovitbröd 
samt drack vin i sällskap med åtskilliga språksamma 
gäster. Tjock och bred var han, och guldkedja hade 
han på magen. 

"Vad vill han?" sporde prästen i ovänlig ton, då 



FRÅN "GRÅKAPPANS" FÄRDER. 183 

han fick syn på den slankiga figuren i den grå kap- 
pan. "Jo, jag skulle så gärna vilja fråga väläre- 
vördige herr pastorn, om det inte vore möjligt, att 
jag kunde få stanna här över natten, eftersom min 
häst inte kan trava längre, för han har fått något 
slags värk i benet." 

"Då kan han väl leda djuret !" — "Ja, det förstås." 
— "Han ser mig inte för förnäm ut att gå på egna 
ben — det är väl därtill vår Herre gett honom dem", 
sade den tjocke prästen med klunkande stämma. 
"Ja, glöm inte vår Herre!" sade främlingen helt 
stillsamt. 

"Vad menar han med det?" inföll prästen upp- 
brusande. 

"Å, just ingenting särskilt." 

"Jo, minsann gör han så ! Svara mig — eller — " 

"Eller vad?" kom det så fogligt. 

"Eller han skall få se på annat — nå, vad mena- 
de han?" 

"Åh, jag menade bara, att när jag red förbi er 
kyrka däruppe på backen, såg det verkligen ut, som 
om Herrens tjänare glömt honom, ty gudshuset var 
så ruskigt och förfallet — men det rår väl inte Ni 
för, ärevördige herr pastor?" 

Prästen hade lugnat sig litet, ty han hade upp- 
täckt ett egendomligt leende kring främlingens mun, 
men så rätade han upp sin feta rygg, slog sig på 
magen och sade : "Ja, se det där är något, som inte 
han förstår sig på. Sådant skola bönderna dra för- 
sorg om." 

"Ja, visst skola de det", sade främlingen. "Både 
kyrkan och prästgården skola ju bönderna under- 
hålla, och därför tror jag, att de älskat prästen 
högre än vår Herre, efter de ha byggt en så ståtlig 



184 FRÅN "gråkappans" färder. 

prästgård, att den ser ut som ett slott, under det 
att Guds hus är att likna vid en fårfålla." 

Längre kom han inte, ty blodet rusade till huvudet 
på den tjocke prästen, och kort därefter blev den 
näsvise ryttaren jagad på porten. Men denne log 
för sig själv, då han red uppför backen. På dess 
krön vände han sig om och blickade tillbaka : i dalen 
låg den stora, präktiga prästgården och här, strax 
bredvid honom, det förfallna, arma, eländiga guds- 
huset. Och så nickade han och gav hästen sporrarna. 
Men i början på maj månad kom det ett stort brev 
så väl till den gamle, magre prästen som till den 
unge, tjocke. Båda breven voro från domkapitlet i 
Växjö. Och det förra brevet innehöll, att den gamle 
prästen från första juli 1685 förflyttades till den 
goda prästgården, där kungen blivit utvisad. Brevet 
till den unge prästen innehöll däremot, att denne 
från samma datum förflyttades till den gamla för- 
fallna prästgården i Småland. Och på så sätt fick 
det goda gamla prästfolket en förträfflig prästgård, 
men den tjocke prästen fick mången natt känna, hur 
det regnade in i sängkammaren med det spruckna 
taket. 

Och som den gamle fromme prästen drog försorg 
om att hans kyrka snart blev reparerad och den 
andre prästen lät sig angeläget vara att sätta sin 
prästgård i gott stånd, så fick vår Herre på det sät- 
tet två goda kyrkor och landet två goda prästgårdar. 

Men den, som log helt förnöjt, var ryttaren i den 
gråa kappan, och ryttaren var Svea och Göta rikes 
kloke konung, hans stormäktiga majestät Karl den 
elfte. 



HUR KARL XII "INTOG" KKAKOV. 185 



48. Hur Karl XII "intog" Polens huvud- 
stad Krakov. 

Krakovs besättning bestod blott av några hundra 
man, men fästningsverken voro så starka, att för- 
svararna bort kunna hålla sig länge nog. Karl skic- 
kade Magnus Stenbock med några hundra man för 
att uppfordra staden att ge sig. När dessa kommo 
fram, visade sig stadens befälhavare över stadspor- 
ten och började underhandla. Till slut svarade 
Stenbock, att han icke kunde ge svar på polackens 
förslag ; det finge konungen göra. Då lät den polske 
befälhavaren leda fram en "skön häst" för den, som 
skulle framföra hans förslag till Karl XII. 

Under tiden hade konungen emellertid blivit otå- 
lig, och innan någon visste ordet av, var han där 
själv. Han ropade till Stenbock: "Aren I ej inne 
ännu?" varpå han själv gick fram till stadsporten 
och bultade på, ropande: "öppna, edra hundsfottar!" 
— "vilket sannolikt ingen av polackerna förstod", 
anmärker ett ögonvittne bland Karls officerare, "ty 
befallningen efterkoms ej." Då befallde konungen, 
att den nyss lämnade hästen skulle föras fram, och 
ropade, att porten skulle öppnas för att släppa in 
stadens befälhavares häst. Denna uppmaning efter- 
koms. I samma ögonblick porten öppnades, trängde 
svenskarna på, kommo in och jagade vakten framför 
sig. De hade fått order att icke skjuta eller hugga 
utan blott damma på med muskötkolvar eller käppar. 
Vakten flydde till slottet och visade sålunda vägen 
för svenskarna, vilka samtidigt med de förföljda 
trängde in på borggården, innan de där uppställda 



186 PÅ VÄRNAMO MARKNAD. 

kanonerna hunno begagnas. En polsk löjtnant var 
färdig att ge en salva, men Karl ryckte luntan ur 
handen på honom. Besättningen överlämnade sig åt 
svenskarna på nåd och onåd. 

Karl begav sig helt lugnt in i själva staden och 
red ensam en halvtimme genom gatorna. Man skulle 
just skicka ut folk för att leta efter honom, då han 
själv återigen stod bland de sina och kunde berätta 
för dem, hur staden såg ut ! 



49. På Värnamo marknad. 

Vid Värnamo på marknaden 

en aftonstund det var, 

då Per och Kersti bytte ring 

som troget fästepar. 

Sen skildes de att taga tjänst, 

envar med mod och hopp. 

"Om sex år ses vi här igen" — 

så hade de gjort opp. 

Och Per han kom till kyrkherrgåln. 
Fastän hans tjänst var sträng, 
så slapp han att gå ut som knekt — 
man tar ej prästens dräng. 
Och Kersti hos befallningsmans 
fick sköta plog och harv, 
som blivit kvinnfolksgöra nu 
i Carols tidevarv. 

I sina träskor gingo de 
den tunga mödans stråt 
och rörde aldrig av sin lön 
en enda kronans plåt. 



PÅ VÄRNAMO MARKNAD. 187 

"Om sex år", så det hette jämt, 
"då blir det annat slag, 
då ha vi sparat samman nog 
att bygga hjonelag." 

Och tiden skred med snäckans fjät 

evinnerligen lång. 

På många månader ibland 

de tu knappt mötts en gång. 

För dans och lek var ingen böjd 

i dessa sorgens år, 

men efter väntans mulna tid 

vart sjätte gången vår. 

Den arma svenska jorden nu 
sig gjorde riktigt grann 
och sken som utur tårar upp 
till lust för fattigman 
och strödde glada färgers prål 
längs varje dikesvall, 
liksom i vintras aldrig smällt 
ett skott vid Fredrikshall. 

Vid Värnamo på marknaden 
de möte stämt, de två. 
Bland magra stutar var ej svårt 
varann att hitta på. 
Med rörelse och köpenskap 
det jämmerligt gått ned, 
fastän det sports, att herrarne 
snart skulle göra fred. 

Men prästgårds-Per, han hade mynt 
och var så morsk och käck, 
och slantar hade Kersti ock 



188 PÅ VÄRNAMO MARKNÅD. 

uti sin kjortelsäck. 

Med ögon strålande af fröjd 

de satt sig i en vrå 

och klingade med pengarne 

och viskade som så: 

"Nu, vännen lilla", sade Per, 
"är jag min egen karl 
och kan ta upp ur ödesmål 
det torpet efter far. 
Med nitti daler fick jag ut 
min lön i kyrkherrgål'n." — 
"Och jag har sexti", Kersti sad', 
"då står man sig i SmåPn." 

"Men hör du, Per" — från Kerstis drag 

här leendet försvann — , 

"den sortens pengar, som vi fått, 

jag aldrig lika kan. 

De kallas nödmynt, säger folk, 

och det är visst och sant, 

det kostat nöd att skrapa hop 

den styvern slant för slant. 

Men det är bara koppar, Per, 

med Görtzens gudar på 

och namn, som ingen kristen själ 

kan lära sig förstå. 

Jag vore nöjd, om pengarne 

blott bure kungens bild — 

tänk, Per, om smulan, som vi ha, 

rakt skulle gå förspilld !" 

"En stolla är du, Kersti lill' ! 
Mig klockarn bättre lärt: 



PÅ VÄRNAMO MARKNAD. 189 

det är den höga kronans mynt 

och guld och silver värt ; 

och denne krigsman, som du ser, 

med lejonet bredvid, 

så flink och färdig, är kung Karl, 

just som han drog i strid. 

Nog är det rätta pengar, du, 

det har ej någon nöd. 

Ej kronan tar med svek och list 

från fattigman hans bröd. 

Kom nu, så gå vi gladeligt 

att köpa till vårt bo 

båd' slev och gryta, tösen min, 

och först och sist en ko !" 



I marknadsbråket vandrade 

de tu med muntert mod 

och tittade och prutade 

på allt från bod till bod. 

Då skar igenom folkets sorl 

en röst av välkänt ljud. . . 

Hos Per och Kersti klack det till — 

här kommo onda bud. 

I rock, av blanka knappar prydd, 

med ämbetsnäsa röd 

och stämma barsk klev länsman fram 

och allmän tystnad bjöd. 

Han öppnade ett tryckt plakat, 

och hastigt runt omkring 

slöt sig med häpna anletsdrag 

en stum åhörarring. 



190 PÅ VÄRNAMO MARKNAD. 

Det var med alldenstund, ithy 

och mer av samma sort 

ett kungligt brev, där meningen 

så kunde fattas kort, 

att kopparbiten, som i går 

för daler gått och gällt, 

numera gällde ingenting — 

och så var det beställt. 

Så gruvlig dom i förstone 

ej Kersti fullt förstod : 

"I nåder slöts ju skrivelsen, 

och drottningen är god!" 

Men Per, som stod där blek, begrep 

omsider denna nåd: 

"Ack nej, du Kersti, stackars tös, 

här finns ej någon råd." 

Vid Värnamo på marknaden 
det var en aftonstund, 
där vandrade ett fästepar 
med sorg i hjärtegrund. 
Med bittert löje Per såg fly 
sin fagra lyckodröm, 
och bakom randig förklädssnibb 
flöt Kerstis tåreström. 

De satte sig bland blommorna 

på daggig åkerren. 

Bak fjärran skogar, dunkelblå, 

sjönk kvällens rosensken. 

Emellan tallar steg en rök 

ifrån ett litet hem — 

ack, hoppet om en egen härd 

var slocknat ut för dem. 



PÅ VÄRNAMO MARKNAD. 191 

Det suckade så tungt i norr — 

det var en sorgegök, 

och djupare i förklä'ts famn 

då Kerstis huvud dök. 

Så månget bröst i Sveriges land 

hans dubbelsuck förstod: 

den ena tonen sade sorg, 

den andra tålamod. 

Den starke Per, han lindade 
om hennes liv sin arm, 
och veka ord sig bröto fram 
ur svallet av hans harm. 
Så mild som månen över sjön 
kom trösten till hans brud : 
"Och finns för oss ej lag och rätt, 
så finns dock Herren Gud! 

Vi ha ju hälsan, hurtigt mod 
och raska armar tu 
och börja bara om igen, 
det är ej värre, du. 
Vi ta oss tjänst, så får det bli, 
tills, glatt en annan vår 
vi sätta bo och köpa kon, 
som ej vart köpt i år." 

Han talte många andra ord 
av kraft och bergfast hopp, 
och Kersti mellan tårarna 
såg ur sitt förklä' opp 
och frågade med ögat ljust 
av kärlek och av tro : 
"Så råkas vi om sex år då 
på nytt vid Värnamo?" 



192 JONAS ALSTRÖMEB.- 



50. Jonas Alströmer. 

Under "stora ofredens" svåraste år gick i London 
en ung svensk affärsman med huvudet fullt av pla- 
ner på att göra sitt arma fädernesland starkt och 
lyckligt igen. Hans namn var Jonas Alström. Son 
till en fattig borgare i Alingsås, hade han tidigt 
måst lämna hemmet för att tjäna sitt uppehälle. 
Först var han bodgosse men kom sedan som bokhål- 
lare över till London, där han snart kunde öppna 
egen handel och blev en förmögen man. Men det 
smärtade honom att se — såsom han själv skriver — 
"sitt kära fäderneslands barn skicka sina penningar 
till ett främmande land för varor, dem de lika väl 
kunde tillverka hemma". "Sveriges välstånd, om 
det vill", heter en bok, som Alström senare skrev. 
Den tanken följde honom redan nu och blev till en 
"brännande längtan" att i Sverige införa de nä- 
ringar, som givit England välmakt. Men först mås- 
te han ut och taga kännedom om vad som behövde 
göras. Han reste omkring i England, Tyskland, 
Holland och Frankrike och besåg grundligt deras 
fabriker, i synnerhet spinnerier och väverier. Han 
tog reda på de bästa arbetssätten, de nyaste förbätt- 
ringarna inom olika industrier. 

Men, Alström ej blott undersökte och studerade, 
han köpte också på sina resor upp maskiner och 
redskap samt tog i sin tjänst arbetare, som skulle 
undervisa de oerfarna svenskarna. Allt måste dock 
ske i största hemlighet, ty de fabriksidkande sta- 
terna voro rädda för att få medtävlare och hade 
därför förbjudit utförsel av alla sådana redskap. 



JONAS ALSTRÖMER. 193 

I Amsterdam befraktade han ett fartyg på Sverige 
med vävstolar, maskiner och arbetare. Men hol- 
ländarna spionerade ut, vad Alström hade för sig, 
och ämnade vid den bestämda avgångstiden lägga 
beslag på alltsamman. Skepparen anade emellertid 
oråd och lyckades i nattens mörker komma ut ur 
hamnen. Och på morgonen, när tulljakterna satte 
efter flyktingen, hade denne redan fått för stort för- 
språng. Snart fick Alström den glädjande under- 
rättelsen, att den dyrbara laddningen lyckligt an- 
kommit till Sverige. 

Alström hade utsett sin fädernestad till medel- 
punkt för Sveriges nya fabriksverksamhet. Men vid 
hemkomsten var hans förmögenhet nästan förbru- 
kad. Och här behövdes stora summor för byggna- 
der, råvaror och arbetslöner. Men Alström tappade 
aldrig modet. "Kärran knarrar väl", plägade han 
säga, "men hon går dock." Han lyckades också föra 
verket vidare genom att förmå förmögna män att 
ingå bolag med honom. Ständerna anslogo även tid 
efter annan betydliga summor till lån och understöd 
åt Alingsåsverken. 

Alingsås blev som en ny stad. Här växte upp 
spinnerier, väverier, färgerier, och stadens folk- 
mängd ökades i samma mån. Viktigast av de varor, 
som tillverkades, voro yllevävnader. För att få god 
ull införde Alström får av bättre ras än den svenska. 
För färgeriernas behov lät han plantera stora om- 
råden kring staden med söderns viktigaste färgväx- 
ter. Alingsås blev snart en plantskola, där personer 
utbildades till att på andra orter sköta fabriker. 

Alströms kanske allra nyttigaste åtgärd var likväl 
hans arbete för att göra potatisen allmänt känd i 
Sverige. Men det dröjde flera mansåldrar, innan 



194 KARL VON LINNÉ. 

intresserade män och kvinnor lyckades övertyga 
Sveriges allmoge om vilken välsignad hjälp denna 
härdiga och rikt givande växt var i kampen mot 
hungersnöd. Envist föredrog bonden att förkorta 
sina dagar med barkbröd — så hade ju far och far- 
far gjort! 

För sina förtjänster om landet blev Alström adlad 
och antog då namnet Alströmer. 



51. Karl von Linné. 

Anno 1707 i maj månad, "just i vackraste våren, 
då göken utropat sommaren", föddes i det lilla torv- 
täckta komministerbostället Råshult nära Möckeln, 
i en av Smålands fagraste nejder, Karl Linnseus. 
Det var i den tid, då Sveriges och dess unge konungs 
rykte stod som högst. Den lille i vaggan skulle en 
gång bli konung i blommornas rike och göra sitt land 
ärat, när dess politiska storhet var svunnen. 

Lycka bodde i komministerns tjäll liksom i kyrko- 
herdebostället Stenbrohult på själva stranden av 
Möckeln, dit Karls föräldrar flyttade in, när barnet 
var årsgammalt. Goda, varmhjärtade människor 
voro de, kyrkoherden och hans unga maka, och blom- 
mor voro deras kärlek. På Stenbrohult, "där förr 
ej var en kvist", anjade den nye kyrkoherden "en 
skön trädgård, vilken han uppdrog med egen hand 
och den i stånd satte, att han övergick alla trädgår- 
dar i Småland", berättar Karls yngre broder. Här 
tillbragte föräldrarna helst sina lediga stunder, och 
blommor blevo barnets käraste leksaker Det berät- 
tas, att "fadern tog den lille sonen med sig ut, stun- 
dom i trädgården och stundom ut på gärdet, läg- 



KARL VON LINNÉ. 



19; 



gandes ofta barnet i gräset och lämnande det ett 
litet blomster att roa sig med i handen." När Karl 
blev så stor, att han kunde bruka kratta och spade, 
fick han anlägga sin egen lilla trädgård, och där hade 
han till slut "ett stånd av allt, som fanns i trädgår- 
den". Snart "fick fadern ingen ro för pilten, som 
stadigt frågade namn på växterna, långt mera än 
fadern kunde svara". Så berättar Linnseus på äldre 




EASHULT. 



dagar om sig själv. Och det är rörande att läsa, 
hur den åldrande vetenskapsmannen ofta längtar 
från all sin ära tillbaka till barndomshemmets blom- 
mor, till barndomens lyckliga tid. 

Men hur kort är den tiden ej ! En höstdag stod 
prästgårdsskjutsen för dörren. Den sjuårige gos- 
sen rycktes bort från föräldrar, syskon och sina vän- 
ner blommorna och sattes i Växjö skola. "Sedan 
den dagen var jag en förbiflygande vildgås", klagar 



196 KARL VON LINNÉ. 

Linnseus på sitt flärdlösa, trofasta språk. "Fjärran 
blev jag kastad ifrån kära anhöriga, där jag måste 
leva ensam främling för mig själv." Men sitt "ljuva 
hem", det glömde han aldrig. 

Nu fick han sitta i ett mörkt och kallt skolrum, 
där fyra klasser arbetade på en gång under ett bul- 
ler värre än "på den stormigaste sockenstämma" — 
för att använda en annan berömd växjöpilts ord. 
Där var "jämmer och oreda: latin, katekes, glosor 
och stryk". Var arbetsvecka släpade sig fram lika 
enformigt efter schemat och slutade med lördagens 
räfst för hela veckans synder, vilken kallades stuta- 
möte efter det gamla goda namnet på avbasning: 
"stut". Brottslingarna sjöngo: "Misskundelig Gud, 
låt nådens sol upprinna !" En skolgosse bar in risen 
till rektor, och med "stryk och ris inpå bara krop- 
pen" skedde vedergällningen efter gammal sträng 
straffbalk. 

Grekiska, hebreiska, teologi och all denna lärdom, 
som behövdes för en blivande präst, — det var vad 
Linnseus här fick plugga in. Ty gymnasiernas upp- 
gift var dåförtiden nästan endast att utbilda präs- 
ter. Men den unge Karl hade sin glädje i fristun- 
derna, då han, såsom han berättar, brukade "fly bo- 
ken; ty gossens nöje var endast att få gå ibland 
blomstren och där lära sig känna örterna". Men 
naturkunnigheten ansågs på den tiden för en "onyt- 
tig vetenskap", som varken gav anseende eller bröd- 
föda åt sin idkare. 

Lyckligtvis hade dock Växjö även lärare, som in- 
tresserade sig för botaniken. I en av dessa fick Karl 
Linnseus en varm vän, som gjorde klart för yng- 
lingen, att han borde bli läkare. Ty botanik var då 
ett av de viktigaste ämnena för den medicinska ba- 



KARL VON LINNÉ. 197 

nan. Men Karl skulle ju bli präst — det var fars 
och mors älsklingsdröm. En dag tog han mod till 
sig och trädde inför sin fader. "Min far, bed mig 
aldrig om att bli präst, ty det har jag slätt ingen 
lust före." Han talade om sin håg att bli läkare och 
naturvetenskapsman. "Får jag så lycka, som jag 
har lust, så fattas ej utvägar för mig." Då lät fa- 
dern till slut sin framtidsdröm fara och sade med 
tårfyllda ögon: "Så give Gud dig lycka! Jag skall 
ej tvinga dig till det, som du ej har lust." 

Med vackra vitsord för uppförande och begåvning 
lämnade Karl Linnseus gymnasiet och inskrevs vid 
Lunds universitet. Här blev han snart som barn i 
huset hos professor Stobxus. Hos honom fick den 
unge studenten "se ett artigt museum av allehanda 
slags naturalier: stenar, snäckor, fåglar och her- 
barier, sådant gossen aldrig sett". Med hela sin 
brinnande håg kastade han sig nu på naturens stu- 
dium. Han samlade och pressade, han iakttog och 
begrundade. Han läste ej för att minnas blott utan 
för att själv bedöma det som han läste, jämföra det 
ena med det andra, ordna och draga sina slutsatser. 
Han visade med andra ord utpräglade vetenskapliga 
anlag. 

För att få studera under större förhållanden fort- 
satte Linnaeus vid Uppsala universitet. Han hade 
väntat sig mycket av den botaniska trädgården. Men 
den hade aldrig kommit i stånd efter den stora elds- 
våda, som 1702 härjat Uppsala. Lika besviken blev 
han på universitetets lärare i naturvetenskap, vilka 
voro brutna gubbar. Han fick t. ex. aldrig höra en 
botanisk föreläsning. Nu blev det en svår tid för 
ynglingen. "Han begynte lida verkelig nöd." Här- 
om berättar han närmare i sin levnadsbeskrivning: 



198 KAEL VON LINNÉ. 

"Linnaeus måste sätta sig i skuld för maten och hade 
icke penningar till att sula sina skor utan måste gå 
på bara foten med något papper, som han hade i 
skon." 

En vårdag sitter Linnaeus i botaniska trädgården 
och undersöker några växter, då han får se en vörd- 
nadsbjudande man nalkas. Denne inlåter sig i sam- 
språk med den unge studenten och förvånar sig över 
hur väl han är hemmastadd i botaniken. Han ber 
ynglingen följa sig hem, och då han kommer till pro- 
fessor Olov Celsius' gård, stiger han in där. Nu 
förstod Linnaeus, att det var den lärde teologie pro- 
fessorn själv, som han haft att tala med. "Linnaeus" 
berättar han i sin levnadsbeskrivning, "måste gå ef- 
ter sitt herbarium, varav doktor Celsius blev ännu 
mera övertygad om Linnaei insikt i denna vetenska- 
pen." Snart blev Linnaeus även här som barn i hu- 
set och fick tillgång till Celsius' bibliotek, "som även 
i botaniken var mycket vackert". Han hade all an- 
ledning att "tacka Gud, som så nådigt givit honom 
en annor Stobaeus i Uppsala". 

Den 23-årige studenten erhöll snart det hedrande 
uppdraget att sköta en professors föreläsningar i 
botanik. Ingen av professorerna hade så många 
åhörare som han. Han talade ju med sådan ungdom- 
lig hurtighet och värme. Men icke minst lockade de 
botaniska utflykter, som han ledde. Det var något 
nytt att få så omedelbart studera den levande natu- 
ren. 

Linnaeus' arbetsrum hade blivit en av Uppsalas 
sevärdheter. Det var ett riktigt museum, från golv 
till tak fyllt av växter, djur och stenar. Här satt den 
unge forskaren och skrev hela högar med vetenskap- 



KARL VON LINNÉ. 199 

liga avhandlingar, om vilka han segerviss hoppades, 
att de skulle reformera naturvetenskapen och göra 
honom själv berömd. Men en sak fattades : pengar 
till tryckningen. Linnaeus måste ut i stora världen 
och intressera vetenskapernas inflytelserika gyn- 
nare för sina arbeten. 

I blomsterlandet Holland blev det, som dessa för- 
hoppningar förverkligades, och så fick Linnaeus 
tryckt den bok, vilken skulle skapa hans världsrykte. 
Dess namn var Systéma natur x (systemet över na- 
turen). Här uppvisade han det sammanhang och 
den ordning, som råder inom naturens tre riken: 
djurens, växternas och stenarnas. 

Vad Linnaeus under sin vistelse i Holland uträtta- 
de har icke sitt motstycke i botanikens hävder och 
knappast i någon annan vetenskaps heller. Han kom 
till naturvetenskapens villervalla med den ordning 
och klarhet, varefter alla längtat men som ingen 
mäktat åstadkomma. Han gav enkla, lättfattliga 
lagar, som blevo allmänt antagna, och förvandlade 
så naturvetenskapen till verklig vetenskap. En av 
vår tids största naturvetenskapsmän sammanfattar 
sitt omdöme om Linnaeus sålunda : "Utan den grund- 
val, Linnaeus lagt, vore ingen modern naturforsk- 
ning möjlig.'' 

Mitt under lyckan och arbetsglädjen i främmande 
land bland vänner och beundrare greps Linnaeus av 
längtan hem till Sveriges skogar och sjöar, till dess 
ljusa sommarnätter, till de svenska vännerna och 
sin käresta vän långt uppe i Dalom, sin väntande 
brud. Han avslog de mest smickrande anbud om 
vetenskapliga anställningar i andra länder och tog 
ett rörande avsked av sina vänner i Holland. 

Så var Linnaeus åter hemma. Han slog sig ned i 



200 



KARL VON LINNÉ. 




KÅ11L VOIl LINNE. 



KARL VON LINNÉ. 201 

Stockholm för att som läkare vinna sin utkomst. 
Nu blev han i stånd att bilda eget hem och var snart 
lycklig familjefar. 

Under sin stockholmstid bildade Linnseus tillsam- 
mans med några andra för naturvetenskaperna in- 
tresserade män, däribland Alströmer, Svenska ve- 
tenskaj^sakademien. Dess syfte var att utvidga och 
sprida kunskaperna i matematik och naturvetenska- 
per, med tanke särskilt på dessa vetenskapers prak- 
tiska gagn för industri och jordbruk. 

Linnseus började dock snart längta ifrån läkarens 
bekymmer, ifrån denna omgivning av sjukdom och 
död tillbaka till den ljuva blomstervärlden. Han 
tänkte också med saknad på den tid, då han i Upp- 
sala fick uppenbara naturens hemligheter för vet- 
giriga ynglingaskaror. När professuren i medicin 
och botanik därstädes blev ledig, sökte och fick Lin- 
naeus denna. Nu hade han kommit på den plats, som 
han länge önskat sig. Under mer än % sekel blev 
Uppsala medelpunkten för naturvetenskapernas, 
särskildt botanikens studium. 

Ungdomstiden med dess kamp och svårigheter var 
förbi. Men lika ungdomsfriskt var Linnseus' sinne, 
lika innerlig hans glädje över naturens skönhet och 
skaparens vishet. Den meddelade sig också till hans 
åhörare. "Den, som hörde honom, blev mera rörd än 
av den vältaligaste predikan", säger en av hans lär- 
jungar. Han såg på naturens rike med skaldens 
känsliga sinne likaväl som med forskarens djup- 
blick. "Ack, store Gud !" utropar han, "huru full är 
världen av din ära!" Karl Linnseus blev aldrig sin 
vördade faders efterträdare på predikstolen i Sten- 
brohult, men han var hela sitt liv sin Guds trofaste 
förkunnare. 



202 



KARL VON LINNE. 



Åhörarne formligen trängdes kring Linnseus' läro- 
stol. Ingen student, vilket ämne han än ägnade sig 
åt, lämnade universitetet utan att ha haft någon 
högtidsstund som åhörare av den store Linnseus. Och 
män, som hade studieåren långt bakom sig, män som 
beklädde höga ämbeten, reste till Uppsala för att få 
äretiteln "Linnseus' lärjunge". Ej blott från Sverige 
utan från så gott som alla europeiska länder kommo 



m*m 



åhörare, ja ända från Amerika. Något sådant hade 
Uppsala universitet aldrig upplevat. 

Ferierna tillbragte Linnseus på sin kära lantgård 
Hammarby nära Uppsala, där han byggde ett muse- 
um och anlade en stor trädgård. Fjärran från sta- 
dens stenöknar njöt han här ej av vila men av arbete 
i naturens sköte. Här skrev han, och här höll han- 
föredrag för intresserade lärjungar, stående i sitt 
museum, just vid den uppslagna dörren. Åhörarne 
sutto eller lågo i gräset framför honom. 

På äldre dagar blev Linnseus adlad — det var den 
tidens sätt att belöna även vetenskapliga förtjänster 



CJR ANNA MARIA LENNGRENS DIKTNING. 203 

— och utbytte då sitt frejdade namn mot von Linné. 
Lysande utmärkelser och lockande anbud kommo 
från främmande land. Men Linné var lycklig i den 
lilla svenska universitetsstaden och lät ej locka sig 
bort. När han blickade tillbaka på sin bana, var det 
med tacksamhet mot all god gåvas givare. 

Men också en blomsterkonung måste vissna, lik- 
som markens blommor vissna. "Jag har strävat och 
arbetat av all håg, alla krafter och allt sinne; själva 
järnet nötes", säger han. Han tecknar i följande 
ord de sista årens sorgliga tillstånd : "Linnseus hal- 
tar, kan knappt gå, talar oredigt, kan knappt skri- 
va." År 1778 på nyåret lämnade Karl Linnseus' 
ande stoftet. Men på hans skrivbord fann man efter 
hans död ett papper. På det papperet stod med dar- 
rande, nästan oläslig stil det sista ord han skrivit 

— ett ord, bara ett enda : "Stenbrohult" . . . 

Ett snille med ett barnahjärta! Sådan var han, 
blomsterkungen. Över dörren till sin sängkammare 
hade han skrivit: Lev oförvitligt! Gud ser dig. 



52. Ur Anna Aaria Lenngrens diktning, 

1 . Pojkarna. 

Jag minns den ljuva tiden, 
jag minns den som i går, 
då oskulden och friden 
tätt följde mina spår: 
då lasten var en häxa 
och sorgen snart försvann, 
då allt utom min läxa 
jag lätt och lustigt fann. 



204 UR ANNA MARIA LENNGRENS DIKTNING. 

Uppå min mun var löjet, 
och hälsan i mitt blod; 
i själen bodde nöjet, 
var människa var god. 
Var pojke, glad och yster, 
var strax min hulda bror ; 
var flicka var min syster, 
var gumma var min mor. 

Jag minns de fria fälten, 
jag mätt så mången gång, 
där ofta jag var hjälten 
i lekar och i språng; 
de tusen glada spratten 
i sommarns friska vind, 
med f järlarna i hatten 
och purpurn på min kind. 

Af falskheten och sveken 
jag visste intet än; 
i var kamrat av leken 
jag såg en trogen vän. 
De långa lömska kiven, 
dem kände icke vi; 
när örfilen var given, 
var vreden ock förbi. 

Ej skillnad till personer 
jag såg i nöjets dar, 
bondpojkar och baroner, 
allt för mig lika var; 
i glädjen och i yran 
den av oss raska barn, 
som gav den längsta lyran, 
var den förnämsta karln. 



UR ANNA MARIA LENNGRENS DIKTNING. 205 

Ej sanning av oss dölj des 
uti förtjänst och fel ; 
oväldigheten följdes 
vid minsta kägelspel. 
Den trasigaste ungen 
vann priset vid vår dom, 
när han slog riktigt kungen 
och greven kasta' bom. 

Hur hördes ej vår klagan, 
vårt späda hjärta sved 
vid bannorna och ägan, 
som någon lekbror led! 
Hur glad att få tillbaka 
den glädje riset slöt! 
Min enda pepparkaka 
jag med den sorgsne bröt. 

Men, mina ungdomsvänner, 
hur tiden ändrat sig! 
Jag er ej mera känner, 
I kännen icke mig. 
De blivit män i staten, 
de forna pojkarna, 
och kivas nu om maten 
och slåss om titlarna. 

Med fyrti år på nacken 
de streta med besvär 
tungt i den branta backen, 
där lyckans tempel är. 
Vad ger då denna tärnan, 
så sökt i alla land? 
Kallt hjärta under stjärnan, 
gul hy och granna band. 



206 UR ANNA MARIA LENNGRENS DIKTNING. 

2. Slottet och kojan. 

Jag har en lantlig stuga, 
den stugan är dock min. 
Men ödmjukt skall man buga 
att till mig komma in. 

Så föga högt från marken 
har den sin resning fått — 
men där, framför åt parken, 
där står ett skyhögt slott. 

I prakt och stoj otroligt 
där bor en herreman. 
Jag sover alltid roligt, 
men det gör inte han. 

Han hovman är, dess värre, 
en präktig stjärna bär, 
men stackars nådig herre, 
hur litet säll han är! 

Jag satt framför min koja 
en vacker aftonstund, 
då plötsligt hördes stoj a 
hans koppel kring min lund, 

Hans nåd förbi mig trädde, 
just som jag bäst, förnöjd, 
försynens godhet kvädde 
i menlöshet och fröjd. 

Det var en liten visa, 
som själv jag gjort — jo, jo — 
att himlens herre prisa 
för lugn och sinnesro, 



DEN SVENSKA GYMNASTIKENS FADER. 207 

för sundheten och födan, 
för faderligt försvar, 
för vila efter mödan 
och ångerfria dar. 

Hans nåde, stödd mot bössan, 
grant hade hört min sång — 
jag teg och tog av mössan, 
han tankfull gick sin gång. 

Han göt en suck av smärta, 
ha, den förstod jag gott : 
"Giv mig ditt glada hjärta 
och gärna tag mitt slott." 

Då lyfte sig mitt öga 
till den, som delat så: 
palatsen åt de höga 
och glädjen åt de små. 



53. Den svenska gymnastikens fader. 

En höstdag år 1804 syntes ett segelfartyg komma 
över Öresund från danska sidan. Bland passagerar- 
na var en svensk, som vände åter till sitt land. Hans 
namn var Per Henrik Ling. 

Hårda hade de dagar varit, då han levat utanför 
sitt fädernesland. Både hunger och köld hade han 
prövat på. En tanke hade dock hållit honom vid 
mod — hoppet att en gång kunna återvända till 
svenska bygder. Det var utomlands han lärt sig 
förstå, vad det är värt att äga ett fosterland. Me- 
dan vattnet brusade kring stäven på fartyget, träng- 
de sig hågkomsterna fram inom honom. Han min- 



208 



DEN SVENSKA GYMNASTIKENS FADER. 



des barndomshemmet i Småland med de vidsträck- 
ta ljunghedarna, de tiomila skogarna, vargarna, som 
tjöto, medan snön yrde. Han mindes insjön, som 
låg där så stilla i sommartider, omsluten av mjuka, 
tu viga ängar med alar och vitstammiga björkar. 
Han mindes ock berättelsen om sin farfars far, som 
sades ha levat i ej mindre än etthundrafem år och 
ha haft sjutton söner och två döttrar. 




Sedan han lämnade Sverige, hade fem år förflutit, 
och många voro väl de, som ej kände igen honom. 
Men snart blev han både känd och berömd. En märk- 
värdig man var han, djärv och rådig och väl förfa- 
ren i många slags idrotter. Han tycktes leva lika 
mycket i forntiden som i nutiden. Han kände för- 
fädernas seder och bruk, deras sånger och sägner. 
När han talade om Nordens forntid, om de manliga 
dåd våra förfäder utfört, om den själsstyrka och 



DEN SVENSKA GYMNASTIKENS FADER. 209 

handlingskraft, som forntidskvädena besjunga, då 
var det, som om en storm skakade honom själv och 
ryckte andra med sig. Ja de, som hörde på, nästan 
blygdes över den vekliga tid, vari de levde. 

Han ej blott talade om Nordens forntid, han dik- 
tade också om den. Han var skald. Han visste, att 
det fanns en skatt av sång och sägen från äldsta 
tider, och han ville draga fram den i ljuset. Därför 
sjöng han om den vise Oden, den starke Tor, den 
blide Balder, om vikingaliv och vikingastrid, om ur- 
gammal folktro, om dvärgar och jättar. 

Ej blott forntiden väcktes till nytt liv i hans dikt- 
ning utan även personer och händelser från de föl- 
jande tiderna i Sveriges hävder. Det var, som ville 
skalden med sin diktning omsluta allt vad svenskt 
är, Sverige i sång och sägen, Sverige sådant det väx- 
er i åkrarnas äring eller slumrar i bergens rika in- 
nandömen. 

Ju äldre han blev, ju mer fick han med ungdom 
att göra. När han ett tiotal år efter sin återkomst 
flyttade från Lund till Stockholm, skall han vid av- 
skedet från sina vänner ha yttrat endast de orden : 
"Sveriges ungdom!" 

Vad ville han denna ungdom ? 

I Stockholm fanns i början av 1800-talet en plats, 
som hette Styckgjutaregården, emedan där låg ett 
kanongjuteri. Kanoner kallades nämligen på den 
tiden "stycken". Nu ligger där en anstalt, som kal- 
las Gymnastiska centralinstitutet. Den, som på 1820- 
talet gick in genom inkör sporten till Styckgjutare- 
gården, råkade kanske därinne möta en herre av 
medellängd, snarare under än över, smärt och senig 
och mycket snabb i sina rörelser. Han hade grå, 
blixtrande ögon, tunna hoppressade läppar, skarpt 



210 DEN SVENSKA GYMNASTIKENS FADER. 

tecknad haka. Det var skalden, som numera var 
bofast i Stockholm. Han kom från en gammal bygg- 
nad, genom vars öppna dörr man kunde se in i en 
stor sal med gymnastikredskap. Han ställde sina 
steg mot en skara ungdomar, som var samlad på 
själva gården, gick mitt in i skaran och ordnade den 
till något slags övningar. De olika övningarna voro 
många. Han lät ungdomarna böja på kroppen, 
framåt, bakåt och åt sidorna, eller sträcka på ar- 
marna, uppåt, utåt och nedåt. Han lät dem äntra 
på linor som sjömännen, uppför stänger, liksom då 
man klättrar i träd, sitta- upp och av på en trähäst 
liksom en ryttare på en levande häst. Han lät dem 
gå på en bräda, ställd med den smala kanten uppåt, 
ungefär som då man skall gå på en spång över en 
bäck. Han lät dem balansera på en vågrätt lagd 
mast, som hade stöd under mitten och den ena än- 
den, under det att den andra, där man skulle stå, 
vippade upp och ned. 

Många roliga namn fanns det på rörelserna. 
Ibland skulle man gå "tuppgång". Då måste man 
sträcka riktigt på ben och vrist vid varje steg man 
tog. Ibland skulle man ta en "bröstsup", d. v. s. göra 
en djup inandning och föra armarna uppåt och se- 
dan utåt och nedåt. Ibland skulle man "såga", d. v. 
s. först sträcka ena armen nedåt och den andra fram- 
åt, ungefär som vedsågaren fattar med ena handen 
om träet och med den andra för sågen ifrån sig, men 
även böja ryggen och knäna så, att fingerspetsarna 
rörde vid marken. Sedan måste man räta ut krop- 
pen igen, i det ena armen sträcktes uppåt och den 
andra utåt. Stundom fick man stämma i med en 
sång för den rätta fartens skull. 

Detta var början till den över hela världen beröm- 



ESAIAS TEGNÉR. . 211 

da svenska gymnastiken, Ling är skaparen av den- 
na, och den har sedermera av hans lärjungar ytter- 
ligare utbildats. I alla Sveriges skolor förekommer 
numera varje dag en stunds övning i gymnastik efter 
Lings system. Detta system är grundat, på en nog- 
grann kännedom om människekroppens byggnad och 
avser att giva en allsidig utbildning av alla dess 
muskler. Även här i Amerika har detta system väckt 
uppmärksamhet och flera framstående skolman ha 
besökt Sverige för att på ort och ställe studera det- 
samma. I åtskilliga amerikanska skolor har det 
allaredan införts. 



34. Esaias Tegnér. 

Kyrkoherden i Millesvik var död, lämnande efter 
sig änka och sex oförsörjda barn, fyra söner och 
två döttrar. Den lilla penningsumma han hade hop- 
lagt för de två äldre sönernas fortsatta studier vid 
universitetet i Lund måste nu användas till hans be- 
gravning, och studenterna fingo såsom informatorer 
själva skaffa sig sitt uppehälle. 

Yngste sonen, Esaias, var vid faderns död icke 
mycket över nio år. Läsa innantill kunde han. Det 
hade han lärt vid sin moders surrande spinnrock. 
Och han skrev en vacker och redig stil. Men inte 
kunde man tänka på att låta honom gå den långa 
studievägen. Han måste ut i världen. När därför 
en vän till familjen, kronofogde Branting på Högval- 
ta, erbjöd sig att ta honom till sig på fogdekontoret 
och utbilda honom till sitt biträde, så tog modern 
tacksamt emot anbudet. 

På hösten 1793 reste hon med elvaåringen till 



212 



ESAIAS TEGNÉR. 



Högvalta. Mycket såg han ej ut för världen i sina 
grå vadmalskläder och randiga ylleväst. Men de sto- 
ra blå ögonen, som voro så klara och kloka, och det 




ljuslockiga håret gjorde, att man ej kunde låta bli 
att se på pojken och tycka om honom. I rummet 
utanför kronofogdens kontor fick han bo, och en en- 
kel brädsoffa blev hans nattläger. — Snart blevo han 
och Branting goda vänner. Den lille Esse visade 



ESAIAS TEGNÉR. 213 

sig vara en riktig "karlakarl" på kontoret och skötte 
de stora fogdeböckerna lika bra som någon annan. 
Behagliga avbrott i det enformiga arbetet vankades 
också alltsomoftast, då han fick följa med Branting 
på dennes resor i distriktet. Hur glad var han ej, 
då han fick kliva upp på baksätet i den gamla schä- 
sen och följa med på en lång resa genom härliga 
granskogar, där linnean täckte marken, förbi skum- 
mande älvar eller över leende bygder, där rågen stod 
hög! 

Allteftersom tiden skred framåt, visade Esaias 
allt starkare håg för läsning, och under sommaren, 
då han hade mera ledigt, drog han sig gärna undan 
till en enslig plats med sina böcker. Ja, emellanåt 
klättrade han upp på torvtaket eller högsta pinnen 
av en stege för att få vara riktigt i fred. Mest äls- 
kade han Björners "Kämpadater", ett stort, tjockt 
arbete i läderband, innehållande en samling fornsa- 
gor. Roligast av alla sagorna var historien om Frit- 
jof den djärve. Så inne i sagornas värld var han, 
att han mången gång glömde sina åligganden. En 
gång råkade han att av misstag sanda — med bläck- 
hornet. Länsmannen, som stod och väntade på att 
få skrivelsen, blev förargad och utbrast: "Du är 
då alltid en slarv. Gud vet, vad det skall bli av dig !" 
— "Å, jag må väl åtminstone duga till länsman", 
var det snabba svaret. 

Snart blev det klart för fosterfadern, hur ovanligt 
begåvad Esse var, och han började fundera på om 
det var rätt att behålla honom hos sig såsom skri- 
vare. Under en färd, som de en stjärnljus natt gjor- 
de tillsamman, kom den trettonårige gossen att up- 
penbara, huru mycket han på egen hand inhämtat 
om himlakropparna och deras lagar. Då fattade 



214 ESAIAS TEGNÉR. 

Branting beslutet att meddela sig med kapten Lö- 
wenhielm på Malma, där Esaias äldste bror, Lars 
Gustav, var informator, och fråga honom, om han 
ej skulle vilja ta emot Esaias i sitt hem och låta ho- 
nom få deltaga i undervisningen. Oaktat barnska- 
ran i det löwenhielmska hemmet var stor och pen- 
ningtillgången knapp, svarade husfadern ja. Då 
Lars Gustav sedan efter halvtannat år lämnade Mal- 
ma för att bli informator hos brukspatron Myhrman 
på Ramens bruk, var ett av villkoren, att han skulle 
få ta med sig sin yngre bror. 

En vacker juliafton år 1797 kommo en ung man 
och en halvvuxen gosse vandrande fram genom barr- 
skogen, som omgav Ramen. Åkdonet hade de läm- 
nat efter sig, ty de ville i ro njuta av den vackra vä- 
gen. Just som de veko ut ur skogen, mötte dem en 
härlig anblick: en sjö med hundratals små täcka 
holmar och på näset, som torrasslikt sluttar ut i 
densamma, Ramens vackra herrgård, omkransad av 
björk och fur. Ramen var ett stort och präktigt 
ställe, och ägaren var en begåvad, viljekraftig man. 
Ordning, arbetsamhet och punktlighet krävde han 
såväl av de underlydande som av den stora familjens 
medlemmar, men så föregick han också själv med 
gott exempel. Brukspatronen var även en lärd man, 
som på sina lediga stunder njöt av att få studera de 
gamla grekiska och romerska författarna. Icke 
mindre än åtta gossar och två flickor växte upp i 
hemmet. 

Man kan tänka sig, hur väl Esaias skulle trivas 
bland Ramens alla väldiga bokskåp. Här riktigt 
frossade han i att studera språk och litteratur, och 
så utomordentligt minne hade han, att han endast 
tre eller fyra gånger behövde läsa igenom en sida 



ESAIAS TEGNÉR. 215 

i ett stort svensk-latinskt lexikon för att sedan kun- 
na alla orden utantill. Så har det sagts om honom, 
att han "slukade grekiska, läskade sig med latin och 
njöt ett och annat av de levande språken som efter- 
rätt". 

Det var en stor lycka för Esaias Tegnér att få 
växa upp bland en krets glada, kärnsunda ungdo- 
mar, som älskade idrott och friluftsliv. Annars hade 
han troligen överansträngt sig genom studier. Nu 
drogo de unga gossarna Myhrman honom ut i skog 
och mark till brottning och språng, till trissa och 
klot. Om vintern åkte man kälke från svindlande 
höjder eller skridsko på den spegelblanka sjön. 

Efter ett längre besök hos modern år 1798 åter- 
kom Esaias Tegnér till Ramen men denna gång i 
egenskap av lärare för de yngre gossarna Myhrman. 
Han föreföll nu tystare och mera sluten, och det var 
svårare än förr att få honom ut ur studierummet. 
Det bästa man kunde ge honom var ljus, ty de ljus, 
som den ordentliga husmodern på Ramen delade ut 
åt honom liksom åt husets övriga medlemmar, räckte 
ej långt. En morgon, när huspigan kom in till ho- 
nom för att elda, satt han ännu kvar vid boken och 
blev mycket häpen över vad hon ville "så sent". 

Redan på Högvalta hade Tegnér börjat skriva 

vers, och han fortsatte att författa på Ramen, men 

ingen fick veta om hans försök, ty ju mer han lärde 

känna de stora författarna, ju mindre tyckte han att 

han själv dugde till att skriva poesi. 
* * * 

Tack vare understöd från Branting och Myhrman 
blev det möjligt för Tegnér att fortsätta sina studier 
vid universitetet i Lund. En septemberdag 1799 
körde genom norra tullen i Lund två stora, fullpac- 



216 ESAIAS TEGNÉR. 

kade bergslagskärror. På dem åkte fyra unga stu- 
derande. Det var Esaias Tegnér och tre bröder 
Myhrman. I kistor, koffertar och lådor hade de mat, 
kläder och böcker instuvade. 

I Lund arbetade Tegnér om möjligt ännu flitigare. 
Själv säger han, att han läste 18 till 20 timmar om 
dygnet, och i sällskapslivet deltog han nästan ej alls. 
Men med häpnad sågo professorerna hans stora be- 
gåvning och djupa kunskaper, särskildt i latin och 
grekiska.- 

Under somrarna vistades Tegnér alltjämt på Ra- 
men, och där sammanträffade han år 1804 med 
Geijer, som med en del kamrater företagit en jaktut- 
färd till östra Värmland. På följande sätt beskri- 
ves Tegnér av Geijer : "Man kunde kalla honom den 
frånvarande gästen ibland de många närvarande. 
Han var smärt och spenslig med ljust, lockigt hår 
och blåa, särdeles klara ögon. Men dessa ögon tyck- 
tes ej se något framför sig, och deras ägare van- 
kade omkring liksom i en halv dröm. Blott om hans 
uppmärksamhet väcktes på något, strålade dessa 
ögon med ett eget, skalkaktigt ljus, vanligen åtföljt 
av ett blixtrande infall och ett godmodigt småleende. 
Man visste lika litet gången av hans tankar som sol- 
strålens väg genom löven, ty allt, vad han sade, 
blänkte." 

I allmänhet var Tegnér vid denna tid rätt tung och 
dyster till sinnes. Livet syntes honom underligt, ja 
gåtfullt, och ofta hängav han sig åt grubbel. Hans 
äldste brors död, som inträffade 1802, grep honom 
djupt, och det var egentligen endast under sommar- 
dagarna på Ramen, som man kunde få se honom 
lysa upp. En oro av särskilt slag tryckte honom 
därjämte: han hade fattat kärlek till yngsta dottern 



ESAIAS TEGNÉR. 217 

i huset, Anna, och visste, att hon älskade honom 
tillbaka, men han såg inga utsikter att kunna gifta 
sig på länge. 

Emellertid ljusnade det småningom för honom. 
Han blev lärare vid universitetet i Lund och kunde 
då sätta eget bo. 1806 stod bröllopet på Ramen, och 
glada och lyckliga reste de unga makarna så till sitt 
hem i Lund. 

Ifrån denna tid sker en stor förändring i Tegnérs 
lynne. "Den snillrike grubblaren var snart i sitt 
hem den älskvärdaste värd, i alla kretsar en efter- 
längtad gäst för sitt spelande skämt, sin ljungande 
kvickhet, sina blixtrande infall", säger en av hans 

levnadstecknare. 

* * ♦ 

År 1812 blev Tegnér utnämnd till professor i sin 
älsklingsvetenskap, grekiska. Samma år flyttade 
han in i egen gård, ett litet hus, som ännu finns kvar 
i delvis samma skick som på Tegnérs tid. Låt oss 
ett ögonblick flytta oss hundra år tillbaka i tiden och 
göra ett besök i skaldens hem! 

På den höga stentrappan utanför det enkla envå- 
ningshuset leka några lockiga barn med en frodig 
mops. Det är Tegnérs favorithund, Atis, som regel- 
bundet följer sin herre till föreläsningarna i gre- 
kiska, och som hela tiden, medan lektionen varar, 
ligger vid hans fötter. Blir föreläsaren, såsom lätt 
händer, så intresserad av sitt ämne, att han glöm- 
mer tiden, så börjar Atis rycka honom i rocken för 
att påminna honom om hur mycket klockan är. 

Vi stiga upp för trappan till skaldens hem och 
träda in i en stor sal till höger. Men innan vi öppna 
dörren, få vi först höra efter, om ej därifrån höres 
ljudet av tunga steg och ett dovt, entonigt gnolande. 



218 ESAIAS TEGNÉR. 

Är detta fallet, då diktar skalden, och då lämna alla 
honom i fred, till och med Atis. Men höres intet 
därinifrån, så stiga vi på och taga en överblick av 
det enkla rummet. Från golv till tak gå bokhyllor, 
framför en pärlfärgad soffa står ett brunbetsat 
skrivbord, och ingenting anmärkningsvärt finnes 
utom två fördjupningar i de bägge motsatta hörnen 
på golvet, där Tegnér vänt under sina vandringar 
fram och tillbaka i kammaren. 

I detta enkla rum tillbringade Tegnér de lyckligas- 
te arbetsåren i sitt liv. Här förberedde han sig till 
sina föreläsningar, här skrev han också de härliga 
diktverk, som buro hans namn utöver allt Sveriges 
land. 

En vinterkväll på nyåret 18-19 satt Tegnér vid 
brasan och läste i sagorna från forntiden. Hans 
tankar gingo tillbaka till barndomsdagarna i Värm- 
land, till Björners "Kämpadater" och särskildt till 
sagan om Fritjof den djärve. Ju mer han fördju- 
pade sig i sagan, dess kärare blev honom Fritjofs- 
gestalten, dess mera älskade han att lägga in i den 
allt det stolta, vackra och höga, som utmärker det 
nordiska ynglingaidealet. Det är sant, att Tegnérs 
Fritjof i mycket blev forntidens Fritjof olik, men 
sådan Tegnér framställde honom för sin samtid blev 
han dess älskling. 

Först 1825 blev diktverket färdigt. Vi nutids- 
människor kunna knappast föreställa oss, vilket upp- 
seende Fritjofs saga väckte i Sverige, då den kom 
ut. Man skyndade sig att genom avskrifter låta 
vänner och bekanta få del av den. Man njöt av den 
lysande stilen med dess klarhet och bildrikedom, och 
man lärde sig den utantill, ja, man rent av levde 
med i dikten. Men det var icke blott det svenska 



ESAIAS TEGNÉR. 219 

folket, som älskade den, även andra nationer be- 
undrade den. Efter hand överflyttades hela dikten 
eller delar därav till de flesta europeiska språken, 
och Tegnérs namn nämndes i utlandet vid sidan av 
Linnés. 

När det från alla håll hördes stämmor, som prisa- 
de den store skalden, var det dock en här i Sverige, 
som såg mycket nyktert och kritiskt särskilt på 
Fritjofs saga och visade på åtskilliga brister i den. 
Det var Tegnér själv. Så fullkomligt fria från få- 
fänga och självöver skattning och så benägna att er- 
känna andras förtjänster ha ytterst få stora män 
varit. Just därför, att allt det pris, som kom honom 
till del, föreföll honom oförtjänt, var det honom 
ibland en plåga. 

Vad som emellertid ej kunde annat än fröjda ho- 
nom, var studenternas hyllning. Ungdomen äls- 
kade han, och den älskade honom tillbaka. Hur 
mången kväll, då han satt vid sin lampa i arbetsrum- 
met, blev han ej kallad ut att lyssna till en serenad 
av unga, friska röster ! Och när de många taktf asta 
stegen hördes på gatorna och torgen i närheten av 
Tegnérs bostad, visste man genast, vad som skulle 
ske. "Naturligtvis ska de till Tegnérens och ropa 
vivat*", sade man. Och starka ljödo leveropen, när 
Tegnér trädde fram till fönstret eller ut på trappan 
och talade till sina unga vänner. 

Tegnér var nu inte längre den tyste och förläste 
studenten från fordom. På hur många glada bjud- 
ningar både i Lund och på de stora godsen var inte 
han med som den mest firade gästen! Dikter av 
olika slag, för det mesta kvicka och skämtsamma, 
strödde han omkring sig, och det fanns knappast nå- 

* Leve. 



220 ESAIAS TEGNÉR. 

gon ung dam i skaldens sällskapskrets, som ej ägde 
några verser av honom i sitt album. 

Det var emellertid ingalunda blott solljus över 
Tegnérs liv. Den präktiga och kloka fru Anna hade 
ytterst svårt att få inkomster och utgifter att gå 
ihop, ty barnskaran hade vuxit, och professorslönen 
var ej stor. De ekonomiska bekymren tyngde Teg- 
nér rätt mycket, och häri har man kanske att se en 
av orsakerna till att han år 1824 mottog kallelsen 
att bliva biskop i Växjö stift. 

Skilsmässan från Lund, studenterna och lunda- 
borna kändes mycket svår för skalden. "Det känns, 
som om man övergåve ett fädernesland, vars värde 
man först kände, då man skildes från det", yttrade 
Tegnér vid sin sista föreläsning. 
* * * 

Jämte det dryga arbetet hemma i stiftet följde 
med biskopskallet åtskillig annan verksamhet, såsom 
riksdagsmannaskap och medlemskap i en mängd 
kommittéer. 

Man tycker, att vistelsen i Stockholm jämte om- 
växlingen av arbete skulle ha berett skalden glädje, 
men så var ej förhållandet. Tegnér kunde ej lida 
den liberala oppositionen under Karl Johans tid. 
Ridderlig som han var, plågades han särskilt av de 
hätska anfallen mot den gamle kungen. Som van- 
ligt skydde han ej att säga ut, vad han tänkte, och 
detta ådrog honom många angrepp från politiska 
motståndare i både riksdag och tidningar. 

Säkert skulle Tegnér ha tagit dessa angrepp med 
ganska mycken ro, om han varit frisk. Men ända 
sedan han flyttade till Växjö, hade hans hälsa varit 
vacklande. Sjukdomen yttrade sig i en svår oro i 
sinnet, i retlighet och svårmod. Rätt tidigt anade 



UR TEGNÉRS DIKTNING. 221 

han, att han inom sig bar anlag till sinnessjukdom, 
men med järnvilja ägnade han sig åt arbetet, beslu- 
ten att ej i förstone släppa taget. År 1840 bröt dock 
svagsinnet ut, och Tegnér fördes till ett sjukhem i 
Slesvig. Även under denna tid kunde han emeller- 
tid författa och skrev då bland annat den vemodiga 
dikten "Avsked till min lyra". 

Efter någon tid blev Tegnér bättre och kunde åter- 
vända till Växjö samt återtaga sitt arbete. Men han 
var en bruten man, och de, som besökte honom på 
hans biskopssäte, Östrabo, tyckte sig se en sjuttio- 
årig gubbe i stället för en sextioårig man. 

I oktober månad 1846 träffades Tegnér av slag, 
och den 2 november slöt han sin levnad. Sedan 
länge hade han varit beredd på döden. 

Följande söndagsafton bisattes den döde. Under 
lanternors sken skred sorgetåget fram mot Sankt 
Sigfrids stad genom östrabo allé, vars lönnar och 
aspar susande strödde sina sista blad över skaldens 
kista. Vid begravningen, som ägde rum den 17 
november, syntes bäst, hur älskad Tegnér varit — 
det fanns personer, som rest 30 mil för att närvara 
vid högtiden. Och djup var tystnaden i den oer- 
hörda folkmassan, då Tegnérs gamle vän biskop 
Heurlin tackade honom för vad han varit för Sveri- 
ges folk och lyste frid över hans minne. 



35. Ur Tegnérs diktning. 

1. Flyttfåglarna. 

Så hett skiner solen på Nilvågen ner, 

och palmerna ge ingen skugga mer. 

Då griper oss längtan till fädernejorden, 

och tåget församlas. Mot Norden, mot Norden ! 



222 UR TEGNÉRS DIKTNING. 

Och djupt under föttren vi se som en grav 
den grönskande jorden, det blånande hav, 
där oron och stormen var dag sig förnyar; 
men vi fara fria med himmelens skyar. 

Och högt mellan fjällen där ligger en äng. 
Där nedslår vår skara, där redes vår säng, 
där lägga vi ägg under kyliga polen, 
där kläcka vi ut dem vid midnattssolen. 

Ej jägaren hinner vår fredliga dal. 
Där hålla gullvingade älvor sin bal. 
Grönmantlade skogsfrun spatserar i kvällen, 
och dvärgarna hamra sitt gull ini fjällen. 

Men åter på bergen står Vindsvales son 
och skakar de snöiga vingar med dån, 
och hararna vitna, och rönndruvan glöder, 
och tåget församlas. Mot söder, mot söder! 

Till grönskande ängar, till ljummande våg, 
till skuggande palmer står åter vår håg. 
Där vila vi ut från den luftiga färden, 
där längta vi åter till nordliga världen. 

2. Karl XII. 

Vid hans minnesfest år 1818. 

Kung Karl, den unga hjälte, 
han stod i rök och damm. 
Han drog sitt svärd från bälte 
och bröt i striden fram. 
"Hur svenska stålet biter, 
kom, låt oss pröva på ! 
Ur vägen, moskoviter ! 
Friskt mod, I gossar blå !" 



UR TEGNÉRS DIKTNING. 

Och en mot tio ställdes 
av retad Vasason. 
Där flydde, vad ej fälldes. 
Det var hans lärospån. 
Tre konungar tillhopa 
ej skrevo pilten bud ; 
lugn stod han mot Europa, 
en skägglös dundergud. 



228 




KARL XII IS LIK FÖRES ÖVER NORSKA GRÄNSEN". 



Där slog så stort ett hjärta 
uti hans svenska barm, 
i glädje som i smärta 
blott för det rätta varm. 
I med- och motgång lika, 
sin lyckas överman, 
han kunde icke vika, 
blott falla kunde han. 



224 UR TEGNÉRS DIKTNING. 

Se, nattens stjärnor blossa 
på graven längesen, 
och hundraårig mossa 
betäcker hjältens ben. 
Det härliga på jorden, 
förgänglig är dess lott. 
Hans minne uti Norden 
är snart en saga blott. 

Dock — än till sagan lyssnar 
det gamla sagoland, 
och dvärgalåten tystnar 
mot resen efter hand. 
Än bor i Nordens lundar 
den höge anden kvar. 
Han är ej död, han blundar; 
hans blund ett sekel var. 

Böj, Svea, knä vid griften! 
Din störste son göms där. 
Läs nötta minnesskriften! 
Din hjältedikt hon är. 
Med blottat huvud stiger 
historien dit och lär, 
och svenska äran viger 
sin segerfana där. 



3. Ur Fritiofs Saga. 

Ingeborgs klagan. 

Nu är det höst, 

stormande häver sig havets bröst. 
Ack, men hur gärna jag sute 
ändå där ute! 



UR TEGNÉRS DIKTNING. 225 

Länge jag såg 

seglet i väster, det flög på sin våg. 
Ack, det är lyckligt, får följa 
Fritjof på bölja. 

Bölja, du blå, 

sväll ej så högt, det går fort nog ändå. 
Lysen, I stjärnor, och sägen 
seglaren vägen! 

När det blir vår, 

kommer han hem, men den älskade går 

ej till hans möte i salen, 

icke i dalen; 

ligger i mull, 

bleknad och kall för sin kärleks skull, 

eller hon klagar och blöder, 

offrad av bröder. — 

Falk som han glömt ! 
Du skall bli min, jag vill älska dig ömt. 
Själv vill jag mata för ägarn 
vingade jägarn. 

Här på hans hand 
virkar jag in dig i dukens rand, 
vingar av silver och rika 
guldklor tillika. 

Falkvingar tog 

Freja en gång och kring rymderna drog, 

sökte i norr och i söder 

älskade öder. 



226 UR TEGNÉRS DIKTNING. 

Länte du ock 

vingarna ut, du ej bure mig dock. 
Döden allena mig bringar 
gudarnas vingar. 

Jägare skön, 

sitt på min skuldra och blicka åt sjön! 
Ack, hur vi längte och blicke, 
kommer han icke. 

När jag är död, 

kommer han säkert; minns då, vad jag bjöd: 

hälsa och hälsa du åter 

Fritjof, som gråter! 

Isfarten. 

Kung Ring med sin drottning till gästabud far, 
på sjön står isen så spegelklar. 

"Far ej över isen", den främling sad' : 

"han brister, för djupt är det kalla bad." — 

"Kung drunknar icke så lätt", sad' Ring, 
"den, som är rädd, kan gå sjön omkring." 

Den främling blickar så mörk med hot, 
han spänner stålsko i hast på fot. 

Slädtravarn sätter med makt åstad, 
han frustar lågor, han är så glad. 

"Sträck ut", skrek kungen, "min travare god, 
låt se, om du är av Sleipners* blod !" 

Det går, som stormen går över sjön, 
den gamle ej aktar sin drottnings bön. 



* Sleioncr hette Odens åttafotade häst. 



UR TEGNÉRS DIKTNING. 227 

Men stålskodd kämpe står heller ej still, 
han far dem förbi, så snart han vill. 

Han ritar mång' runa i isens famn, 
skön Ingeborg åker över sitt namn. 

Så ila de fram på den glatta ban, 
men under dem lurar den falska Ran.* 

Hon stöter ett hål i sitt silvertak, 
och släden ligger i öppen vak. 

Skön Ingeborg vart så blek på kind, 
då kommer den gäst som en virvelvind. 

Han borrar sin stålsko i isen fast 
och griper i gångarns man med hast. 

Då svänger han lätt med ett enda hopp 
båd' häst och släde på isen opp. 

"Det tag vill jag prisa", sad' kungen fort, 
"ej Fritjof den starke det bättre gjort." 

Så vände de åter till kungsgård om; 

den främmande blev där, tills våren kom. 

Fritjofs frestelse. 

Våren kommer, fågeln kvittrar, skogen lövas, solen 

ler, 
och de lösta floder dansa sjungande mot havet ner. 
Glödande som Frejas kinder tittar rosen ur sin 

knopp, 
och i mänskans hjärta vakna levnadslust och mod 
och ho pp. 

* Havets gudinna. 



228 UR TEGNÉRS DIKTNING. 

Då vill gamle kungen jaga, drottningen skall med 

på jakt, 
och det hela hov församlas, vimlande i brokig prakt. 
Bågar klinga, koger skramla, hingstar skrapa mark 

med hov, 
och med kappor över ögat skrika falkarna på rov. 

Se, där kommer jaktens drottning! Arme Fritjof, 

se ej dit! 
Som en stjärna på en vårsky sitter hon på gångarn 

vit, 
hälften Freja, hälften Rota, skönare än bägge två, 
och från lätta purpurhatten vaja högt de fjädrar blå. 

Se ej på de ögons himmel, se ej på de lockars gull! 
Akta dig, det liv är smidigt, akta dig, den barm är 

full! 
Blicka ej på ros och lilja, skiftande på hennes kind, 
hör ej på den kära stämman, susande som vårens 

vind! 

Nu är jägarskaran färdig. Hejsan, över berg och 

dal! 
Hornet smattrar, falken stiger lodrätt emot Odens 

sal. 
Skogens åbor fly med ångest, söka sina kulors hem, 
men med spjutet sträckt framför sig är valkyrjan 

efter dem. 

Gamle kungen kan ej följa jakten, som hon flyger 
fram, 

ensam vid hans sida rider Fritjof, tyst och allvarsam. 

Mörka, vemodsfulla tankar växa i hans kvalda bröst, 

och varthelst han än sig vänder, hör han deras kla- 
goröst. 



UR TEGNÉRS DIKTNING. 229 

"O ! vi övergav jag havet, för min egen fara blind? 

Sorgen trivs ej rätt på vågen, blåser bort med him- 
melns vind. 

Grubblar viking, kommer faran, bjuder honom opp 
till dans, 

och de mörka tankar vika, bländade av vapnens 
glans. 

Men här är det annorlunda: outsäglig längtan slår 
sina vingar kring min panna; som en drömmande 

jag går, 
kan ej glömma Balders hage, kan ej glömma eden än, 
som hon svor, — hon bröt den icke, grymma gudar 

bröt o den. 

Ty de hata mänskors ätter, skåda deras fröjd med 

harm, 
och min rosenknopp de togo, satte den i vinterns 

barm. 
Vad skall vintern väl med rosen? Han förstår ej 

hennes pris, 
men hans kalla ande kläder knopp och blad och stjälk 

med is." 

Så han klagade. Då kommo de uti en enslig dal, 
dyster, hopträngd mellan bergen, överskyggd av 

björk och al. 
Där steg kungen av och sade: "Se, hur skön, hur 

sval den lund! 
Jag är trött, kom låt oss vila ! Jag vill slumra här 

en stund." — 

"Icke må du sova, konung; kall är marken här och 

hård, 
tung blir sömnen, upp ! jag för dig snart tillbaka till 

din gård." — 



230 UR TEGNÉRS DIKTNING. 

"Sömnen, som de andra gudar, kommer, när vi 

minst det tro", 
sade gubben. "Unnar gästen ej sin värd en timmes 

ro?" 

Då tog Fritjof av sin mantel, bredde den på marken 

hän, 
och den gamle kungen lade tryggt sitt huvud på hans 

knän, 
somnade så lugnt, som hjälten somnar efter stridens 

larm 
på sin sköld, så lugnt, som barnet somnar på sin 

moders arm. 

.Som han slumrar, hör! då sjunger kolsvart fågel 

ifrån kvist: 
"Skynda, Fritjof, dräp den gamle, sluta på en gång 

er tvist! 
Tag hans drottning, dig tillhör hon, dig har hon som 

brudgum kysst, 
intet mänskligt öga ser dig, och den djupa grav är 

tyst." — 

Fritjof lyssnar: Hör! då sjunger snövit fågel ifrån 
kvist : 

"Ser dig intet mänskligt öga, Odens öga ser dig visst. 

Niding, vill du mörda sömnen ? Vill du värnlös gub- 
be slå? 

Vad du vinner, hjälterykte vinner du dock ej där- 
på." — 

Så de bägge fåglar sjöngo; men sitt slagsvärd Frit- 
jof tog, 

slängde det med fasa från sig fjärran i den mörka 
skog. 



UR TEGNÉRS DIKTNING. 231 

Kolsvart fågel flyr till Nastrand, men på lätta ving- 
ars par 
som en harpoton den andra klingande mot solen far. 

Strax är gamle kungen vaken. "Mycket var den 
sömn mig värd, 

ljuvligt sover man i skuggan, skyddad av den tapp- 
res svärd. 

Dock, var är ditt svärd, o främling? Blixtens bro- 
der, var är han? 

Vem har skilt er, I, som aldrig skulle skiljas från 
varann !" — 

"Lika mycket", Fritjof sade, "svärd jag finner nog 

i Nord; 
skarp är svärdets tunga, konung, talar icke fridens 

ord. 
Mörka andar bo i stålet, andar ifrån Nifelhem, 
sömnen är ej säker för dem, silverlockar reta 

dem." — 

"Jag har icke sovit, yngling, jag har blott dig prö- 
vat så; 

obeprövad man och klinga litar ej den kloke på. 

Du är Fritjof, jag har känt dig, alltsen i min sal 
du steg, 

gamle Ring har vetat länge, vad hans kloke gäst 
förteg. 

Varför smög du till min boning, djupt förklädd och 
utan namn? 

Varför, om ej för att stjäla bruden ur den gamles 
famn? 

Äran, Fritjof, sätter sig ej namnlös uti gästfritt lag, 

blank är hennes sköld som solen, öppna hennes an- 
letsdrag. 



232 UB TEGNÉRS DIKTNING. 

Ryktet talte om en Fritjof, människors och gudars 

skräck, 
sköldar klöv och tempel brände den förvågne lika 

käck. 
Snart med härsköld, så jag trodde, kommer han emot 

ditt land, 
och han kom, men höljd i lumpor, med en tiggarstav 

i hand. 

Varför slår du ned ditt öga? Jag var också ung en 
gång; 

livet är en strid från början, ungdomen dess bär- 
särksgång. 

Klämmas skall hon mellan sköldar, tills det vilda 
mod är tömt; 

jag har prövat och förlåtit, jag har ömkat och för- 
glömt. 

Ser du, jag är gammal vorden, stiger snart i högen 

in; 
tag mitt rike då, o yngling ! tag min drottning, hon 

är din. 
Bliv min son till dess och gästa i min kungssal som 

förut ! 
Svärdlös kämpe skall mig skydda, och vår gamla 

tvist har slut." — 

"Icke", svarar Fritjof dyster, "kom jag som en tjuv 

till dig; 
ville jag din drottning taga, säg, vem skulle hindrat 

mig? 
Men min brud jag ville skåda, en gång, ack! blott 

en gång än. 
O jag dåre! halvsläckt låga tände jag på nytt igen. 



UR TEGNÉRS DIKTNING. 233 

I din sal jag dröjt för länge, gästar mer ej där, o 

kung! 
Oförsonta gudars vrede vilar på mitt huvud tung. 
Balder med de ljusa lockar, han, som har var dödlig 

kär, 
se, han hatar mig allena, ensamt jag förkastad är. 

Ja, jag stack i brand hans tempel; varg i veum heter 
jag; 

när jag namnes, skrika barnen, glädjen flyr ur gäst- 
fritt lag. 

Fosterjorden har förkastat en förlorad son med 
harm, 

fridlös är jag i min hembygd, fridlös i min egen 
barm. 

Icke på den gröna jorden vill jag söka friden mer, 
marken bränner under foten, trädet ingen skugga ger. 
Ingeborg har jag förlorat, henne tog den gamle Ring, 
solen i mitt liv är slocknad, bara mörker runtom- 
kring. 

Därför, hän till mina vågor ! Ej a, ut, min drake god ! 
Bada åter becksvart bringa lustigt i den salta flod; 
vifta vingarna i molnen, väsande de vågor skär, 
Hy g så långt som stjärnan leder, som besegrad bölja 
bär! 

Låt mig höra stormens dunder, låt mig höra åskans 
röst! 

När det dånar runtomkring mig, då är lugn i Frit- 
jofs bröst. 

Sköldeklang och pilregn, gubbe ! Mitt i havet slaget 
står, 

och jag stupar glad, och renad till försonta gudar 
gar." 



234 



JOHAN OLOV WALLIN. 



56. Johan Olov Wallin. 



Mot slutet av 1700-talet fanns det i Stora Tuna 
socken i Dalarne en liten syskonskara, som växte 
upp i fattigdom och försakelse men också i härdande 
arbete och frisk lek ute på fält eller i skog. Far låg 

ute i kriget med 
ryssen, och mor, 
som hade så myc- 
ket att tänka på 
och ställa med, 
frågade sig mång- 
en gång med bä- 
van, hur hon skul- 
le fostra sina sö- 
ner och döttrar 
till duktiga, red- 
bara svenska män 
och kvinnor. Hur- 
tiga och friska 
voro de utom den 
äldste, Johan 0- 
lov, som inte or- 
kade springa och 
rasa som syskonen. Men så kunde han i stället så 
mycket säkrare läsa i bok, och mången kväll, då 
modern greps av oro för maken därute i kriget, fick 
han läsa högt för henne den ena trösterika psalmen 
efter den andra ur den gamla psalmboken. 

En dag på hösten 1788 kom en nioårig gosse vand- 
rande in till Falun med ett stort matskrin i handen. 
Det var Johan Olov Wallin, som nu skulle börja 




. JOHAN OLOV WAXLIN. 235 

skolan i staden. Inte visste föräldrarna egentligen, 
hur de skulle kunna ha råd att hålla gossen där. 
Men de hoppades, att vänliga människor skulle ta 
sig an honom och låta honom få matdagar. Och så 
bodde de ju ej längre från Falun, än att de då och 
då skulle kunna förstärka hans matsäck. Det gick 
också, som de väntade. Flera familjer öppnade sina 
hem för den begåvade gossen, som redan första vår- 
terminen var duktigast i sin klass, och när han vid 
15 års ålder lämnade Falu skola för att fortsätta 
studierna vid Västerås gymnasium, hade både lärare 
och kamrater klart för sig, att han var en ovanligt 
begåvad yngling. 

Säkerligen fick Wallin slita mycket ont under sin 
gymnasietid, och troligen hade han frusit och svultit 
många gånger, innan han måste besluta sig för att 
ånyo stanna hemma en tid. På hösten 1799 var han 
emellertid färdig med studierna vid Västerås gym- 
nasium. Det "omdöme" från rektor, vilket han med- 
förde till Uppsala, var ett af de vackraste, som nå- 
gonsin givits åt en yngling. 

Nu begynte ett strävsamt men friskt och glatt 
ungdomsliv för Wallin. Det gällde att snarast möj- 
ligt bli färdig med studierna, ty föräldrarna kunde 
ej bistå honom, och de stipendier han erhöll voro 
otillräckliga för hans underhåll. Men efter studie- 
timmarna var han tillsammans med kamrater. Då 
lästes högt, då pratades och skämtades, då gav man 
sig ut på långa vandringar i stadens närhet. På 
somrarna tog Wallin vanligen plats som informator 
i någon prästgård. Så gick tiden, och år 1803 var 
han färdig med sina studier, blev filosofie magister 
och erhöll lagerkransen. 

Ursprungligen hade Wallin tänkt att bli präst, 



236 JOHAN OLOV WALLIN. 

men hans svaga hälsa, som genom studier och natt- 
vak hade blivit ännu klenare, kom honom att tveka, 
huruvida han skulle duga därtill. Hur skulle han 
med sitt svaga bröst kunna utan att taga allvarlig 
skada anstränga rösten så, som behövdes för att 
predika i en stor kyrka? 

De närmaste åren efter promotionen vistades han 
såsom informator hos en familj dels på landet och 
dels i Stockholm. Under studenttiden hade han ägnat 
sig rätt mycket åt diktning, men endast ett par av 
de alster han fått införda i tidningar hade väckt 
någon uppmärksamhet. Men så med ett slag blev 
han berömd. År 1805 flög hans namn över hela 
Sverige: han hade av Svenska akademien vunnit 
trenne belöningar — det största antal, som akade- 
mien någonsin på en gång tilldelat en diktare. 

Den stora glädjen gav Wallin mer kraft och livs- 
mod. Han beslöt att låta prästviga sig och fick kort 
därpå anställning såsom teologie adjunkt vid krigs- 
akademien på Karlberg. Mycket arbete hade han 
och liten lön : 155 riksdaler om året jämte husrum ! 
Men han hjälpte sig fram utan skuldsättning och 
yttrade senare om dessa år: "Nu var min gladaste 
tid. Jag var sökt och gärna sedd av alla, fann bifall 
för allt, vad jag gjorde, skrev verser och predik- 
ningar med stigande framgång, mötte vänner, var 
jag kom, och såg framtiden i det ljusaste perspektiv. 
Sedan kom lyckans tid, och glädjen var förbi." 

Anledningen till att Wallin senare ej såg livet lika 
ljust låg nog främst i den oro och det svårmod, som 
bodde djupast inne i hans själ. Och dysterheten 
växte sig allt starkare hos honom under medgångens 
dagar. Han sökte då glömma sig själv i en rastlös 



JOHAN OLOV WALLIN. 237 

verksamhet. Så blev Wallins liv en enda lång ar- 
betsdag. 

För utomstående kunde det emellertid synas, som 
om senare delen av Wallins levnad vore fylld av sol- 
ljus, ty snabbt steg han från den ena befattningen 
till den andra. Han blev efter några år kyrkoherde, 
därpå domprost, så pastor primarius i Stockholm 
och slutligen Svea rikes ärkebiskop. 



Redan tidigt hade Wallin vänt sin håg till psalm- 
diktningen, och då riksdagen beslöt att tillsätta en 
kommitté för att omarbeta 1695 års psalmbok, blev 
Wallin den drivande kraften i kommittéen. Genom 
hans rastlösa arbete kunde psalmboken mycket snart 
komma ut. Men många, många nätter hade han till- 
bringat vid skrivbordet. 

1819 års psalmbok är den vi ännu använda, och 
få protestantiska länder, om ens något, ha en sådan 
skatt av andliga sånger. Wallin var så rädd om de 
gamla psalmerna, t. ex. Olaus Petris, Spegels och 
Svedbergs, att han ej gärna rättade i dem annat än 
ord och uttryck, som voro så gamla och egendomliga, 
att man ej kunde förstå dem. Därför ha vi också 
många av dem kvar i nästan samma gestalt, som de 
hade, då de sjöngos av våra förfäder i Sveriges kyr- 
kor på Karl XII:s tid. Till dessa gamla skatter 
kommo emellertid många nya härliga psalmer, bland 
dem ej mindre än 123 stycken av Wallin själv. Flera 
av våra mest kände psalmer äro författade av ho- 
nom, t. ex. "Var hälsad, sköna morgonstund !" Många 
beröra döden och det eviga livet, såsom de utomor- 
dentligt vackra "Till härlighetens land igen" och 
"Så skön går morgonstjärnan fram". 



238 JOHAN OLOV WALLIN. 

Det var emellertid icke endast som psalmförfat- 
tare Wallin älskades och beundrades av sin samtid 
utan också som predikant och lärare. Det tempel, 
där han skulle predika, var ofta långt i förväg fyllt 
av folk. Till varje vrå av kyrkan nådde hans mäk- 
tiga stämma. Och vare sig det gällde glädje eller 
sorg, kände man det i hemmen som en stor lycka 
och tröst att lyssna till den varmhjärtade själasör- 
jarens ord. Särskilt de lidande hade i honom en vän. 
Vid sjuksängen och graven gav han helt sig själv, 
han, som så väl visste, vad lidande ville säga. 

Allt det ansträngande arbetet bröt dock till sist 
fullständigt Wallins försvagade krafter. Han anade 
själv, att slutet ej var långt borta, men med sin järn- 
vilja höll han sig uppe, och. ej ens när han blev svårt 
sjuk, kunde man förmå honom att gå till sängs. 
Slutligen blev han dock tvungen att göra detta. Då 
han blivit så svag, att han inte längre kunde föra 
pennan, lyssnade han med tacksamhet till de vänner, 
som läste högt för honom ur Johannes evangelium. 
Den 30 juni 1839 var hans levnads sista strid ut- 
kämpad. Det var en skön och stilla söndagsmorgon. 
Solen sken klar och härlig över Odinslunds lummiga 
kronor, och klockorna hade just börjat ljuda från de 
båda templen i grannskapet, förkunnande, att Her- 
rens dag var inne. 

Sällan har någon svensk mans död väckt så myc- 
ken sorg och saknad som Wallins, och nästan ena- 
stående var deltagandet vid begravningen. Hans 
stoft fördes till Nya kyrkogården i Stockholm, och 
på den plats, varifrån han en gång invigt denna de 
dödas stad, fick han sitt sista vilorum. 

På hans minnesvård läses följande av honom själv 
författade inskrift: 



KUNGSHATT. 239 

'Jordens Oro Viker 
för den frid, som varar. 
Graven allt förliker, 
himlen allt förklarar." 



57. Kungshatt. 

En konung i Sverige, han flyr icke gärna, 
står stilla i spetsen som himmelens stjärna 
och lyser och strider för hela sin här; 
ty håller ock Sverige sin konung kär. 

Men är han allén i förvillande skogen 

och svärdet är brustet och hästen är trogen 

och fienden efter i hamn och i häl, 

då rider han undan. Däri gör han väl. 

Den mordiska hopen med glimmande spetsar 
ren drager sitt notvarp i tätaste kretsar 
och ropar: "Rid undan till havsuddens kant! 
Vi taga dig väl uppå klippans brant." 

På klippan är kungen och havet inunder, 
och bakom är döden och trummornas dunder. 
Han hör, hur hon nalkas, den brusande jakt, 
guldsporren han frestar med väldig makt. 

Men gångaren reser sig — djupet förskräcker - 
så rak som en karl, och sitt betsel han bräcker. 
Han stryker tillbaka. Den modige kung 
nedfäller sin hatt uppå blommande ljung. 

Allt högre det trummar, och sköldarna klinga ; 
men konungen klappar på rykande bringa 
sin fåle och säger: "Förråder du mig? 
Det gjorde du aldrig i storm och i krig." 



240 FÖRSAKELSE. 

Och hästen förnimmer den vänliga handen, 
ser tvärt över viken den grönskande stranden, 
hör dånet bakom sig. Han störtar sig då 
så modig och snövit i böljorna blå. 

O ve, det är konungens yttersta timma ! 
Nej, konungen lever, och hästen kan simma; 
han simmar så väl och så stolt som en svan, 
och vågorna leka med fladdrande man. 

De kungliga fiskare, alla de hundra, 
stå skamliga kvar uppå berget och undra. 
De tänkte så säkert få konungen fatt 
men fingo ej mera än konungens hatt. 

På klippan syns hatten i viken sig spegla, 
och alla ännu, som på Mälaren segla, 
de hälsa Kungshatt. Och det säges med rätt, 
att svearnas konung ej gripes så lätt. 

58. Försakelse. 

Vi skulle jag ej möta glad min plåga? 
Hon är en ängel, sänd ifrån min Gud. 
Vi skulle jag den gode Fadern fråga, 
varför han valde henne till sitt bud? 

Som fågeln under moderns vingar vilar, 
intill hans bröst jag lutar mig till ro; 
och kommer döden än med tusen pilar, 
jag segrar dock, och segern är min tro. 

Liksom en duva mild sig bönen höjer 
emot min Faders stjärnefäste blå, 
och när min Fader i sitt ljus hon röjer, 
hon viskar stilla i hans öra så : 



NYKTEKHETSKÄMPEN PETER WIESELGREN. 241 

"Låt offret av min vilja dig behaga, 
o, du, som djupet av mitt hjärta ser! 
Jag vill av dig min kalk med kärlek taga, 
Jiksom du honom utav kärlek ger." 



59. Nykterhetskampen Peter Wieselgren» 

En av dryckenskapens kraftfullaste bekämpare i 
Sverige var Peter Wieselgren. Han tillhörde en 
gammal ansedd värendsk bondesläkt, som alltsedan 
Gustav Vasas dagar suttit vid samma gård. 

Redan som barn hade han fattat avsky för rus- 
drycker, och hans ovilja mot dem förstärktes än 
ytterligare genom följande tilldragelse. I Växjö 
kom han en dag på väg till skolan att giva akt på en 
man, som stod innanför gallret i ett av fängelsets 
fönster och blickade ut med så sorgsna ögon. Det 
var en ung bonde, som under ett rus dräpt sin hustru 
och därför nu skulle gå till döden. Den unge gym- 
nasisten greps av medlidande, och besjälad som han 
var av en varm kristen tro, skaffade han sig tillstånd 
att få besöka den olycklige fången. Han hörde skild- 
ringen av två unga makars lycka, han hörde ock, 
huru denna för alltid krossats genom mannens gruv- 
liga missgärning. Så starkt grep denna bild ur livet 
den unge Wieselgren, att den alltid stod levande för 
honom. 

Ynglingen blev student, filosofie doktor och lärare 
vid universitetet i Lund samt mottog år 1833 kal- 
lelse till befattningen som kyrkoherde i Västerstads 
pastorat i Skåne. Hans företrädare därstädes hade 
dött vid 92 års ålder, och den ålderdomsskröplige 
själasörjaren hade alls ej förmått sköta församlings- 



242 



NYKTERHETSKAMPEN PETER WIESELGREN. 



vården. Bönderna voro fattiga, okunniga och för- 
supna, skolor funnos icke, sedefördärvet var stort, 
och brotten voro många. Jordbruket låg i lägervall, 
men överallt omhuldades dess "binäring": bränn- 
vinspannorna voro talrika, och dryckenskapen stod 
i flor. 

Den unge kyrko- 
herden dröjde icke 
att sätta yxan till 
roten. Han grep in 
"med Elias anda och 
kraft", såsom en 
hans samtida ut- 
tryckte sig, och det 
ej blott inom det 
egentliga prästerli- 
ga området utan 
överallt, där han 
såg, att rättelse och 
hjälp behövdes. Det 
gällde för honom att 
väcka sina försam- 
lingsbor till sedligt 
och religiöst ansvar. 
Men på samma gång 
arbetade han på att 
lära dem, hur de skulle odla sin jord och sköta sin 
hushållning. Ingen vart kom han dock med dem, så 
länge de voro slavar under brännvinstörsten. 

Så vände han sig då med en brinnande nitälskan 
emot detta brännvin, i vilket fanns källan till det 
allmänna eländet. Hans lösen i striden mot folk- 
fienden var icke måttlighet utan avhållsamhet. Är 
icke, frågade han, just det måttliga bruket av rus- 




NYKTERHETSKÄMPEN PETER WIESELGREN. 243 

drycken den snara, som i tusende fall fört till omått- 
lighet ? Måste det då ej vara allas plikt att fullkom- 
ligt avstå från bruket av drycker, vilka med fördärv 
hota både förbrukarna, deras anhöriga, ja, hela sam- 
hället ? Antingen innebär detta bruk en fara för för- 
brukarna själva — och då böra de av denna anled- 
ning avstå därifrån. Eller ock innebär deras före- 
döme en fara för andra, som äro svagare än de — 
och då böra de för dessas skull försaka sin frihet. 
Ty väl är den kristnes frihet stor, men hans brödra- 
kärlek måste dock vara större. 
* * * 

Både Wieselgrens ämbetsbröder och andra åsågo 
hans strid med förvåning och till en början även 
med ett visst medlidande med "svärmaren". — "Han 
tror", skrev en präst, "att eländet i hans pastorat 
kan hjälpas genom att hålla förhör, predikningar 
och förmaningar. De förstå av allt, vad han säger, 
endast, att han är bedrövad över deras stora okun- 
nighet och sedefördärv. Därför reste sig ock vid 
en gudstjänst en gammal käring upp på en bänk i 
hans kyrka och sade: 'Hör du, präst! Stå inte du 
där å straffa Västerstads byamän, för di ä klogare 
å bättre än du, om du så står i tre tima å präkar; 
för inte förstår vi möet, vad du sier, å inte villa vi 
förstå'et heller'." 

Säkert var det många bland byamännen, som gåvo 
gumman rätt. Och då deras kyrkoherde allt kraf- 
tigare ryckte dem inpå livet, då han ej blott enskilt 
och ifrån predikstolen bestraffade dem utan ock drog 
dem inför kyrkorådet och där avslöjade deras sedes- 
löshet och skamliga gärningar, då intogos de* av för- 
bittring och beslöto att hämnas och göra sig honom 
kvitt. 



244 NYKTERHETSKÄMPEN PETER WIESELGREN. 

För att icke någon enskild skulle kunna antastas 
såsom gärningsman, beslöto de att vid en gudstjänst 
i kyrkan under predikantens gång mellan sakristian 
och predikstolen ställa till stark trängsel och där- 
under utföra sitt dåd. Men då Wieselgren vid det 
överenskomna tillfället steg ut ur sakristian och med 
bibeln i hand tecknade sin önskan att komma fram, 
trängdes man nog — men blott för att alldeles mot 
sin vilja öppna honom väg. 

Så lejde man då en utsläppt fästningsfånge, som 
förut varit åbo i församlingen, att passa på prästen, 
då denne ensam red ut i sockenbud åt avlägsna ut- 
kanter. Två gånger var ock denne på jakt efter 
det utsedda villebrådet. Från hästryggen såg kyr- 
koherden på rörelsen i den högväxta rågen, var för- 
följaren smög sig fram, han såg bösspipan höjas och 
dess mynning riktas mot sig — men, såsom mannen 
sedan bekände, han hade ej mod att trycka ned ha- 
nen, och det skott, som skulle döda, förblev i pipan. 

Sist beslöt en bonde, som inför kyrkorådet bestraf- 
fats för sitt skändliga leverne, att taga prästens liv. 
Han kallade denne i sockenbud till sin hustru och 
föregav, att hon låg på sitt yttersta och önskade 
undfå den heliga nattvarden. Ehuru i hemlighet 
varnad, begav sig den oförfärade kyrkoherden lika- 
fullt åstad. Inkommen i stugan, där den föregivna 
sjuka låg påklädd under täcket och stönade och jäm- 
rade sig, tillsade han henne att genast stiga upp ur 
sängen. Sedan så skett, vände han sig mot bonden 
själv, som stod lurande med sin yxa i handen bakom 
en dörr, och befallde honom att lägga undan yxan. 
Han lydde. 

Så talade han till dem bägge allvarliga ord och 
manade särskilt mannen att avstå från sitt usla 



NYKTERHETSKÄMPEN PETER WIESELGREN. 245 

leverne, öppna sitt hjärta för Gud och bedja honom 
om förlåtelse. Men bonden svarade, att med sådant 
vore det tids nog; han skulle tänka på det, när han 
låge på sotsängen. "Du får ingen sotsäng!" ljöd 
då det ljungande svaret. Och några få dagar där- 
efter föll mannen under ruset i sin egen brunn och 
drunknade. 

En känsla av fruktan genombävade de hatfyllda 
sinnena. Man frågade med en viss oro, hur långt 
den stränge prästens makt väl sträckte sig. 

Inom några år var svaret givet: just så långt, 
som kärlekens makt nådde. Ty man insåg omsider, 
att det var den makten, som ledde hans verksamhet. 
Men därmed var ock motståndets ande besegrad, 
och man fick bevittna, hur den nyss så förvildade 
församlingen blev fullständigt omskapad. 

En grannpräst, som kände till, hur det förut varit 
ställt i församlingen, gästade nu en gång Wiesel- 
grens anspråkslösa prästgård, där yttertaket var 
täckt med torv, där fönstren hade små, blyinfattade 
rutor, och där golven i de låga rummen voro be- 
strödda med enris och sand. "Då jag såg", berättar 
han, "vilken förändring där försiggått i församling- 
en, vilken andakt där rådde i kyrkan, vilka svar han 
i predikoförhöret avlockade unga och gamla, föll jag 
i den största förundran. Jag gick dagen därefter 
med honom i skolan : där vimlade det av snygga och 
uppmärksamma barn. Jag följde honom i bondgår- 
darna: där bodde trevnad och frid. Jag var med 
honom ute på åkrar och ängar: där arbetade ett 
lyckligt släkte." 

Orsaken till denna förändring låg tydligen i den 
framgång nykterhetsarbetet haft. Den nykterhets- 
förening, som Wieselgren stiftat i sin församling, 



246 NYKTERHETSKÄMPEN PETER WIESELGREN. 

hade vunnit stor tillslutning, och snart växte den ut 
över sockengränsen. Inom kort hade den utbrett 
sig till fem län. Medlemmarnas antal belöpte sig 
till nära 3,000, och i föreningens styrelse sutto 180 
jordbrukare, som för alltid upphört med sin bränn- 
vinsbränning. 

* * * 

Samma dystra erfarenheter, som Wieselgren gjort 
i sin socken, mötte honom överallt i landet, och han 
tvekade icke att var som helst upptaga kampen mot 
det onda. Under färder från Skåne upp till Norr- 
land talade han för ständigt nya skaror, och hans 
stridsskrifter letade sig väg till hög och låg. Även 
nu reste sig mot honom en storm av förbittring, han 
överhöljdes av hån, gyckel, smädelser — men hans 
mod svek icke. Hans fosterlandskärlek drev honom 
stadigt framåt i striden, hans hänförande, överty- 
gande vältalighet, hans starka tro, hans brinnande 
hjärta ryckte allt flera med sig. 

Nykterhetsföreningarna blevo allt talrikare, allt 
manstarkare. Själve tronföljaren, den ädle män- 
niskovännen, sedermera konung Oskar I, slöt sig till 
den nya rörelsen. Och honom följde flera av landets 
yppersta män : den store kemisten Berzelius, den ut- 
märkte läkaren Magnus Huss, ärkebiskopen av Win- 
gård, professorn, sedermera biskopen Thomander 
med flera, och slutligen var en förbundshär av in- 
emot 100,000 man bildad. 

Så brötos gamla dryckesvanor. Druckna gäster 
ansågos ej längre som värdfolkets största heder; 
ruset började tvärtom dömas som en skam. Och 
sedan man fått blicken öppen för de fruktansvärda 
skador, som förbrukningen av rusdrycker medförde, 
blev det även möjligt att ändra den lag, som visat 



NYKTERHETSKÄMPEN PETER WIESELGREN. 247 

sig så mäktigt befordra det onda. Med glädje un- 
derskrev konung Oskar I den 18- januari 1855 de 
nya förordningar, vilka fullständigt avskaffade hus- 
behovsbränningen. 



Lätt är det ej att mäta allt vad Sverige vunnit på 
den ändringen. Men mångenstädes uppfattades den 
av bönderna som en kränkning av deras rätt, och 
från deras led förnam man ett gny av förtrytelse. 
Man befarade oroligheter, och djärva våldsamheter 
begingos här och där. I Blekinge gick det så långt, 
att landshövdingen begärde, att Kronobergs rege- 
mente måtte få order att rycka ned i hans län. "En 
kronobergare skall han få !" säges konung Oskar ha 
svarat; och till Wieselgren, som nu var kyrkoherde 
i Hälsingborg, kom konungens begäran, att denne 
än en gång måtte fara ut och tala folket till rätta. 

Han gjorde så. Under sommaren 1855 genom- 
reste han flera län, upplyste och lugnade de upprör- 
da sinnena. Överallt möttes han med vördnad och 
förtroende, och under intrycket av den nya anda, 
som behärskade folket, kunde han ur djupet av sitt 
hjärta med glädje och tacksamhet utropa: "Om ett 
sådant folk får man aldrig förtvivla!" 

Sina sista tjugu år verkade han som domprost i 
Göteborg. I sitt och seklets 77 :e år lade han sig 
för alltid till vila. Över hans stoft reste hans åhö- 
rare en vård; en annan sådan står där Vislanda — 
Bolmens järnväg går över ägorna till den gård, där 
hans vagga stod. Och i Humlegården i Sveriges 
huvudstad vittnar hans byst om vad en enda man 
kan uträtta för ett folk, när han besjälas av ädel 
hänförelse. 



248 VEGA. 



60. Vega. 

Kolumbus hade upptäckt Amerika, sjövägen till 
Indien var funnen och förbi Sydamerikas sydligaste 
udde hade Magellan seglat in i Stilla havet. Men, 
frågade man, skulle man ej kunna finna en kortare 
väg till Ostasien : antingen en nordöstlig genom att 
segla långs Asiens norra kust (nordostpassagen) 
eller en nordvästlig genom att färdas långs Ameri- 
kas norra kust (nordvästpassagen). Modiga män 
försökte finna svaret. Försöken kostade mångas liv, 
andra utsattes för stora faror. Svaret blev dock ej 
funnet. Slutligen, 326 år efter det första försöket, 
lyckades den svenske professorn Adolf Erik Norden- 
skiöld att kringsegla Asien. 

Sedan konung Oskar II av Sverige, Oskar Dickson 
i Göteborg och sibiriske köpmannen Alexander Sibi- 
riakoff lovat att försträcka de erforderliga penning- 
medlen, anmodade Nordenskiöld löjtnant L. Palander 
att för färden utvälja ett fartyg och bliva dess be- 
fälhavare under resan. Valet föll på Vega, som var 
avsett för sälfångst i Ishavet. 

Den 22 juni 1878 lämnade Vega Karlskronas 
hamn, och redan den 19 augusti uppnådde fartyget 
Asiens nordligaste udde, Kap Tjeljuskin. Därifrån 
gick Vega vidare åt öster. 

Vid den sydligaste av Nysibiriska öarna mötte 
man tät is, som fartyget dock kunde bryta igenom. 
Därefter blev havet åter mera fritt från is, men 
snart började den svåraste delen av färden. Ofta 
spärrades vägen av stora isblock, som stodo på 
grund. Då måste fartyget taga sats och med full 
fart ränna mot dem för att maka dem åt sidan. Nät- 



VEGA. 



249 



terna voro nu så mörka, att fartyget under dem mås- 
te förtöjas vid en isflake. Även om dagen var man 




ADOLF NORDENSKIÖLD. 



ofta tvungen att ligga stilla för dimma och is. Den 
28 september hopfröso ismassorna så hårt, att Vega 
måste lägga sig för ankar i en bukt, som ligger en- 



250 VEGA. 

dast ett par dagsresor från Beringssund. Här nöd- 
gades nu Nordenskiöld jämte övriga deltagare i 
färden övervintra. Fartyget ställdes i ordning för 
vintern. Däcket täcktes med ett tjockt snölager, 
varefter ett taklikt tält spändes upp mellan mas- 
terna och relingen. Fyra kaminer uppställdes 
under däck i olika delar av fartyget. Till bränsle 
användes dels drivved, dels stenkol. På stranden 
uppfördes ett hus av isblock. I detta skulle väder- 
leksiakttagelser göras. Fördenskull höllo deltagarna 
i färden turvis vakt både dag och natt i ishuset, som 
man med en lina hade förenat med fartyget. I den 
linan skulle man hålla sig, då man i mörker eller yr- 
väder gick mellan Vega och observatoriet. I annat 
fall kunde man lätt gå vilse. 

Vinterlivet var visserligen enformigt men icke 
oangenämt. Man steg upp kl. 7 :30, åt frukost och 
gick därpå vanligen ut för att hämta frisk luft på 
däck eller, om det var vackert väder, på land. Större 
delen av dagen användes till undersökning av sam- 
lade naturföremål, nedskrivning av vad man iakt- 
tagit, läsning m. m. Kl. 7:30 intogs aftonmåltiden, 
sedan fördrevs tiden med samtal, läsning m. m. Kl. 
10 begav sig var och en till sin hytt för att gå till vila. 

Stundom företogos utfärder dels för att jaga, dels 
för att lära känna landet och dess befolkning. Ville- 
brådet under vintern var harar och snöripor, under 
våren en mängd simfåglar: ej drar, alkor och gäss 
av flera slag. 

Den 18 juli 1879, då flera av de resande rustade 
sig till en färd inåt landet, ropar någon, att Vega 
är i drift. Han hade rätt. Ismassorna voro i rörelse. 
Maskinen eldades upp. Vega var åter i gång, sedan 
hon vilat nio månader och tjugo dagar. Fyrtioåtta 



DU SVEKIGES BYGD. 251 

timmar senare passerade Vega under kanonsalut 
och med den blågula flaggan i topp Asiens östligaste 
udde, Östkap. 

Sjövägen kring Asien var funnen. 



61. Du Sveriges bygd. 

Du Sveriges bygd, du stilla land 
med vita björkar över strand, 
med ljusa hagar, röda tjäll 
och gökens rop i sommarkväll; 

du julens land med vintersnö, 
med stjärnor över frusen sjö, 
med bjällerklang ur furuskog, 
där malmen bröts till harv och plog ; 

du land, där vi som barn ha lekt, 
du land, där moders hand oss smekt ; 
var än i fjärran går vår stig, 
vi längta hem, ja, hem till dig. 



252 NOBEL OCH HANS STIFTELSE. 



62. Nobel* och hans stiftelse. 

Den dag, då nobelprisen utdelas, är Sverige före- 
mål för hela den bildade världens uppmärksamhet. 
Den dagen överlämnas i dess huvudstad storartade 
belöningar åt dem, som under det närmast förflutna 
året "gjort mänskligheten den största nytta" genom 
forskningar inom fysiken, kemien och läkarveten- 
skapen eller genom att inom litteraturen skriva det 
utmärktaste arbetet i "idealisk" riktning. Det femte 
nobelpriset utdelas av norska stortinget till den, som 
verkat mest för freden och folkens förbrödring. No- 
belprisen äro de största belöningar, som någonsin 
regelbundet utdelats för bragder på den andliga 
kulturens område. De uppgå nämligen till omkring 
140,000 kronor vardera. 

Det var en man, fallen för det djärva och stor- 
slagna, den svenske ingenjör, som skänkte nästan 
hela sin genom snillrikt uppfinnararbete förvärvade 
förmögenhet till belöning och understöd åt mänsk- 
lighetens märkesmän. 30 millioner kronor stor är 
den fond, vars ränteavkastning skall så fördelas, 
sedan nödiga omkostnader f råndragits. Djärvt var 
ock Nobels livsvärv. Det tog hans egen broders liv, 
det experimenterande, som ledde till uppfinnande av 
dynamiten, ett av de starkaste och farligaste spräng- 
ämne vi känna. Därmed hade Nobel satt i mänsk- 
lighetens tjänst nya väldiga krafter att besegra na- 
turhindren med. Det nya sprängämnet, som är flera 
gånger starkare än krutet, har haft ofantlig bety- 



* Uttalas Nåbäll'. Namnet är bildat efter Nöbbelövs socken i Skåne, därifrån 
släkten härstammar. 



ETT SKÅNSKT HERREGODS. 253 

delse för gruvdriften, anläggande av järnvägar och 
kanaler, grundsprängningar för byggnadsföretag 
m. m. Dynamiten har inbesparat år av arbete och 
kostnader av milliontals kronor på ett sådant arbete 
som Sankt Gotthardstunneln. Ja, många av vår tids 
väldiga ingenjörsarbeten skulle knappast kommit till 
stånd utan Nobels nya sprängämne. Säkert får man 
räkna i milliarder, när fråga blir om de besparingar 
dynamiten åstadkommit över hela världen. Så har 
Nobels snille mäktigt bidragit att genombryta skilje- 
murar mellan folken och alltså föra mänskligheten 
framåt. Sprängskotten vid Gellivara likaväl som i 
Alperna och Suezkanalen ha varit hederssalut för 
den snillrike svensken. 



63. Ett skånskt herregods. 

I södra Skåne, i en äkta herrgårdsbygd, ligger 
Näsbyholms gods, invid järnvägen mellan Malmö 
och Ystad. Där skola vi göra ett besök. Vi styra 
vår färd, icke till själva Näsbyholm, där ägaren bor, 
utan till medelpunkten för allt arbete på godset, Näs- 
bygård. En dryg timme tar det att från järnvägs- 
stationen vandra dit, och vi ha god tid att se oss 
omkring. Marken höjer och sänker sig vågformigt, 
och skogsdungar resa sig här och var, särskilt om- 
kring de större gårdarna. Frodiga ängar och bör- 
diga fält utbreda sig omkring oss. Men de skog- 
klädda åsarna borta vid horisonten påminna oss om 
att vi icke befinna oss på den egentliga Söderslätt 
utan i brytningen mellan denna och skogsbältet norr 
därom. 

Alla ägor, som vi se, tillhöra det väldiga godset, 



254 



ETT SKÅNSKT HERREGODS. 



vilket omfattar en hel socken och sträcker sig in i 
fyra andra. 

Vår väg leder över en sidländ ängsmark med fro- 
dig grönska. För omkring 50 år sedan var denna 
mark sjöbotten, och ängen kallas ännu i dagligt tal 
för "Näsbyholms sjö". Den omfattar inte mindre 
än 350 hektar, d. v. s. ett område ungefär lika stort 
som en mindre herrgård. 




T110LLEI-I0LM, ETT AV SKÅNES MÄNGA HERBEGODS. 



För en dryg mansålder sedan uttappades den 
ganska grunda sjön, gräs såddes i dyn, och så små- 
ningom överdrogs det hela av en frisk och tät gräs- 
matta. Men länge dröjde det, innan man med häs- 
tar och vagn vågade sig ut på det sviktande gröna 
täcket. Folk i orten berättar, att det till och med 
hänt, att hästar och oxar trampat igenom den tunna 
grässvålen och försvunnit i den bottenlösa dyn. Men 
det är kanske bara en gammal sägen. Ännu i dag 



ETT SKÅNSKT HERREGODS. 255 

märker man emellertid, hur marken på vissa ställen 
gungar under hästarnas hovar. Den forna sumpiga 
och värdelösa sjöbottnen lämnar numera sin ägare 
en inkomst av omkring 50,000 kr. om året. 

Här och var kantas "sjöns" stränder av bokskog 
med jättelika träd. Så vackert det är inne i skogen 
nu på försommaren med den djupa, friska grönskan ! 
Se där rör sig något guldskimrande mellan buskar 
och snår ! Det var roligt. Då skola vi se efter vad 
det är. Se, nu syns det igen! Det är ju en fasan- 
tupp ! Näsbyholm är vida bekant för sitt f asaneri. 
Det var det första skånska gods, som bestod sig med 
ett sådant. Den ena fasanen efter den andra få vi 
syn på, ej blott de granna tupparna med sina långa, 
vajande stjärtfjädrar utan också de rätt oansenliga 
hönorna. Här och där i skogen finna vi små högar 
majs och säd, som man lagt ut till fåglarna. Men 
som kycklingar matas de med ägg och kokta risgryn, 
överallt, där fasaner finnas, anställas om hösten 
stora jakter på det välsmakande villebrådet. 

Bäst vi stå där och spana efter fåglarna, få vi 
mitt över i gläntan se en förtjusande tavla: det är 
en flock rådjur i sin vackra, rödbruna sommardräkt, 
vilka lugnt beta på gräsmattan och inte ha en aning 
om vår närvaro. Plötsligt få de emellertid syn på 
oss. De visa just inte någon rädsla men draga sig 
med smidiga och behagfulla rörelser närmare skogs- 
brynet för att i händelse av fara snabbt kunna för- 
svinna i skogens gömslen. Också ett par hjortar 
lyckas vi få se, som beta på den saftiga ängsbiten 
inne i skogen. Vi få sedan höra, att både hjortar 
och rådjur året om vistas här i skogen, där man om 
vintern för deras räkning lägger ut hela stackar 
av hö. 



256 ETT SKÅNSKT HERREGODS. 

Men vi få ej längre dröja bland all skogens här- 
lighet utan fortsätta fram till huvudgården. Där 
bli vi så väl mottagna, och man föreslår, att vi i vagn 
skola göra en tur omkring på godset, som vi ännu 
sett blott en liten del av. Det blir två timmars färd 
mellan väldiga åkrar med vete, råg, korn och havre, 
saftiga ängar och vackra skogsdungar. Hur mycket 
säd, som odlas, får man en föreställning om, när man 
hör, att från godsets huvudgård försälj es för om- 
kring 100,000 kr. spannmål varje år. Men så äro 
också åkrarna mönstergillt skötta. Det kan man se 
på den rika, kraftiga växtligheten. Detsamma är 
fallet med ängarna och skogen. Årligen utgallras 
en del träd, föras tillsammans och läggas upp i hö- 
gar, varefter auktion hålles på dem. Ingenting får 
förfaras. Varje år planteras och besås också nya 
sträckor, vilka då inhägnas, för att rådjuren ej skola 
skada de späda plantorna. 

Alldeles invid huvudgården utbreda sig väldiga 
fält, bevuxna med långa rader små gröna plantor. 
Det är betor, en annan av Näsbyholms inkomstkäl- 
lor. Här finnas både foderbetor och sockerbetor. 
Försäljningen av sockerbetor kan inbringa inemot 
30,000 kr. om året. 

Men inhöstar man på Näsbyholm goda skördar, så 
måste man också ha rik tillgång på arbetskraft, och 
stora summor åtgå till att betala denna. Det finns 
flera olika grupper arbetare på godset. Fast an- 
ställda äro de s. k. statkarlarna samt husmännen. 
De förra få lön dels i penningar, dels i s. k. stat, 
d. v. s. säd, potatis, mjölk o. d. Husmännen ha ett 
eget litet område att bruka, omkring IV2 hektar, för 
vilket de erlägga en låg arrendeavgift. För övrigt 
leva de av att göra tjänst på gården mot timpenning. 



ETT SKÅNSKT HERREGODS. 257 

Statkarlens högsta önskan är i allmänhet att få över- 
taga ett husmansställe, när ett sådant blir ledigt, ty 
han har därmed upphört att vara tjänare och vunnit 
en jämförelsevis fri och oberoende ställning. Utmed 
vägen, där vi foro fram, ligger en liten låg byggnad, 
just ett sådant där husmansställe. Far själv är ej 
hemma, men mor och barnen ta emot oss, och vi 
göra en titt både i det trevliga lilla hemmet och i 
"kostallet". Nu är kon ute på bete, men i stället få 
vi se några präktiga grisar, som tumla om i halmen. 
De betyda rätt mycket för det lilla hushållet, ty väl 
födda grisar betala sig bra, när de försäljas. 

Men mycket annat folk än husmän och statkarlar 
behövs för allt arbetet på gården. Ängarnas skötsel 
ha en s. k. ängmästare och ett tiotal ängsarbetare 
om hand, och skogen står under uppsikt av två skog- 
vaktare med 8 a 10 män under sig. När sommaren 
kommer och betorna skola skötas, blir det nästan 
en folkvandring till Näsbyholm. Då kommer allt 
betfolket. Detta utgöres till största delen av unga 
blekingsflickor, som återvända till gården år efter 
år. De få bostad och avlöning men skola hålla sig 
med mat själva. 

Under vår färd genom godset passera vi också 
åtskilliga större arrendegårdar, som se så trevliga 
ut med sina murgrönsklädda väggar, sina stora träd- 
gårdar och vackra skogsparker. — På godset finnas 
ej mindre än ett hundratal arrendatorer. Oftast gå 
deras gårdar i arv från far till äldste sonen, som 
övertager arrendet, när fadern dör. 
* * * 

Vill man se arbetet riktigt i sin bästa fart, skall 
man göra ett besök på Näsbygård en dag mitt under 
den brådaste hösten. Klockan halv sju börjar arbets- 



258 ETT SKÅNSKT HERREGODS. 

dagen. Ännu ligger daggen skimrande på de gula 
sädesfälten, och folket måste därför sysselsättas med 
tröskning och annat inomhusarbete, tills solen hun- 
nit torka upp den våta marken. Några karlar äro 
dock ute med liarna för att runtomkring sädesfälten 
bana en första körväg för skördemaskinen. Kl. 9 
sker arbetsbyte. Ångtröskan blåser stoppsignal. 
Självbindare, som på samma gång avskära säden 
och binda den i kärvar, draga rasslande fram utmed 
sädeskanten. Karlar och kvinnor draga ihop kär- 
varna och ställa upp dem i skylar. Från ett annat 
fält köres lass efter lass i en ständig ström mot 
gården. Genom en hissinrättning lyftes hela lasset 
på en gång från vagnen upp i ladan eller stacken. 
Varje minut är dyrbar. Det gäller att så fort som 
möjligt få grödan inbärgad, ty annars kan det hän- 
da, att regn och rusk försvårar arbetet och fördär- 
var skörden. 

Klockan sex slutar arbetet för dagen. Med trötta 
steg vandra arbetarna mot hemmet. För mången 
av dem är dagens möda dock ännu icke slut. Kväl- 
lens sista timmar användas för bärgningen av egen 
gröda hemma på de små tegarna. Sent kommer 
man i säng, men tidigt nästa morgon är man åter 
på sin post vid herrgården. Man vill varken för- 
saka den goda dagspenningen eller försumma de 
egna bestyren där hemma. Vid Näsbygård utbeta- 
las i avlöningar åt arbetare av olika slag en årlig 
summa av bortåt hundra tusen kronor. Och ändock 
inbesparas mycken mänsklig arbetskraft genom an- 
vändning av elektricitet. Både trösk- och hackelse- 
maskinerna drivas med elektricitet, och detsamma 
är fallet med sågen, svarveriet och sliperiet, där det 
trävirke beredes, som behöves för godsets räkning. 



ETT SKÅNSKT HERREGODS. 



259 



Till sist göra vi ett besök vid Näsbygårds kanske 
största sevärdhet, den berömda ladugården. År 
1895 började vid denna gård det ihärdiga arbetet 
med att utrota nötkreaturens lömskaste fiende, tuber- 
kulosen. Man ville till varje pris skaffa sig en tu- 
berkelfri kobesättning för att sedan kunna sälja 
friska avelsdjur och en fullkomligt smittofri mjölk. 
Genast efter födelsen skildes därför kalvarna från 
den gamla ladugården och infördes i en ny. Endast 




fullt friska kalvar fingo leva. På sådant sätt upp- 
drog man en fullständigt ny kreatursstam, som icke 
kom i beröring med den gamla. Varje djur under- 
sökes nu årligen en eller två gånger av veterinär, 
och vid minsta tecken till tuberkulos flyttas det från 
gården. 

Man iakttager den allra största försiktighet för 
att undvika smitta. Själva stallet är uppfört av 
betong, tegel och järn. Rengöring och luftväxling 
äro de allra yppersta. Golv, rännor och foderbord 
renspolas tre gånger dagligen, omedelbart före varje 
mjölkning. Väggar och inredning spolas och borstas 



260 ETT SKÅNSKT HERREGODS. 

minst två gånger i veckan. I detta rymliga och ljusa 
stall stå 200 — 300 kor, alla svart- och vitbrokiga. 
Djuren få den omsorgsfullaste vård. De ryktas och 
rengöras före varje mjölkning. Juvren tvättas och 
torkas noga. Emellanåt släppas korna ut i en sär- 
skild inhägnad för att hämta frisk luft. 

Djuren ha sina särskilda skötare, som sysselsät- 
tas endast med detta arbete, och årligen komma en 
hel del unga män och kvinnor till Näsbyholm för att 
utbilda sig till ladugårdsföreståndare och kreaturs- 
skötare. All personal, som sysselsattes i ladugår- 
den, står under ständig läkaruppsikt, och var och en 
måste, innan han börjar arbetet, taga på sig en sär- 
skild dräkt, som förvaras i en sluten garderob i för- 
stugan. • En särskild ladugårdsföreståndare över- 
vakar, att givna föreskrifter noga följas, och inte 
ens vi, som bara komma på besök, få utan vidare 
stiga på utan måste först fukta våra skor med en 
smittorenande vätska, lysol, som förvaras i en spann 
vid dörren. 

Mjölken tömmes i förtenta kärl och föres omedel- 
bart till ett särskildt avkylningsrum. Därpå forslas 
den på järnväg till godsets försäljningslokal i Mal- 
mö, där den i tillslutna flaskor föres ut i handeln. 

Mycken omsorg och stora penningsummor offrar 
alltså Näsbyholm på sin ladugård, men möda och 
kostnader bli också rikligen belönade. Kreaturen 
äro friska och skina av välmåga samt giva en riklig 
mjölkavkastning. Om en ko, "Svartan", berättas, 
att hon under tre månader å rad dagligen lämnade 
42 liter mjölk av bästa beskaffenhet. Den årliga 
mjölkmängden vid Näsbygård uppgår till över en 
million liter och inbringar omkring hundra tusen 
kronor. 



PAPPER. 261 

Näsbyholms goda rykte har utbrett sig icke blott 
inom Sverige utan även till stora delar av utlandet, 
och årligen komma skaror av lantmän från olika 
länder för att bese godset och särskilt ladugården. 
* * * 

Det talas i vår tid mer än någonsin om välsignel- 
sen av småbruk, om hur viktigt det är, att så många 
människor som möjligt få sin egen lilla gård att 
försörja sig på. Men alltjämt behöves nog också 
stora herrgårdar i olika landsändar. Ty endast de 
ha råd att göra de dyrbara försöken med nyheter 
inom jordbruket. Också ha i många fall storgodsen 
varit föregångare, när det gällt att införa nya sätt 
att bruka jorden, moderna åkerbruksredskap och 
förbättrade kreatursraser. De ha även varit bön- 
dernas läromästare i mejerihanteringen. En del 
herrgårdar stå som mönster beträffande jordens 
skötsel och kreaturens vård. 

Många av de skånska herregodsen äro även på 
annat sätt prydnader för sitt landskap. De ståta 
med borgar eller slott, som räkna sin ålder i år- 
hundraden. Med sina väldiga murar, som trotsat 
angreppen från våldsammare tider än våra, med sina 
tinnar och torn, sina breda vallgravar och åldriga 
parker höra de till Sveriges främsta sevärdheter. 



64. Papper. 

Har du någon gång, då du suttit lutad över din 
skrivbok, funderat över var det vita papperet fram- 
för dig kommer ifrån ? Och har du tänkt på hur det 
skulle vara, om inte papperet funnes till? Nästan 
inga böcker skulle vi äga, inga tidningar, intet lämp- 



262 PAPPER. 

ligt material att skriva på. Bra litet skulle efter- 
kommande släkten veta om hur vi arbetade och hade 
det ; och vi skulle ej känna till mycket om våra för- 
fäder och deras liv. 

Redan för flera tusen år sedan användes papper 
att skriva på. I egyptiska gravar har man funnit 
talrika handskrifter, förfärdigade av fibrer från 
växten papyrus, som liknade säv, och som fanns i 
stor myckenhet i landet. Flera lager bast lades 
ovanpå varandra, fuktades med vatten, pressades, 
torkades, sammanfogades med ett limämne och glät- 
tades. Naturligtvis fick man något, som var mycket 
olika vårt fina papper, men det gick att skriva på 
det. Och namnet papper har just uppkommit av 
ordet papyrus. 

Under tidernas lopp efterträddes den sköra och 
bräckliga papyrusen av pergamentet. Detta bestod 
av djurskinn, som bereddes på särskilt sätt, så att 
det blev vitt. Pergamentet var naturligtvis betyd- 
ligt hållbarare än papper men också mycket, mycket 
dyrare. Men så hittade man på att tillverka papper 
av bomulls- och linnelump. Och än i dag göres det 
finaste och hållbaraste papperet därav. 

Redan för ungefär 400 år sedan började man i 
Sverige anlägga pappersbruk, men det bruk, vi i dag 
skola besöka, anlades i början av 1700-talet. Det 
är Lessebo bruk, i närheten av Växjö. 

Nu för tiden består ett pappersbruk av en mängd 
olika byggnader, så att det hela, med arbetarbostä- 
der, bildar ett litet samhälle för sig. Först bege vi 
oss till handbruket, där papperet tillverkas för hand. 

Just nu har ett stort parti balar med lump kom- 
mit med järnvägen. Den mesta lumpen kommer 
från Tyskland. Besynnerligt nog kan Sverige ej 



PAPPER. 263 

förse pappersbruken med tillräckligt av sådan vara. 
Först sorteras nu lumpen. Linne, bomull och ylle 
skiljas åt, likaså vitt och färgat tyg, grövre och 
finare vara. Samtidigt därmed avskär arbeterskan 
med en upprättstående kniv, som är fäst vid arbets- 
bordet, alla fållar och sömmar, knappar, hyskor och 
hakar. Därefter skares lumpen sönder i små bitar 
i den s. k. lumpskärningsmaskinen, och sedan skall 
den göras ren. Detta sker först på torr väg, d. v. s. 
medelst piskning i maskin, och sedan genom kokning. 
I väldiga järnkittlar, som långsamt svänga omkring, 
och som äro fyllda med skarp lut av soda eller kalk, 
befrias lumpen från alla föroreningar av olja, tjära, 
lim, färg m. m. Under den ständiga omsvängningen 
spolas luten oupphörligt omkring lumpen. I sex till 
tolv timmar pågår bykningen, som avslutas med en 
skölj ning i rent, varmt vatten. 

Sedan föres lumpen in i stora, vattenfyllda kar. 
Tvärs över dessa går en järn vals, som hastigt sväng- 
er omkring. Den är fullsatt med knivar och vilar 
mot ett underlag av andra knivar i karet. När nu 
lumpen drives framåt med vattenmassan, repas den 
sönder mellan knivarna, så att massan blir tunnare 
och tunnare. Snart ser den ut som gröt och slut- 
ligen som välling. Under tiden blekes den också 
med klorkalklösning, så att den blir alldeles vit. 
Slutligen tillsättas de färgämnen, som varje pap- 
perssort skall ha. "Vällingen" tappas sedan för sista 
gången i ett kar igen. Vid karet arbeta två personer 
med att förvandla den till papper. Den ene doppar 
i sned riktning ned i karet en form av metallduk 
med en lös träram, tar upp den, skakar den, så att 
vattnet rinner av, och ser hela tiden noga efter, att 
massan på formen är likformig och jämn. Så lyftes 



264 PAPPER. 

ramen av, och den andre arbetaren övertar formen. 
Han vänder den med den kvarliggande massan nedåt 
och pressar fast denna mot ett filtstycke. Massan 
släpper då formen och ligger som ett vått pappers- 
blad på filten. Efter en stund har på detta sätt en 
hel liten stapel av omväxlande pappersblad och filtar 
bildats på bordet bredvid. 

Så kommer pressningen. När stapeln nått en be- 
stämd höjd, sk jutes den in i en stark press, så att 
vattnet, som finns kvar i bladen, avlägsnas. Nu 
kunna filtarna tagas bort, och pappersarken pressas 
enbart för sig. Ju finare papperet är, ju fler press- 
ningar måste det genomgå. 

Därpå föras arken upp till torksalarna. I stora, 
väl uppvärmda rum hängas de upp på runda stäng- 
er, så att de på avstånd likna en hop tvättkläder. 
Nu är papperet visserligen vitt och vackert men så 
löst, att det skulle duga endast till sug- och filtrer- 
papper. För att det skall bli riktigt starkt, måste 
det limmas. Bunt efter bunt doppas ned i en lim- 
lösning, pressas och torkas ånyo i torksalarna. Sist 
följer glättning mellan zinkplåtar, varigenom pap- 
peret erhåller en fullständigt jämn yta. Därpå vikas 
arken ihop och inpackas i balar. Den stämpel, som 
syns, om man lyfter upp papperet mot dagen, får 
detta redan vid formningen. I metallformen finns 
nämligen stämpeln inpressad. 

* 

För hand tillverkas emellertid blott de finaste och 
starkaste papperssorterna. Det är sådant papper, 
som användes till sedlar samt viktiga skrivelser, så- 
som handlingar utfärdade av konungen och rikets 
ämbetsverk. Vanligt skriv- och tryckpapper tillver- 
kas icke för hand utan i maskin. 



PAPPER. 265 

Men innan vi gå och se på de väldiga pappers- 
maskinerna, måste vi ta oss en titt in i den del av 
fabriken, där man gör papper av ett annat råämne 
än lump. Länge hade kineser och japaner hållit på 
att tillverka papper av träartade växter, då man i 
mitten av 1800-talet började i Europa försöka sig på 
samma sak. Och nu tillverkas det allra mesta pap- 
peret i världen av trä. Trämassan får man billigast 
genom sönderslipning av veden i dess råa form. Men 





EN MODERN PAPPERSMASKIN. 

den råvara man erhåller på detta sätt är så dålig, 
att den icke enbart kan användas till att göra papper 
av. Bättre trämassa erhåller man på ett annat sätt. 
Det kunna vi se här på Lessebo. Vi få följa tillverk- 
ningen ända från det träet sönderdelas i kubbar, 
som skalas och befrias från kvistar. Vi få se, hur 
det förvandlas till "flis" och sedan kokas sönder till 
en grötlik massa i vatten med tillsats av kalk och 
svavelsyrlighet. Efter att därpå ha passerat åtskil- 
liga rensmaskiner blekes denna massa på förut be- 
skrivet sätt. Den kallas cellulosa. 



266 TIMMEE. 

Såsom redan nämnts, går den största delen av 
råvarorna in i den del av fabriken, där tillverkningen 
av papper sker medelst maskin. En modern pap- 
persmaskin är något kolossalt. Den nöjer sig inte 
med mindre än en arbetssal av 80 — 100 meters längd 
och kostar minst 150,000 kronor. Maskinen är så 
ypperligt inrättad, att den tunnflytande "välling", 
som kommer in i ena änden av densamma, avlämnas 
i andra änden som färdigt papper. Under det att i 
handbruket tre arbetare på en arbetsdag om tio tim- 
mar ej förmå göra mer än omkring 2,000 ark pap- 
per, kan en stor maskin varje minut tillverka en 
ända till 180 meter lång och 3 — 4 meter bred pap- 
persbana. 

Under årens lopp ha allt större pappersmängder 
erfordrats. Vi behöva ju endast tänka på hur myc- 
ket papper som åtgår till de många böcker och tid- 
ningar, som nu finnas. 

Av omslagspapper tillverkas i Sverige stora mäng- 
der, särskilt av den starka bruna sort, som över hela 
världen är berömd under namnet svenskt kraft- 
papper. 

65. Timmer 

Vi vandra i skogarna dagen i ända. 

Vi hälsa på i timmerhuggarnas kojor. De ligga 
strödda längs åarnas och tjärnarnas stränder, dessa 
låga blockhus med en dörr på ena gaveln, ett fönster 
på den andra. Framsidan är fullklottrad med in- 
skrifter, över dörren ståtar lokalens namn — "Mörtå 
hotell", "Genså hotell", "Grand hotell med festvå- 
ning n:r 1" — och däromkring ha gästerna ristat 
sina namn härs och tvärs. 



TIMMER. 



267 



Invändigt upptages vardera långväggen av en 
bred "lave" av tvärstockar, en väldig syskonbädd, 
som rymmer femton man eller mer. Nu på dagen 
är den belamrad med nattsäckar, näverkontar, bleck- 
flaskor och kuttingar m. m. Framför fönstret står 
ett väggfast bord med kaffekoppar och tallrikar och 
mitt i rummet, under takets öppna rökfång, en stor 
stenkista till spis. Där glöda några bränder, och i 




KOJA FOR TIMMERHUGGARE. 



askan trängs en hel skara bukiga kaffepannor på 
tre fötter. De bära smeknamnet "orrar", och nam- 
net är träffande : man tycker sig se en skock svarta 
skogsfåglar sitta där och vila och värma sig. Deras 
varma, mörka blod är skogsfolkets förnämsta njut- 
ningsmedel. 

Kring dem samlas man om kvällen. Då berättas 
där historier, sannsagor och äventyr. Det finns hjäl- 
tar bland de där skogsmännen, ynglingar, som upp- 
levat åtskilliga spännande romaner, som gjort brag- 



268 TIMMER. 

der i det fördolda, som inte bara själva mer än en 
gång känt dödens kalla fingrar kring sin strupe i 
en virvlande fors, i ett brakande, lossnande fäste, 
utan som också mer än en gång sprungit ut på rul- 
lande stockar eller kastat sig huvudstupa i skum- 
mande djup för att rädda en kamrat. 

Vi vandra i skogarna dagen i ända, upp och ned 
för branterna, av och längs strömmarna. Vi be- 
skåda flottningens olika förlopp. Det är en hel his- 
toria att följa stockarnas färd från höjderna ned i 
dalarna, från vildmarken till bygden. 

Där står en dunge högst på en ås, höga tallar med 
raka, smärta stammar och mörka kronor. När vin- 
den kommer farande, stå de och gunga av och an 
och gnola och mumla, ett entonigt brus, där man 
tycker sig höra liksom lösryckta bitar av en halv- 
hög sång. 

"Vem vet, vad som väntar, vem vet, vad som 
väntar", gnolar det. 

"Vart ska vi gå och vad ska vi bli ? Höga master 
på stormdrivna skepp, virke i stuguväggar, plankor 
i golv — där trampa tunga steg, där dansa lätta 
fötter. 

Bord ska vi bli, där fattigman äter sin aftonvard, 
bänkar, där gamla trötta ben få vila, ved och bräns- 
le, som lyser och värmer. 

Bort ska vi gå. — Vem vet, vad som väntar. . ." 

Och de fällas, och de släpas ned till ån över stock 
och sten. Snart ligga de samlade i lugnvattnet ovan- 
om översta dammen. 

De ligga där liksom ännu förlamade och dövade 
efter fallet uppe i höjden. Så glida de sakta fram 
mot luckan och närma sig det öppna svarta svalget, 
stanna en sekund, som vore de tveksamma och ville 



TIMMER. 269 

betänka sig, innan de störta ned, sugas därpå plöts- 
ligt in i gapet, dyka ned med framänden och skymta 
ett ögonblick under vattnet som mörkstrimmiga 
jätteålar. 

Så försvinner stock efter stock blixtsnabbt i mörk- 
ret under dammbron. I nästa ögonblick komma de 
fram på andra sidan, kila utför genom timmerrännan 
och kastas med dån och dunk ner i den skummande 
gulvita forsen, som kokar och jäser, brusar och 
sjunger. De glida vidare och köra än mot ena, än 
mot andra stranden men få sig en knuff av de på- 
passliga vaktkariarna, som kanta ån på vissa av- 
stånd med sina hakar och spakar. Stockarna göra 
en vresig vändning för stöten och fortsätta seglatsen 
mitt i fåran. 

Nej, inte är det döda stockar bara. De ha liv, de 
ha förvandlats till varelser av kött och blod, till 
mörkstrimmiga, stora fiskar, jätteålar, sjöormar. 

Där kommer en grånad gamling simmande. Där 
reser sig en annan upp över ytan och höjer ilsket 
ett platt huvud och en lång, smal hals. Här ilar ett 
helt stim fram och efter dem en stor grov klump, ett 
väldigt odjur, en haj, som jagar tumlare. 

Där nedanför fallet sätter sig en lång stock på 
tvären, ondsint och surmulen, kilar in sig mellan 
stenarna på båda stränderna och sitter där envis och 
säker. Flera närma sig, rusa mot honom som mur- 
bräckor, vräka sig upp på honom och giva honom 
knuff på knuff. "Undan med dig!" ropa de. "Hej, 
du Motvalls käring, i väg med dig, släpp oss fram 
och följ med strömmen!" Men han svarar ingen- 
ting, sitter där butter och tvär. Det blir ett fäste, 
en hel barrikad, hundratals stockar huller om buller 
inkilade och intrasslade om varann. Och nya kom- 



270 TIMMER. 

ma alltjämt rusande, stöta emot, kila in sig i spring- 
or och hål, resa sig på ända, lassa sig på varann, bita 
sig fast vid varann. 

Vaktkarlarna samlas. De komma rusande utefter 
stränderna, pulsande i drivorna, som äro djupa än, 
fast det är långt fram i maj. De balansera på stam- 
marna och hoppa från sten till sten, från stock till 
stock. "Å, hugg i !" De bända, bryta och draga, de 
hugga sina vassa harpuner i odjurens hårda kött, 
riva och slita i den trassliga härvan. 

Och så småningom lossnar det. En efter annan 
blir fri och ger sig motvilligt och trögt i väg. Här- 
van börjar glesna och med ens mullrar det till — nu 
gäller det att med ett par blixtsnabba hopp rädda 
sig i land — ett väldigt smattrande brak, och vägen 
är fri! Hela skocken glider vidare i knuffande, 
brådskande, bråkig trängsel. 

Mitt i forsen ligger en stor sten. Den ena stocken 
efter den andra törnar emot honom. Han låtsas om 
ingenting i början. "Det är några småpojkar, som 
roar sig", tänker han, "ingenting att bry sig om." 
Men stockarna bli större, knuffarna hårdare och häf- 
tigare. "Vad är meningen", mumlar han och ruskar 
på sig, "vad vill ni mig, era spolingar?" Så kom- 
mer en hel skock på en gång och puffar till honom 
från alla håll. Han börjar bli vred, han vacklar och 
kastas av och an. "Här har jag legat i tusen år", 
säger han, "utan att den vildaste vårflod kunnat 
rubba mig en tum, och lika länge tänker jag ligga 
här än. Var så god och kom ihåg det, och låt mig 
vara!" Det hjälper inte, han lossnar, förlorar fot- 
fästet, rycks med av strömmen, vältes runt över den 
knaggliga bottnen, slungas mellan stockarna som en 
boll och hamnar slutligen i en grop i någon undan- 



TIMMEE. 271 

gömd vik, där han inte ligger i vägen för allt det 
friska och nya och levande, som skall fram, och som 
måste fram. 

Han är inte ensam. Gång på gång slitas block 
och kullerstenar loss av forsens och stockarnas enade 
makt och rulla om varann på bottnen. Det dånar 
och dundrar och mullrar som fjärran åskor, som av- 
lägsna, ihållande kanonsalvor. 

Ån vidgar sig till en tjärn. Där skingras skocken. 
De sakta farten, flyta omkring var för sig hit och 
dit, vind för våg, utan mål. Och sädesärlor komma 
singlande, slå ner på dem och taga sig en lusttur på 
sjön. Eller ock hejdas stockarna av motväder, dri- 
vas samman och packas ihop i vikarna. — Och män 
komma roende, stående på "suggor" — två eller flera 
hopfogade stockar — och beväpnade med hakar. 
Stam efter stam skjutes bort till tjärnens andra 
ände. Och där börjar åter samma dans, genom dam- 
marna, utför forsar och fall, ner mot den stora sjön 
i dalen. 

Det är väldiga sagodjur, fångade uppe i ursko- 
garna och vallade utför älvarnas vägar, över tjär- 
narnas gläntor, genom dammarnas grindar och led, 
ner till den stora sjön. Där drivs hela hjorden sam- 
man, tjudras och kopplas och dragés över vida fjär- 
dar till målet, sågverket på andra stranden. 

Och där släpas den ena stockfisken efter den andra 
in och slukas. Där släpas jätte efter jätte till slakt- 
bänken och klyves av skarpa klingor i ett dövande, 
väsande dån. 



272 FOSTERLANDET. 



66. Fosterlandet. 

Ej med stora låter och starka ord 

skall du visa kärlek till hemmets jord. 

Nej, med handen på plogen 

och med slagan på logen 

och med tankens kraft vid ditt arbetsbord. 

Fosterlandet blir vad du gör det till, 
blir så ljust och fagert och rikt du vill. 
Det är du, som bebor det, 
av din gärning beror det : 
fosterlandet blir vad du tror och vill. 

Ej är Sverige fattigt, ej mörkt, ej kallt. 

Där var järn i jorden, när drivan smalt. 

Och i sommarkvällsljuset 

rodnar rågen vid suset 

av den svenska furan, som hägnar allt. 

Snöland, solland, lyssna! Kring skär och strand 

sorla tusen böljor, dem kölden band. 

Tusen vaknande unga 

viljor verka och sjunga. 

Ja, det röjs och plöjs i vårt fosterland. 



III. FRÄN AMERIKA. 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 275 

67. Svenskarna i Nya Sverige*, 

1. I Carl Springers stuga. 

Det var en afton år 1691 i februari. Isen på floden 
Delaivar e i Nordamerika, som alltsedan januari legat 
så stark, att man kunde med släde fara över till den 
lilla holländska staden Gloucester på andra sidan 
floden, höll på att gå upp. Det var sällan den låg 
så länge. Och vanligtvis dröjde det lång tid, innan 
kölden fick bukt med de vilda vågorna i floden, som 
tornades upp av den starka strömmen, vilken träng- 
de in i viken från havet. En gång hade det hänt — 
det var den vintern, då Karl X Gustav tågade med 
sin här över Balt — , att isen på Delawarefloden på 
en enda natt byggde en bro så stark, att hjortarna 
kunnat springa över. Det berättade indianerna 
ännu som något mycket märkvärdigt. Nu knallade 
och brakade det som kanonskott, när isstyckena 
bröto sig lösa. 

I ett av husen i Kristina, en liten stad, som låg vid 
flodens mynningsvik, voro den kvällen rätt många 
människor församlade. Huset var byggt av tegel 
och uppfört i två våningar. Överst lågo två sovrum, 
och i bottenvåningen fanns ett stort rum, som använ- 
des till dagligstuga, och ett kök. Ett gott stycke 
från huset låg ett skjul för boskapen. Nästan hela 
året om brukade djuren gå ute och beta på öppna 
fältet. Fåren betade t. o. m. av det nya gräset, som 
stack upp under snön. Men när oväder kom, och 
det kom ofta mycket häftigt, då voro djuren glada 
att få söka skydd inne i skjulet. Det var visserligen 
glest nog, men stängde ändå ute den värsta kölden 



276 SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 

och blåsten. Kring gården låg en stor trädgård, 
men nu vilade snön tung på de präktiga träden, som 
på sommaren burit de härligaste frukter. 

Inne i dagligstugan var det varmt och gott. Och 
ju starkare man hörde vindens tjut utanför och 
vågornas rytande, dess gladare var man åt lugnet 
och värmen inomhus. Rummet var annars så enkelt 
det kunde vara. Väggarna voro vitlimmade. Den 
enda prydnaden var ett kopparstick, som föreställde 
konung Karl XI i kröningsdräkt med konungaman- 
tel samt i handen äpplet och spiran. Att den svenske 
kungens porträtt fanns här, berodde på att det var 
svenskar, som bodde i Kristina. De hade bosatt sig 
där på drottning Kristinas tid. Därför hade de kal- 
lat den första stad de byggde efter henne. Och hela 
området, där svenskarna bodde, kallade de Nya 
Sverige. Det var nu över femtio år sedan de första 
svenskarna stego i land vid Delawareflodens myn- 
ningsvik. 

De enda möbler, som funnos i det stora rummet, 
voro ett bord mitt på golvet, stolar och ett skåp, som 
stod på ena långväggen. Där förvarade husfadern 
de värdesaker han ägde. Alla möblerna voro av val- 
nöt, ty trakten var rik på valnötsträd. I skenet från 
den flammande brasan, som brann i den öppna spi- 
seln, och de hemstöpta talgljusen, som stodo på bor- 
det, kunde man se, att det var en mängd människor 
församlade därinne. 

Överst vid bordsändan satt husfadern. Det var en 
kraftig man, som tycktes vara i sina bästa år. ögo- 
nen sågo klara och skarpa ut. Man kunde se, att 
han sett mycket och varit med om mycket. Man 
kunde också förstå, att han haft många svårigheter 
i sitt liv, ty i hans ansikte funnos djupa fåror. Men 



SVENSKABNA I NYA SVERIGE. 277 

i kväll såg han glad ut. Helt nära honom satt hans 
hustru. Hon hade sin spinnrock bredvid sig, men 
spinnrockshjulet fick vila en stund, medan hon lyss- 
nade till vad en av männen i stugan berättade. Emel- 
lanåt såg hon upp på sin man. Det var en hastig 
och nästan skygg blick, men det låg så mycken kär- 
lek i den. Hon visste ju så väl, varför hennes mans 
blick ibland blev så sorgsen. Det var inte många 
bland svenskarna i det främmande landet, som haft 
ett så oroligt liv som han. 

2. Carl Springers historia. 

Carl Springer hette han. Han var född i Stock- 
holm och hade hela sin barndom bott i ett hus mitt 
emot Klara kyrka. Det huset hade ägts av hans far, 
registratorn i kungliga kammarkollegium, Christof- 
fer Springer. I Klara skola, som låg alldeles invid 
kyrkogården, hade han varit skolgosse. Sedan hade 
hans far skickat honom till London för att lära sig 
engelska språket. Så en dag, när han var nere vid 
hamnen och såg på, hur de många skeppen från 
främmande länder lastade och avlastade sina varor, 
greps han bakifrån av några starka karlar. En 
kavle sattes i hans mun, och de bundo för hans ögon. 
Så bars han bort. Han visste ingenting om var han 
var, förrän bindeln togs bort efter ett par timmar. 
Då fick han se, att han var ombord på ett skepp, som 
styrde ut till havs. 

Efter många veckors färd landade det i Virginien 
i Amerika, landskapet söder om Delaware. Där sål- 
des han till tjänare under fem år. Han hade det 
svåraste arbete. I brännande solhetta måste han 
arbeta ute på tobaksfälten. Men det svåraste var 
ändå att vara alldeles skild från de kära i hemmet 



278 SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 

och från sitt land. Inte kunde han heller sända hem 
någon underrättelse. 

Så gingo de fem åren. Han blev fri. En gång 
hade han fått höra, att det skulle bo svenskar uppe 
vid floden Delaware, och med stora svårigheter lyc- 
kades han komma dit. Svenskarna togo väl emot 
honom. Han tyckte, att det liksom var litet av hans 
eget land, som han träffade på i Delaware. Där 
funnos stora, djupa furuskogar som i Sverige, for- 
sande älvar och klara sjöar. Han kunde inte komma 
hem, ty han hade inga respengar, och inte heller 
hade på många år något svenskt skepp landat där. 
Så beslöt han att stanna och arbeta, tills han finge 
nog penningar att kunna resa hem. Snart hade han 
samlat en penningsumma. Den var inte stor, men 
den räckte till att köpa ett bra stycke jord, ty jorden 
var ännu mycket billig. Där byggde han en liten 
stuga. Och han arbetade så träget på åker och äng 
och i trädgården, som han anlagt, att han kunde 
bygga det präktiga hus, som han nu bodde i. 

Dit hade han för sex år sedan fört sin unga hustru, 
som var född därute i det främmande landet, fastän 
hennes föräldrar voro svenskar. Förut hade hon 
inte hört så mycket om landet, som låg så långt 
borta. Men hennes man hade talat så mycket med 
henne om det, att hon snart tyckte hon kände det 
lika bra som han. Och hon längtade nästan lika 
mycket dit, som han gjorde. 

Carl Springer ville aldrig ens för sig själv erkän- 
na, att han kanske aldrig skulle få komma tillbaka 
till sitt fädernesland. Och ändå var det väl inte 
mycket troligt, att han någonsin skulle få återse det 
Här hade han ju sitt uppehälle. Nu hade han också 
sin familj att tänka på. De hade tre små rara barn : 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 279 

en liten gosse, som var fem år och hette Christoffer 
efter farfar. Så var det lilla Beata, som hette som 
farmor, och så den allra minsta, Maria, som ännu 
låg i vaggan. Men om han säkert visste, att han 
aldrig skulle få se Sverige igen, då tänkte han, att 
han inte skulle kunna leva längre. Hans hustru 
trodde, att den tanken ändå ibland kom för honom. 
Han jagade bort den. Den fick inte stanna. Men 
hon såg på hans blick, när den kom. Och det kunde 
dröja länge, innan hennes kärleksfulla blick och 
milda ord kunde skingra vemodet. Bäst lyckades 
det kanske för de små barnen. Då de kröpo upp i 
hans knä, kunde han ju inte annat än glömma sin 
oro. 

I kväll var Carl Springer glad. Det var en riktig 
högtid för svenskarna i Kristina. Nästan så många 
människor, som stugan kunde rymma, voro samlade 
hos Carl Springer. Där funnos gamla och unga, 
män och kvinnor. Barnen sutto hopkrupna i en lång 
rad framför spiseln. Där funnos två gamla män, 
Peter Rambo och Anders Bonde, som för 54 år sedan 
kommit över bland de första nybyggarna. Det hän- 
de nog annars också, att mycket folk var samlat i 
Carl Springers stuga. Om söndagseftermiddagarna 
brukade de komma dit för att höra honom läsa i 
bibeln och i Luthers postilla. Men denna gång var 
det inte honom de lyssnade till utan en ung man, 
som satt bredvid honom. 

Han var svensk, hette Anders Printz och hade 
några veckor förut kommit över till Delaware med 
ett engelskt skepp. Han hade som pojke varit en 
riktig vildbasare och alltid längtat efter att få vara 
med om vilda äventyr. Då han var en liten gosse, 
hade det roligaste han visste varit att höra sin gamle 



280 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 



wb&deWä 



.Mm-lh 






C', Ar- ■ 

torr 



fcpWt... 



I» 



no 



Jblföti 



TILL NYA SVE1UGES MINNE. 
Minncstavla uppsatt i rådhuset i Filadelfia. 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 281 

farbror, som varit guvernör, styresman, i Nya Sve- 
rige, berätta om landet därborta. Han hade haft 
så mycket att förtälja. Roligast hade ändå Anders 
tyckt det vara att höra om indianerna därborta i 
väster. Nu hade han äntligen fått sin önskan upp- 
fylld och kommit över. Och efter en lång och be- 
svärlig färd från den engelska staden, där fartyget 
landat, hade han i går kväll knackat på hos Carl 
Springers. Där hade han fått både hjärterum och 
husrum. Och i kväll hade Carl Springer skickat 
bud till alla sina grannar, för att de skulle få höra 
nytt om Sverige. 

3. Gamle Peter Rambo berättar om svenskarna 
i Nya Sverige. 

"Ja, det är andra tider hemma i Sverige, än när 
jag och Anders Bonde för över femtio år sedan kom 
hit", sade gamle Peter Rambo, när Printz slutat att 
berätta. "Ingen, som levde då, visste vad den väl- 
signade freden ville säga. Och nog dröjde det länge, 
innan vi, som kom hit över, fick bo riktigt i frid 
och ro." 

"Vill inte fader Peter tala om lite, hur ni- hade 
det här i början", bad unge Printz. 

"Ja, det kan göra ungdomen här gott att få höra, 
hur de gamla fått sträva och arbeta, för att de unga 
skulle få det så lugnt och bra, som de nu har", in- 
stämde Carl Springer. 

"Nog kan jag tala om en del", sade Peter, "och 
Anders kan hjälpa mig, om minnet sviker." 

"Jag skulle väl då att börja med tala om, hur det 
var, när vi först kom hit. Sex månader hade vi varit 
på väg, när vi fick se det här nya landet. Nya 
Sverige sade vi genast, att vi ville kalla det. Det 



282 SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 

var ju en påminnelse om hemlandet. Så såg vi ock- 
så strax, att det var så mycket, som påminte om 
landet vi lämnat. Den här stora älven liknar älvarna 
hemma i Norrland. Vi kallade den Nya Sveriges- 
älven. Då vi närmade oss den udden, som skjuter 
ut i älvens mynning, och där vi skulle lägga till, såg 
vi också höga berg som i Sverige med vacker skog. 
Och redan medan vi ännu var långt borta, ström- 
made mot oss den allra härligaste vällukt. Det var 
doften från alla träden. Och i dem sjöng fåglar 
med de allra grannaste färger så innerligt vackert. 
När vi kommit i land och såg det riktigt på nära 
håll, tyckte vi det var en riktig lustgård vi kommit 
till. Och luften var så frisk, riktigt som hemma, och 
vattnet i källorna lika klart och välsmakande." 

"Minns du, far", sade Peters gamla hustru, som 
kommit med över som femtonårig flicka, "hur pastor 
Torkillus slog ihop sina händer och ropade : 'Landet 
må med rätta heta Kanaans land, varandes mig icke 
hälften sagt av dess härlighet'. Och så kallade vi 
udden, där vi landsteg, Paradisudden." 

"Så begav vi oss av inåt landet", berättade Peter 
Rambo vidare. "Och ju mer vi fick se av det, dess 
bättre förstod vi, vilket gott land det var. En av 
oss, som varit i många länder, sade, att allt vad 
Ryssland har av fisk, Spanien av järn, Frankrike 
av vin, det fanns alltsammans samlat här. 

Det var på västra sidan av floden svenskarna slog 
sig ner. För det var så, att holländarna redan tagit 
den östra. Det var indianerna, som ägde landet. 
Det hade nog inte varit svårt att bara ta det från 
dem, Vi hade fullt upp med kulor och krut och bös- 
sor, och med våld hade de flesta européer, som ägde 
land i Amerika, tagit det. Men vi var svenskar, och 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 283 

svenskarna aktar andras rätt. I det brev, som talade 
om vad guvernören, som var satt att styra svenskar- 
na i det nya landet, skulle tänka på, stod det också, 
att han skulle behandla indianerna väl och inte til- 
låta, att någon orätt gjordes dem. Landet skulle 
svenskarna ordentligt köpa av dem." 

"Nog minns jag väl", sade hans hustru, "när indi- 
anerna kom ner för att sätta sina bomärken under 
köpekontrakten. Så rädda vi flickor var, när vi fick 
se alla hövdingarna. Fjädrarna och de brokiga orm- 
skinnen de hade på huvudet svängde, när de gick. 
I öronen hade de ringar och kring halsen band, som 
tumknogar av deras dödade fiender var uppträdda 
på. Vi tyckte de såg hemska och elaka ut. Men 
det var inte så farligt. De kände oss bara inte och 
trodde, att svenskarna var lika stora fiender till röd- 
skinnen, som de andra vita männen varit." 

"Ja, att börja med var de inte alls att lita på", 
sade Anders Bonde. "Jag minns väl, när jag en 
gång beställde en kalkon av en indian, som var en 
stor fågelfängare. Nästa dag kom han dragande 
med en örn. När jag förebrådde honom, för att han 
varit oärlig, sade han bara : 'Inte kunde jag tro, att 
den, som bott här i landet ett par månader, skulle 
förstå sig på fjäderfäna här.' Men när de till sist 
förstod, att vi verkligen ville dem väl, då kunde man 
inte ha bättre och ärligare vänner än indianerna." 

4. Svenskarnas längtan efter att få höra Guds ord 
predikas. 

Carl Springer hade mest suttit tyst, under det de 
gamla talade om gångna tider. Det var, som om 
han tänkte på något, som bedrövade honom. Men 



284 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 



så på en gång var det, som om en ny tanke kommit 
för honom. 

"Det är en sak, som ingen ännu talat om, och jag 
tror ändå, att det är något, som vi äldre tänkt på 
mer än något annat. Och vi sörjer över det. Vi har 
talat om vilket gott och fruktbart land vi bor i. Gud 
har hjälpt oss i vårt arbete, så att vi har allt vad 




GLORIA DEI-KYRKAN I FILADELFIA. 



vi behöver. I Nya Sverige behöver ingen, som vill 
arbeta, lida nöd. Och allt det är vi tacksamma för. 
Men det är inte nog, att kroppen får, vad den behö- 
ver. Vi har också odödliga själar, som behöver nä- 
ring. När den svenska regeringen sände de första 
svenskarna hit, skickade den med allt vad de behövde 
för att kunna få sitt uppehälle i det främmande lan- 
det. Men i den förordning, som guvernören skulle 
lyda, stod också dessa orden: "Framför allt skall 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 285 

guvernören tänka på att Gud, den Allrahögste, be- 
visas en sannskyldig gudstjänst och tillbörlig ära, 
lov och pris, och fördenskull att gudstjänsten efter 
svenska kyrkans sedvänjor blir ivrigt bedriven, och 
alla, isynnerhet ungdomen, må få undervisning i 
kristendomens huvudstycken/ Därför, på alla stäl- 
len, där svenskarna slog sig ner, byggde de en kyrka. 
Det var mycket enkla kyrkor. Och inte såg de just 
ut som kyrkorna hemma i Sverige. De var byggda 
som de hus nybyggarna uppförde åt sig själva, men 
runtom var en utbyggnad. Därifrån kunde man 
skjuta, om indianerna anföll, som de gjorde i början. 
Det var oroliga tider. Men när de gamla psalmerna 
ljöd, och församlingen fick höra på predikan av präs- 
terna, som följt med hit ut, kände den sig trygg. 
Då kände människorna också, att de utgjorde en av 
de många församlingarna, som hörde Sveriges kyrka 
till. De gjorde det lika väl som de människor, som 
i de svenska kyrkorna samma dag sjöng samma psal- 
mer och hörde samma Guds ord. 

Under många år hade svenskarna så glädjen att 
få fira gudstjänst i sina kyrkor. Men nu har det 
kommit svåra tider. Den siste prästen är nu så gam- 
mal och sjuk, att han inte kan predika. De sista nio 
åren har han också varit blind. Ändå har han i 
många år varje söndag låtit leda sig till kyrkan för 
att hålla gudstjänst. Men nu har han inte på ett 
helt år kunnat komma till kyrkan." 

"Har ni då inte på den långa tiden fått höra en 
predikan?' 7 frågade Anders Printz. 

"Hade vi inte haft Carl Springer", sade en av 
männen, som förut suttit tyst, "vet jag inte, hur det 
skulle ha gått för oss. Men varenda söndag har han 
samlat oss i kyrkan. Där har han läst alla bönerna, 



286 SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 

som de står i handboken, och för varje gång en pre- 
dikan ur Luthers postilla. Och vi har trott, att Gud 
inte skulle tycka illa vara, att en, som inte är präst, 
stod för gudstjänsten i kyrkan, då vi förlorat vår 
präst. Men vi kan ändå inte vara annat än oroliga, 
när vi tänker på hur det kan gå, om vi inte får hit 
en man, som vet mera om den sanna lutherska läran, 
än vad vi olärda bönder kan göra. Då kan det hän- 
da, att vi råkar in i samma villfarelser, som de 
många partier och sekter, som finns här i landet. 
De har allt många gånger försökt att få oss över 
till sig." 

"Så är det också det", sade Carl Springer, "att det 
är stor fara för att våra barn glömmer bort sitt 
svenska språk. Vi bor ju mitt ibland andra folk. 
Om vi bara hade skollärare och svenska böcker, vore 
det en välsignad sak. Nu har vi bara den handbok 
och den postilla, som vi läser i om söndagarna, och 
så två biblar. Men de har genom att hela året gå i 
lån mellan oss blivit så illa åtgångna, att det snart 
kommer att bli omöjligt att läsa dem." 

"Men varför har ni då inte vänt er till Sverige och 
bett om hjälp?" frågade Anders Printz. "Vår nådige 
konung älskar den lutherska läran och har gjort 
mycket för att de svenska barnen skall få kristlig 
kunskap. Säkert skulle han hjälpa er, om han visste 
om er nöd." 

"Två gånger har vi skrivit hem till Sverige", sva- 
rade Carl Springer. "Men antingen har breven inte 
kommit fram, eller har de, som de varit ställda till, 
inte förstått, vart de skulle vända sig för att söka 
hjälp åt oss. Det var enkelt, ringa folk. Sedan, när 
vi väntat i månader på svar, skrev vi till högvördiga 
domkapitlet i Hollands huvudstad. I brevet sade vi, 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 287 

att vi äro som får utan herde, som kycklingar utan 
höna, som sjuka utan läkare och i allra största fara. 
Och vi bad därför att få en luthersk präst. Vi hade 
också hört, att många svenska studenter studerade 
därute, och tänkte, att vi kanske kunde få en sådan. 
Vi skulle hederligen avlöna honom. Nu har ett år 
gått, sedan vi skrev det sista brevet. 

När nu denne unge svensken så oförmodat kom 
hit ut till oss, kom den tanken för mig : Kanske är 
han det redskap, som Gud valt att hjälpa oss. Kan- 
ske skall han, när han återvänder till Sverige, finna 
människor, som han kan tala med om vår längtan, 
och som kan hjälpa oss." 

Anders Printz måste avtorka en tår, innan han 
kunde svara. "Jag är ung och ringa", sade han. 
"Inte känner jag många förnäma och mäktiga hem- 
ma i Sverige. Och inte betyder mitt ord mycket. 
Men det har förr behagat Gud att välja ringa verk- 
tyg, då han velat utföra stora ting. Kanske hjälper 
han mig att tala så om er nöd och längtan, att det 
väcker samma iver att hjälpa er, som edra ord väckt 
hos mig. Give han då också åt människorna större 
makt att hjälpa er, än vad jag, eder obetydlige tjä- 
nare, äger." 

Då reste sig alla, män och kvinnor. De tävlade 
om att få trycka hans händer. De sågo redan den 
dag, då svensk gudstjänst ännu en gång skulle firas 
på främmande jord, då ännu en gång Guds rena ord 
skulle förkunnas, barnen genom dopet tagas upp i 
församlingen, och den heliga nattvarden utdelas. 
Och innan människorna skildes åt för natten, tog 
Carl Springer fram den gamla nötta bibeln och läste 
Davids 42: dra och 43:dje psalm, där det står: Sänd 
ditt ljus och din sanning. Må de leda mig, må de 



288 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 




PRINTZ TALJEK EN LEKSAKSHAST. 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 289 

föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar, 
så att jag får gå in till Guds altare. Och svenskarna 
hade fått nytt hopp, att Gud skulle möta deras 
längtan. 

5. Vad Anders Printz hörde i indianlägret. 

En dag, när Anders Printz satt i stugan och täljde 
en leksakshäst åt lilla Christoffer, kom Carl Springer 
in och frågade, om han hade lust att följa med på 
ett besök hos indianerna. Printz önskade ingenting 
högre. Utrustade med en duktig matsäck gåvo de 
sig i väg, och följande dag vid middagstiden hunno 
de indianlägret. Indianerna togo väl emot dem och 
gladde sig mycket över att få råka sin gode vite vän 
Carl Springer. De båda svenskarna stannade tre 
dagar i lägret. Printz var mycket intresserad av 
vad han där såg och hörde. Om kvällarna tyckte 
han om att sitta och lyssna till hur en av de äldsta 
i stammen berättade indianernas gamla sagor. Han 
talade om den store anden Manitu och om livet på 
de sälla jaktmarkerna. Men han berättade också om 
sitt folks vänskap med svenskarna. Han talade om 
den fromme magister Campanius, som varit präst 
bland svenskarna, medan indianen var ung. Han 
blev indianerna så kär, att de, som de sade, "ständigt 
ville vara hos honom". All sin lediga tid använde 
han till att lära sig deras språk, ty det var bara 
några få indianer, som förstodo engelska. Så snart 
han kunde tillräckligt, översatte han den svenska 
katekesen till indianernas språk. Det är roligt att 
tänka på att den första bok, som trycktes på india- 
nernas språk, var en svensk katekes. Och samtidigt 
med att svenska barn hemma i Sverige sutto och 
stavade i sina katekeser, sutto indianerna i sina wig- 



290 SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 

wams borta i den vilda västern och lärde också de 
kristendomens huvudstycken. 

Det gick inte så, som den fromme prästen hoppats 
och bett om. Indianerna omvände sig inte till Gud. 
Men en svensk, som skrivit om denna tid, säger, att 
"genom Campanius' umgängelse fingo de åtminstone 
en liten smak av Guds sanna kännedom, så de sade, 
att lika mycket som de vitas bössor överträffade 
indianernas pilar, lika mycket överträffade deras 
Gud indianernas." 

Det var med riktig saknad Anders Printz sade 
farväl åt sina indianska vänner. De hade inte kun- 
nat tala mycket till varandra, men de hade förstått 
varandra ändå. Och han hade börjat inse, att om 
än människorna tillhöra mycket olika folkslag, så 
har Gud skapat dem till varandras bröder, som både 
kunna och skola hjälpa varandra i kärlek. 

6. Svenskarna få sina egna präster. 

En dag i juli 1697 var det liv och rörelse i Kris- 
tina. Folk hade samlat sig från alla trakter. Några 
hade gått eller ridit ända till 20 mil för att komma 
dit. Det var också en viktig dag och en glädjedag 
för de svenska nybyggarna. De präster, som de så 
länge längtat efter och bett om, hade äntligen kom- 
mit. För några dagar sedan hade de landat längre 
söderut vid älven. Där hade Carl Springer och 
några andra av de förnämsta männen i de olika för- 
samlingarna mött dem. Och människor, vilka bodde 
så långt borta som 12 svenska mil, hade kommit ned 
till floden. De trodde knappt, att det var sant, att 
de skulle få hjälp. Det var nu över 4 år, sedan de 
fingo brev från Sverige, att konungen ville skicka 
dem en präst. Så många gånger hade deras hopp 



SVENSKARNA I NYA SVERIGE. 291 

svikits, att de nu nästan upphört att hoppas. Där- 
för kunna vi förstå, att de voro glada, när de sågo, 
att det var riktigt sant. Och nu hade de samlats i 
den lilla enkla träkyrkan, där det inte varit guds- 
tjänst på så länge, för att få se de svenska präster- 
na. Dessa hade bett folket komma dit för att fram- 
föra en hälsning från det gamla landet. De ville 
också berätta för svenskarna om hur det gått till, 
att de svenska prästerna nu voro i det främmande 
landet för att predika där. 

Också några indianer voro med. De hade blivit så 
glada, när de hörde, att den svenska kungen skickat 
präster över. De sade, att de voro glada över det, 
därför att det visade, att Sverige inte glömt sitt folk. 
Och indianerna tyckte nästan, att svenskarna voro 
som deras eget folk. 

När alla voro samlade, kommo de tre prästerna in 
i kyrkan. De hade riktigt svårt att komma fram, ty 
alla ville trycka deras händer och önska dem väl- 
komna. Ivrigast var man att se på den av dem, som 
skulle bli kyrkoherde i Kristina. Det var pastor 
Erik Björk. Pastor Rudman skulle bli kyrkoherde 
i Vicacoa. Den tredje prästen skulle inte stanna 
länge i Nya Sverige. 

Det var en vardag, och först nästa söndag skulle 
gudstjänst hållas. Men sammankomsten började 
ändå med bön av pastor Rudman. Han tackade Gud, 
som skyddat honom och hans vänner under den far- 
liga färden. Han tackade, för att Gud hört de svens- 
ka församlingarnas bön, och han bad Gud om hjälp, 
att deras arbete måtte bli till välsignelse. 

Och medlemmarna i den lilla svenska församling- 
en i främmande land böjde andäktigt sina huvuden 
och instämde i bönen. 



292 JOHN ERICSSON. 



68. John Ericsson. 

1. Barndom och ungdom. 

Den, som år 1816 gjorde ett besök vid de pågående 
arbetena på Göta kanal, möttes av en egendomlig 
syn : en tretton års pojke, som utförde mätningar för 
kanalverket, fast han var så liten till växten, att han 
måste stiga upp på en stol, när han skulle se genom 
avvägningsinstrumentet. Ännu mer förvånad blev 
främlingen, när han fann, att den lille lantmätaren 
ledde utstakningsarbetet för en arbetsstyrka på icke 
mindre än sex hundra man. Den unge gossen bar 
namnet John Ericsson. 

John Ericssons vagga hade stått i Värmland i ett 
fattigt bergsmanshem vid Långbanshyttan norr om 
Persbergs gruvor. I denna omgivning av gruvor och 
masugnar utvecklades hans rika mekaniska anlag. 

Redan som liten gosse visade John klart, vartåt 
hågen låg. Nio år gammal var han, när han med en- 
dast kniv och borr förfärdigade ett litet sågverk, 
som drevs med vattenkraft. Det var ett mästerverk 
i sitt slag. I en fyrkantig ram av trä hade den lille 
sågbyggaren inpassat en klockfjäder, som han för- 
vandlat till ett sågblad med tillhjälp av en fil, lånad 
från en smed i grannskapet. Axeln var gjuten av en 
söndrig tennsked. I övrigt var maskineriet helt och 
hållet av trä. Allt var fint och putsat, och ingenting 
saknades, icke ens bädden, på vilken timret skulle 
dragas med kedjor ur vattnet upp i såghuset. 

Följande år förfärdigade han modellen till en vat- 
tenpump för gruvor. Till drivkraft begagnade han 
vinden ungefär som vid en väderkvarn. 



JOHN ERICSSON. 293 

Mycket tidigt började han också utföra kartor och 
ritningar till maskiner. Ritbestick ägde han emel- 
lertid ej. Men John var aldrig rådlös. Han gjorde 
sig själv en passare av björk och fäste nålar som 
spetsar i passarens ben. Pensel för färgläggning av 
sina ritningar saknade han också. Efter enträgna 
böner erhöll han slutligen tillåtelse att plocka hår 
ur sin moders pälskappa, dock endast med villkor, att 
skörden togs så försiktigt, att det ej märktes, var 
han plockat. På det viset fick han nog till två små 
penslar. 

Det var de ritningar och modeller han under dessa 
år utförde, som riktade Baltsar von Plåtens upp- 
märksamhet på honom. "Fortsätt", sade han, "som 
du börjat, min gosse, och du skall en dag uträtta nå- 
got stort!" 

Vid sjutton års ålder övergick John Ericsson till 
militäryrket och tog som fänrik inträde vid Jämt- 
lands fält jägarkår. Där vann han snart allas hjär- 
tan genom sitt hurtiga och öppna väsen, sin duglig- 
het och sina kunskaper. Men militärlivet tillfreds- 
ställde icke i längden en yngling, som hade så många 
mekaniska idéer i sitt huvud. Det fattiga hemlandet 
gav honom icke möjligheter att förverkliga dem. Då 
beslöt han att flytta över till mekanikens och indu- 
striens förlovade land, England. Så lämnade han, 23 
år gammal, sitt fosterland, dit han icke mer skulle 
återvända. 

2. Uppfinningar. 

I England kastade han sig med rastlös iver på ar- 
bete med uppfinningar. 

Genom att konstruera en ång spruta på hjul kan 
han sägas ha blivit en grundläggare av det moderna 



294 JOHN ERICSSON. 

eldsläckningsväsendet. Förut, då sprutorna drevos 
med handkraft, kunde strålen kastas endast till en 
ringa höjd, och vattenmängden var alldeles otillräck- 
lig för en verksam släckning. När den väldiga, ald- 
rig tröttnande ångkraften sattes i armkraftens stäl- 
le, gjordes ett omätligt framsteg i striden mot det 
farliga elementet. Vid en stor eldsvåda i London 
fick John Ericsson tillfälle att visa förvånade åskå- 
dare, vad hans ångspruta förmådde. 

Uppfinnaren gladde sig åt det lyckade resultatet 
och tog för givet, att hans ångspruta skulle vinna 
allmän användning i världsstaden. Men nu liksom 
otaliga gånger sedermera skulle han få erfara, att 
han "gjort upp räkningen utan värden". En kom- 
mitté tillsattes för att avge utlåtande om den svenske 
ingenjörens ångspruta. Hans vän Adolf von Rosen, 
som senare blev bekant för sitt framgångsrika arbe- 
te för järnvägsanläggningar i Sverige, vistades då 
i London. Han berättar följande om kommitténs 
arbete : 

"Vederbörande" kommo tillsammans, slogo sig på 
sina knän och ruskade på huvudet. 

"Utmärkt spruta", sade en, "men inte duger en 
sådan i London. Den behöver ju hela sjöar med vat- 
ten, och det har vi inte här". 

"Vad skulle våra 'eldgossar' — det var brandkåren 
— leva av, om staden köpte en sådan spruta?" an- 
märkte en annan. "Vi finge underhålla dem och de- 
ras hustrur och barn och betala till — och det bleve 
alldeles för dyrt". 

"Och så", inföll en sakkunnig och lade pekfingret 
på näsan, "är det ingalunda osannolikt, att ännu 
bättre apparater för eldsläckning kunna uppfinnas. 
Och vad särskilt denna spruta vidkommer, är den 



JOHN EEICSSON. 



295 




JOHN" EEICSSON". 



296 JOHN ERICSSON. 

alldeles för kraftig för vanliga fall. Och även om 
tillräckligt med vatten kunde skaffas, så är det fara 
värt, att en så stor vattenmängd, utsprutad i luften, 
skulle åstadkomma skador på annat sätt. Den kunde 
t. ex. bilda dimmor, varav vi hava mer än nog förut". 

Alla de vise männen voro ense därom, att man inte 
kunde gå nog försiktigt till väga, då fråga var om att 
rubba sekelgamla vanor och inrättningar. Och där- 
för slutade överläggningen med att kommittén för 
närvarande avstyrkte användandet av den nya ång- 
sprutan. 

Följden blev, att ångsprutan kasserades såsom 
vådlig att begagna och därtill stridande mot engelska 
undersåtars fri- och rättigheter. 

Numera begagnas som bekant ångsprutan i hela 
världen och har räddat tusentals liv samt egendom 
till oberäkneligt värde. 

Det var vid denna tid, som man i England började 
tänka på att bygga järnvägar. En höstdag 1829 
skulle tävlan äga rum mellan lokomotiv på den nyan- 
lagda järnvägen mellan Liverpool och Manchester. 
John Ericsson deltog med ett lokomotiv, som över- 
träffade alla medtävlare genom sin vackra byggnad 
och sin snabbhet. I sju dagar frustade Ericssons 
lokomotiv fram och tillbaka över den lilla tävlings- 
banan. Men på den åttonde, just då hans seger syn- 
tes säker, råkade ångpannan ut för ett missöde, som 
gjorde, att han drog sig tillbaka från tävlingen, där 
han antagligen skulle ha erhållit priset, om han kvar- 
stått. Nu tillföll detta engelsmannen Stephenson, 
som några år tidigare hade byggt det första lokomo- 
tivet. Orsaken till missödet med Ericssons lokomo- 
tiv låg däri, att det måst byggas alltför hastigt. Han 



JOHN ERICSSON. 297 

hade nämligen icke fått reda på tävlingen, förrän 
redan två tredjedelar av förberedelsetiden gått. 

Större lycka hade emellertid John Ericsson i sitt 
arbete på att förbättra samfärdseln till sjöss. Han 
hade klart för sig, att ångkraften aldrig kunde få 
den stora användning inom sjöfarten, som den borde 
ha, så länge fartygen skulle framdrivas med skovel- 
hjul vid sidorna. Ty dessa medförde obehagliga 
skakningar, och i sjögång var det ej nog med att de 
arbetade mycket oregelbundet, utan de togo även 
lätt skada. I sjökrig kunde ju krigsfartyg med stora 
hjulhus lätt göras redlösa medelst ett par välriktade 
skott. 

År 1836 lyckades John Ericsson konstruera den 
första praktiskt användbara propellern. Då inbjöd 
uppfinnaren styrelsen för den engelska örlogsflottan 
att låta sig i sin stora ämbetsbåt bogseras på Temsen 
av hans lilla propellerbåt. Inbjudningen antogs, och 
färden gick med en snabbhet, som förvånade både 
deltagare och åskådare. Nu tycker man, att örlogs- 
flottans styresmän bort vara övertygade om uppfin- 
ningens praktiska användbarhet. Ingalunda! Ef- 
teråt fick uppfinnaren ett skriftligt meddelande, att 
amiralitetsherrarna funnit sig mycket besvikna på 
provresans resultat! Ja, man kunde få höra en 
verkligt "sakkunnig" herre göra sig kvick med det 
yttrandet, att "den stackars upptäcktsmakaren mås- 
te ha haft en skruv lös i huvudet, vilken han anbragt 
i ändan på sin båt". 

Därmed var propellerns öde avgjort i England — 
tills vidare. 

Först sedan Frankrike, Amerika och Sverige lagt 
sig till med denna löjliga propeller, fick också styrel- 
sen för den engelska örlogsflottan bekväma sig till 



298 JOHN ERICSSON. 

att av John Ericssons bolag för 20,000 pund ster- 
ling* köpa sig rättigheten att begagna "den flyttbara 
skruven", som nu användes på världens alla ångbå- 
tar. 

De många motgångarna gjorde emellertid, (att 
Ericsson ledsnade på England och 1839 för alltid 
flyttade över till Amerika. Där fann den svenske 
uppfinnaren det intresse för sin storartade förbätt- 
ring av samfärdsmedlen till sjöss, vilket han förgä- 
ves hoppats på i England. Snart fick han vara med 
om att se sjöfarten på Nordamerikas stora sjöar i 
ansenlig utsträckning skötas av propellerångare. 

3. Monitor. 

År 1861 utbröt det nordamerikanska inbördeskri- 
get, i vilket det bland annat gällde, om sydstaterna 
skulle få sin vilja igenom och fortfarande hålla mil- 
jontals människor i slaveri. Det såg mörkt ut för 
nordstaterna, som kämpade för negrernas befrielse. 
Sydstaterna hade plötsligen fått till sin hjälp ett 
fruktansvärt, järnbeklätt krigsfartyg, kallat Merri- 
mac. Det borrade i sank alla motståndare det 
mötte. De skurar av järn, som utslungades mot vid- 
undret, återstudsade från dess pansarfjäll. En all- 
män fasa grep nordstaternas invånare. Man vän- 
tade, att den osårbara kolossen skulle förstöra hela 
nordstaternas flotta. 

Emellertid hade John Ericsson byggt sin Monitor. 
Aldrig förut hade man sett ett fartyg av sådan form 
flyta på vattnet. Närmast liknade den över vatten- 
ytan synliga delen ett strykjärn, som uppbar ett runt 
torn, i vilket en väldig kanon var uppställd. När 
det underliga fartyget gjorde sin första tur, hälsades 

*Ett pund sterling=$5.00. 



JOHN ERICSSON. 



299 



det med allmän misstro, och i en tidning omnämndes 
det till och med under namnet "Ericssons dårskap". 
Men den dårskapen befanns vara en vishet, som gav 
nordstaterna segern. 

Då den lilla Monitor först kom och oförsynt lade 
sig i vägen för kolossen Merrimac, fäste denna ingen 
uppmärksamhet vid sin motståndare. Men när två 
kulor från "strykjärnet" borrade sig in i dess pan- 




sar, fann den för gott att sakta farten för att med en 
bredsida krossa sin motståndare. 

Denna salut gjorde emellertid icke den ringaste 
verkan, utan Monitor gick Merrimac alldeles in på 
livet och hindrade den att komma fram. Då började 
ett envig, vars make världen aldrig förr skådat. 

Inom några minuter var stridsplatsen inhöljd i 
rök, så att de många tusen åskådarna på stranden 
icke kunde förnimma annat än det dövande dundret 
av de grova kanonerna och det ihåliga dånet och 
rasslet, när kulorna träffade Monitors torn eller Mer- 
rimacs pansar. De kunde genom röken urskilja krut- 



300 JOHN ERICSSON. 

blixtarna, de sågo kulor slungas i luften och explo- 
dera, medan andra, som icke träffat, återstudsade 
långt utefter vattenytan åt alla håll. Men det för- 
färliga, som försiggick inom "molnstoden", kunde 
endast anas. 

Under ängslan och spänning hade man i tre tim- 
mar väntat slutet av den kamp, på vars utgång så 
mycket berodde. Plötsligt blev det tyst. Oron steg 
till det yttersta. En av kämparna var slagen — där- 
om var intet tvivel — men vilken ? 

Kort därefter ångade vidundret Merrimac lång- 
samt ur rökmolnet och försvann. 

Merrimac hade således kommit levande ur striden 
— men Monitor? Han måste alltså ha krossats av 
odjuret och uppslukats av havet. 

Spänningen och oron blevo slutligen olidliga, då en 
vindkåre drev röken utåt havet, och se — på den spe- 
gelblanka vattenytan låg Monitor ensam kvar som 
segerherre, glänsande mot en bakgrund av krutröks- 
moln. 

Då utbröt ett enda omätligt jubel. Som en löpeld 
gick det över vatten och land. Monitors seger över 
Merrimac blev en avgörande vändpunkt i kriget. 
John Ericssons och Monitors namn voro på allas läp- 
par, och efter krigets lyckliga utgång för nordsta- 
terna hälsades den svenske ingenjören som "befriare 
av fyra miljoner slavar". 

Men John Ericsson lät ej berusa sig av framgång- 
en. Med samma lugna ihärdighet som alltid arbe- 
tade han på nya uppfinningar. Arbete var hans liv. 
Allt offrade han för sin plikt : familjelivets såväl som 
sällskapslivets glädje. När han blev trött, kastade 
han sig utan vidare på ett bord med en tjock bok 
eller en pall till huvudkudde. Där njöt han en stunds 



JOHN ERICSSON. 301 

slummer, innan hans hand ånyo grep till passare och 
ritstift. 

4. Drag i John Ericssons personlighet. 

I sitt levnadssätt var den store uppfinnaren ytterst 
enkel. Hans dryck var under de senaste trettio åren 
endast vatten. Han yttrade en gång, att han ej med 
en enda dollar ville bidraga till en så sedefördärvan- 
de hantering som försäljning av starka drycker. 
Varje morgon tog han sig gymnastik. Grönsaker, 
bröd och något kött voro hans föda. 

Oegennytta var ett av Ericssons mest framstående 
karaktärsdrag. Några rikedomar samlade han ej 
på sina uppfinningar, ehuru han kunnat bli mång- 
miljonär, om han velat. De summor han förtjänade 
använde han till nya experiment eller till understöd 
åt behövande vänner och nödlidande, som sökte hans 
hjälp. Under sådana förhållanden var det ej under- 
ligt, att hans egen ekonomiska ställning stundom 
blev mycket bekymmersam. 

Mitt under framgången i främmande land glömde 
Sveriges son icke sitt fattiga fosterland. Under ar- 
betet på sin Monitor hade John Ericsson ständigt 
Sveriges kustförsvar i sina tankar. "Sverige med 
sitt lyckliga läge, omgivet av hav såsom naturliga 
utanverk, kan alldeles otvivelaktigt försvara sig mot 
vilken fiende som helst, om man vill draga full nytta 
av dess för anfall ogynnsamma kuster och begagna 
dess goda järn, dess mekaniska skicklighet och dess 
sjöfolk — det bästa, i världen — på ett ändamålsen- 
ligt sätt", yttrade han en gång till sin vän von Rosen. 

Och med glödande kinder och strålande ögon och 
med det egendomliga, okuvliga, energiska uttrycket 
i hela sin personlighet tillade han : "All den förmåga 



302 JOHN ERICSSON. 

försynen skänkt mig, min bästa kraft, mitt arbete, 
hela min strävan här i världen skall jag alltid ägna 
åt mitt fosterlands förkovran, lycka och självstän- 
dighet. För detta mål vill jag leva, för det vill jag 
dö". 

"Det vore", skriver han en annan gång, "en före- 
bråelse mot den mekaniska vetenskapen att säga, att 
ett vapen icke kan konstrueras, vilket i händerna på 
10,000 förståndiga och käcka soldater kunde förstöra 
en fiende 100,000 man stark". Han följde politikens 
gång för att spana ut, om fara hotade det gamla 
hemlandet. Och han förklarade sig beredd att "i 
samma stund, som krig förklarades av eller mot 
Sverige, återvända hem för att med liv, förmögenhet 
och krafter bidraga till fosterlandets försvar". 

"Jag känner blott ett hemland", skrev John Erics- 
son en gång på äldre dagar, "och hellre må mitt stoft 
komma att vila under en grushög på svensk jord än 
under ett marmormonument i detta land". — Hem 
skulle han komma, först när han gjorde den sista 
färden, sedan hans långa arbetsdag var ändad. 
"Jag vilar; denna vila är härlig, skönare än ord 
kunna beskriva" — det var det sista den of örtrutne 
arbetaren yttrade. 

Förenta staternas regering visade sin tacksamhet 
för vad denne Sveriges son uträttat genom att bere- 
da honom en likfärd utan motstycke. Under stora 
högtidligheter bragtes hans stoft ombord på pansar- 
kryssaren Baltimore, som förde det över oceanen till 
det gamla hemlandet. Under gripande hedersbety- 
gelser mottogs den dödes kista i Sveriges huvudstad, 
varifrån den på järnväg fördes till Filipstads fagra 
kyrkogård, där ett gravkapell uppförts åt den store 
Värmlandssonen. 



VARA FÄDER DELTAGA I INBÖRDESKRIGET. 303 

På vägen till folkskolan vid Långbanshyttan är 
upprest ett minnesmärke av järn med följande in- 
skrift: "I en bergsmans hem vid Långbanshyttan 
föddes bröderna Nils Ericson den 31 januari 1802- 
och John Ericsson den 31 juli 1803, vilka båda hava 
gagnat fäderneslandet. Deras väg genom arbete till 
kunskaper och oförgängligt rykte står öppen för 
varje svensk yngling". 



69. Våra fader deltaga i inbördeskriget. 

Den 12 april 1861, då jag mot aftonen gick från 
rådhuset ned till staden*, kom en vän springande 
efter mig och omtalade, att de upproriska i Södern 
hade börjat beskjuta Fort Sumter. Nyheten sprid- 
de sig hastigt och det var ett ögonblick av allmän 
hänförelse och förbittring. Männen rusade från 
sina bostäder ut på gatorna och begärde att få ingå 
i arméen. Arbetare bortkastade sina spadar och 
verktyg, hantverkare lämnade sina arbetsmaskiner, 
och unga f armare spände från sina hästar, kvarläm- 
nande plogarna på fälten, och redo in till närmaste 
stad för att anhålla om att bli inskrivna i hären. Om 
några dagar utkom guvernörens proklamation om 
att 1,000 man skulb hålla sig redo att tåga i fält från 
vår stat. Denna första upphetsning kom så plöts- 
ligt, att skandinaverna, som voro mera betänksam- 
ma, då det gällde dylika företag, knappt hade tid att 
få klart för sig vad som var å färde, förrän den 
första utskrivningen hade försiggått. 

Några månader f örgingo, och striden vid Bull Run 
utkämpades. Det var nu icke längre endast en över- 



Red Wing i Minnesota. 



304 VAKA FÄDER DELTAGA I INBÖRDESKRIGET. 

ilad upphetsning ; man hoppades icke längre att hela 
upproret skulle kunna undertryckas i ett enda slag 
eller inom några få månader, utan insåg tydligt och 
klart, att kriget skulle bli bittert och långvarigt. Det 
var först då, som skandinaverna i Minnesota började 
röra på sig. Inom loppet av några dagar samlades 
vid Fort Snelling 70 svenskar och 30 norrmän från 
Red Wing, Vasa, Chisago Lake, Stillwater m. fl. plat- 
ser, och inmönstrades i tredje regementet som kom- 
pani D med mig som kapten. Kompaniet bestod av 
själva blomman av våra unge män. På grund av 
ömsesidigt erkännande från alla de andra nio kom- 
panierna i vårt regemente intog kompani D inom en 
månad efter dess inskrivning hedersplatsen såsom i 
alla avseenden det bästa kompaniet i regementet och 
bibehöll utan ringaste gensägelse denna plats under 
fyra års tjänstgöring i fält. Det fanns även många 
andra delvis eller ock helt och hållet svenska militär- 
kompanier från andra stater i arméen. 

I början av november anlände tvenne ångare och 
togo regementet om bord vid Fort Snelling. Vi hade 
order att sluta oss till Buells armé i Kentucky. Någ- 
ra dagar senare hade vi slagit läger på ett gyttjigt 
åkerfält i Kentucky snabbt lärande oss soldatlivets 
plikter och görande oss förtrogna med en armés all- 
dagliga liv i fält. Ungefär å' ' i månader senare 
gjorde vårt regemente jämte 6,000 man andra trup- 
per den beryktade marschen över Cumberlandber- 
gen. Vi bröto upp från Murfreesboro vid mid- 
dagstiden en brännande het dag i slutet av maj och 
tågade tjugo mil, vilket ansågs vara en lång marsch 
för första dagen. De flesta av männen ledo av skav- 
sår på fötterna och alla voro mycket trötta. Vi tilla- 
gade vår aftonmåltid och hade just lagt oss till vila 



NYBYGGARLIV. 305 

på ett öppet stort fält samt börjat falla i sömn, då 
uppbrottssignal ljöd klockan tio på aftonen. Inom 
några minuter var hela truppen uppställd och an- 
trädde åter under tystnad marschen framåt. Vi 
tågade hela den natten och till middagen dagen där- 
på, tillryggaläggande inalles en vägsträcka av 80 
mil, till en del över en mycket svår bergväg, utan 
annan vila än en timmes rast tre gånger om dagen 
för att koka oss litet kaffe samt den extra vila en del 
män erhöllo, då de ytterligt utmattade föllo ned vid 
vägkanten, varest de fingo ligga till dess eftertrup- 
pen hann upp dem. Då vi slutligen anlände till vår 
bestämmelseort, hade fienden, som vi förföljde, redan 
tågat vidare, och vi hade att återvända samma väg 
vi kommit, ehuru icke i så forcerad marsch. 

I början av juni förenade vi oss med de trupper, 
som under general Grants befäl belägrade Vicksburg, 
och kvarstannade där, tills denna plats kapitulerat. 
Belägringen av Vicksburg är så väl känd från his- 
torien, att jag icke här vill göra något försök att be- 
skriva densamma. Under fem veckors tid var kano- 
naden och gevärselden så ihållande och stark, att 
soldaterna blevo vanda därvid, liksom passagerarna 
på en ångbåt bliva vanda vid propellernas buller, så 
att när kapitulationen slutligen inträffat och elden 
upphörde, vi icke kunde sova under en eller två nät- 
ter på grund av den ovanliga tystnaden. 

70. Nybyggarliv. 

I maj månad 1870 kommo vi från Sverige till 
Amerika och stannade först hos min farbror i södra 
Minnesota ett år. Resan från Sverige hade gått 
ganska bra, men den tog oss jämnt en månad. Far 



306 NYBYGGARLIV. 

var mycket sjuk på sjön, och mycket dålig mat fingo 
vi där. När vi kommo till farbror, blevo vi mycket 
väl mottagna, och för första gången fingo vi äta 
amerikanskt vetebröd — sådant som vi nu äta varje 
dag. Det vetebröd, som vi fingo under sjöresan, var 
salt och osmakligt. Min farbror hade då ett mycket 
litet och dåligt hus, så att det blev mycket svårt för 
honom att härbärgera oss alla — vi voro tio i famil- 
jen. Men så inrättade han en säng med två vå- 
ningar, och så packade vi ihop oss det bästa vi kun- 
de, så att vi alla fingo plats att sova. Mest besvä- 
rades vi dock av den då så vanliga ohyran vägglöss. 
De hade ett eget sätt att fånga dessa på. De togo 
nämligen ett bräde och borrade däruti en massa hål 
och indränkte så brädet i lervatten, vilket dessa 
objudna gäster tycka mycket om, och stack så ner 
brädet vid sängkanten. Om morgonen hade dessa 
odjur samlat sig i hålen, och då tog man brädet och 
skakade det över en kittel med kokande vatten. 

På våren 1871 for far västerut för att söka efter 
"homestead". Resan gällde Fergu^ Falls, där han 
hade en bekant. Denne var honom behjälplig att 
uppsöka ett lämpligt jordstycke, och där ha vi allt- 
sedan bott. Far arbetade sedan på järnvägsbygge 
till i oktober. Då hyrde han ett par oxar och en 
vagn och kom ned och hämtade familjen. Vågläng- 
den var ungefär 125 mil, och resan tog oss tio dagar. 
Vi hade då med oss hitut fem årsgamla kalvar och 
en ko, som vi köpte, innan vi reste. Tre av kalvarna 
voro stutar och två kvigor. Då de voro två år, be- 
gynte vi köra med dem. För plogen behövde vi 
nämligen fyra dragare. Alltså körde vi med tre 
stutar och en kviga, och det gick utmärkt bra. Vi 
brukade denna kviga till dylikt arbete i tre år, och 



NYBYGGARLIV. 307 

hon stod arbetet bra, men hon var något svår att 
tämja. I en stad på resan ut köpte vi tio säckar 
mjöl — 100 lbs. i var säcken. Detta skulle bliva 
vårt bröd under vintern. Det kostade då $4.00 pr 
säck. Detta var fars sista penningar. 

Vi jagade och fiskade, så att vi fingo kött. Under 
tiden vi byggde hus på vårt inköpta jordområde, 
bodde vi i en övergiven jägarhydda ett litet stycke 
därifrån. Den var blott 10 fot lång och 8 fot bred, 
med jordtak och ulan golv, så att man kan föreställa 
sig, att där ej var stort rum. Men så följde vi far- 
brors metod och gjorde en säng med två våningar. 
Det blev visserligen något svårt att komma i den, 
enär den kom litet för nära taket, men för oss små 
gick det nog. Det värsta vi ledo av under den må- 
nad, som vi bodde där, var det myckna regnet, som 
alltjämt dröp. Så fingo vi äntligen vårt hus färdigt 
och fingo flytta in i detsamma. Man kan tänka sig, 
hur vi barn då jublade, och det var icke heller utan 
att far och mor gjorde detsamma, och det var väl 
icke så underligt heller, ty detta var det första hus, 
som far och mor ägt. Det blev nu en mycket sträng 
vinter och mycken snö. Och fastän vi voro mycket 
dåliga skyttar, sköto vi likväl hjortar, så att vi fingo 
kött till husbehov. På detta sätt gingo åren, fastän 
somrarna voro regniga och vintrarna kalla. Det, 
som var mest lönande vid denna tid, var jakten på 
pälsdjur. Hade det icke varit för denna sysselsätt- 
ning, hade det varit svårt för oss att reda oss. 
Många av nybyggarna ledo verklig nöd. Men oak- 
tat all nöd och försakelse var folket ändå alltid vid 
gott humör. De voro vänliga, hjälpsamma och fram- 
för allt friska. Hade någon på den tiden blivit sjuk, 
skulle det ansetts som oförklarligt. Alla, som kom- 



308 AUGUSTANA-SYNODENS STIFTANDE. 

mo, voro välkomna, och vart man kom, var man väl- 
kommen. Folk från skilda socknar och län, ja, alla 
nationer voro som bröder och systrar. 

Det dröjde ej länge, förrän vi började få besök 
av en pastor, som predikade för oss, utdelade natt- 
varden och döpte barnen. Hur folket kappades om 
att få öppna sina hus för sammankomsterna, och 
hur alla gladdes att få höra Guds ord ! Några bland 
oss hade kvar sina svenska psalmböcker, och en gång, 
när pastorn kom, hade han med sig flera stycken, 
som han sålde bland oss. Han skaffade också kate- 
keser och bibliska historier, så att barnen kunde få 
komma till söndagsskola varje söndag. Gudstjänst 
hade vi till att börja med endast en gång i månaden, 
och efter dess slut bjöds alltid hela menigheten på 
smörgås och kaffe. Det blev på det viset riktiga 
folkfester. 



71. Augustana-synodens stiftande. 

Redan året efter grundläggandet av kolonien Nya 
Sverige vid Delaware, d. v. s. år 1639, hade svenska 
kyrkan bland de där bosatta svenskarna upptagit 
kyrklig verksamhet. Denna pågick mer eller mindre 
regelbundet ända till år 1831, när den siste svenske 
pastorn avled. Det skulle dröja blott sjutton år, 
innan evangelisk förkunnelse i Amerika åter skulle 
ljuda på svenskt tungomål. Men den lutherska kyr- 
koverksamhet, som då upptogs bland de landsmän, 
vilka vid denna tid i allt större skaror börjat att 
invandra till Förenta staterna, var fullt självständig 
och oberoende av Sveriges kyrka. 

År 1845 hade åtskilliga svenska familjer utvand- 



AUGUSTANA-SYNODENS STIFTANDE. 



309 






P. Carlson. J. P. C. Boron. P. A. Cederstam. 

M. F. Håkanson. L. P. Esbjörn. 

E. Norelius. A. Andreen. 

Erland Carlsson. P. Beckman. 

O. C. T. Andrön. Jonas Swensson. T. N. Hasselquist. 

PRÄSTER NÄRVARANDE VID SYNODENS STIFTANDE. 



310 AUGUSTANA-SYNODENS STIFTANDE. 

rat från Sverige till Amerika och bosatt sig i New 
Sweden i staten Iowa. Dessa sammanslöto sig alla- 
redan 1848 till en luthersk församling och utvalde 
bland sig en till lärare, som bland dem förvaltade 
nådemedlen. Följande år anlände från Sverige pas- 
tor L. P. Esbjörn åtföljd av en större skara immi- 
granter. Han bosatte sig i Andover i Illinois och 



NORSKA KYRKAN I EOCK CO., WISCONSIN. 

stiftade där på våren 1850 en evangelisk luthersk 
församling med till en början endast tio kommuni- 
kanter. Några dagar senare hade dock kommuni- 
kantantalet vuxit till trettio. Dr Norelius, som i ett 
stort emigrantsällskap anlände till Andover på hös- 
ten samma år, berättar: "I november 1850 såg jag 
Andovers församling, som då hade förökat sig något 
litet; men den var ej större, än att den fick rum i 
Esbjörns kök, det största rummet i huset, där vi 



AUGUSTANA-SYNODENS STIFTANDE. 311 

sutto på några lösa bräder omkring köksspisen. Där 
och då hörde jag för första gången Esbjörn predika. 
Såsom han då stod vid ett enkelt bord och vördsamt 
och med kristligt allvar förrättade gudstjänsten, 
står han ännu livslevande för mina själsögon." 

Snart nog stiftades av Esbjörn flera församlingar 
på olika platser inom Illinois, och från en av dem, 
den i Galesburg, utfärdades kallelse till pastor T. N. 
Hasselquist i Sverige. Han antog densamma och 
anlände till Galesburg på hösten 1852. På grund av 
den alltjämt ökade immigrationen utvecklades verk- 
samheten allt mer och kom att omfatta allt större 
område. Församlingar stiftades ej blott i Illinois 
och Iowa utan även i Pennsylvania och New York, 
i Minnesota och Indiana. Ännu några pastorer från 
Sverige kommo för att biträda i verksamheten, men 
man började också att undervisa män från de egna 
församlingarna och bereda dem för prästämbetet. 
För denna undervisnings bättre ordnande upprätta- 
des en skandinavisk professur vid ett läroverk i 
Springfield i Illinois. Detta tillhörde den lutherska 
Norra Illinois-synoden, till vilken de svenska för- 
samlingarna anslutit sig. Men det dröjde ej länge, 
förrän man kände, att det skulle vara bättre, om 
man bildade ett självständigt kyrkosamfund och 
hade eget läroverk. Därför beslöt man att för detta 
syfte utlysa ett möte att hållas i den norska kyrkan 
i Rock County nära Clinton i Wisconsin. 

Där samlades på den utsatta dagen, den 5 juni 
1860, ombud från svenska och norska församlingar. 
Mötet började kl. 3 på eftermiddagen med högtidlig 
gudstjänst, därvid pastor Hasselquist predikade. 
Han blev ock utsedd att såsom ordförande leda för- 
handlingarna vid mötet. Enhälligt beslöts nu att 



312 AUGUSTANA-SYNODENS STIFTANDE. 

utträda ur Illinois-synoden och bilda eget samfund, 
som erhöll namnet Skandinaviska evangeliska lu- 
therska Augustana-synoden, och till dess förste pre- 
sident valdes pastor Hasselquist. Ävenså beslöt man 
att upprätta en egen läroanstalt för utbildande av 
präster, vilken till en början förlades till Chicago 




J. Erlander. N. Palmqvist. Johan Jonason. 

N. Dahlgren. Jonas Engberg. 
O. Paulsen. C. Sköld. 

LEKMÄN NÄRVARANDE VID SYNODENS! STIFTANDE. 

och där stod under pastor Esbjörns ledning. Tre 
år senare flyttades den till Paxton, där Hasselquist 
blev dess föreståndare och där den förblev till år 
1875, då Augustana College och teologiska semina- 
rium fick sitt nuvarande läge i Rock Island. 

Svenska och norska församlingar fortforo att till- 
sammans utgöra en synod till år 1870, då de i all 
vänskap beslöto att skiljas. 



ETT STUDENTUPPTÅG. 313 

Så uppstod vår Augustana-synod. Då våra för- 
fäder grundlade den, voro de varken många eller 
mäktiga, Öch icke hade de mycket av denna världens 
goda. Men de hade det som var mera värt. De hade 
kärlek till Guds ord och till hans kyrka och försam- 
ling, de hade ett uppoffrande sinne, som glatt och 
villigt delade med sig av det lilla de ägde, och de 
hade klar blick för vad som behövdes, för att verk- 
samheten i framtiden skulle utvecklas och hava 
framgång. 

De hava nu slutat sitt arbete. Vi skola fullfölja 
det. 

72. Ett studentupptåg. 

I skogsbackarna vid Mississippi lyste, sjöng och 
doftade det maj. Efter en kylig, gråruskig och sur- 
mulen månad var våren stadd vid sitt allra bästa 
lynne. Gula och blå violer stucko fram med sina 
svenska färger därute i ravinerna bakom Sionskul- 
len, och anemonerna bredde ut skärvita blomster- 
mattor vid skogskungens fot — under jätteeken på 
den högsta kullens krön. Kardinalfågeln tog sina 
klara flöjttoner virtuosmässigt och levnadsglatt; 
bruntrasten, ortens mångsidige mästersångare, satt 
i sumacbuskarna och översvämmade hela dalgången 
med en flod av växlande melodier. I de gula lerbrin- 
karna, där spårvägen skar igenom kullarna och ång- 
motorn — studentspråkets "ångnibus" — frustade 
fram var tjugonde minut, var det ett ohejdat kvitter 
och myrl och fladder och bosättningsbestyr af 
strandsvalor i tiotusental. 

Uppe i den röda tegelbyggnadens många student- 
rum grasserade vårfebern epidemiskt. De flesta 



314 • ETT STUDENTUPPTÅG. 

eleverna måste ligga i och plugga — det fanns ingen 
bot — men efter fullbordade examina fick årets 
seniorklass en veckas lov för att skaka £h sig bok- 
dammet och ta sig en grundlig luftkur för den gäng- 
se sjukan. 

Nu gällde det att dra största möjliga nytta av fri- 
veckan, men framför allt att hitta på något nytt, 
pikant äventyr, som skulle driva opp kamratandan 
till sin högsta potens och kvarlämna det sista glada 
minnet från studieåren vid Augustanas lärdomshärd. 

Förslag på förslag väcktes och förkastades. En 
utflykt med picnicskorg på ena armen och student- 
ska på den andra? — Nej, det hade man ju varit med 
om förr. En kamratfest inomhus kring dukade 
bord? — Asch, det var för banalt och vardagslikt, 
helst som man hade ett hälft dussin kalas i de mera 
gästvänliga professorshemmen i kikaren. Men hade 
man då inte sitt klassdagsprogram med historik och 
profetia och klasspoem? Nej, den geniala uppfin- 
ningen hörde vid Augustana ännu till ofödda stu- 
dentgenerationers annaler. 

"Hevreka!" hojtade klassiskt en av kamraterna 
mitt under den brydsamma rådplägningen. "Vi drar 
åt skogen och håller en äkta pow-wow. Själv är jag 
livad för att klämma i med ett par indiantjut vid 
skilsmässan från den beniga Löfstedtskan*." Den 
snillegnistan föll i de utpinta hjärnornas torra fnös- 
ke och det fattade strax eld. 

"Hurra!" — "Bra rutet, lejon !" — "Tack för det 
ordet, gamla Skinnstrumpa", instämdes det från alla 
kanter. 

Sagt och gjort. Omfattande förberedelser tarva- 
des inte, ty naturbarnens anspråk äro ju små. I 



Löfstedts grekiska grammatik. 



ETT STUDENTUPPTÅG. 315 

kvällningen vände den lilla stammen av rödskinn 
blekansiktena och bildningen ryggen och tågade i 
högtidlig gåsmarsch uppför kullen och bort genom 
ekskogen på sök efter lämplig lägerplats. På tryggt 
håll utom civilisationens råmärken anlade vildarna 
med tillhjälp av medhavda filtar den dräkt, som hör- 
de till pjäsen, och läger slogs först i en mycket enslig 
avkrok inom Svarta Hökens forna jaktmarker. 

Den första omsorgen blev nu att släpa ihop bränsle 
till en ordentlig lägereld. Några halvruttna, snus- 
torra lönn- och hickorystammar staplades upp i wig- 
wamf orm, varpå tomrummet fylldes med ris och löv. 

Hövdingen utnämnde en officiell brasmästare, som 
också fick i uppdrag att gnida eld med bågsträng och 
träpinne efter vildarnas sedvänja. Dess bättre 
fanns det inga grejor till hands, ty det arbetet hade 
förvisso krävt ett gnoende och snoende, som bräckt 
allas tålamod, helst en stark vårkvällskyla redan be- 
gynt dra fram genom dalsänkan. 

"Låt då stammens skarpaste huvud slå eld med en 
snilleblixt", befallde hövdingen. 

Inte ens detta gick för sig i ett naf s, utan nödgades 
man anlita civilisationens säkrare elddon, tändstic- 
korna. Snart flammade brasan högt i sky och full- 
bordade med sitt skarpa sken de forna blekansikte- 
nas förvandling till veritabla rödskinn. 

"Kaye, aye, bow-wow, heap big pow-pow!" stojade 
krigarna under det de, flaxande med sina filtar, tråd- 
de en vild krigsdans kring den sprakande stockelden. 
Såsom indiantjutet väl är stamfader till det så kalla- 
de "college yell", så kanhända det improviserade 
skränet innebar fröet till det koncentrerade student- 
oljud, som kort därefter infördes vid Augustana så- 



316 ETT STUDENTUPPTÅG. 

som kamratandans om inte högsta så dock högljud- 
daste uttryck. 

När vilden i de lössläppta ungdomarna fått rasa 
ut en god stund, slogo de sig emellertid ner vid läger- 
elden, lugna och fredliga, som om de aldrig ett ögon- 
blick haft tomahawken i åtanke, utan ingenting hell- 
re önskat än att låta calumetten vandra laget runt. 
Fatalt nog var hövdingen själv — klassens välvise 
custos — ledamot i antitobakssällskapet och erinrade, 
att i förbudet mot allt rökverk var inte ens freds- 
pipan undantagen. 

Illusionen var grusad. Det var den första, som 
föll, krossad mot det civiliserade samhällets järn- 
hårda lagbalkar. Nåväl, man fick finna sig i att 
fortsätta rådplägningen lika fredligt i alla fall. 

Därnäst skulle kämparna i tur och ordning berätta 
om sina märkligaste bragder. Den äldste skulle 
börja. — Nej, har man hört på? — Inte ens han hade 
ett enda stordåd eller hjälteäventyr att skryta med! 
Vad månde då de yngre skolpiltarna ha för röd- 
skinns-odysséer att komma med? 

Se, hjältedikten kräver ett tragiskt inslag i sin 
vävnad, och det enda tragiska var härvidlag, att gos- 
sarna ännu 

"ingen annan sorg försökt 
än att mustaschen växer trögt". 

Tänk att man på lärdomens bana kämpat sig ända 
fram till studentexamen och dock så plötsligt skulle 
upptäcka, att livets bärsärksgång ännu inte ens var 
anträdd. Illusionen nummer två var förbi ! 

Timmarna ha flytt snabbt undan, och nu pockade 
de tunna studentmagarna på att få ut sin rätt. 
Skaffning hade medförts i en försvarlig matkorg. 
Fram med den ! Knakande under sin börda av stort 



ETT STTJDENTUPPTÅG. 317 

tillskurna smörgåsar med mellanlägg langades kor- 
gen fram, och matematiskt troget som cirkeln kring 
sitt centrum slöt den hungriga skaran ring omkring 
denna tilldragande medelpunkt. 

"Här hade prof. W — fått ett ypperligt exempel på 
centripetalkraftens verkningar", anmärkte klassens 
nestor, numera teologie doktor och välbeställd pastor 
i en burgen lantförsamling. 

"Eller prof. U — på molekylernas ömsesidiga at- 
traktion", inföll klassens vetenskapsman, själv den 
minsta "molekylen" och känd för sitt goda huvud 
och sitt briljanta humör. Träffar någon en klotrund 
och fryntlig praktiserande läkare i en av västerns 
storstäder, så är det han. 

"Någon har sagt, att hungern skapar snillen och 
nihilister. Det låter som hälften skulle vara san- 
ning", högg en kamrat in. Några gnäggade bifall. 

"Den satsen söker du således till hälften försnilla 
och till hälften annihilera" , parerade en av de an- 
gripna snarfyndigt och knep sig den kraftigaste 
skrattsalvan. 

"Än mättnaden då?" ville någon veta. 

"Den föder f örsoffning — ät, får du se", fick f rå- 
garen till påbröd. 

Sedan vetenskap och filosofi sålunda kommit på 
tal, föll hela indianstammen ur rollen och började 
dra studentskämt och professorshistorier om vart- 
annat, allt insyltat i kommentarier och infall. Gam- 
malt och nytt kom tili heders, dr C — och fönster- 
rutan, prof. W — och de glömda galoscherna, dr H — 
och seminaristen, som slutat röka, m. m., men allt 
det där får någon annan gammal augustanare berät- 
ta. Blott prof. E — s beryktade vits hör hit, ty den 
gällde en medlem av just denna klass. 



318 ETT STUDENTUPPTÅG. 

"Herr Scott", inledde professorn en vacker vår- 
dag sin lektion i svenska, "när är det livsfarligt att 
gå ut i skogen?" 

Den tillfrågade försjönk i funderingar, ur vars 
djup läraren själv till sist nödgades förhjälpa honom 
med svaret: 

"Jo, när träden skjuta skott". 

Snabbare än en filmkamera kunnat uppfånga för- 
loppet, stuvades smörgåsarna in och efter slutad 
mess sutto alla som uppfyllda av en gemensam tack- 
samhetskänsla. Matsäcken var ingen illusion: den 
hade stått bi. 

Lägereldens glöder började falna, och med dem 
slocknade lusten att fortsätta äventyret, ehuruväl 
kamraterna dragit åstad fast beslutna att insnodda 
i sina filtar tillbringa natten i "indianlägret". Stu- 
dentkasernens luxuösa tältsängar locka med under- 
lig makt deras håg, och snart är den lilla troppen 
stadd på hemmarsch i majnattens lyhörda tystnad. 
* * * 

Det hade gått för sig att spela vilde för en natt, 
men knappt ens det. I arla morgontimma stod kam- 
ratkretsen åter på kulturens vigda mark. Något 
synligt märke ville de lämna efter sig på alma mäter 
Augustanas klassiska grund. De hade därför låtit 
resa en minnessten, som skulle invigas nu i själva 
soluppgången liksom till sinnebild för studentsång- 
ens ord, att "den ljusnande framtid är vår". I slu- 
ten ring kring eklövskransad granit skänkte kam- 
raterna sin gärd åt minnet och löftet. Den lilla akten 
slöts med avsjungandet av en sång. Det var en av 
Röda Molnet från kvällen förut egenhändigt tillyxad 
dräpa, ur vars förgätna stanser dessa rader räddats 
åt eftervärlden : 



EN MORGON VID DIAKONISSANSTALTEN. 319 

Stenen skall stånda som 
stod åt minnet, 
dyrt sedan djäkne- 
dagar ännu. 
Vänskapen vare, 
aldrig den vissne, 
evigt bestånde vårt 
brödraförbund. 



73. En morgon vid diakonissantalten. 

På en vacker kulle i norra delen av Omaha ligger 
Augustana-synodens diakonissanstalt. De äldre in- 
vånarna i staden säga, att kullen fordom kallades 
"Cherry Hill". Nu kunde den benämnas "Charity 
Hill". Diakonissanstalten är början till en hel liten 
barmhärtighetskoloni. 

Där ha vi först diakonisshemmet. Såsom namnet 
angiver, är detta diakonissornas hem. Och ett lyck- 
ligt och trevligt hem är det. Därom övertygas vi, 
så snart vi trätt inom dörren, överallt är så snyggt 
och rent, och varje sak är på sin rätta plats. Till 
vänster om korridoren ligger kapellet, som är an- 
staltens gemensamma helgedom. Det är kyrkligt 
inrett med predikstol och altare samt en målning av 
den korsfäste Kristus såsom altartavla. Här hava 
alla, som behöva vila och uppbyggelse för sin själ, 
en kär tillflyktsort. Klockan halv sju på morgonen 
samlas systrarna i kapellet till gemensam morgon- 
bön. Vi höra dem uppstämma en av våra sköna 
svenska psalmer, t. ex. "Pris vare Gud, som låter 
oss glade vakna opp" eller "Din klara sol går åter 
opp". Därefter läses ett stycke ur Guds ord, och 
en bön bedes. Alla systrarna instämma högt i Fader 
vår och välsignelsen. Omedelbart efter morgonan- 



320 EN MORGON VID DIAKONISSANSTALTEN. 

dakten spisas frukost. Den serveras i köket. Detta 
sparar arbete och gör måltiden familjär och hem- 
trevlig. Sedan går var och en till sitt arbete för 
dagen. 

Låt oss följa med dem, som gå till sjukhuset på 
andra sidan gatan. Det första, som våra blickar 
falla på, sedan vi kommit in, är en oljemålning på 
väggen i väntsalen. Det är den s. k. diakonisstav- 
lan. Den framställer den barmhärtige samariten i 
det ögonblick, då han giver värden två silverpen- 
ningar och säger: "Sköt honom, och vad du mer 
kostar på honom, skall jag betala dig, när jag kom- 
mer tillbaka." I huvudpersonen känna vi igen Mäs- 
taren själv. Värden är doktor Fliedner, grundläg- 
garen av den första diakonissanstalten, och värdin- 
nan är syster Gertrud, den första diakonissan på 
Fliedners anstalt. Genom den öppna dörren se vi 
en skymt av den slagne och sårade mannen, som fått 
en fristad i härbärget. Flaggan med blå duk och 
en flygande vit duva med en oljekvist i näbben är 
diakonissfanan. Hela tavlan vill framställa, att dia- 
konissverksamheten står i Jesu tjänst, att den vill 
åtaga sig, så långt den kan, alla lidande och nöd- 
ställda och att dess mål är den himmelska friden. — 
Men nu få vi icke betrakta den vackra och lärorika 
tavlan längre. Klockan slår sju. En av anstaltens 
pastorer går upp på andra våningen, och vi följa 
med. Här förrättas morgonandakt på engelska 
språket. Sjukhuset är byggt i form av en vinkel, 
och där korridorerna mötas, är ett litet altare, inför 
vilket pastorn tjänstgör. Därifrån kan han höras 
av alla patienterna på våningen, då dörrarna till 
sjukrummen äro öppna. Det låter så vackert i den 
tidiga morgonstunden, då systrarna och andra, som 



EN MORGON VID DIAKONISSANSTALTEN. 



321 



samlats i korridoren, gemensamt sjunga "Nearer, 
my God, to Thee" eller någon annan välkänd sång. 
Femton minuter senare hålles liknande andakt på 
tredje våningen. Vid half 8-tiden börja doktorerna 
att komma. Emellertid lämna vi sjukhuset och be- 




322 EN MOKGON VID DIAKONISSANSTALTEN. 

giva oss till en annan av byggnaderna. Vi kunna 
dock icke annat än giva akt på, att alla rummen, vi 
gå förbi, äro fyllda av sjuklingar, och så säges det 
vara i hela sjukhuset. Tänk, vilken mission att 
tjäna Herren bland alla dessa lidande! 

Vi inträda i Nazareth, hemmet för gamla och inva- 
lider, just som frukostklockan ringer. Om några 
ögonblick är en stor skara samlad i matsalen. Där 
äro 80- och 90-åringar, krymplingar, som gå med 
kryckor, och invalider, som förts in i rullstolar. De 
två stora borden bliva snart fullsatta. Invaliderna, 
som ej kunna sitta till bords, äro kvar i sina stolar 
och få matas av systrarna. Bordsbönen läses, och 
måltiden begynner. Vi lämna nu matsalen och be- 
giva oss upp till andra och tredje våningen. På 
andra våningen är den stora, vackra samlingssalen. 
Vi känna oss så hemma här, ty vi märka, att vi be- 
finna oss mitt i Augustana-synoden. Bland tavlor, 
som pryda väggarna, är ett större porträtt av doktor 
Hasselquist, en av synodens patriarker. En annan 
tavla visar oss Herren Kristus, en annan tron, hop- 
pet och kärleken. Den oumbärliga kammarorgeln 
saknas icke heller. Det är i denna sal som födelse- 
dagarna firas och andra samkväm hållas. Från tred- 
je våningens veranda på södra sidan av byggnaden 
är en vacker och storslagen utsikt över staden. Strax 
nedanför Nazareth ligger diakonissanstaltens träd- 
gård med det vackra växthuset, där anstaltens 
"blomsterkung" för spiran. Sedan vi sett oss mätta 
på utsikten, gå vi tillbaka i korridoren. Här möta vi 
nu systrar, som bära omkring matbrickor till lama, 
krymplingar och sjuka, som äro för svaga att lämna 
sina rum. Bortåt ett dussin sådana finnas här. 

I Bethlehem, barnhemmet, som vi nu besöka, är 



EN MORGON VID DIAKONISSANSTALTEN. 323 

frukosten redan överstånden. Ungefär ett halvt 
dussin barn äro för små att gå i skolan. Dessa få 
därför stanna hemma; de övriga göra sig just i ord- 
ning att gå. Folkskolan är belägen blott några mi- 
nuters väg från barnhemmet. Gärna ville vi stanna 
en stund bland de små och se, huru de sysselsätta 
sig i lekrummet. Här har var och en sitt särskilda 
fack, där leksakerna förvaras, som goda vänner 
ihågkommit dem med vid jul och andra tillfällen. I 
matsalen ville vi ock studera tänkespråken, som äro 
inbrända på panelningen, och tavlorna, som erhållits 
från Sverige och framställa de fyra årstiderna. En 
blick in i badrummet visar oss, att varje barn har 
sin egen tandborste, tvättlapp och handduk. Då vi 
måste gå och därför säga farväl till systern, som 
förestår hemmet, svarar hon med ett blitt och älsk- 
ligt leende: "Tack för besöket; var god och kom 
igen, när Ni kan stanna lite längre." 

Det blir icke möjligt att hälsa på i alla byggna- 
derna vid anstalten. Och ännu mindre att närmare 
bese dem och lära känna allt vad vi ville om den 
mångsidiga verksamheten. Därtill behövde vi flera 
dagar. Vi göra dock återigen ett besök i diakoniss- 
hemmet. I skolsalen är systerklassen samlad. De 
ha lektion i kyrkohistoria. En av pastorerna är 
läraren, och eleverna äro provsystrar. Läxan hand- 
lar om reformationen. Svaren visa, att eleverna äro 
duktiga studerande och väl förtrogna med Martin 
Luthers liv och verksamhet. Läsordningen på väg- 
gen angiver de ämnen, som studeras i diakoniss- 
kursen. Pastorn undervisar i bibelkunskap, kyrko- 
historia och katekes ; husmodern i diakoni, engelska, 
svenska, räkning, bokföring, skrivning och metodik ; 
den ledande systern på sjukhuset i sjukvårdslära; 



324 JULEN I BETHLEHEM. 

och husläkarna i fysiologi, anatomi och materia 
medica. Dessutom hållas föreläsningar av doktorer 
på staben en eller två gånger i veckan. 

Rummet innanför skolsalen är systrarnas matsal. 
Den är ljus och trevlig samt smakfullt prydd med 
vackra krukväxter. Här spisas middag och kvälls- 
vard. Vid festliga tillfällen, då gäster äro inbjudna, 
blir matsalen för trång. Då öppnas dubbeldörrarna 
till skolsalen på norr och klassrummet på söder, så 
att alla tre rummen utgöra en stor festsal. På sam- 
ma sätt kunna dessa rum förenas med kapellet. Vid 
gudstjänster och kyrkliga fester kan därför rum 
beredas för en ansenlig skara besökande. Den fest, 
som vårt folk särskilt tycker om, är anstaltens års- 
fest. Då förekommer också invigning av diakonis- 
sor. De provsystrar, som genomgått den bestämda 
kursen och befunnits dugliga, bliva då genom bön och 
händers påläggning högtidligt insatta i diakoniss- 
ämbetet. Såsom sådana helga de sitt liv i Jesu och 
hans församlings tjänst. De tjäna de sjuka, lidande 
och nödställda för Jesu skull. Alltid få de erinra 
sig, att "själen i barmhärtigheten är barmhärtighet 
mot själen". Därför söka de också att vinna sina 
skyddslingars hjärtan för Herren. 

Nu få vi avsluta vårt besök vid diakonissanstalten. 
Den är i sanning en oas i denna världens öken. Vi 
lämna den under känslan av att det är sant, vad som 
sagts: "Att känna diakonissaken är att älska den." 

74. Julen i "Bethlehem."* 

Det är julafton år 1916. 

"Jag har så bråttom", hörs en syster i diakoniss- 
hemmet säga, "jag hinner inte gå varken till sjuk- 

* Bethlehem är namnet på barnhemmet vid diakonissanstalten i Omaha. 



JULEN I BETHLEHEM. 325 

husets eller ålderdomshemmets julfester, men till 
Bethlehem måste jag gå, ty det finns ingenting trev- 
ligare på julafton än att få bevittna julglädjen i 
barnhemmet." 

En orsak, varför julen där är så skön och efter- 
längtad, är nog den, att man så långt i förväg berett 
sig på dess firande. 

Hade du varit lycklig nog att bo i något av hem- 
men tillhörande diakonissanstalten, hade du den 
1 :sta adventssöndagen blivit väckt tidigt på morgo- 
nen av tonerna till sv. ps, 53 : "Bereden väg för Her- 
ren". Om du då gläntat på dörren, skulle du fått 
se några vitklädda gestalter med ljus i handen stå- 
ende borta i korridoren — det var flickorna från 
Bethlehem, som gjorde johannestjänst. 

Barnhemsfamiljen, fastän liten i jämförelse med 
andra dylika, måste ju ihågkommas med julklappar; 
hela huset får lov att rengöras ; och julbaket sedan ! 
I synnerhet är det en högviktig dag, när julbockarna 
skola bakas. Då stänges köksdörren väl till. Ett 
par av de större flickorna få den avundsvärda för- 
månen att hjälpa till, men de övriga få nöja sig med. 
vad litet de genom nyckelhålet kunna uppfånga. In- 
övandet av sånger tar också tid, ty jul kan icke firas 
utan sång, det är omöjligt. De barn, som gå i sön- 
dagsskolan, ha fått stycken att inlära för julfesten, 
så alla ha bråttom. Barnen tycka i alla fall, att 
tiden går fasligt långsamt, men systermamma vet 
rakt inte, hur hon skall hinna bli färdig med allt i 
rattan tid. 

Äntligen har det dock kommit så långt, att barn- 
hemsfamiljen får äta i köket. Fastän trångt och 
besvärligt, är detta dock efterlängtat, ty det betyder, 
att julen inte är långt borta. Nu skall matsalen - — 



326 JULEN I BETHLEHEM. 

det största rummet i huset — förvandlas till festsal. 
Kullgardinerna dragas ned, dörrarna låsas, och ing- 
en annan än systermamma eller hennes biträde får 
gå dit in. Nog försöka barnen passa på, när de se 
systermamma ämna sig dit in med något hemlighets- 
fullt paket, att om möjligt uppfånga en skymt av 
härligheten, men det misslyckas vanligtvis. Den 
ende, som har bättre tur, är lilla Palmer — kelgrisen 
— ej fullt tvåårig. Han hänger sig fast i kjolen, 
och med händerna fulla kan hon ej frigöra sig från 
det lilla bihanget, och så får han följa med in. Det 
gör ju heller ingenting, ty han är för liten för att 
kunna skvallra om vad han ser, annars skulle han 
säkert taia om för treårige Paul, att han sett en 
gunghäst därinne, och för fyraårige Earl, att där 
också stod en tricykel i ett hörn. 

Ett nytt tecken till att julen står för dörren är 
det, när drängen kommer med julgranen, som fått 
fot, så den kan stå för sig själv. Den hälsas med 
handklappningar och jubel men försvinner snart i 
det hemlighetsfulla rummet, där den skall prydas 
med ljus och de allra vackraste saker. 

Ännu en gång får man gå och lägga sig, innan det 
kan bli jul, och det är väl, ty tiden går fort, när man 
sover. När man vaknar nästa morgon, kan man 
säga: "I dag är det julafton!" 

Till middagen "doppar man i grytan", och sedan 
det är undanstökat, vilja barnen göra sig julfina. 
Det är långt till kl. 5, då granen skall tändas, men 
det är omöjligt att taga sig för någonting i dag. Man 
bara väntar och väntar. Tålamodet vill rakt taga 
slut. Till råga på allt får man inte ens vara där 
nere utan måste stanna uppe i andra våningen. Små- 
piltarna äro de enda, som få springa omkring efter 



JULEN I BETHLEHEM. 327 

behag. Man hör, att det är folk där nere, och man 
vet, det är de främmande, som kommit för att gläd- 
jas med dem som äro glada. 

Äntligen gives det efterlängtade tecknet, och bar- 
nen komma troppandes ned. De bli dock stående i 
trappuppgången och stämma upp den traditionella 
julhälsningen : "Göder afton, göder afton, både herre 
och fru. Vi önska eder alla en f röj def ull jul!" Den 
ena sången avlöser den andra — svenska, engelska, 
tyska — , sist uppstämmes: "Skynden, tanden ljusen 
snart!" o. s. v. Under tiden ha ljusen tänts, så att 
när de komma till orden: "Se, nu lysa ljusen klart!" 
ha dörrarna till matsalen slagits opp, och den hittills 
fördolda härligheten strålar dem till mötes, och de 
få tåga dit in. Där står julgranen så strålande skön, 
och till dess ära uppstämmes ännu en sång. Där- 
under har en och annan kastat längtansfulla blickar 
mot de på borden uppstaplade julklappshögarna, av 
vilka det finnes lika många, som det är barn i Bethle- 
hem. Somliga saker äro för stora att vara på bordet, 
såsom gunghästen och tricykeln, men det är så myc- 
ket bättre för småpiltarna. Lilla Palmer, som inte 
lärt sig skilja på mitt och ditt, vill gärna tillägna sig 
allt han tycker om, och det skulle kanhända ha kom- 
mit till handgripligheter på självaste julafton, om 
det inte varit så mycket annat, som kommit honom 
att glömma både gunghäst och tricykel. 

Nu inträder det en förväntansfull tystnad, som 
blott avbrytes av prasslande papper och verksamma 
händers sysslande med paket. Man kan inte ännu 
finna uttryck för sina känslor. Edvin betraktar sina 
nya skridskor med en blick, som säger mera än ord, 
och den sexåriga Anna smeker med moderlig stolthet 
sin nya docka. Ja, alla finna saker i sina högar, som 



328 JULEN I BETHLEHEM. 

kunna vara antingen till nytta eller nöje, och snart 
finner man ut, att medelst somliga kan man åstad- 
komma makalöst mycket väsen. Tungans band los- 
sas, och det ljuder snart i alla tonarter. Nu skall 
man jämföra med och beundra vad grannen fått, och 
detta framkallar många utrop. De främmande gå 
omkring — se och beundra, också de. Sorlet stiger 
och stiger, tills en av de besökande fruarna säger: 
"Nej, nu är det bäst jag går; mitt huvud står inte ut 
med det här." 

Innan vi taga avsked göra vi dock en titt ut i 
köket. Barnen äro alldeles för lyckliga för att bry 
sig om mat, men det går dock icke an att låta dem 
gå till sängs med tom mage. På ett stort bord stå 
koppar fyllda med mjölk; mot varje kopp stöder sig 
en julbock sju tum i längd. Sedan den blivit för- 
tärd, är till och med en barnamage nöjd. 

En besökare anmärker : "Detta är inte nog för alla 
barnen ?" Nej, de barn, som äro konfirmerade och 
således räknas till de vuxna, äro inbjudna till den 
gemensamma aftonmåltiden i diakonisshemmet, där 
det naturligtvis bjudes på lutfisk och julgröt. 

Man skulle nog gärna stanna uppe längre än van- 
ligt på julafton, om det inte vore för ottesången. 
Men ingen av dem, som är i skolåldern, vill gå miste 
om julottan, och därför äro Bethlehems invånare 
snart i drömmarnas värld, där de på nytt få genom- 
leva julaftonens tilldragelser. 

Det är också något annat, som gör att de vilja 
vara tidigt uppe juldagsmorgon. De vilja nämligen 
låta sitt ljus lysa för människorna. Den som färdas 
förbi Bethlehem, säg kl. 5 — 5:30 juldagsmorgon, får 
se julljus tindra i varje fönster — en härlig syn! 
Den vill påminna om honom, som är världens ljus, 



FJÄRDE JULI PÅ PRÄRIEN. 329 

och vilkens födelse framkallade sådant jubel bland 
änglarna, att de uppstämde sitt: "Ära vare Gud i 
höjden och frid på jorden bland människor, till vilka 
han har ett gott behag!" 

Nu har jag till någon del beskrivit julen i Bethle- 
hem. Säg mig, du som läser detta, skulle du inte 
velat vara med? 



75. Fjärde juli på prärien. 

Förberedelserna. 

Ett sådant stök och fläng och rustande ! Den gla- 
da barnkullen i den nykomna immigrantfamiljen 
kunde inte minnas något ditåt, om det nu inte skulle 
vara en påskafton i det så nyss övergivna hemmet i 
gamla Sverige. För då skulle trädgårdsgångarna 
jämnas mellan de nyss utspruckna stickelbärsbus- 
karna och blomstersängarna med de gula påskliljor- 
na i kanten, allt ris och löv, som legat och skräpat 
hela vintern, skulle bort och hela gården skulle vara 
räfsad och ren, innan de fingo slå ring omkring det 
stora fällbordet och med högtiden i sinnet äta var 
sitt påskägg till merafton. 

Här ute på det nya Amerikas breda prärie var 
det denna gång en helt annan fest, som förestod, men 
det rustades likväl under mycken svensk svett och 
möda, ty den amerikanska högsommarhettan var 
stark och emigrantbarnens iver att få vara med om 
sin första fjärde julifest stod högt över feberstrecket 
på fars gamla pålitliga Celsius, som ännu inte hun- 
nit bli riktigt klok på de amerikanska värmegra- 
derna. 

Jo, vad det rustades ! Den nyinköpta lilla yankee- 



330 FJÄRDE JULI PÅ PRÄRIEN. 

farmen var ovanligt nog prydd med planteringar 
kring huset och gården, och fastän dessa voro en 
smula förvuxna och vanvårdade, fanns här något 
att göra av. Far själv tuktade först till och sträckte 
opp skuggträden och högg bort allt förfulande vild- 
vuxet i den rymliga dungen av valnöt, ask, boxelder 
och cottonwood, de sistnämnda av barnfantasien om- 
döpta till bomullsträd. Sedan ris och ruskor makats 
undan för att omsider å båle brännas, stakades ut 
en hel liten labyrint av trädgårdsgångar. Med 
cedrarna kring den vita förstukvisten som utgångs- 
punkt gick huvudgången rakt fram mellan de unga, 
smäckra valnötsstammarna, svängde så runt den ny- 
stöttade vinranksbersån, tog av nedåt köksträdgår- 
den och jordgubbslandet i sänkan, men ändrade 
plötsligt kurs igen vid hörnet av blomsterträdgår- 
den och krökte in mellan fruktrika 'persikoträd och 
dignande, rödskimrande hallonbuskar, åtrade sig än 
en gång och smög sig utmed syrenhäcken bort under 
körsbärsträden och var tvärt framme vid cederbus- 
karna igen. 

Den botaniska rundresan fingo sedan pojkarna 
göra om med hacka och spade och kratta. De gjorde 
processen kort med rölleka, snärjgräs, grodblad och 
allahanda örter, till dess gången låg klar och ren- 
rakad som en prästhaka på en lördagskväll. Här 
röjdes ju väg i smått för den amerikanska folkfri- 
hetens eriksgata eller närmare bestämt för den 
Swedeburgska församlingens gemensamma fjärde- 
julifest, fast hönsgårdens pullor och en och annan 
rödbrösta sågo saken helt ur nyttans synpunkt, i det 
de passade på att skaffa sig krävan full av dagg- 
maskar och andra jordkryp. Materialisterna ska ju 
ha sitt, de också. 



FJÄRDE JULI PÅ PRÄRIEN. 331 

Den till nybyggnader hemtagna brädstapeln fick 
släppa rundligt till av sitt virke. Fars såg och ham- 
mare voro i farten flera dagar å rad. Bänkar och 
trädgårdssoffor uppsattes här och var bland buskar- 
na, inne i bersån och under de skuggrikaste lövta- 
ken. Kring en tillfällig plattform med talarstol 
grupperades sittplatser åt hela settlementets befolk- 
ning — män, kvinnor och barn. Men till en folkfest 
bland "fattiga nybyggare" har alltid hört tre ting: 
mat, mycken mat och god mat. Ett långbord, som 
sträckte sig ett försvarligt stycke bort åt skogen, 
uppslogs därför mellan de tätaste trädraderna. Och 
när slutligen med tanke på ungdomens nöjeskrav 
en slänggunga blivit anbragt mellan två stadiga 
popplar, var allt klappat och klart på tillredelse- 
dagarnas sista afton, vadan den bråda och stökiga 
tredje juli anno 1879 i allsköns sommarnattslugn 
kunde glida över i "den ärorika fjärde". 

Samling. 

Småpojkarna, som även på den stora festdagen 
liksom alla dagar fingo gå i vall med boskapen, höllo 
hela förmiddagen skarp utkik från betesmarkens 
högsta backe. På de milsvida prärierna runt om- 
kring dem böljade gräshavet för sunnan vinden. 
Synranden var blå av solrök och gick i vågor även 
den i den dallrande solhettan. Fram mot middags- 
tid kunde de i väster iakttaga en rad mörka föremål, 
som kröpo backe upp och backe ned och alltjämt 
kommo närmare. Det var den glesa, milslånga räc- 
kan av skjutsar, som en och en eller tre, fyra i 
klunga förde settlementets folk man ur huse sam- 
man till fest. Det var bastanta, skramlande lumber- 
vagnar allihop, vilket också kunde vara av nöden, ty 



332 FJÄRDE JULI PÅ PRÄRIEN. 

när farmarfar och farmarmor skulle ut och färdas 
med barn och blomma och kanske dräng på köpet, 
ville det gärna bli en laddning, som starkt påfrestade 
hjuldonen i de gropiga prärievägarna. 

Jo, det var sant, nybyggets mest försigkomne f ar- 
mare ståtade redan på den tiden med buggy — en 
skinande, svartpolerad halvtäckare, vars lilla vagns- 
korg hängde och guppade på sina fjädrar mellan 
de spinkiga hjulen som en spindelkropp på sina 
långa ben. De andra fingo samt och synnerligen 
hålla till godo med att skumpa till vägs i sina arbets- 
vagnar ännu några år, till dess liggfjädersåkdonen, 
åttitalets lyxekipage, kommo i allmänt bruk. 

När vallpojkarna kommo hem på middagsrast, 
såg gården ut ungefär som hållplatsen på Hessle- 
holms marknad, den enda de sett. Smällfeta arbets- 
hästar knaprade på sina majskolvar i bakvagnarna, 
stampade så marken skalv och snärtade nervöst med 
långa, yviga tagelviskor bland flugsvärmarna, 
överallt vimlade det av folk — de brynta gubbarna 
mest i schoddy av obestämbar färg, de vuxna söner- 
na och drängarna litet elegantare i reglementerad 
mörkblå särs, mororna i kalikå, en och annan gumma 
i sin bästa stass från gamla landet, småtöserna i 
blommiga dräkter och långa byxhålkar med spetsar, 
de större flickorna naturligtvis i sockerduk och små- 
pojkarna i vad som helst. 

Festsalut. 

Piff ! — Piff-piff-piff. — Paff ! — Paff! smattrade 
det oupphörligt därborta i pojkskocken kring släng- 
gungan. Det unga Svensk-Amerika gav sin nya fos- 
terlandskärlek luft i fyrverkerier och knalleffekter. 
En lyckans gullgosse med flera buntar kinesiska 



FJÄRDE JULI PÅ PRÄRIEN. 333 

smällare delade frikostigt med sig åt vallpojkarna, 
som inga hade, och de roliga pjäserna expedierades 
på ögonblicket — knall och fall. Det kändes så bus- 
sigt amerikanskt, det där — nästan som att ta ut sina 
första papper på medborgarskap. 

Piff! — Paff ! — Pfui! small och väste det bland 
trädgrenarna och i gräset runt omkring. 

Fram och åter gick slänggungan hela dagen, re- 
gelbundet som den blanka messingspendeln i fars 
svenska klocka därinne på väggen. Alla flickorna 
skulle förstås ha sin tur. Inte ens den tanigaste 
tösabiten blef utan. Men om de vuxna bland lands- 
bygdens rosiga döttrar fingo de längsta turerna, så 
berodde det väl på att pojkarna, som också turade om 
på sitt vis med gungandet, kommo av sig i räkningen. 

Festmiddagen. 

Nu stod långbordet dukat. Varje husmor bullade 
ju opp för sitt matlag, men gränserna läto sig inte 
så noga uppdragas, utan för hungriga pojkögon såg 
det ut som en halv f järdingsväg av idel mat. 

"Dinnern är redig", proklamerade församlingens 
kvinnliga förstyre. Församlingen var vakant, och 
man hade den sommaren "student till präst." Se- 
dan denne hållit bordsbön, vidtog programmets förs- 
ta och drygaste nummer. 

Detta bestod av pösiga vetebullar, som trängts om 
rum i pannorna, tills de blivit höga som berg, ost- 
kaka och gulbruna rispuddingar med en myckenhet 
ägg i, vita bönor med fläsk, bruna bönor med kött- 
bullar, stekt kyckling, hönspastej och höns i gelé, 
guldcake, silvercake, ljusgul, färgglad solskenscake 
och mörk, dyster chokladcake, lemonpajar med höga 
snödrivor av vispad äggvita, fästningslika äppel- 



334 FJÄRDE JULI PÅ PRÄRIEN. 

pajar, skyddade mot stormning genom en skottfri 
degkrans runt omkring, mincepaj och custardpaj, 
beströdd med riven muskott, fry-cakes och cookies 
och — ännu yttermera paj. 

När måltiden äntligen var överstånden, befanns 
församlingen inte längre vakant, så vitt man vill 
hålla sig till bokstaven, men morän, som bjudit till 
bords, hade sagt ett sant svensk-amerikanskt ord, ty 
middagen var redig. 

Festprogrammet. 

I den förnöjsamma sinnesstämning, som mättna- 
den skänker, bänkade man sig så småningom i val- 
nötsträdens skugga kring plattformen. Studenten, 
som var dagens ceremonimästare, ordförande, sång- 
anförare och festtalare i en person, tittade på kloc- 
kan, bjöd tystnad i pojkklungan och tog upp en hem- 
landssång. 

O, låt vårt folk i kristlig tro 

uti din skugga, Herre, bo 

i bördig, fridsäll bygd. 

De profetiska orden om öknen och ödemarken, 
som skall blomstra och bära frukt, åhördes, under 
det man omsusades av varma ångor från fruktträd- 
gård, majsåker och sädesfält, och vid orden: "tur- 
turduvan skall varda hörd i vårt land", — kuttrade 
det inte så tydligt längst där bortifrån videhäcken i 
skogsdungens bryn? 

"Tag av mössan !" viskade i detsamma stora sys- 
ter i örat på den ena vallpojken, som glömsk av sig 
själv stod lutad mot en trädstam i stilla festrus och 
förundran. Mössan kom av i blinken, men därmed 
voro också funderingarna om turturduvan som bort- 
blåsta, och känslan av skam och tafatthet förtog ho- 
nom för en stund all högtidsstämning. 



FJÄRDE JULI PÅ PRÄRIEN. 335 

Efter bönen och en fosterländsk sång af den ny- 
stiftade lilla kyrkokören trädde talaren fram till det 
med en blomsterbukett och en enkel liten flagga 
prydda bordet. 

"Medborgare — självständighetsförklaring — 
kungen av England — betungande skattebördor — 
icke ett ord med i landets styrelse — ned med tyran- 
nerna — krossade till och med gossarnas skridsko- 
banor — förtryckta kolonier — fria stater — män- 
niskorättens förkämpar -" 

Det var ett duktigt och manhaftigt tal om hur 
Amerika slog sig fritt från England för länge, länge 
sen. Pojken stod en bra stund och njöt av att höra 
på vältaligheten — särskilt det högtidligt och maje- 
stätiskt framrullade ordet medborgare, vad allt det 
nu kunde innebära. Och tänk, att man krossade 
gossarnas skridskobanor — undrar någon på att det 
blev krig ? 

"Du glömmer väl inte, att släppa ut kreaturen 
igen." 

Det var ett bud från far, och han hade den hos för- 
äldrar berömvärda vanan att bli åtlydd. 

Talaren fick föra frihetskriget till slut bäst han 
kunde utan vallpojkens bistånd. Denne och hans 
yngre bror pallrade sig modstulna och övergivna bort 
från festglädjen och barnstojet. En och annan smäl- 
lare, som affyrades i smyg, hördes ännu på långt 
håll ge kläm åt det dundrande frihetstalet. Släng- 
gungan gick ideligen och slungade just nu över vall- 
pojkarnas huvuden en liten vitklädd tö/mnge högt i 
sky 

Men vallpojkarnas grämelse fick den oskäliga fä- 
naden dyrt umgälla. 

"Betungande bördor'' — och Broka, som drog sig 



336 FJÄRDE JULI PÅ PRÄRIEN. 

efter, fick sig en duktig klatsch av piskan. — "Själv- 
ständighet" — och därmed fick Stjärna, som sökte 
stjäla sig till en havretofs i åkerkanten, ett nyp över 
ryggen. "Ned med tyrannerna — kungen av Eng- 
land" — det kostade tjuren, som smitit in i ett majs- 
fält, ett regn av piskrapp, hvarunder han vek och 
krökte sig som en orm. — 

Festen och lekarna därhemma fortgingo till bort 
mot kvällningen, det fingo nu pojkarna både se och 
höra på en halv mils avstånd. Det var just detta, 
som bet sig in i deras po jkmed vetande och, redan 
innan den sista skjutsen från backkrönet i väster 
kört rakt in i solnedgången, hunnit hos dem för- 
vandla den glada festdagen till ett bittert och melan- 
koliskt fjärde juliminne. 



r 

y 



'. 



LIBRARYOFCONCRESS 



003 179 534 5 £ 



jNL^ ~ 



_te 1